Det finns goda skäl att ha en intakt tilltro till normalvetenskapens beskrivning av den kambriska explosionen som ett evolutionärt förlopp, utan några kompletterande inslag av mirakulös skapelse. Några sådana skäl presenterade jag i mitt förra inlägg. Här kommer en mer utförlig utvärdering av dessa skäl och en beskrivning av varför jag menar att ID-rörelsen (ID-r) tappar i trovärdighet både genom sina faktiska argument i deras bästa, steelmannade, version, och genom sin oärliga retorik när det gäller den kambriska explosionen.

Argumenten jag använde var dessa:

1. Fossila fynd indikerar stegvis utveckling
2. Den kambriska explosionen tog inte några få miljoner år
3. De kambriska djuren var inte ”fullt utvecklade”
4. Skillnaderna mellan olika fyla var mindre än skillnaderna mellan dessa första arter av djuren inom ett fylum och djurarter inom samma fylum idag
5. Perioder av snabbare spurter och längre perioder av stasis är ett vanligt fenomen inom evolutionen
6. Flera omständigheter gjorde ett evolutionärt språng möjligt och sannolikt

Jag avslutade förra inlägget med att säga att evolutionen under kambrium gick ungefär fem gånger snabbare än normalt. Denna hastighet inte ett oöverstigligt hinder för normala evolutionära mekanismer. Att använda den kambriska explosionen som ett murbräckeliknande argument är därför inte möjligt. Över till detaljerna.

Hur argumenten refuterar ungjordskreationism (YEC) och ad novo-versionen av gammaljordskreationism (OEC)

YEC-organisationerna och OEC-anhängaren Stephen Meyer beskriver de kambriska djuren som i avsaknad av andra djur som de skulle kunna ha utvecklats från. De bara fanns där, i fullt utvecklad form och var jämförbara i sin grad av komplexitet med djur som kom senare enligt normalvetenskapen. Vi har sett att detta är en inkorrekt beskrivning av vad vi kan utläsa av de fossila fynden. En renodlat kreationistisk beskrivning av den kambriska explosionen, där djuren skapas ad novo, är alltså felaktig.

Det är speciellt mitt första och tredje argument som motsäger denna kreationism.

Hur argumenten refuterar Intelligent Design (ID)

I sin mest evolutionsvänliga form säger ID att det krävs en ”input” av ett slag som övergår naturens vanliga och av vetenskapen observerbara förlopp. Jag kallar detta assisterad eller kompletterad evolution. Det som hände under kambrium var som ett minimum detta, enligt ID. Djuren vägleddes av övernaturlig gudomlig aktivitet – om än ytterst lågmäld – för att de skulle få en utformning som i förväg utformats av ”designern”.

I denna form berörs inte ID av mitt första argument och inte heller av alla delar från de andra argumenten. Denna form av ID bejakar att utveckling skett. Det är farten på utvecklingen som anses vara omöjlig. Detta bemöts helt eller delvis av mina argument 2, 3, 4, 5 och 6.

Faktum är att kambrium inte är det snabbaste evolutionära förlopp som vi känner till. Ormarnas utveckling gick snabbare! Skillnaden är att kambrium innebar snabb evolution överlag och inte bara för en underordning av djur. (En underordning är två eller fler familjer.)

Ibland går det helt enkelt snabbt (mer basket som illustration)

Om jag ska fortsätta mina basketliknelser där kambrium motsvaras av Wilt Chamberlains 100-poängsmatch, så är ormarnas evolution en kvart med ännu högre poängtempo. Wilt gjorde som mest 31 poäng i en kvart i sin berömda match. Rekord då, men inte nu längre.

• 1978 gjorde David Thompson 32 poäng i en kvart.
• Några timmar senare samma kväll gjorde George Gervin 33. (Carmely Anthony tangerade det resultatet år 2008.)
• Kevin Love gjorde 34 poäng i en kvart 2016, men det var inte ett nytt rekord.
• Det gällande rekordet sattes 2015 av Klay Thompson. Han satte 13 skott på 13 försök, inklusive 9 av 9 treor.

Michael Jordans bästa kvart var 30, om någon undrar.

Som en basketbonus kan jag slänga in ytterligare en overklig explosion av poäng. År 2004 gjorde Tracy McGrady 13 poäng på 33 sekunder. Om han hade haft det tempot en hel match om 48 minuter hade det blivit mer än tusen (1000) poäng.

Uppfyllda hypoteser ger normalvetenskapen ett övertag

Så här långt menar jag mig ha visat att den som menar att normalvetenskapen kan förklara den kambriska explosionen inte behöver frukta argumenten från ID. Det är egentligen allt som jag behöver för att kunna gå vidare till mitt huvudsakliga argument i nästa artikel, det som är filosofiskt och teologiskt, men redan innan dess vill jag ge tre argument mot ID som teori (ID-t) som förklaring av den kambriska explosionen och mot trovärdigheten hos ID-rörelsen (ID-r). Det första handlar om uppfyllda hypoteser och jag hämtar det ironiskt nog från ID-r själva.

En fungerande vetenskaplig teori ska kunna ställa upp testbara hypoteser. Jag lånar ett resonemang från boken Understanding Intelligent Design av William Dembski och Sean McDowell (Harvest House Publishers, Eugene Oregon 2008).

In evolutionary biology, organisms change by an evolutionary process into other organisms. This means that evolutionary biologists are often called on to establish lineal relationships. There is a whole class of methods that can be applied when an instructor can’t quite bridge an evolutionary gap.

Suppose an instructor can get from organism A to organism B and from organism C to organism D by an evolutionary process but can’t bridge the gap between B and C. A number of techniques are available to the aggressive instructor in this emergency. The instructor can write down B and then, without any hesitation, put “therefore C.” If the class is bored or the organisms in question are not terribly interesting, it is unlikely that anyone will question the “therefore.” This is the method of argument by omission, and it is remarkably easy to foist on unwary students.

In the argument by fiat, one merely conjectures an intermediary between B and C—call it Z—that shares characteristics of both. The evolutionary transitions from B to Z and then from Z to C are now obvious. Of course, Z only exists in one’s imagination and not in the real world. (This is not a problem. Evolutionary theory admits no hard-and-fast distinction between the imaginary and the real.)

Sidab 210, mina betoningar

Lägg märke till tre saker som jag markerat:

1. Argumentationen utgår från gap eller hål i det fossila materialet, dvs. saknade mellanformer Mer om denna punkt nedan.
2. Läraren i klassrummet antas vara ”aggressiv” och tar sig ur sitt ”nödläge” genom att argumentera oärligt. Jag har skrivit om denna återkommande negativa stereotyp av lärare i ett tidigare inlägg. Jag hänvisar dit, men noterar att stereotypen återkommer också här.
3. Ett sätt att argumentera oärligt enligt dessa båda förespråkare för ID, där Dembski räknas in den absoluta kärnkretsen, är att man hittar på en mellanform (Z) mellan de funna arterna B och C.

Det intressanta med detta resonemang, den raljanta tonen till trots, är att den ger oss ett testbart scenario. Om det har skett en evolution från B till C och avståndet mellan dessa båda är tillräckligt stort är det möjligt att hitta en mellanform, Z. Det McDowell och Dembski beskriver som ett fantasifoster kan lika gärna kallas en hypotes. Om ID stämmer bör Z aldrig hittas. Det skulle falsifiera ID-hypotesen. Det är inte lika enkelt att dra en slutsats åt andra hållet. Det skulle kräva att vi hade tillgång till bevarad fossil av alla djur som någonsin existerat, så frånvaron av Z som fynd falsifierar inte nödvändigtvis evolutionen. Att postulera Z är alltså inte en desperat åtgärd eller fulspel. Men om vi postulerar Z och sedan faktiskt hittar Z så är det en stark indikation på att evolution har skett. Varje sådant fynd styrker evolutionen och motsäger ID.

Så hur såg det ut när ID-r formulerade sitt argument mot evolutionen utifrån den kambriska explosionen? Svaret är att det fattades massor av Z-djur. Det fanns många hål i de fossila fynden att fylla. Men idag är situationen annorlunda. Jag har i mina fyra första argument hänvisat till nyare fynd som inneburit att vi funnit åtskilliga sådana Z-djur. Det är ett förväntat resultat enligt normalvetenskapen, men inte enligt ID, så som självaste Dembski beskriver ID i citatet ovan. Detta är dessutom ett återkommande mönster. Evolutionen postulerar att mellanformer ska kunna hittas, stratigrafin pekar ut var de kan tänkas finnas och paleontologer hittar sedan vad de letar efter, gång efter annan. (Jag nämner detta som argument för att bejaka makroevolution i min dialog med Krister Renard i boken.)

Meyer kallar sin bok om den kambriska explosionen för Darwin’s Doubt. De kambriska djuren var skäl att tvivla på evolutionen som idé för Darwin, men han övervann sina tvivel med en viljeansträngning och det har forskarna fortsatt att göra enligt Meyer, trots att nyare fossila fynd enligt honom enbart har bekräftat gapen och rent av gjort gapen ännu mer iögonfallande. Verkligheten är dock den motsatta. Darwin postulerade Z, han gjorde en konjektur, en välgrundad gissning. Och 150 år senare har nyupptäckta fynd från ediacara och kambrium visat att Darwins idé står sig mycket väl.

(Konjekturer förekommer inom textvetenskapen. Ibland måste vi anta att grundtexten hade ett annat ord än vad som finns i manuskripten, för det som faktiskt står fungerar helt enkelt inte. Men om man ändrar ett penseldrag i en bokstav så att det blir ett annat ord så fungerar texten och blir begriplig. Sådana konjekturer har bekräftats när bättre manuskript sedan har återfunnits.)

ID är ”God of the gaps” och gapen krymper

Hela Stephen Meyers resonemang är ett exempel på det som också står upprepade gånger i citatet från Dembski och McDowell. Argumentationen bygger på gap. Och dessa gap fylls av Gud. Hur man än vänder och vrider på detta så är ID ett ”God of the gaps”-argument. Detta återkommer på en mängd olika sätt inom ID. En Gud som inte på ett detekterbart sätt skapat världen och alla organismer är överflödig, någon som kan ”förlora jobbet”. Och man detekterar att det är en designer genom att identifiera just dessa gap.

Detta är långt ifrån Bibelns bild av Gud. Och det är som jag påpekar i boken ett upplysningstänkande med sina rötter hos den grekiska filosofen Epikuros, inte de bibliska profeterna.

Inom ID finns det filosofiska resonemang om hur dessa gap ska vara beskaffade för att räknas. De ska vara principiellt omöjliga att överbrygga. Jag köper det resonemanget. Jag använder det själv när jag argumenterar för miraklers existens. Gapen ska vara oförklarliga, inte bara oförklarade. Men det finns två helt avgörande skillnader mellan mitt sätt att använda detta argument och vad vi ser hos ID-r.

1. ID-r använder ständigt exempel som inte lever upp till den egna filosofin (ID-t) och den kambriska explosionen är ett typexempel på detta. Alla de gap som Meyer med flera här påpekar är inte oförklarliga, utan i bästa fall bara oförklarade.
2. Mirakel är enligt Bibeln inte något som förekommer när naturens ordinarie processer inte räcker till i största allmänhet, utan de är en del av den kosmiska kampen mellan Gud och de onda makterna. För att vi som kristna ska överväga en mirakulös förklaring bör därför kontexten vara en annan än arters utveckling. (Jag skriver mer om detta i boken och möts av usla motinvändningar, utan exeges.)

ID.s sätt att tala om den kambriska explosionen är alltså inte bara taktiskt olämpligt eftersom gapen krymper, utan det är obibliskt och inte ens konsekvent enligt den egna filosofin.

Jag förväntade mig inte att bli motbevisad när jag började gräva i den kambriska explosionen, men att jag tydligt skulle styrkas i min uppfattning eftersom ID-r producerat så dåliga argument kom faktiskt som en överraskning.

(I boken har Göran Schmidt ett motargument när han talar om ”Science of the gaps”. Det är ett dåligt motargument. Det går inte bara att vända på orden och tro att det fungerar. Jag får återkomma till det.)

Halmgubbar och rörelsekultur

Denna bild av debatten har naturligtvis inte den som enbart lyssnar till företrädare för ID-r. Så länge som man tror att Stephen Meyer ger en korrekt skildring av forskningsläget kan hans argument kännas trovärdiga. Vad jag menar mig ha visat vid det här laget är dock att Meyer inte bara ignorerar vad forskningen säger, utan att han överdriver. Han låter påskina eller säger rent ut saker som inte stämmer. Han bygger upp sin argumentation på motsatsen till steelmanning. Han använder halmgubbar.

Jag tror inte att Meyer är som den stereotypa läraren, fast med omvänd åsikt. Jag tror att han tänker på sig själv som ärlig och inte som någon som använder en försåtlig retorik. Jag tror problemet är viktigare än så. Eftersom ingen inom de egna leden korrigerar honom utan tvärtom får beröm och framgång när han predikar för sina sympatisörer, menar jag att det är rörelsens kultur som är problemet. Detta syns också på att detta är ett återkommande problem, och inte en enskild individ som utgör ett undantag.

Vem litar du på?

Jag har flera gånger återkommit till frågan vem man bör lita på. Det jobb jag gjort för att undersöka om den kambriska explosionen är ett argument mot evolution är det ytterst få som orkar eller hinner göra. Man måste lita på någon. Det är därför kreationister så flitigt försöker måla en bild av vetenskapshistorien och vetenskapssamhället som bygger på tesen att det råder en konflikt mellan gudstro och normalvetenskap. När sedan allt tolkas genom detta raster förväntas den egna skaran välja att lita på kreationisterna och inte de ”gudlösa”.

För mig fungerar det tvärtom. Kreationisterna driver mig från kreationismen. En rörelse med sund kultur skulle inte framhålla Stephen Meyers argument som det bästa man har.

Finns det ett avgörande argument?

Jag började dessa inlägg med att säga att för den som redan har en misstro till evolutionen så är den kambriska explosionen ett onödigt argument, Där blir den främst ett exempel i raden. Vad jag nu visat är att för en som har en grundläggande tilltro till evolutionen som ett faktum så finns det inget egentligt skäl att överge den hållningen utifrån ID-argumenten. Så här långt menar jag mig dock bara ha presenterat goda skäl att föredra teistisk evolution, inte några avgörande skäl. Det var skäl som jag hade innan denna djupdykning i ämnet inleddes. Även om det visade sig lättare än väntat att försvara normalvetenskapen utifrån den vetenskapliga aspekten så är det inte den jag menar är mitt tunga artilleri och alltså inte heller så som jag ursprungligen kom fram till att teistisk evolution är ett klart bättre alternativ än ID också när vi talar om den kambriska explosionen.

Jag ser alltså inte på ID som bästa förklaring till den kambriska explosionen av teologiska och filosofiska skäl. De kommer i nästa inlägg som det äntligen blivit dags för.

Bonusmaterial, läs och se mer!

Min artikel är slut. Som ett appendix infogar jag här lite material som ger viktiga vetenskapliga perspektiv eller utgör direkta invändningar till Stephen Meyer.

Donald Prothero recenserar Darwin’s Doubt på Amazon

Utdrag med slutsatser, för argumenten, läs hela recensionen.

Donald Prothero”Stephen Meyer’s first demonstration of these biases was his atrociously incompetent book Signature in the Cell (2009, HarperOne), which was universally lambasted by molecular biologists as an amateurish effort by someone with no firsthand training or research experience in molecular biology. (Meyer’s Ph.D. is in history of science, and his undergrad degree is in geophysics, which give him absolutely no background to talk about molecular evolution). Undaunted by this debacle, Meyer now blunders into another field in which he has no research experience or advanced training: my own profession, paleontology. I can now report that he’s just as incompetent in my field as he was in molecular biology. Almost every page of this book is riddled by errors of fact or interpretation that could only result from someone writing in a subject way over his head, abetted by the creationist tendency to pluck facts out of context and get their meaning completely backwards. But as one of the few people in the entire creationist movement who has actually taken a few geology classes (but apparently no paleontology classes), he is their ”expert” in this area, and is happy to mislead the creationist audience that knows no science at all with his slick but completely false understanding of the subject.”

https://www.amazon.com/review/R2HNOHERF138DU

Charles R. Marshall i tidskriften Science

Utdrag med slutsatser, läs hela artikeln för att få argumenten som bär upp dem.

Darwin’s Doubt begins with a very readable review of our knowledge of the Cambrian explosion. Despite its readability and a plethora of scholarly references, however, there are substantial omissions and misrepresentations. For example, Meyer completely omits mention of the Early Cambrian small shelly fossils and misunderstands the nuances of molecular phylogenetics, both of which cause him to exaggerate the apparent suddenness of the Cambrian explosion. —

I realized that the book’s subtext is to provide solace to those who feel their faith undermined by secular society and by science in particular. If the reviews on Amazon.com are any indication, it is achieving that goal. But when it comes to explaining the Cambrian explosion, Darwin’s Doubt is compromised by Meyer’s lack of scientific knowledge, his “god of the gaps” approach, and selective scholarship that appears driven by his deep belief in an explicit role of an intelligent designer in the history of life.

https://science.sciencemag.org/content/341/6152/1344.1.full

These bizarre ancient species are rewriting animal evolution

Early fossils with guts, segmented bodies and other sophisticated features reveal a revolution in animal life — before the Cambrian explosion.

https://www.nature.com/articles/d41586-020-02985-z

Ediacaran metazoan reveals lophotrochozoan affinity and deepens root of Cambrian Explosion

https://advances.sciencemag.org/content/7/1/eabf2933

The Cambrian Explosion Exploded?

At the beginning of the Cambrian period, about 545 million years ago, almost all the main types of animals that are still dominant today suddenly emerge in the fossil record. But was there a Cambrian ”explosion” that saw accelerated evolution, or was there an extended period of evolutionary genesis in the Precambrian that did not leave a trace in the fossil record? In his Perspective, Fortey discusses recent support for the second hypothesis, highlighting in particular the report by Siveter et al. on a crustacean-like fossil from the early Cambrian.

https://science.sciencemag.org/content/293/5529/438

Long Fuse for Cambrian Explosion

Trilobites, the long-extinct ancestors of modern crabs and lobsters, may have evolved much earlier than previously believed, according to new research. The finding suggests that the Cambrian radiation, the so-called ”big bang” of life more than 500 million years ago, started earlier and took longer than thought. The research also has implications for the highly debated breakup of an ancient supercontinent.

https://www.sciencemag.org/news/2004/04/long-fuse-cambrian-explosion

En översikt över hela den paleozoiska eran

Den kambriska explsoionen

Den hastiga evolutionen under ordovicium

Bemötande av Stephen Meyer, 2 filmer

BioLogos artikelserie om Darwin’s Doubt

1. Reviewing “Darwin’s Doubt”: Introduction, Deborah Haarsma
2. Reviewing “Darwin’s Doubt”: Ralph Stearley, professor of geology and paleontology at Calvin College
3. Reviewing “Darwin’s Doubt”: Robert Bishop, wriing about the history of philosophy of science aspect
4. Reviewing “Darwin’s Doubt”: Darrel Falk, about the genetics
5. Reviewing “Darwin’s Doubt”: Response by Stephen Meyer
6. Reviewing Darwin’s Doubt: Conclusion, Deborah Haarsma