Vad det egentligen innebär att tolka Bibeln bokstavligt

Serie: Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 2.

Påminnelse: Denna serie riktar jag till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Bokstavlig bibeltolkning kräver väl ingen förklaring? Är det inte världens enklaste sak att beskriva? Man läser ju bara ”som det står”. Det kan man tro, men det är bara att titta på hur påstått bokstavlig tolkning skiljer sig från den ene fundamentalisten till den andre och från den ena generationen till den andra, för att se att det inte räcker. I detta inlägg tänker jag reda ut vad som egentligen döljer sig bakom dessa fraser innan jag i nästa konstruerar en bättre beskrivning av denna hermeneutik än hur den normalt beskrivs.

Så har du någonsin använt eller hört fraser som ”Bibeln ska läsas rättframt”, ”Bibeln ska läsas naturligt”, ”Bibeln behöver inte tolkas, man ska läsa som det står” eller liknande så är detta inlägg för dig!

Kreationisters hermeneutik

För många är kreationism kontaktytan med den fundamentalistiska tolkningen. Jag kommer därför att koncentrera mig på just kreationismen.

Det största problemet för denna fråga är att kreationisterna sällan klarar av att korrekt beskriva sin egen hermeneutik på en tillräckligt detaljerad nivå för att diskussionen ska fungera. Inte sällan hörs fraser som att man inte alls ska ”tolka” Bibeln utan ”läsa som det står”. Som det ofta sagts, en fundamentalist är någon som (i värsta fall) inte tror sig ens ha en hermeneutik. Jag tar därför några återkommande fraser som jag hört och förtydligar dem. De är till stor del överlappande, men jag renodlar dem i min behandling av dem.

Det är en god idé att fräscha upp minnet om vad jag skrev i inlägget Fatta fundamentalismens faser, översikt och första fasen innan du läser vidare.

Fortsätt läsa

Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 1, introduktion

Denna serie riktar jag speciellt till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Det som gör fundamentalism till vad den är skulle man kunna tro är dess syn på Bibelns inspiration, men det är inte sant. Den blir vad den är genom tron att inspirationen enbart kan göras rättvisa med en specifik tolkningsmetod (hermeneutik). Så hur ser en fundamentalistisk hermeneutik ut? Svaret är att det varierar mer än vad folk i allmänhet tror. Rörelsen i dess olika historiska och nutida tappningar rymmer variationer och grader av trohet mot den hermeneutik man själv säger sig stå för. Detta gäller i allra högsta grad fundamentalismen i nutida tappning med sin starka betoning på ungjordskreationism.

Jämfört med fundamentalismen för 100 år sedan har problemet med godtyckliga tolkningar blivit värre!

Som vanligt är det ett kolossalt bekymmer att ordet fundamentalism används så svepande. Det kan inkludera hyperkarismatiska trumpprofeter, vars hermeneutik gör alla äkta fundamentalister helt förfärade. Det används ofta som benämning också på vanliga evangelikaler, som Billy Graham, trots att de äkta fundamentalisterna starkt ogillade hans ekumeniska och teologiska initiativ. Thomas Kidd skriver på The Gospel Coalitions webbplats att benämna någon fundamentalist hjälper föga i diskussioner. Likväl finns det de som har en sådan hermeneutik och beskriver den på just de sätt som jag ska gå igenom i denna serie.

Det finns alltså en äkta fundamentalism också idag, men dess verkningar inom kyrkorna är oftast partiell, snarare än konsekvent genomförd. I dessa inlägg kommer jag att koncentrera mig på hur den påverkat skapelsefrågan och tolkningen av urhistorien (1 Mos 1-11). Det är en i allra högsta grad korrekt benämning av den kreationistiska bibeltolkningen att kalla den för just fundamentalism. Försök dock tänka bort ordets negativa klang. Mitt syfte är inte att argumentera genom att använda ord som ger negativa känslomässiga associationer Jag kommer också kort att titta på den andra typen av texter där skillnaden mellan evangelikal tolkningsmetod och fundamentalism blir som allra tydligast, nämligen de apokalyptiska texterna.

Fortsätt läsa

När kreationism leder till dålig bibelteologi och exegetik

En av poängerna med kreationism sägs vara att den förhindrar att teologin blir dålig. Att acceptera biologisk evolution (motsägs av all kreationism) eller hög ålder för skapelsen (motsägs av ungjordskreationism, YEC) sägs införa ett ”sluttande plan” (”slippery slope”) som gör att snart är all bibeltolkning förstörd. Själv finner jag gång efter annan att kreationisters bibeltolkning och teologi är riktigt dålig. En mycket stor del av alla kreationister i världen är cessationister, dvs. de tror inte att Gud verkar genom andliga gåvor som helande, under och profetia idag. Den svenske kreationisten Anders Gärdeborn tror sig ha kunnat räkna ut vilket årtal Jesus ska komma tillbaka (2036). Ken Ham, ledaren för världens största kreationistiska organisation, Answers in Genesis (AiG), sammanfattar Bibelns budskap i sju punkter. Jag tar en titt på den bibelteologin och fortsätter sedan med att titta på en annan ledande kreationists exeges.

Här är Hams sju punkter:

  1. Creation – världens skapelse, 1 Mos 1 – 2.
  2. Corruption – fallet, 1 Mos 3.
  3. Catastrophe – floden, 1 Mos 6 – 9.
  4. Confusion – Babels torn, 1 Mos 11.
  5. Christ – beskriven med många ord om Adam, inte så mycket om hans undervisning och inget om Guds rike
  6. Cross – främst tolkat utifrån Paulus ord om första och sista Adam
  7. Consummation – fullkomningen av skapelsen, beskriven som kontrast till vad den blev på grund av Adams synd

Är det någon som ser problem med att summera Guds plan genom historien i dessa sju punkter?

En pil som rör sig i en båge genom de sju orden.

Vad hände med Abraham? Moses? Josua? Löfteslandet? Lagen? Sabbaten? Domarna? Kungarna? Davids ätt? Templet? Profeterna? Exilen? Hela gamla testamentet från 1 Mos kapitel 12 till och med Malaki är borta från denna summering.

Vändpunkten i illustrationen är inte ens korset, utan Babels torn!

I vilken värld är detta god teologi?

Ken Ham och de som han omger sig med är så enkelspårigt fixerade vid skapelsedebatten att den har blivit deras ingång till bibeltolkning och dogmatik, från början till slut.

Fortsätt läsa

Fundamentalismens historia, bakgrund

Jag kanske är fundamentalist. Det beror på hur ordet används. Men som de allra flesta använder ordet är jag inte det. Inte heller är jag fundamentalist såsom ordet användes när det togs i bruk på 1920-talet, även om jag har starka sympatier för den övergripande kamp för Bibelns trovärdighet ur vilken rörelsen uppstod. Men därefter hände flera saker som inte kan ignoreras när vi talar om ordets innebörd. Jag ska försöka ge en snabbskiss av den utvecklingen.

Detta skulle från början bli ett inlägg, men inledningen blev så lång att den får bli ett eget!

Få andra ord lever så starkt på sina konnotationer (vad man associerar ordet med), snarare än på sin denotation (vad som avses, vad ordet pekar på) eller sin innehållsliga definition, som just ordet fundamentalist. När ordet nämns uppstår en serie bilder i vårt inre, och de kan skymma vad ordet egentligen betyder.

Ett annat sätt att beskriva dessa tre aspekter är att ställa dessa frågor:

  1. Denotation: Vem är fundamentalist? Vilka tillhör rörelsen?
  2. Definition: Vad är en fundamentalist? Vad har de för trosuppfattningar (logos) och övriga definierande särdrag (ethos och pathos)?
  3. Konnotation: Hurdan är en fundamentalist? I bästa fall utgår man från svaret på fråga ett och använder vedertagna psykologiska och sociologiska metoder för att beskriva personerna och grupperna, men i sämsta fall blir det just ett fritt associerande om diverse grupper man vill brännmärka eller inte förstår sig på.
Predikant i dramatisk pose står på talarstolen med fullt av folk framför i lokalen.
Billy Sunday (1862 – 1935) predikar. Illustration av George Bellows. Bilden används ofta för att illustrera begreppet fundamentalist.

Samtidigt finns det kristna, om än ett relativt litet antal, som tänker sig att bakom alla negativa konnotationer finns det inga egentliga problem. Att låta bli att använda ordet är för dem främst en taktisk fråga. Sällan finns det bland dessa någon egentligen kunskap om fundamentalismens uppkomst och utveckling. Ordet signalerar för dem bibeltro, att man accepterar trons grunder och att man inte vill gå i samhällets (världens) ledband. Men detta är en alltför ytlig förståelse av begreppet.

Fortsätt läsa

När två är osams och båda har fel, del två

Få strider om åsikter är så intensiva som kampen om utrymmet i samma dike. Kreationister, speciellt ungjordskreationister, och nyateister delar en mängd grundläggande antaganden som gör att jag kallar dem för varandras spegelbilder, snarare än motsatser. Det inkluderar följande hållningar:

  • Tron att evolutionen är Den Avgörande Frågan för gudstron. Den som tror att arter utvecklats genom evolution kan inte med intellektuell hederlighet också tro på Gud som skapare. Endera måste ge vika.
  • Tanken att evolutionsteorin som en biologisk förklaringsmodell formar också andra tankar, evolutionism. För nyateisterna är detta av godo, eller omedvetet, för kreationisterna av ondo. För båda blir biologisk evolution och evolutionism omöjliga att separera, bandet anses (eller är underförstått) som oupplösligt.
  • Det korrekta sättet att tolka Bibeln är strikt literalism. Kristna som inte följer denna hermeneutik är ”kompromissande”.
  • Avsteg från den egna ytterlighetsuppfattningen är ett farligt steg mot avfall, ett sluttande plan. Nyateisten ser oss som tror på teistisk evolution som farligt nära att bli kreationist. Kreationisten ser oss som farligt nära att förneka evangeliet och bli ateister.

Kreationisten säger om evolutionsläran till en kristen som på grund av den drabbas av tvivel, ”akta dig för den, läs på mer om våra argument mot den, din tro står på spel”. Det är detta sista påstående som gör att jag engagerar mig i diskussionen. Genom att säga att tron står på spel, och kombinera det med argument som vid en närmare granskning inte håller, berövas unga människor sin tro.

Fortsätt läsa

När två är osams och båda har fel, del ett

Jag upphör inte att förvånas över ateister som beskyller troende för att ignorera vetenskapen, men själva gör detsamma. Ett typexempel är nyateisten Richard Dawkins. Han klagar ofta på sådana troende som inte accepterar evidensen för biologisk evolution, men samtidigt kritiserar han ”religion” på sätt som strider mot såväl historievetenskapen som religionsvetenskapen. Självklart kan jag inte anklaga Dawkins för tankemässig inkonsekvens bara för att han är kritisk mot kristen tro, och andra former av tro. Problemet är inte att, utan hur, han kritiserar tron.

Vetenskapen ersätter Jesus, och bevisar sin överlägsenhet genom att den kan bygga rymdraketer. Det är sensmoralen av denna ändrade jesusfisk.

Vid en första anblick finns det en grupp kristna som tycks vara de främst motståndarna till ateister som Dawkins. De bemöter hans argument genom att hävda att biologisk evolution inte alls stöds av någon evidens, att läran bygger på dålig vetenskapsteori, etc. Men dessa kreationister är inte nyateismens motpol, utan de är varandras spegelbilder. De delar alla grundläggande premisser för samtalet, fast drar diametralt olika slutsats.

När jag försvarar teistisk evolution beskylls jag ofta av andra kristna för att stödja ateisterna. Inget kunde vara mer fel. I själva verket utgår den kritiken från samma grundläggande tankemisstag som nyateisterna gör, och i många samtal har mina försök att vrida diskussionen till att granska dessa premisser resulterat i en total vägran att ens överväga argumenten.

Båda har fel! För den som deltar i debatten på de villkor som jag här kritiserar, och har gjort det länge, oavsett vilken sida man valt, så är tanken svår att ta till sig. Det handlar om mångåriga vanor och beskrivningar av konflikten som upprepats hundratals gånger.

Fortsätt läsa

En kort kommentar om valet av ärkebiskop

Min bloggvän Micael Grenholm har skrivit två inlägg om Antje Jackelén och valet av ny ärkebiskop. På hans blogg skrev jag en kommentar. Här kommer en något utvidgad version av den.

Lite bakgrund:

  1. Kyrkans tidning anordnade en hearing med kandidaterna, där alla utom en deltog.
  2. Dagen skrev om det som kan anses vara mest kontroversiellt i favoriten Jackeléns svar.
  3. Detsamma gjorde Världen idag.
  4. Helena Edlund skriver om det paradoxala att en möjlig blivande ärkebiskop har mer gemensamt med människor av annan tro än med vissa som delar hennes egen tro.
  5. Christian Mölk reflekter specifikt om varför just jungfrufödseln ifrågasätts och vilka konsekvenser det kan leda till.
  6. Sedan har detta naturligtvis gått några vändor på Twitter och andra bloggar…

Tre reflektioner från någon som inte är ansluten till SvK

Mina föräldrar lämnade Svk innan jag föddes. Jag är pastor i Equmeniakyrkan och ser ingen anledning att dubbelansluta mig, mer än att rösta bort politikerna från beslutande organ i en systerkyrka…

Nåväl, håll i er för nu blir det ord och inga visor. Fortsätt läsa

Evangelikaliserad pentekostalism eller pentekostaliserad evangelikalism?

Teser

I detta inlägg kommer jag driva två teser. (Bli inte förskräckt av de svåra orden.)

  1. Det har skett en evangelikalisering av pentekostalismen och den är delvis bra, delvis dålig.
  2. Det har skett en pentekostalisering av evangelikalismen och den var bra, men behöver fullbordas genom att teologin utmanas på en bredare bas.

Vad jag menar är att pingströrelserna (pluralis) under 1900-talets andra hälft kom att överta mycket av den evangelikala rörelsens tolkningsmetoder, läromässiga uppfattningar och hjärtefrågor. Kort sagt man anammade evangelikalernas hermeneutik (hur bibeltexter tolkas), deras slutsatser och deras fokusfrågor. Det har givit en sundhet åt pentekostalismen, som gör att risken minskar för överdrifter eller urspårning. Vissa grupperingar eller predikanter inom de pentekostala rörelserna både historiskt och idag är inte sunda i sin undervisning och några har ju gått käpprätt åt skogen.

Jag menar också att den evangelikala rörelsen på ett till största delen sunt och nödvändigt sätt öppnade sig för Andens kraft och gåvor i och med den så kallade tredje vågen av andlig förnyelse. Men jag menar också att denna öppning för en praxis av bruk av Andens gåvor och nya sätt att sjunga lovsång inte är nog. Också en mer genomgripande teologisk påverkan från pentekostalismen vore nyttig för evangelikaler. Fortsätt läsa

Pentekostal teologi – del 2: Innehåll

I detta inlägg så ska vi – äntligen – börja titta på den egentliga innebörden i begreppet pentekostal teologi.

Amos Yongs föredrag fokuserade på akademisk teologi, och det är dess utveckling vi ska följa. Men låt mig betona att det självklart funnits pentekostala teologer ända sedan 1900-talets början. Asuza Street väckelsen föddes ur teologiskt arbete, med frågan om vad som är andedopets tecken. Lärare som Donald Gee var just teologer och han gjorde förvånansvärt god exeges, med tanke på de mänskliga förutsättningarna, enligt Gordon Fee (God’s Empowering Presence, sid 164, i texten till fotnot 294). Fortsätt läsa