När teistisk evolution är farlig för tron och Equmeniakyrkans problem, del 1

Teistisk evolution kan vara farligt för den kristna tron. Det hade du kanske inte väntat dig att jag skulle säga, men så är det. De kreationister som säger detta har alltså en poäng. Men frågan kräver ett mer utförligt svar. Den behöver besvaras genom att omformuleras så här: Under vilka omständigheter kan det vara farligt för tron att ändra uppfattning från kreationism till teistisk evolution och under vilka omständigheter är det inte farligt? Samtidigt som jag planerat det svaret har en diskussion blossat upp om varför Equmeniakyrkan krymper. Magnus Hagevi skrev att det bland annat kan förklaras med intern sekularisering/inre sekularisering. Diskussionen blev snabbt polariserad. Jag tänker behandla båda dessa frågor tillsammans, eftersom de är komplementära.

Frågorna som vi ställer är enkla. Varför lämnar somliga församlingsgemenskapen och eventuellt också sin kristna tro? Varför är det ibland svårt att förmedla tron till en efterföljande generation? Vad hindrar från och vad lockar människor till en kristen tro, om de idag saknar den?

Svaren är desto svårare, för det tycks vara en stark tendens i samtalen att problemet är hur andra formulerar och lever sin tro. Den egna versionen upplever vi ju alla normalt som attraktiv, tillsammans med våra likasinnade, och då är det enkelt att föreställa sig att den upplevelsen är någorlunda allmängiltig. Men här behöver vi gå djupare in i frågan!

Träkyrka som håller på att välta, med ruttna brädor.
Är det hit vi är på väg?
Fortsätt läsa

En guide till att övertala mig

Du kanske inte tycker som jag i en specifik fråga och därför vill du framföra din åsikt så att jag ändrar mig. Spännande! Låt oss samtala! Det kan ju hända att jag ändrar mig. Det har hänt förr. Ingen av oss född eller pånyttfödd med en perfekt uppsättning åsikter. Inte heller jag. Om jag aldrig ändrar mig så visar det bara att jag inte ärligt söker sanningen. Det vore tråkigt om jag missade sanningen bara för att jag (till synes) vill vinna debatten.

Nu kanske du som läser detta tror att jag luras. Du har försökt tala mig till rätta utan att lyckas. Det är det vanligaste resultatet. De åsikter jag framför offentligt är sällan av den arten att jag inte efterforskat frågan ingående och därför är det inte enkelt att hitta en svag punkt som jag inte tänkt på. Tro mig dock. jag ändrar mig ibland. För min egen skull för jag bok över områden där min åsikt förändrats. Den inkluderar både justeringar och dramatiska förändringar. En gång i tiden var jag exempelvis kreationist, som du vet. Det är jag inte längre. En gång hade jag en liknande syn på andedopet som man hade inom klassisk pingstväckelse, med tungotal som ”första tecken” på Andens dop. Det har jag inte längre.

Porträtt på mig
Detta är jag, väntandes på dina bästa argument!

En gång bytte jag åsikt på fläcken. En vän som läste till läkare berättade att 2 av 3 befruktade ägg hos människor aldrig ens påbörjar sin utveckling till människor. De följer med mensblodet ur kroppen och ingen vet att en befruktning skett. Två sekunder senare hade jag en annan syn på när det mänskliga livet börjar än vad jag hade fram tills dess. 2 av 3 av Gud skapade människor genom alla tider kan omöjligen ha dött innan det befruktade ägget delats en enda gång. Människoblivandet i teologisk mening måste ske senare. (Jag har sedan dess följt upp hans påstående och fått det bekräftat, samt hittat andra argument för samma åsikt. Idag kommer jag nog inte svänga igen lika snabbt.)

Så hur ska du göra för att övertala mig? Låt mig hjälpa dig på traven.

Fortsätt läsa

Mina arbetsdefinitioner av liberalteologi och fundamentalism

Jag har flera gånger på denna blogg använt orden liberalteologi och fundamentalism. Jag har påbörjat en serie inlägg i båda fallen i vilka jag i detalj reder ut dessa båda teologiska hållningars ursprung, utmärkande drag och hur de förändrats under de senaste 300 åren. Det är ett sisyfosarbete. För att kunna använda begreppen utan missförstånd tänker jag att det behövs ytterligare någon artikel om hur jag använder dem idag, för alla som inte har ork att läsa hela serierna av inlägg. Plus att jag vill kunna skriva annat i ämnet och bli förstådd redan nu.

Båda orden har det gemensamt att de ofta används mer eller mindre som invektiv eller konversationsstoppare. Du är X. Det är fel att vara X. Du har fel. Men samtidigt är orden användbara och rätt använda fångar de var sin teologisk hållning på ett sätt som annars skulle kräva en omskrivning med fler ord. De är praktiska i diskussioner och debatt – rätt använda!

Vissa vänner av teologisk ordning påpekar gärna att ordet liberalteologi egentligen enbart åsyftar en grupp teologer som var verksamma under perioden 1850 till 1920, på ett ungefär. Sedan dog den teologin ut, säger de, med Karl Barth. När jag använder ordet liberalteologi syftar jag självklart på de ursprungliga liberalteologerna, men också på de som fortsatt verka utifrån samma teologiska premisser, med samma grundläggande ethos, och som har vidareutvecklat de ursprungliga liberalteologernas idéer. Jag har heller aldrig hört någon av dessa kritiker vara lika noga med en motsvarande precision av begreppet fundamentalism. Det upplever jag faktiskt ganska hycklande.

Schleiermacher i prästkäder
Friedrich Schleiermacher kallas ofta för liberalteologins fader

Den första kullen liberalteologer (Schleiermacher, Ritschl, Troeltsch, Hermann, Harnack) och deras samtida historiskt-kritiska exegeter efterträddes av en andra grupp på 1900-talet: Rudolf Bultmann (1884 – 1976) och Paul Tillich (1886 – 1965) var de främsta namnen inom teologin och mest inflytelserik som kyrkoledare var Harry Emerson Fosdick (1878 – 1969).

I ett kommande inlägg tänker jag visa vad liberalteologi var för Fosdick och hur vi enligt hans egna ord med facit i hand kan se att den inte kom från Gud!

Fortsätt läsa