Hur kan vi tänka när vi har facit hur det gick i valet och somliga som påstått sig ha profetiska budskap bett om förlåtelse. Förlåtelse ska inte användas för att slippa ta ansvar för den skada man åstadkommit. Vikten av att tillrättavisa med respekt och ödmjukhet. Och ytterligare några ord om falska profeter.
Alla kristna som stödjer Trump tror inte på de påstådda profetiorna och alla som trott sig ha profeterat är inte lika envisa. Jag ser på fyra olika slags understödjare: (1) Håll för näsan och tacka för utnämningarna, (2) Fundamentalister med entusiasm, (3) Pingstkarismatiker med entusiaster och (4) Kulturkristna med entusiasm. Och så ställer jag den stora frågan om vad det gör med Guds församling när den ställer sig bakom en politisk kandidat som Trump.
Jag har för avsikt att göra en serie filmer där jag går igenom de påstådda profetiska budskap som uttalats om Donald Trump. Målsättningen är att på djupet förstå hur de kommit till och vad vi kan lära oss om profetians gåva, urskiljning, församlingens relation till politiken och en del annat. I denna film introducerar jag ämnet och beskriver mina målsättningar och grundteser.
Somliga kreationister har varit (och är) rasister. Somliga evolutionsanhängare har varit (och är) rasister. Vad kan vi lära av det? Vilka poänger kan vi göra i en debatt? Vad kan jag ta med mig i mitt eget liv för att växa som människa? Det sista är ju alltid viktigare än att vinna debatter, och att söka
Både evolutionsanhängare och kreationister är människor, med förtjänster och brister. Att fokusera på det bästa hos den egna sidan och det sämsta hos den andra är vanligt i debatter, men det finns det som är viktigare än att vinna debatter. Det är att förstå varandra och att växa som människor. En viktig insikt jag gjort under åren är att mina ståndpunkter i sakfrågor beror på fler saker än bara argument. Forskningen bekräftar att det är fallet för oss alla. Detsamma gäller filosofiska och teologiska grupperingar, liksom politik och vetenskap. Allt formas i ett samspel med omgivningen.
Måste en teologiskt konservativ kristen också vara politiskt konservativ? Och måste teologisk liberalism gå hand i hand med politisk vänster och ”gröna/alternativa/libertarianska” värden (vara GAL, på GAL-TAN-skalan)? Numera kan man lätt förledas att tro att så är fallet, men bland det mest fascinerande jag upptäckt när jag studerar fundamentalism, evangelikalism och liberalteologi är att det inte är fallet. Backar vi 150 år är förhållandet snarare det motsatta. 1800-talets liberalteologi (den egentliga liberalteologin) var ”höger”. Den var socialt icke-progressiv. Den ville bevara ”samhällets ordning” och stödde exempelvis kejsarmakten i Tyskland. Förtryckande strukturer påtalades aldrig av den. Samhällsutveckling skulle ske genom att individer levde mer moraliskt. Den hade alltså ett renodlat fokus på individens ansvar för sina handlingar.
Liberalteologin tillkom bland de socialt välbeställda och den utformades för att inte stöta sig med deras sensibilitet, varken teologiskt eller politiskt. Fundamentalismen var från början åtminstone delvis företrädd av socialt progressiva ledare. Den väckelsekristna miljö i vilken den föddes hade ett stort socialt patos. I denna artikel tänker jag gå igenom något om hur dessa poler inom kristenheten sett ut historiskt och hur deras politiska orientering har omkastats.
Ja men du då? Det är tonårssvaret framför andra. Det finns i en annan version: Ska du säga? Det har funnits med i debatter sedan antiken och avfärdats som icke-giltig logik ända sedan dess. Formellt kallas det tu quoque, du också, på latin. Eftersom det är ett favoritargument för Sverigedemokrater är det värt att granska närmare. Inte minst används det när partiets ursprung dyker upp. Inget annat riksdagsparti har grundats av nazister i akt och mening att bedriva nazistisk politik, men på olika sätt försöker partiet självt och dess sympatisörer få det att verka som att andra partier är lika goda kålsupare.
I detta inlägg tänker jag visa att resonemanget inte håller, samt att Sverigedemokraternas försök att använda det i själva verket är ytterligare ett argument för deras uselhet som parti.
Jimmie Åkesson menade att hela asylrätten, som han i och för sig ansåg vara föråldrad, bygger på att man som flykting söker sig till närmaste land. – Det gjorde även Jesus, han flydde till närmaste land, slängde SD-ledaren in då han argumenterade med en pastor.
Det kom ett par dagar efter att Åkesson varit hos Runar Sögaard. Kanske hade Åkesson hört det förut, men Sögaard har i alla fall kört med samma retorik.
Men han åkte inte till USA eller Finland, utan till det närmast liggande landet.
Ett tredje spår som dyker upp ibland är att kristna inte borde fly, utan vara beredda att dö för sin tro. Inte ens konvertiter ska ju få stanna enligt SD. Så hur rimmar allt detta med vad Bibeln faktiskt säger?
Svaret är inte alls. Bibeln är inte ens i närheten av att säga något sådant. Låt oss ta det steg för steg.
Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad.
Gal 6:1
Förhandstips! Denna artikel kan också läsas som ett bibelstudium om synd, helighet och nåd.
För drygt fyra år sedan var jag en av 380 pastorer som skrev under ett upprop för generös flyktingpolitik och i det tog vi också avstånd från Sverigedemokraternas människosyn. Denna sommar har Joakim Lundqvist tydligt i en predikan tagit avstånd från Sverigedemokraternas ideologi, vilket jag valde att kommentera i en egen predikan. Jag är övertygad om att Sverigedemokraterna representerar tankegods, attityder och politiska förslag som är så långt ifrån hur en efterföljare av Kristus bör tänka och agera att det är en synd att stödja och rösta på dem. Ju mer jag har studerat deras historia, ideologi, utspel och retorik, desto mer har jag stärkts i den övertygelsen.
Om jag har rätt i detta, på vilket vis är det en synd inför Gud att stödja eller att rösta på Sverigedemokraterna? Det är ämnet för denna artikel. Jag kommer alltså inte här argumentera för att det är en synd, det kommer i senare artiklar. Men jag har efter den artikel vi 380 skrev så ofta mött motargumentet att vi stänger ute människor från våra församlingar eller påstår att kristna Sverigedemokrater omöjligen kan vara frälsta, så jag börjar i den änden.
Av erfarenhet vet jag att detta ämne resulterar i svar som är långt ifrån mina kommentarsregler. Vill du kommentera det jag skriver, läs dem och läs hela inlägget, och håll dig till dess ämne. Min inledning är bred, men själva artikeln kommer att ha ett smalt fokus. Vill du kommentera något annat får du ge dig till tåls till dess att jag fört det på tal.
Min predikan berörde också Birger Skoglunds budskap, som jag i stor detalj redogjort för flera artiklar här på bloggen. Jag börjar tala om Lundqvists predikan efter 30 minuter. (Det var en lång predikan.)
Jag hoppas hinna skriva några fördjupande artiklar om Sverigedemokraterna fram till valdagen. Jag tänker mig att du som läser och jag som skriver delar några övertygelser:
Det finns ett friutrymme för kristna att följa sina övertygelser och samveten som gör att vi i normala fall inte bör säga att det är synd (moraliskt fel) att rösta på ett visst parti. Vi bör som kristna ge varandra möjlighet att rösta och engagera oss politiskt så som vi tror är bäst.
Det finns dock vissa partier som är utanför detta friutrymme. Partier som öppet stödjer totalitär ideologier, som Nordiska Motståndsrörelsen eller Kommunistiska partiet är uppenbara exempel. Det är alltså principiellt möjligt att synda också genom hur man röstar.
Den som följer Jesus har Bibeln som rättesnöre för lära och liv, ser det som sitt livsmål att växa i lydnad mot det dubbla kärleksbudet och vill att Gud ska äras och människor nå sitt skapelsegivna mål genom att så många som möjligt kommer till tro och får en egen personlig relation till Gud på grundval av Jesu död och uppståndelse.
Om du inte delar dessa tre premisser kan du faktiskt sluta läsa här. Då är denna artikel inte riktad till dig.