(Detta är en text som ursprungligen skrevs för Hestra Missionsförsamlings programblad, hösten 2018. Här kommer den i något längre version.)
Jag har en princip, lita aldrig lita på någon som aldrig byter åsikt. Den som inte ändrar sig någon gång har nämligen inte tänkt särskilt noga. Och det gäller såväl högutbildade som lågutbildade. Det finns undersökningar om hur människors åsikter påverkas av högre studier, vilka visar att den nya kunskapen i mycket liten utsträckning ändrar politiska övertygelser och andra saker vi tror. Är inte det lite konstigt? Borde inte ökade kunskaper ge nya perspektiv?
För mig har gudstron varit en källa till både nyfikenhet och trygghet. Om Gud finns på riktigt och håller mig i sin hand behöver jag inte vara rädd för att utforska allt jag möter och hör med största öppenhet. Jag har en lista över åsikter jag ändrat också i vuxen ålder.
Men det finns även åsikter vi byter utan att vi riktigt vet hur det går till. Som när droppar urholkar en sten. Enskilda berättelser läggs på rad och till slut har vi byggt en världsbild. De små berättelserna har bildat en övergripande berättelse, det som filosofer kallar ett meta-narrativ, en ramberättelse som förklarar vår tillvaro och som blir ett filter varigenom vi ser verkligheten.
Ingen sätter sig ner och tänker ”jag ska bli en galen konspirationsteoretiker”, ändå tror uppemot var femte person på någon konspirationsteori och när man väl är där biter inga argument. De är ju en del av konspirationen.
Jag tror att fyra tankeförmågor är helt avgörande i vår informationskultur. Källkritik, faktabasering, argumentsanalys och (svårt ord) diskursanalys.
Läs mer