Vad det egentligen innebär att tolka Bibeln bokstavligt

Serie: Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 2.

Påminnelse: Denna serie riktar jag till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Bokstavlig bibeltolkning kräver väl ingen förklaring? Är det inte världens enklaste sak att beskriva? Man läser ju bara ”som det står”. Det kan man tro, men det är bara att titta på hur påstått bokstavlig tolkning skiljer sig från den ene fundamentalisten till den andre och från den ena generationen till den andra, för att se att det inte räcker. I detta inlägg tänker jag reda ut vad som egentligen döljer sig bakom dessa fraser innan jag i nästa konstruerar en bättre beskrivning av denna hermeneutik än hur den normalt beskrivs.

Så har du någonsin använt eller hört fraser som ”Bibeln ska läsas rättframt”, ”Bibeln ska läsas naturligt”, ”Bibeln behöver inte tolkas, man ska läsa som det står” eller liknande så är detta inlägg för dig!

Kreationisters hermeneutik

För många är kreationism kontaktytan med den fundamentalistiska tolkningen. Jag kommer därför att koncentrera mig på just kreationismen.

Det största problemet för denna fråga är att kreationisterna sällan klarar av att korrekt beskriva sin egen hermeneutik på en tillräckligt detaljerad nivå för att diskussionen ska fungera. Inte sällan hörs fraser som att man inte alls ska ”tolka” Bibeln utan ”läsa som det står”. Som det ofta sagts, en fundamentalist är någon som (i värsta fall) inte tror sig ens ha en hermeneutik. Jag tar därför några återkommande fraser som jag hört och förtydligar dem. De är till stor del överlappande, men jag renodlar dem i min behandling av dem.

Det är en god idé att fräscha upp minnet om vad jag skrev i inlägget Fatta fundamentalismens faser, översikt och första fasen innan du läser vidare.

Läs mer

Fatta fundamentalismens faser, översikt och första fasen

Det är inte lätt att begripa vad fundamentalism är, bortom ett skällsord. Fundamentalister själva tror att deras tro är den ursprungliga, rena kristendomen, som aldrig ändras. Den som använder ordet nedlåtande är inte heller intresserad av nyanser eller distinktioner. Den som buntar ihop Robert Dick Wilson, en extremt lärd och genomtänkt bibelforskare, och undervisningen på Westminster Theological Seminary, med Steven Anderson och hans New Independent Fundamental Baptist Movement (New IFB) med samma etikett för att låta den senares groteska okunskap och brist på anständighet färga av sig på den förre är antingen oseriös eller okunnig, eller båda. Båda kan dock kallas fundamentalister.

Robert Dick Wilson
Robert Dick Wilson (1856 – 1930) lärde sig alla språk från de folk som fanns i antikens mellanöstern och samtliga språk till vilka Bibeln översattes fram till år 600. Han var lärare i GT först vid Princeton och senare vid Westminster.

Jag är inte fundamentalist, men om något ska kritiseras, ska det göras rättvist. Vår förmåga att beskriva dem vi kritiserar utan förvanskning och överdrifter är helt avgörande för att en diskussion ska vara meningsfull.

När jag studerat fundamentalismen har det hjälpt mig att dela in den i några överlappande faser. Indelningen och namnen är mina egna, men används också i ett par fall snarlikt av andra.

  1. Prefundamentalism (1500 till 1900)
  2. Paleofundamentalism (1870 till 1915)
  3. Protofundamentalism (1910 till 1925)
  4. Ärkefundamentalism (1920 till 1950)
  5. Högfundamentalism (1940 till 1975)
  6. Neofundamentalism (1970 och framåt)
  7. Differentierad och diffus fundamentalism (1990 och framåt)

Med dessa som utgångspunkt ska jag försöka förklara fundamentalismens olika yttringar. Lägg märke till att jag talar om kristen fundamentalism. Första gången ordet användes om någon annan grupp var troligen 1956, då om Muslimska brödraskapet. Efter revolutionen i Iran blev det vanligt att kalla vissa muslimer fundamentalister och tio år senare hade språkbruket blivit utbrett. Jag finner det ganska meningslöst.

Innan jag går in på faserna kommer först en diskussion om metod och andras indelningar. Den kan du hoppa över om du inte är intresserad av dessa detaljer. I detta inlägg presenterar jag första fasen, prefundamentalism, och fortsätter med fler faser i kommande inlägg.

Läs mer

Kreationismens sämre historia

Somliga kreationister har varit (och är) rasister. Somliga evolutionsanhängare har varit (och är) rasister. Vad kan vi lära av det? Vilka poänger kan vi göra i en debatt? Vad kan jag ta med mig i mitt eget liv för att växa som människa? Det sista är ju alltid viktigare än att vinna debatter, och att söka

Både evolutionsanhängare och kreationister är människor, med förtjänster och brister. Att fokusera på det bästa hos den egna sidan och det sämsta hos den andra är vanligt i debatter, men det finns det som är viktigare än att vinna debatter. Det är att förstå varandra och att växa som människor. En viktig insikt jag gjort under åren är att mina ståndpunkter i sakfrågor beror på fler saker än bara argument. Forskningen bekräftar att det är fallet för oss alla. Detsamma gäller filosofiska och teologiska grupperingar, liksom politik och vetenskap. Allt formas i ett samspel med omgivningen.

Visheten utbildar religiösa ledare i naturens levande sanningar, bild från tidningen Puck
Bild från tidningen Puck från 1890 . Religiösa ledare får en en nödvändig utbildning om de levande sanningarna i naturen.
Läs mer

När två är osams och båda har fel, del ett

Jag upphör inte att förvånas över ateister som beskyller troende för att ignorera vetenskapen, men själva gör detsamma. Ett typexempel är nyateisten Richard Dawkins. Han klagar ofta på sådana troende som inte accepterar evidensen för biologisk evolution, men samtidigt kritiserar han ”religion” på sätt som strider mot såväl historievetenskapen som religionsvetenskapen. Självklart kan jag inte anklaga Dawkins för tankemässig inkonsekvens bara för att han är kritisk mot kristen tro, och andra former av tro. Problemet är inte att, utan hur, han kritiserar tron.

Vetenskapen ersätter Jesus, och bevisar sin överlägsenhet genom att den kan bygga rymdraketer. Det är sensmoralen av denna ändrade jesusfisk.

Vid en första anblick finns det en grupp kristna som tycks vara de främst motståndarna till ateister som Dawkins. De bemöter hans argument genom att hävda att biologisk evolution inte alls stöds av någon evidens, att läran bygger på dålig vetenskapsteori, etc. Men dessa kreationister är inte nyateismens motpol, utan de är varandras spegelbilder. De delar alla grundläggande premisser för samtalet, fast drar diametralt olika slutsats.

När jag försvarar teistisk evolution beskylls jag ofta av andra kristna för att stödja ateisterna. Inget kunde vara mer fel. I själva verket utgår den kritiken från samma grundläggande tankemisstag som nyateisterna gör, och i många samtal har mina försök att vrida diskussionen till att granska dessa premisser resulterat i en total vägran att ens överväga argumenten.

Båda har fel! För den som deltar i debatten på de villkor som jag här kritiserar, och har gjort det länge, oavsett vilken sida man valt, så är tanken svår att ta till sig. Det handlar om mångåriga vanor och beskrivningar av konflikten som upprepats hundratals gånger.

Läs mer