Lars Gunther synar Synen, del 3: Känslan kan leda fel

Så här långt har invändningarna mot min prövning av boken Synen inte överraskat mig på något sätt. Hade jag inte tagit del av liknande åsikter om boken förut så skulle jag inte ha skrivit om den. Det är just för att det finns de som tror på budskapet som jag skriver. Vid det här laget har jag nog hört det mesta som sägs till dess försvar. Vilka är då huvudinvändningarna mot min tes? De är tre, som återkommer, och det trots att jag redan bemött dem i de första inläggen.

  1. Det är för tidigt att säga att Synen inte uppfyllts. Den invändningen bemötte jag i del två.
  2. David Wilkerson är en sann gudsman och sa viktiga saker vid andra tillfällen. Det instämmer jag i, och skrev i det första inlägget och var noga med att det skulle komma med i intervjun i Sändaren också.
  3. Känsloargument/subjektiv bedömning: ”Jag tycker att det stämmer”, i kombination med ett par enstaka exempel.
En ung man i rock som håller upp en bibel utanför en rättssal.
David Wilkerson när han först kom till New York.

Dessa invändningar räddar dock inte Synens trovärdighet. Men de säger något väsentligt om en utbredd oförmåga att pröva profetiska budskap och de kan därför vara värda att gräva vidare kring.

Problemet är just utbrett. Jag läste en baksidestext till en av alla dessa böcker som påstods förutsäga världshändelserna. Den hänvisade till författarens förra bok. Jag minns inte vem det var, Amir Tsarfati, Jonathan Cahn, John Hagee eller någon annan i branschen. Författarens föregående bok beskrevs som en storsäljare och just därför borde man köpa också denna. Det som inte nämndes var att det gjordes konkreta förutsägelser i föregående bok. De slog inte in. Strunt samma. Kom ihåg känslan som du fick när du läste den. Nu kan du få samma känsla igen.

Fortsätt läsa

Synen av David Wilkerson var inte ett budskap från Gud

Jag måste slakta en en helig ko. Boken Synen av David Wilkerson. Jag vet många som verkligen tagit den till sig och betraktar den som en oerhört viktig profetia, men jag håller inte med. Den har burit mestadels dålig frukt och nästan alla konkreta förutsägelser som gjordes i boken har inte slagit in.

Jag nämner boken och min bedömning av den i den bok som jag själv håller på att skriva om att pröva det profetiska. Jag har inte plats där att göra en detaljerad analys av Wilkersons bok, men vet att min bedömning kommer att ifrågasättas. Därför kompletterar jag med denna serie inlägg här på webben.

De flesta som höjer boken till skyarna tar fasta på sådant som blev rätt, och om man rycker fragment ur sitt sammanhang kan ju ett och annat tyckas ha blivit som förutsagt, men knappast i sådan grad att det kan sägas bekräfta synen i sig.

Bokomslag: Synen, En skakande profetia om ändens tid, som har börjat gå i uppfyllelse. David Wilkerson. Författaren till korset och Stiletten utgiven i miljonupplagor.
Bokomslaget från 1970-talet – lägg märke till orden ”som har börjat gå i uppfyllelse” – sades alltså redan då!

Några exempel på hur boken lovprisas:

Händelseutvecklingen i världen, med bland annat tilltagande problem för finans- och bilindustrin, visar att ”Synen” är brännande aktuell. Likheterna mellan nyhetsmediernas rubriker och ”Synens” förutsägelser är slående.

Presentation av boken av förlaget, som inte finns på deras egen sida men återges bland annat av Livets Ords Webshop (okänt datum för texten, syftar gissningsvis på finanskraschen 2008)

David Wilkersons profetia Synen, utgiven första gången 1974, lästes länge med stor skepsis. Är det som beskrivs verkligen möjligt? Men i ljuset av internationell finanskris och ekonomisk recession blir Synen mer aktuell än någonsin. David Wilkerson förutsäger inte bara en ekonomisk tillbakagång, utan beskriver också problemen för bilindustrin, kreditinstitutens kollaps och revolutionen vid valurnorna i det amerikanska valet, hösten 2008.

Presentation på provlas.se – min betoning

David Wilkerson har skrivit ned de profetior han fått av Gud, syner vars giltighet bevisas av senare tiders händelser. Orden låter som rubriker från nyhetsmedia. Gud har verkligen något att säga mänskligheten i de yttersta dagarna.

Bokpresentation på Bokus

Så här cirka fyrtio år efter utgivandet är det slående hur mycket i boken som har slagit in eller håller på att hända.

Rupepabloggen, 2019-06-20

Liknande omdömen har jag hört i flera olika samtal under årens lopp. Detta håller inte! Det är dags att någon påpekar att kejsaren är naken. Synen var inte från Gud!

Fortsätt läsa

Min skapelseteologi, del två, vad Gud skapar

I detta andra inlägg där jag kortfattat och punktformat redogör för min skapelseteologi är frågan vad Gud skapar. Den kan tyckas enkel vid en första anblick, men har tydliga konsekvenser på många områden, inte minst i frågorna som rör karismatik och liberalteologi. De senaste årens diskussioner om identitet visar också på behovet av en robust skapelseteologi. Men här finns många poänger att hämta hem.

Gud har skapat en fysisk värld, såväl som ”himlen”

Gud skapade himmel och jord. Ordet och är väsentligt här. Några konsekvenser:

  1. Den fysiska världen är också god. Bibeln skiljer inte mellan en oren, ond eller oviktig materiell värld i kontrast till en god, upphöjd, ren och viktig andlig verklighet.
  2. Frälsning är inte att befrias från kroppen, den skapade världen eller det fysiska. Även om det finns utrymme för ett mellantillstånd där de döda i kroppslöst tillstånd väntar på uppståndelsen, så är det inte slutmålet för oss. Vi bekänner kroppens uppståndelse!
  3. Det råder komplementaritet mellan det fysiska och det andliga. Inte ett motsatsförhållande.
  4. Det finns också en skapad andlig verklighet, inklusive skapade varelser som fallit från Gud och blivit onda. Att så är fallet är tydligt i Bibeln, även om dessa makters skapelse och fall enbart beskrivs som antydningar.

Att göra en uppdelning mellan en andlig eller himmelsk skapelse, som Gud själv ska ligga bakom, och en lägre, fysisk verklighet skapad av andra makter eller av Gud, men inte lika värdig och viktig som den andliga verkligheten, är en gnostisk tanke, en heresi.

Jorden sedd i rymden med stjärnor bakom
Fortsätt läsa

Equmeniakyrkan och framgångsteologi del 2

TL;DR: Problemet med trosförkunnelsen är det sätt på vilket den beskriver tron. Problemet med Equmeniakyrkans förkunnelse är det sätt på vilket den beskriver hoppet.

Personliga nyheter

Det var länge sedan sist! Förklaringen är enkel: Under nyårslägret med Teamevangelisation träffade jag någon, strax efter lägret blev vi tillsammans. Lång historia kort: Vi gifter oss i september! För mig personligen är detta en makalös lycka, för bloggen en katastrof. Kärleken tar all tid! Nu ska jag i vart fall försöka fortsätta där jag slutade.

Equmeniakyrkans andliga tillstånd

I förra inlägget så konstaterade jag att de karismatiska gåvorna (helande, under och tecken, Andens påtagliga kraft och ledning, profetiska budskap, etc.) är så sällsynta i den kyrka jag tillhör att bristen på andlig kraft har gjorts till ett normativt tillstånd. Predikan efter predikan förmedlar tröst till den vars sjukdom inte blivit botad, så till den milda grad att slutsumman blir enbart defensiv.

Få i min kyrkas led är rena rationalister som förnekar undret som teoretisk möjlighet, men precis lika få är aktiva utövare av de övernaturliga gåvorna. Jag har mött pastorskollegor som aldrig i hela sin gärning har sett en enda sjuk bli frisk efter handpåläggning, även om de tror att sådant kan ske. Fortsätt läsa