Trosbekännelserna lär skapelse ur intet och intet annat

Att skilja sund lära från villolära har varit viktigt för Guds församling sedan dess första dagar. Ett uttryck för hur denna uppgift tagits på allvar är att man formulerat trosbekännelser. Några av dem är resultatet av så omfattande processer, antogs med så stor enighet och har blivit så allmänt erkända att de inte kan ignoreras när vi talar om vad som är just sund lära och inte. I detta inlägg tänker jag tillämpa dessa trosbekännelser på frågan om Gud skapat världen ur intet och påvisa att det inte är möjligt att tänka sig att Gud endast format världen ur något som redan existerade om man vill vara trogen dessa bekännelser. (Och så testar jag en ny AI-bot, Midjourney, för att skapa illustrationer.)

Mycket elegant text på en utsmyckad cylinder
Midjourney (AI-bot) föreställer sig ”gammal kristen trosbekännelse”

Låt mig citera nyckelformuleringarna i de viktigaste trosbekännelserna:

  • Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. (Apostolicum)
  • Vi tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt. (Niceanum)
  • Fadern är av ingen gjord eller skapad eller född. Sonen är av Fadern allena – icke gjord eller skapad – utan född. Den Helige Ande är av Fadern – icke gjord eller skapad eller född – utan utgående. (Den Athanasianska trosbekännelsen)

När dessa trosbekännelser mejslades fram hade de alltså som syfte att skilja ut den goda tron från olika villoläror. I sällan citerade tillägg finns det därför också med fördömanden (anatema) av felaktiga läror. I den första versionen av den nicenska trosbekännelsen, från år 325, fanns detta tillägg med:

Den som säger ”det fanns en tid då han inte fanns” och
”innan han var född, fanns han inte” och att
”Han blev till från intet”,
eller de som hävdar, att Guds son är
”av annat väsen och varande”,
eller ”skapad”
eller ”föränderlig”
eller ”möjlig att förvandla”
dem fördömer (anatema) den Katolska och Apostoliska kyrkan.

Texten frän Carl Henrik Martling, Kyrkligt dokumentarium, sid.73.
Läs mer

Det är bra att tro som alla andra som tror

Vad som överallt, i alla tider tror och av alla har blivit trott, är ett riktmärke för hur vi bör tro. Det är tanken bakom vad som kallas den vincentinska kanon. Den är uppkallad efter Vincent av Lérins (ca 400-450). Om han yttrade orden eller bara tillskrivits dem i efterhand är oklart, men sentensen är etablerad och användbar: Quod ubique, quod semper, quod ab omnibus creditum est.

Fram tills nyligen hade jag inte hört talas om den men nu har den blivit en god hjälp för mig att svara på frågan om vad som är villolära och vad som är god lära, tillsammans med Bibeln, naturligtvis och de ekumeniska trosbekännelserna. I detta inlägg tänker jag presentera detta riktmärke och sedan använda mig av den på frågan om skapelse ur intet, creatio ex nihilo. Jag tänker också försöka påpeka skillnaden mellan skapelse ur intet som en allmänt erkänd lära och tron på en ung jord (under 10000 år) som påstås vara det inom ungjordskreationistiska kretsar, men faktiskt inte är det.

Ett annat sätt att uttrycka det är helt enkelt att i vissa frågor råder det i stort sett konsensus inom Guds församling. Och om en uppfattning framförs som går på tvären mot denna konsensus bör den betraktas som villolära.

Helgonporträtt av Vincent av Lerins med den latinska sentensen på en utrullad bokrulle i handen
Så här såg han antagligen inte ut, men som så många andra helgon är Vincent av Lerins avbildad enligt senare tiders preferenser och inte i sin samtid.
Läs mer

En skapelseteologi långt mer problematisk än kreationism

Kreationism diskuteras i omgångar inom kristenheten, och ibland använder vissa kristna den i sin apologetik, vilket jag menar är ett ordentligt självmål, men jag skulle för stunden vilja flytta fokus till en lära långt värre än kreationismen. Visst är den en olycka, speciellt när den säger att jorden är ung, men det finns faktiskt det som är värre. Mycket värre, och som inte längre bör tillåtas att flyga under radarn. Det jag tänker på är teologi som påstås vara kristen men som förnekar att Gud skapat världen ur intet. Denna teologi förnekar väsentliga delar av Bibelns klara undervisning, och då menar jag inte literalismens stelbenta tolkningar, utan det som framträder även när man tar hänsyn till hur exeges och hermeneutik bör utformas med hänsyn tagen till genre och kontext.

Den teologi jag pratar om är alltså förnekelsen av att Gud skapar ur intet och att världen därmed existerar av sig själv vid sidan av Gud. Gud har enligt denna teologi på sin höjd utgjort en formande kraft, men är inte skapare i ordets normala mening. Två betydelsefulla teologer som lär ut denna heresi är den nyss bortgångna feministteologen Rosemary Radford Ruether (1936–2022) och Catherine Keller (f. 1953), en av de främsta företrädarna för så kallad konstruktiv teologi.

Bild på Rosemary radford Ruether
Rosemary Radford Ruether

Den skapelseteologi som jag här tänker skriva om strider inte bara mot Bibelns ord, utan mot all samlad lära som mejlsats fram under kyrkans historia. Den är felaktig och skadlig.

En preliminär plan för denna serie ser ut så här:

  1. Detta inlägg, introduktion av villoläran.
  2. Vad kan med rätta kallas villolära, också av oss som inte är fundamentalister? Jag kommer att koncentrera mig på den så kallade vincentinska kanon, uppkallad efter Vincent av Lérins (400-450), men självklart också beröra Bibeln och de ekumeniska trosbekännelserna.
  3. Principiellt resonemang om bibeltolkning. Alla tolkar, ja. Den slags fundamentalism som inte erkänner detta har fel. Men alla tolkningar är inte lika goda och långt ifrån alla bör ligga till rund för vad Guds folk förkunnar. Den slags liberalteologi som inte erkänner detta har också fel.
  4. När är det befogat att göra en omtolkning av traditionella uppfattningar inom den kristna tro och hur bör dessa i så fall göras?
  5. Varför är denna skapelseteologi heretisk och vad gör den för skada?

Inlägg 2, 3 och 4 ska jag försöka skriva så att de fungerar på egen hand, vid sidan av denna serie. De frågorna kan ju tillämpas inom en mängd olika områden.

Läs mer

Min skapelseteologi, del två, vad Gud skapar

I detta andra inlägg där jag kortfattat och punktformat redogör för min skapelseteologi är frågan vad Gud skapar. Den kan tyckas enkel vid en första anblick, men har tydliga konsekvenser på många områden, inte minst i frågorna som rör karismatik och liberalteologi. De senaste årens diskussioner om identitet visar också på behovet av en robust skapelseteologi. Men här finns många poänger att hämta hem.

Gud har skapat en fysisk värld, såväl som ”himlen”

Gud skapade himmel och jord. Ordet och är väsentligt här. Några konsekvenser:

  1. Den fysiska världen är också god. Bibeln skiljer inte mellan en oren, ond eller oviktig materiell värld i kontrast till en god, upphöjd, ren och viktig andlig verklighet.
  2. Frälsning är inte att befrias från kroppen, den skapade världen eller det fysiska. Även om det finns utrymme för ett mellantillstånd där de döda i kroppslöst tillstånd väntar på uppståndelsen, så är det inte slutmålet för oss. Vi bekänner kroppens uppståndelse!
  3. Det råder komplementaritet mellan det fysiska och det andliga. Inte ett motsatsförhållande.
  4. Det finns också en skapad andlig verklighet, inklusive skapade varelser som fallit från Gud och blivit onda. Att så är fallet är tydligt i Bibeln, även om dessa makters skapelse och fall enbart beskrivs som antydningar.

Att göra en uppdelning mellan en andlig eller himmelsk skapelse, som Gud själv ska ligga bakom, och en lägre, fysisk verklighet skapad av andra makter eller av Gud, men inte lika värdig och viktig som den andliga verkligheten, är en gnostisk tanke, en heresi.

Jorden sedd i rymden med stjärnor bakom
Läs mer

Min skapelseteologi, del ett, varför Gud skapar

Min skapelseteologi börjar och slutar med Jesus Kristus!

Mångfalt viktigare än de första kapitlen i Första Mosebok är Johannesprologen och Kolosserbrevets första kapitel. Min skapelseteologi är nämligen kristen, inte allmänreligiös och för Nya Testamentets författare är den stora fråga hur skapelsen hör ihop med Jesus Kristus.

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

jOH 1:1-5

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

kOL 1:15-20

Den Gud som skapat världen i Jesus Kristus och till Jesus Kristus är den Gud som verkar i världen och leder den mot dess bestämda mål, Jesus Kristus. För att åstadkomma detta har Gud, i Jesus Kristus, blivit en del av den värld Han själv skapat, och genom att lida och dö på ett kors, fysiskt, har Gud vunnit en evigt giltig seger över alla onda makter och detta har stadfästs genom att Jesus kroppsligen uppstod från de döda och på så vis blev den förste att träda in i den nya skapelsen, som när den kommer i sin helhet ska återställa och fullkomna hela Guds skapelse.

Detalj från Sixtinska kapellet. Guds finger möter Adams finger.

Detta är min skapelseteologi i ett nötskal. Men låt mig också göra en punkt för punkt utläggning om den i större detalj. Jag kommer hålla mina formuleringar kortfattade och hoppas att det inte skadar läsförståelsen alltför mycket.

Läs mer

Min skapelseteologi, bakgrund

I några inlägg ska jag sammanfatta huvudpunkterna i mitt teologiska tänkande om skapelsen. Men låt mig först ge en bakgrund om varför det blivit viktigt för mig.

Ett problem med att diskutera skapelse och evolution så mycket som jag gjort de senaste åren är att stridsfrågor tenderar att bli huvudfrågor. Debatten kräver att tid och energi läggs på de frågor som skiljer oss åt, oavsett hur viktiga de är egentligen. Dessutom behöver de beskrivas som viktiga för att motivera att man lägger ner den tiden – och i andras fall ber om donationer till verksamheten.Så menar världens största kreationistiska organisationer att själva evangeliet står på spel. Jag syftar på Answers in Genesis (Aig). Institute for Creation Research (ICR) och Creation Ministries International (CMI). Inget, precis inget, kan vara viktigare, sägs av deras företrädare, än att makroevolution förkastas och jordens ålder är ca 6000 år. (Gammaljordskreationister, främst från organisationen Reasons to Believe (RTB), är sällan lika påstridiga om betydelsen av den egna positionen och dess plats inom den kristna dogmatiken.)

Cartwheel-galaxen, en bild där olika kameror på James Webb-teleskopet sammanfogats. Från NASA.

Man ska dock inte tro att detta bara gäller kreationism. Jag har sett kalvinister som gjort detsamma med de fem punkterna från synoden i Dordrecht. (Staden heter Dort på engelska och vill man söka mer information används med fördel det engelska namnet.) Dessa kalvinister menar alltså att de fem punkterna utgör själva kärnan i den kristna tron och att allt annat bibliskt och teologiskt material ska organiseras utifrån dem.

Det är dock lätt att peka finger åt andra och själv fastna i samma fälla. När jag nu engagerat mig så mycket i frågorna om skapelse och evolution riskerar jag hamna i samma fälla. På tok för många kritiker av kreationismen verkar tycka att världens viktigaste fråga är att bekämpa kreationismen, viktigare än att tro på Gud som skapare, och attityden har definitivt också kommit in i kristna led, bland oss anhängare av teistisk evolution. Jag vill tvinga mig själv att aldrig komma i närheten av den attityden. Därför är det viktigt för mig att jobba med skapelseteologi också när den inte har en direkt bäring på debatten.

Läs mer

Vad det egentligen innebär att tolka Bibeln bokstavligt

Serie: Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 2.

Påminnelse: Denna serie riktar jag till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Bokstavlig bibeltolkning kräver väl ingen förklaring? Är det inte världens enklaste sak att beskriva? Man läser ju bara ”som det står”. Det kan man tro, men det är bara att titta på hur påstått bokstavlig tolkning skiljer sig från den ene fundamentalisten till den andre och från den ena generationen till den andra, för att se att det inte räcker. I detta inlägg tänker jag reda ut vad som egentligen döljer sig bakom dessa fraser innan jag i nästa konstruerar en bättre beskrivning av denna hermeneutik än hur den normalt beskrivs.

Så har du någonsin använt eller hört fraser som ”Bibeln ska läsas rättframt”, ”Bibeln ska läsas naturligt”, ”Bibeln behöver inte tolkas, man ska läsa som det står” eller liknande så är detta inlägg för dig!

Kreationisters hermeneutik

För många är kreationism kontaktytan med den fundamentalistiska tolkningen. Jag kommer därför att koncentrera mig på just kreationismen.

Det största problemet för denna fråga är att kreationisterna sällan klarar av att korrekt beskriva sin egen hermeneutik på en tillräckligt detaljerad nivå för att diskussionen ska fungera. Inte sällan hörs fraser som att man inte alls ska ”tolka” Bibeln utan ”läsa som det står”. Som det ofta sagts, en fundamentalist är någon som (i värsta fall) inte tror sig ens ha en hermeneutik. Jag tar därför några återkommande fraser som jag hört och förtydligar dem. De är till stor del överlappande, men jag renodlar dem i min behandling av dem.

Det är en god idé att fräscha upp minnet om vad jag skrev i inlägget Fatta fundamentalismens faser, översikt och första fasen innan du läser vidare.

Läs mer

Hur jag slutade vara kreationist, del 3a, den avskräckte mig

För 4 och ett halvt år sedan skrev jag mitt första inlägg om skapelse och evolution. Det var inte tänkt att bli en massa inlägg, men det var som att öppna en dammlucka. Frågor, mothugg och andra reaktioner har kommit i mängd. Till slut blev jag utnämnd till Sveriges främste (sic!) förespråkare av teistisk evolution av en känd kristen ledare. Det får stå för honom, men helt klart har frågan blivit större för mig än vad jag planerat.

Det kan vara skäl nog att fortsätta min berättelse om hur jag själv slutade vara kreationist. Det var en process med flera olika aspekter. I dagarna har jag fått så många frågor om en av dessa att jag väljer att berätta just om den, även om kronologin blir fel. Det jag hoppar över är hur min exegetiska kompetens ökade så att jag insåg problemen med mina tidigare tolkningar av Bibelns skapelsetexter. I stället kommer här en redogörelse för hur jag insåg att de kreationistiska organisationerna och talesmännen inte är pålitliga.

Jag pausar min serie om den kambriska explosionen. Stephen Meyer har kommit ut med en ny bok, Return of the God Hypothesis, som är direkt relevant för det jag tänkt att skriva i nästa inlägg i den serien. Även om jag tror mig veta vad typ av resonemang som han för i boken är det inte mer än rätt att jag sätter mig in i den innan jag fortsätter.

Jag har flera gånger nu sagt att ingen enskild kan ha all den expertkunskap som krävs inom hebreiska, grekiska, exegetik, historiska skapelsetexter i andra kulturer, tolkningshistoria, metafysik, epistemologi, vetenskapsfilosofi, vetenskapliga metoder, mentalitetshistoria, systematisk teologisk metod, geologi, paleontologi, zoologi, evolutionslära, astrofysik, kosmologi, relativitetsteorin, sannolikhetslära, matematisk modellering, DNA, med mycket, mycket mera, som krävs för att kunna bedöma alla de argument som dyker upp i dessa debatter. Vi måste lita på andra. Frågan är på vem?

Guds finger och Adams finger möts, del av målning av Michelangelo, Sixtinska kapellet
Läs mer

Den kambriska explosionen 5, normalvetenskap kontra ID – c

Det finns goda skäl att ha en intakt tilltro till normalvetenskapens beskrivning av den kambriska explosionen som ett evolutionärt förlopp, utan några kompletterande inslag av mirakulös skapelse. Några sådana skäl presenterade jag i mitt förra inlägg. Här kommer en mer utförlig utvärdering av dessa skäl och en beskrivning av varför jag menar att ID-rörelsen (ID-r) tappar i trovärdighet både genom sina faktiska argument i deras bästa, steelmannade, version, och genom sin oärliga retorik när det gäller den kambriska explosionen.

Argumenten jag använde var dessa:

  1. Fossila fynd indikerar stegvis utveckling
  2. Den kambriska explosionen tog inte några få miljoner år
  3. De kambriska djuren var inte ”fullt utvecklade”
  4. Skillnaderna mellan olika fyla var mindre än skillnaderna mellan dessa första arter av djuren inom ett fylum och djurarter inom samma fylum idag
  5. Perioder av snabbare spurter och längre perioder av stasis är ett vanligt fenomen inom evolutionen
  6. Flera omständigheter gjorde ett evolutionärt språng möjligt och sannolikt

Jag avslutade förra inlägget med att säga att evolutionen under kambrium gick ungefär fem gånger snabbare än normalt. Denna hastighet inte ett oöverstigligt hinder för normala evolutionära mekanismer. Att använda den kambriska explosionen som ett murbräckeliknande argument är därför inte möjligt. Över till detaljerna.

Läs mer

Den kambriska explosionen 4, normalvetenskap kontra ID – b (med basketliknelser)

Jag avslutade första delen av denna artikel med två punkter. (1) Den som har en grundläggande tilltro till evolution som faktum (något som har skett) och evolutionens av Guds närvaro fyllda men icke-övernaturliga drivkrafter (något som kan ske) kan utan nämnvärda problem behålla sin uppfattning. ID behövs inte. (2) Stephen Meyer med flera från ID-rörelsen (ID-r) gör inte den motsatta sidans position någon rättvisa och det är en del av rörelsekulturen inom ID-r. Den saknar därför trovärdighet.

Det inlägget var främst en förberedelse för detta (och följande). Nu är det alltså dags att leda detta i bevis! Och jag har laddat upp med en massa NBA-basket som hjälpvetenskap (eller rättare sagt som illustrationer).

Detta inlägg står inte på egna ben. Om du inte läst första halvan kommer det att vara obegripligt.

En fråga vi ska ställa är hur många gånger snabbare än normalt behöver evolutionen ha gått under den kambriska perioden? Och är det möjligt inom evolutionens normala mekanismers ram? Du kan börja med att gissa en siffra för dig själv. talar vi om dubbla hastigheten (2x), femdubbla (5x), 20x, 100x eller mer?

Jag tar min första basketliknelse med en gång. 2 mars 1962 satte Wilt Chamberlain NBA:s poängrekord för en match. 100 poäng. Den säsongen snittade han över 50, så när han hade 41 i halvtid var det bra, men ändå inte helt oväntat. Wilt var ett monster. Det var en dag på jobbet. Men när han fortsatte ösa i poäng i tredje kvarten uppstod tanken att han kanske kunde göra 100. Wilt gjorde 28 poäng i tredje kvarten, nytt rekord för en kvart. Det gjorde att han hade 31 kvar till 100. Matchen var avgjord, nu handlade det bara om Wilt skulle lyckas eller inte. Han satte sina 31 poäng i sista kvarten. Inga kameror filmade honom när han gjord det. Vi har bara en enda bild från händelsen. När Wilt sitter i omklädningsrummet efteråt.

Wilt ler och håller upp ett papper där det står 100

Jag kommer tillbaka till den bilden senare.

Åter till sakfrågan. Vad finns det för skäl att tro på synsättet inom normalvetenskapen snarare än ID när det gäller den kambriska explosionen? Är den kambriska explosionen inte bara oförklarad, utan också oförklarlig, det vill säga omöjlig att förklara som ett resultat av naturens ordinära processer? Ska den jämföras med att göra 100 poäng i en basketmatch, vilket kanske aldrig kommer att hända igen, men ändå var (och är) inom det möjligas ram, eller med att göra 1000 poäng, vilket aldrig kommer att hända?

Vad som nu följer är en sammanfattning av några av skälen som talar för normalvetenskapen och mot D, med en eller ett par exempel för varje. Mer utförliga resonemang och fler exempel finns i de källor som jag radade upp i mitt förra inlägg.

Läs mer