Gäller missionsbefallningen alla?

Jag fick en fråga av min vän Anton på Gå ut mission. Med hans tillstånd publicerar jag den ihop med mitt svar. (Jag lånar också ett par bilder från Gå ut mission.)

Hej Lars!

Du jag hörde nyligen en predikant som ifrågasatte att missionsbefallningen gäller alla kristna. Det provocerade mig lite och jag har gått och funderat lite, men känner att jag kanske skulle fråga nån som har mer koll än jag.

Hans argument var ungefär: måste inte en del stanna hemma och bryr sig om det lokala? Jag tänker väl mer församlingen som en enhet, en kropp som sträcker sig ut både i närområde och längre utåt. Därmed blir de onådda folken varje troendes angelägenhet. Men hans uttalande fick mig att tänka till. Om du känner att du hinner hade det varit intressant att höra dina tankar om detta. Gäller missionsbefallningen alla troende?

Ung tjej predikar för folkskara i alla åldrar på gatan i en fattig by.

Anton leder team med ungdomar att missionera bland Europas onådda. Denna bild är från Bulgarien.

Läs mer

Det jag brinner för mest av allt, del 2, sund teologi

I mitt första inlägg i den här serien fastslog jag att karismatik i sig inte är ett problem eller något man kan ha för mycket av i sig. I det här inlägget tänker jag presentera teser som handlar om ett av de viktigaste skälen till att det uppstår problem kring karismatiken, nämligen dess utövares tendens att bli anti-intellektuella, föraktfulla mot teologi som ett hantverk och antivetenskapliga. Detta är uttryck för en övergripande grundproblematik, som beskrivs ypperligt av Magnus Malm. Jag citerade honom i första inlägget. Här kommer citatet i sin fulla längd:

Överandlighet är inte överskott av Gud, hur skulle vi kunna få det? Överandlighet är underskott på människa.

I det dubbla kärleksbudet uppmanas vi att älska Herren Gud med vårt förstånd. Det finns tillfällen då vårt förstånd inte räcker till, men det innebär inte att det med flit ska stängas av. Ett passivt förstånd älskar inte Gud. Ett inaktiverat förstånd ärar inte Gud som skapat det.

Så här skriver Paulus i 1 Kor 14:20, där sammanhanget är karismatik:

Bröder, var inte barn till förståndet, nej, var barn i fråga om allt ont och fullvuxna till förståndet.

Eftersom jag hamnar i en del diskussioner på nätet så ser jag denna anti-intellektualism ofta. När jag och andra styrker våra påståenden med exeges, historiska fakta eller teologiska resonemang, är det inte ovanligt att bli bemött med lösryckta fraser om att Anden ska leda oss till sanningen eller att det sägs rent ut att vi har fel för att vi har läst för mycket! Den egna okunskapen beskrivs som en dygd. Jag tackar dig Gud att jag inte är en teolog. Det är en underlig tacksägelse, eftersom dess egentliga innebörd är att personen gör Gud ansvarig för sin egen usla teologi. Teologer är vi alla, så fort vi talar om Gud. Somliga är bara omedvetna om att de läser bibeltexterna med mentala glasögon. De inbillar sig på fullt allvar att de saknar en förförståelse vid sin läsning av texterna. Och de verkar bli skrämda av tanken på att stanna upp, ta ett steg bakåt och granska den egna förförståelsen när den förs på tal. Som om förnuftigt tänkande står i motsats till Andens kraft och vägledning.

Donald Gee i halvfigur med en bok i handen

Donald Gee, en av mina stora förebilder i att förena sund tanke och andlig kraft.

Läs mer