Det vanligaste motargumentet mot teistisk evolution är ett självmål

Det vanligaste argument jag mött mot tanken på teistisk evolution är att Gud omöjligen kan ha skapat en värld där det finns lidande och död eller samspelat med evolutionära processer som inkluderar lidande och död. Noterbart är att det argumentet inte bara går emot teistisk evolution, utan också mot de flesta formerna av gammaljordskreationism. Även om många jag hör framföra argumentet inte uttryckligen tar ställning i frågan om jordens och universums ålder (jag kallar dem diffus-tids-kreationister), så kräver det till sin utformning att antingen blev djuren makalöst gamla före fallet (vilket jag inte hört någon hävda) eller så är jorden av relativt ungt datum.

Jag menar att detta argument inte bara är ohållbart. I själva verket talar djurens lidande och världen som en ond plats mot kreationismen, åtminstone i dess tydligaste former. Om rovdjursegenskaper inte kan utvecklas via evolutionen – vilket de inte kan om man förnekar makroevolution – så har de i stället skapats med direkt skapelse av Gud själv. Det framställer inte direkt Gud i bättre dager!

Lejon jagar buffel

Detta kan inte ha skett före syndafallet enligt kreationismen, men är i själva verket Gud i aktion enligt Job 39:1f

Läs mer