För att förstå vad som menas med profetia räcker det inte med att slå upp orden i en ordbok, varken en svensk, engelsk eller grekisk. Det finns i Bibeln ett specifikt sätt att använda orden som inte alltid stämmer med hur de används i dagligt tal idag eller hur de användes i urkyrkans grekisk-romerska omvärld. Man kan jämföra med amerikansk fotboll. I dagligt tal i USA säger man bara ”fotboll”, men sporten handlar till 95 % om att några få i laget sträcker över, kastar och bär bollen med händerna, medan resten mest tacklar dessa och varandra. Vid några få tillfällen kommer en spelare in och sparkar bollen, en kicker eller en punter. Ett ords etymologi (språkliga ursprung) säger oss väldigt lite om dess faktiska betydelse.

Den profetiska gåvan beskrivs i Nya Testamentet konsekvent som ett tal utifrån Andens ingivelse eller uppenbarelse (Se till exempel 1 Kor 14:30; Apg 11:28; 20:23; 21:4, 10–11). Profetiskt tal är alltså inte detsamma som att säga obekväma sanningar eller att uttala sig med samhällskritisk udd. Det kan ibland innehålla sådana inslag, men det är inte vad som konstituerar gåvan. På samma sätt sägs ofta om profeterna i GT att Herrens ord ”kom till” dem (1 Mos 15:1; 1 Sam 15:10; 2 Sam 7:4; 24:11; 1 Kung 13:20; med flera). Även om det finns skillnader mellan profeterandet i GT och NT består denna definierande beståndsdel: Profetia har på ett relativt omedelbart sätt inspirerats av den helige Ande, så att innehållet kan sägas vara givet av Gud själv. (Jag har ett längre resonemang om alternativa sätt att använda orden profetia och profet i avsnittet Traditioner om det profetiska i kapitlet Gamla testamentet och det profetiska talet.)