Att skilja sund lära från villolära har varit viktigt för Guds församling sedan dess första dagar. Ett uttryck för hur denna uppgift tagits på allvar är att man formulerat trosbekännelser. Några av dem är resultatet av så omfattande processer, antogs med så stor enighet och har blivit så allmänt erkända att de inte kan ignoreras när vi talar om vad som är just sund lära och inte. I detta inlägg tänker jag tillämpa dessa trosbekännelser på frågan om Gud skapat världen ur intet och påvisa att det inte är möjligt att tänka sig att Gud endast format världen ur något som redan existerade om man vill vara trogen dessa bekännelser. (Och så testar jag en ny AI-bot, Midjourney, för att skapa illustrationer.)

Låt mig citera nyckelformuleringarna i de viktigaste trosbekännelserna:

• Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. (Apostolicum)
• Vi tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt. (Niceanum)
• Fadern är av ingen gjord eller skapad eller född. Sonen är av Fadern allena – icke gjord eller skapad – utan född. Den Helige Ande är av Fadern – icke gjord eller skapad eller född – utan utgående. (Den Athanasianska trosbekännelsen)

När dessa trosbekännelser mejslades fram hade de alltså som syfte att skilja ut den goda tron från olika villoläror. I sällan citerade tillägg finns det därför också med fördömanden (anatema) av felaktiga läror. I den första versionen av den nicenska trosbekännelsen, från år 325, fanns detta tillägg med:

Den som säger ”det fanns en tid då han inte fanns” och
”innan han var född, fanns han inte” och att
”Han blev till från intet”,
eller de som hävdar, att Guds son är
”av annat väsen och varande”,
eller ”skapad”
eller ”föränderlig”
eller ”möjlig att förvandla”
dem fördömer (anatema) den Katolska och Apostoliska kyrkan.

Texten frän Carl Henrik Martling, Kyrkligt dokumentarium, sid.73.