Kreationisters extrema tilltro till evolution

Detta inlägg är en efterskrift till mitt förra inlägg om kreationisters godtyckliga bibeltolkning. Jag tror att ganska få personer är medvetna om vad de större kreationistiska instituten faktiskt säger, och det inkluderar många av deras anhängare. I förra inlägget granskade jag hur naturvetenskaplig evidens har tvingat fram en omtolkning av de skapade slagen av djur som Bibeln påstås tala om. Denna omtolkning inkluderar en extremt snabb evolution. På arken ska alltså Noa ha haft ett par av varje slag av djur, varifrån alla nu levande arter har utvecklats genom hypersnabb evolution. Jag tänker med ett exempel visa hur extrem denna tilltro till evolution är. Jag ska prata om mammutar.

Mammut med stora svängda betar och brun päls.
Mammut utställd på Royal BC Museum i Victoria (Canada). Pälsen är lånad från myskoxar.

Detta inlägg gäller ungjordskreationism, inte gammaljordskreationism, men för att det inte ska bli så långt att skriva säger jag kort och gott kreationism i resten av inlägget.

Läs mer

Kreationismens sämre historia

Somliga kreationister har varit (och är) rasister. Somliga evolutionsanhängare har varit (och är) rasister. Vad kan vi lära av det? Vilka poänger kan vi göra i en debatt? Vad kan jag ta med mig i mitt eget liv för att växa som människa? Det sista är ju alltid viktigare än att vinna debatter, och att söka

Både evolutionsanhängare och kreationister är människor, med förtjänster och brister. Att fokusera på det bästa hos den egna sidan och det sämsta hos den andra är vanligt i debatter, men det finns det som är viktigare än att vinna debatter. Det är att förstå varandra och att växa som människor. En viktig insikt jag gjort under åren är att mina ståndpunkter i sakfrågor beror på fler saker än bara argument. Forskningen bekräftar att det är fallet för oss alla. Detsamma gäller filosofiska och teologiska grupperingar, liksom politik och vetenskap. Allt formas i ett samspel med omgivningen.

Visheten utbildar religiösa ledare i naturens levande sanningar, bild från tidningen Puck
Bild från tidningen Puck från 1890 . Religiösa ledare får en en nödvändig utbildning om de levande sanningarna i naturen.
Läs mer

Usla kreationistiska argument, del 2, Tjocka släkten

På den tiden jag var kreationist besvärades jag gång efter annan av somliga meningsfränder. I sin iver att argumentera mot evolutionsläran tog de till nästan vad som helst. En sådan händelse minns jag än idag tydligt. Det var tredje året på gymnasiet (84-85) och en klasskamrat delade frimodigt ut en traktat till alla han mötte på skolan.

Tjocka släkten? Bild på en apa

I denna tecknade traktat gör en troende person en serie påståenden som den påhittade läraren i biologi inte framställs som kapabel att bemöta. Den slutar i triumf för den troende. Troligen var det den känslan min klasskamrat blev entusiastisk av. Men när jag läste igenom traktaten såg jag ett grovt fel som vi i klassen hade behandlat just på lektionen alldeles innan! Ser du inte detta, frågade jag. Min klasskamrat blev först överraskad. Han hade inte gjort kopplingen. Sedan svarade han att det visste ju inte de flesta som får traktaten i sin hand. Menar du att ändamålen helgar medlen, undrade jag. Jag minns inte vad han svarade, men han fortsatte dela ut traktaterna. Jag skämdes för honom.

Hur skulle jag kunna vittna om min tro för mina plugghästvänner, som definitivt såg alla grova sakfel i denna traktat?

På den tiden var jag också kreationist, gammaljordsvarianten. Och då argumenterade jag flitigt mot evolutionsläran, och jag brukade som sagt vinna mina debatter! Men det fanns material jag avstod från att använda. Jag kommer att beröra kreationism i allmänhet i detta inlägg, men notera att jag främst diskuterar hur den kreationistiska saken läggs fram i just denna traktat. Också som kreationist bör du ta avstånd från den, vilket också somliga gör. Läs mer