Kreationism diskuteras i omgångar inom kristenheten, och ibland använder vissa kristna den i sin apologetik, vilket jag menar är ett ordentligt självmål, men jag skulle för stunden vilja flytta fokus till en lära långt värre än kreationismen. Visst är den en olycka, speciellt när den säger att jorden är ung, men det finns faktiskt det som är värre. Mycket värre, och som inte längre bör tillåtas att flyga under radarn. Det jag tänker på är teologi som påstås vara kristen men som förnekar att Gud skapat världen ur intet. Denna teologi förnekar väsentliga delar av Bibelns klara undervisning, och då menar jag inte literalismens stelbenta tolkningar, utan det som framträder även när man tar hänsyn till hur exeges och hermeneutik bör utformas med hänsyn tagen till genre och kontext.

Den teologi jag pratar om är alltså förnekelsen av att Gud skapar ur intet och att världen därmed existerar av sig själv vid sidan av Gud. Gud har enligt denna teologi på sin höjd utgjort en formande kraft, men är inte skapare i ordets normala mening. Två betydelsefulla teologer som lär ut denna heresi är den nyss bortgångna feministteologen Rosemary Radford Ruether (1936–2022) och Catherine Keller (f. 1953), en av de främsta företrädarna för så kallad konstruktiv teologi.

Den skapelseteologi som jag här tänker skriva om strider inte bara mot Bibelns ord, utan mot all samlad lära som mejlsats fram under kyrkans historia. Den är felaktig och skadlig.

En preliminär plan för denna serie ser ut så här:

1. Detta inlägg, introduktion av villoläran.
2. Vad kan med rätta kallas villolära, också av oss som inte är fundamentalister? Jag kommer att koncentrera mig på den så kallade vincentinska kanon, uppkallad efter Vincent av Lérins (400-450), men självklart också beröra Bibeln och de ekumeniska trosbekännelserna.
3. Principiellt resonemang om bibeltolkning. Alla tolkar, ja. Den slags fundamentalism som inte erkänner detta har fel. Men alla tolkningar är inte lika goda och långt ifrån alla bör ligga till rund för vad Guds folk förkunnar. Den slags liberalteologi som inte erkänner detta har också fel.
4. När är det befogat att göra en omtolkning av traditionella uppfattningar inom den kristna tro och hur bör dessa i så fall göras?
5. Varför är denna skapelseteologi heretisk och vad gör den för skada?

Inlägg 2, 3 och 4 ska jag försöka skriva så att de fungerar på egen hand, vid sidan av denna serie. De frågorna kan ju tillämpas inom en mängd olika områden.

vad diskussionen gäller

Den traditionella förståelsen av skapelsen är att enbart Gud är evig, bara Gud bär sin egen existens i sitt väsen. Gud har aseitet, Gud finns i sig själ, ”a se”. Den tanken finns uttryckt bland annat i Johannesprologen: ”Allt blev till genom [Ordet], och utan det blev ingenting till av allt som finns till.” Denna distinktion mellan Guds eviga, i sig själv, existens och att vara skapad är helt nödvändig för att man ska förstå vad som egentligen gjorde arianismen till en så stor sak på 300-talet. Arianerna spred bland annat en sång med texten ”det fanns en tid när sonen inte fanns”. Det är själva innebörden av att vara skapad och arianismen menade att Jesus var skapad. Den heresi jag här ska behandla lär i stället ut att i denna traditionella mening är inte världen skapad. Den är evig. Gud har bara format den.

Låt mig citera Sten Högberg, som skriver detta på webbplatsen för Förbundet Kristen humanism:

Åter till inledningen av första kapitlet av jordens skapelse, 1 Moseboken 1:1 – ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”. Traditionell västerländsk teologi menar att Gud skapar himmel och jord ur intet. Var man fått den idén ifrån är jag oklar över. Kanske sker det i ett försök att förstärka bilden av Guds absoluta makt i en tid av begränsad kunskap om universum. Texten i sig ger ingen sådan information.

Den amerikanska teologen Catherine Keller avfärdar idén och jag håller med. Vårt universum skapas mer troligt ur befintlig materia. Vad denna materia har skapats ur, kan vi lämna åt fantasifulla spekulationer eller astronomernas enträgna forskningar. Oavsett vilket handlar det om tanke-konstruktioner som kan dekonstrueras och rekonstrueras.

Kellers förslag är att Gud skapade universum ”ur djupen”. Ordet djupet finns utskrivet i vers 2, som beskriver den, tillsammans med himmelen skapade jorden, som ”öde och tom, där djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.”

Högbergs artikel är både teologiskt och naturvetenskapligt förvirrad och det skulle ta alltför mycket tid att gå igenom alla dess delar. Hans utgångspunkt är dock vällovlig. Han vill göra en syntes av vetenskapen och bibeltexterna som lämnar plats för Gud att vara en agent. Därmed står Högberg för en något mildare version av denna heresi. I Rosemary Radford Ruethers (RRR) tappning är Gud inte så mycket en formande agent, en skapare i någon egentlig mening av ordet, som en ”partner”. RRR menar att världen, som hon kallar Gaia, ska ses som jämbördig med Gud, och då måste världen äga sin egen existens och kan inte ha kommit till ur intet.

Högbergs text låter oss förstå vad som är den stora faran med den traditionella förståelsen, som både Keller och RRR vill undvika. Idén antas hävda ”Guds absoluta makt”. Om Gud är över skapelsen så kan den utan problem utnyttjas. menar denna teologi. Varje inslag av över- och underordning måste därför bort ur teologin. Den tankemodell RRR angriper kallar hon ”the sacred canopy” (det heliga himlavalvet), en konceptuell modell av världen byggd på hierarkier med Gud i toppen.

Även om Keller och RRR kan ha vissa poänger när de kritiserar traditionens sätt att skapa och upprätthålla dåliga maktstrukturer, är det ett problem att de i sin iver att avskaffa dem går på tok för långt. Varken bibeltexterna eller den kristna traditionen ses som normerande för dem. Dessa kan, som Högberg påpekar, ses som ”tankekonstruktioner” som kan ”dekonstrueras och rekonstrueras” tills man funnit en utformning som passar den egna agendan. Högberg själv verkar mena att det också gäller naturvetenskapens teorier, som om de i slutändan inte på ett tydligt sätt återspeglar faktiska förhållanden. Postmodernitet i sin prydno, långt ifrån vetenskaplig realism.

Om vi ska sammanfatta denna lära föreslår jag följande punkter:

1. Guds skapande aktivitet i världen inskränker sig till att forma den. Den är inte skapad ur intet av Gud.
2. Stödet för detta hämtas ur tolkningen av 1 Mos 1 som om detta kapitel bara handlar om att forma något som redan finns.
3. Vinsten med detta antas vara en icke-hierarkisk gudsbild. Idén om skapelse ur intet är en tanketradition som inte är normerande, utan förtryckande. Den kan och bör överges.

Jag tänker i kommande inlägg visa att idén om skapelse ur intet är en väletablerad tanke inom bibliskt-hebreiskt tänkande redan långt före Jesu födelse och att den tas för given av Nya Testamentets författare. Även om vi ger Högberg, Keller och RRR rätt i att 1 Mos 1 inte lär ut den tanken explicit utan skulle kunna tolkas som formande av befintlig materia så är det knappast så att de har bibeltexterna på sin sida. Tanken är inte bara en produkt av ”västerländsk teologi”, utan den har uppstått i hebreisk mylla, lång innan västerländsk teologi fanns. (Högberg har gjort usel research på den punkten.)

Snarare har ”västerländsk teologi” brottats med tanken, eftersom den också i långa perioder har hållit upp Aristoteles som en slags gudomligt inspirerad filosof. Aristoteles påstod att världen var evig, vilket kom att skapa bryderi för skolastiska teologer under medeltiden.

De teser som jag kommer att driva är således dessa:

1. Guds skapande aktivitet inkluderar både skapelse ur intet och efterföljande formande av det som blivit till genom denna ursprungliga skapelseakt.
2. Stödet för denna syn finns i ett flertal bibeltexter och det samlade hebreiskt-kristna tänkandet.
3. Stödet för denna lära är så starkt att den bör betraktas som en dogm och avsteg från den som villolära. Att överge tanken gör att vi slutar tänka kristet. Om den händelsevis använts för att stödja orättfärdigt förtryck och brutalt utnyttjande av skapelsen finns det andra och bättre vägar för att undvika sådant missbruk av läran.

Läs Roger E. Olson!

Helst skulle jag vilja att alla i stället för detta inlägg läste Roger E. Olsons bok Against Liberal Theology. Där har han kapitel om gudsbild och skapelse i vilka han visar hur ett stort antal liberalteologer mer än lovligt svävar på målet om Gud, och flera av dem uttrycker sin heresi också på ett odiskutabelt sätt. Olsons slutsats är entydig. Det är inte längre en kristen tro utan något annat.

Olson är långt ifrån fundamentalist. Han är också långt ifrån alla de som skjuter från höften i debatter på Internet och kallar allt och alla för liberalteologer utan att ha koll på vad ordet egentligen betyder. Olson är ett vandrande uppslagsverk, med en enorm pålästhet om det han skriver och han har flitigt interagerat med flera av världens ledande liberalteologer. Hans kritik är skarp, men alltigenom välunderbyggd och saklig. Han steelmannar först och kritiserar sedan.

Det Olson förtjänstfullt visar med citat efter citat, som har hämtats ur kontrollerade originalkällor och inte ryckts ur sitt sammanhang, är att inom nutida liberalteologi beskrivs Gud vanligtvis enbart enligt panenteismens ram. Gud finns i allt, men inte i kraft av sin ”allestädes närvaro” eller som en ”sakramental inkarnation” Om panenteismen vore en aspekt bland andra på Gud skulle det inte finnas något stort problem, men det Olson visar är att liberalteologins svaghet sällan är vad den säger, utan vad den inte säger. Detta är, enligt liberalteologin, allt som Gud är. Gud finns på djupet av tillvaron, men inte i höjden. Gud anses vara immanent, men inte transcendent.

Låt mig göra en egen utvikning här. Ofta är dessa teologer så skickliga på att argumentera att förnekandet inte alltid är explicit. I stället kan de säga saker som att ”vi har överbetonat Guds transcendens, nu måste vi tala mer om Guds immanens”. Det försåtliga här är att sedan följer oftast en utläggning av Guds immanens som i praktiken omöjliggör att det kan finnas ett både och här, att Gud skulle vara både transcendent – utanför och över världen – och immanent – uppfyllandes världen med sin närhet och närvaro. Men eftersom förnekandet inte alltid är explicit har diskussionen kortslutits. I praktiken förnekas Guds transcendens helt och hållet, men det märks först när man lyssnat in utläggningarna om vad en mer ”betonad” immanens tänks innebära.

Jag kommer nu att koncentrera mig på ett enda inslag i denna nutida liberalteologi, förnekelsen av Gud som skapare ur intet. Inte alla liberalteologer uttrycker sig så, men läran finns exempelvis i kurslitteratur på EHS och därmed förtjänar den att diskuteras. Vill någon ha den övergripande bilden så läs Olsons bok!