Vad gör en predikan “framgångsrik”?

Ordet framgång skaver lite när vi talar om predikan. Det låter lätt instrumentellt, som om predikan vore ett projekt som ska mätas i resultat. Därför behöver ordet definieras. När jag använder ordet framgång i detta sammanhang menar jag egentligen nytta.

I Första Korinthierbrevet 12:7 skriver Paulus:

Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.

Detta är min utgångspunkt. Framgång i predikan är inte applåder, reaktioner eller stark stämning, utan att något blir till nytta för Kristi kropp. Det som bygger upp. Det som väcker och stärker tron, ökar hoppet och fördjupar kärleken. Tro, hopp och kärlek är de tre kardinaldygderna i det kristna livet, och det som är nyttigt är det som stärker dem.

Predikan är nyttig när den:

• hjälper människor att följa Jesus mer troget
• gör tron mer uthållig
• utrustar för tjänst – i församlingen och i världen

Redan här behöver en viktig sak sägas: predikans nytta beror aldrig enbart på predikanten.

Att predika för människor som är hungriga efter Gud är något helt annat än att predika för mättade människor – eller för människor som varit andligt hungriga så länge att de lärt sig att undertrycka sin hunger. Församlingens förväntan, förberedelse och inre klimat spelar stor roll. Predikan sker alltid i ett samspel mellan predikant och åhörare.

Dessutom finns alltid Guds suveränitet. Gud kan använda en svag predikan, till och med en dålig predikan, och göra något av nästan ingenting. Det kan vi aldrig kontrollera. Men Guds suveränitet är ingen ursäkt för slarv, ohederlighet eller andlig lättja. Normalt sett kommer en väl förberedd predikan, framförd av en predikant som är närvarande och lyhörd, att bära mer frukt än motsatsen.

Med detta sagt vill jag peka på tre dimensioner som tillsammans påverkar predikans nytta och verkan.

1. Den andliga dimensionen

Predikan och Andens inspiration

Är predikan en Andens gåva? Nya testamentet ger inget entydigt tekniskt svar på den frågan, men det är samtidigt glasklart att allt i församlingen ska vara inspirerat av och beroende av den helige Ande.

Paulus räknar i Första Korinthierbrevet 12:8-10 upp nio nådegåvor, men det är uppenbart att Nya testamentet också talar om fler former av andligt tjänande: förkunnelse, undervisning, uppmuntran, förmaning, evangelisation. Oavsett exakt hur vi systematiserar detta är principen tydlig: predikan ska vara Andeledd och Andeinspirerad, och därmed uppfylla kriteriet att vara till nytta.

Här är det viktigt att göra en distinktion: Andens inspiration är inte detsamma som scenisk livfullhet.

Man behöver inte vara högljudd, teatralisk eller extremt expressiv för att vara inspirerad av Anden. Samtidigt vill jag inte ta avstånd från livfull predikan eller call-and-response-traditionen. I vissa sammanhang är det helt naturligt och kan bära Andens dynamik. Men livlighet kan också dölja brist på innehåll och verklig inspiration.

Inspiration ligger djupare än stil.

Det som alltid måste finnas är kontakt – mellan predikant och åhörare. Predikan ska inte läsas upp. Den ska förmedlas.

I pingstkarismatisk tradition talar man ofta om smörjelse. Ordet är svårt att definiera, men lätt att känna igen när det finns där: ett liv, ett allvar, en tyngd i orden som inte kan reduceras till teknik. Jag ser detta inte som en isolerad gåva, utan ofta som en samverkan av flera Andens gåvor, verksamma både i förberedelsen och i framförandet.

Samtidigt är Paulus mycket tydlig: Andens gåvor verkar inte i kaos, utan med ordning. Andens inspiration upphäver inte mänskligt ansvar.

2. Den naturliga dimensionen – Hantverket som tjänar Anden

En predikant som har studerat texten väl, som vet vad hon eller han talar om, kan predika med större frimodighet. Det märks kanske inte i alla detaljer, men det skapar ett inre lugn och en trovärdighet som också smittar av sig på åhörarna.

Här hör:

• exegetiskt arbete
• struktur och disposition
• språk, röst, kroppsspråk
• grundläggande retorik

ibland talas det nedlåtande om detta, som om det vore “bara det naturliga”. Jag håller inte med. Det naturliga är inte Andens fiende. Tvärtom kan brister i hantverket bli ett hinder för Andens verk.

Jag ser detta som ett både-och, inte ett antingen-eller. Där Andens inspiration är stark kan ett flöde ibland uppstå nästan av sig självt. Men för det mesta behöver vi förbereda oss. Och det är inget problem.

Jag brukar jämföra detta med givande eller helande. Alla kristna uppmanas att ge, även om vissa har en särskild gåva av generositet. Alla uppmanas att be för sjuka, även om vissa har starkare helandegåvor. På samma sätt tror jag att alla som predikar kan växa i Andens utrustning – och samtidigt träna sitt hantverk.

Här finns inget motsatsförhållande.

3. Den etiska dimensionen – Predikantens trovärdighet över tid

Den tredje dimensionen handlar om predikantens karaktär – det som klassiskt kallas etos.

Kyrkohistorien är full av exempel på människor med allvarliga moraliska brister som ändå blivit använda av Gud. Det betyder att Gud kan verka trots oss. Det betyder däremot inte att vår livsföring är oviktig.

Det avgörande här är tidsperspektivet. En predikan kan bära frukt i stunden även om predikanten lever i dubbelhet. Men när skandaler uppdagas – otrohet, ekonomiska oegentligheter, maktmissbruk, eller när Jesu ord offras på politikens altare – då sker något förödande: det som en gång byggde upp tas ifrån människor i efterhand. Nyttan undergrävs retroaktivt. Vissa förlorar till och med sin tro helt.

När jag står inför en församling ska jag inte ägna stunden åt självrannsakan kring om jag är värdig nog. Andens gåvor är nådegåvor, inte belöningar. Mitt fokus ska vara uppåt mot Gud och utåt mot människorna.

Men om jag vill predika om femton år, om femtio år – om jag vill att förkunnelsen ska bära frukt över generationer – då måste mitt liv och min förkunnelse hänga ihop.

Bilder

Jag brukar använda två bilder:

Den ena är gitarren.
Studier och teknik är strängarna. Smörjelsen är att slå an dem. Men karaktären är resonanslådan – det som gör att ljudet faktiskt bär.

Den andra är volymen av en kub.
Tänk dig tre sidor: andlig inspiration, naturligt hantverk och etisk trovärdighet. Nyttan över tid är volymen. Om en sida är noll, blir volymen noll – oavsett hur starka de andra sidorna är.

Avslutning

Predikans nytta uppstår där:

• Anden får verka
• hantverket tjänar innehållet
• och predikantens liv ger resonans

Detta är ingen garanti för framgång i världslig mening. Men det är, så långt jag kan se, den sundaste vägen för en predikan som verkligen blir till nytta – för församlingen, för tron och för Guds rike över tid.