Det är bra att tro som alla andra som tror

Vad som överallt, i alla tider tror och av alla har blivit trott, är ett riktmärke för hur vi bör tro. Det är tanken bakom vad som kallas den vincentinska kanon. Den är uppkallad efter Vincent av Lérins (ca 400-450). Om han yttrade orden eller bara tillskrivits dem i efterhand är oklart, men sentensen är etablerad och användbar: Quod ubique, quod semper, quod ab omnibus creditum est.

Fram tills nyligen hade jag inte hört talas om den men nu har den blivit en god hjälp för mig att svara på frågan om vad som är villolära och vad som är god lära, tillsammans med Bibeln, naturligtvis och de ekumeniska trosbekännelserna. I detta inlägg tänker jag presentera detta riktmärke och sedan använda mig av den på frågan om skapelse ur intet, creatio ex nihilo. Jag tänker också försöka påpeka skillnaden mellan skapelse ur intet som en allmänt erkänd lära och tron på en ung jord (under 10000 år) som påstås vara det inom ungjordskreationistiska kretsar, men faktiskt inte är det.

Ett annat sätt att uttrycka det är helt enkelt att i vissa frågor råder det i stort sett konsensus inom Guds församling. Och om en uppfattning framförs som går på tvären mot denna konsensus bör den betraktas som villolära.

Helgonporträtt av Vincent av Lerins med den latinska sentensen på en utrullad bokrulle i handen
Så här såg han antagligen inte ut, men som så många andra helgon är Vincent av Lerins avbildad enligt senare tiders preferenser och inte i sin samtid.
Läs mer

Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 1, introduktion

Denna serie riktar jag speciellt till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Det som gör fundamentalism till vad den är skulle man kunna tro är dess syn på Bibelns inspiration, men det är inte sant. Den blir vad den är genom tron att inspirationen enbart kan göras rättvisa med en specifik tolkningsmetod (hermeneutik). Så hur ser en fundamentalistisk hermeneutik ut? Svaret är att det varierar mer än vad folk i allmänhet tror. Rörelsen i dess olika historiska och nutida tappningar rymmer variationer och grader av trohet mot den hermeneutik man själv säger sig stå för. Detta gäller i allra högsta grad fundamentalismen i nutida tappning med sin starka betoning på ungjordskreationism.

Jämfört med fundamentalismen för 100 år sedan har problemet med godtyckliga tolkningar blivit värre!

Som vanligt är det ett kolossalt bekymmer att ordet fundamentalism används så svepande. Det kan inkludera hyperkarismatiska trumpprofeter, vars hermeneutik gör alla äkta fundamentalister helt förfärade. Det används ofta som benämning också på vanliga evangelikaler, som Billy Graham, trots att de äkta fundamentalisterna starkt ogillade hans ekumeniska och teologiska initiativ. Thomas Kidd skriver på The Gospel Coalitions webbplats att benämna någon fundamentalist hjälper föga i diskussioner. Likväl finns det de som har en sådan hermeneutik och beskriver den på just de sätt som jag ska gå igenom i denna serie.

Det finns alltså en äkta fundamentalism också idag, men dess verkningar inom kyrkorna är oftast partiell, snarare än konsekvent genomförd. I dessa inlägg kommer jag att koncentrera mig på hur den påverkat skapelsefrågan och tolkningen av urhistorien (1 Mos 1-11). Det är en i allra högsta grad korrekt benämning av den kreationistiska bibeltolkningen att kalla den för just fundamentalism. Försök dock tänka bort ordets negativa klang. Mitt syfte är inte att argumentera genom att använda ord som ger negativa känslomässiga associationer Jag kommer också kort att titta på den andra typen av texter där skillnaden mellan evangelikal tolkningsmetod och fundamentalism blir som allra tydligast, nämligen de apokalyptiska texterna.

Läs mer