Pröva profetiska budskap, inte budbäraren

Prövning av Birger Skoglunds profetia, efterskrift.

När man prövar profetiska budskap måste man skilja på sak och person. När jag nu gått igenom innehållet i Birger Skoglunds profetia från Smålandskonferensen vill jag stanna upp och förtydliga den principen i än större detalj, även om jag kom in på den redan i första inlägget. Jag skriver denna artikel så att den kan vägleda också dig som inte har en koppling till den aktuella diskussionen. Jag använder min diskussion från sommaren 2018 som utgångspunkt och exemplifiering av principer för prövning av profetia som kommer att vara aktuella också för alla andra budskap.

När jag tar del av den efterföljande diskussionen om Skoglunds profetia, ser jag att det inte alls är ovanligt att hänvisa till hans goda karaktär som försvar för budskapets innehåll, eller rent av att vilja undvika diskussion helt, med hänvisning till att en så god broder som Skoglund inte bör ifrågasättas.

Jag läste exempelvis nedanstående kommentar på Facebook. Till ett inlägg av Peter Ljunggren har Tommy Dalman ställt en fråga. Dalman tycker nämligen att det råder en onödig ängslighet kring att offentligt diskutera Skoglunds budskap. En av de apostroferade, Göran Duveskog, svarar.

Peter Ljunggren, från den nämnda videon

Jag har infogat bokstäver i parenteser med punkter som jag tänker kommentera längre fram.

I våra predikningar och profetiska tilltal så färgas det vi säger av vår personlighet. Det gudomliga och det mänskliga. Det är väl därför Paulus säger ”pröva allt och behåll vad gott är”. (a)

Detta gäller även min vän Birger Skoglund. Det var med kärlek och nöd i sitt hjärta han bar fram budskapet på lördag kvällen. (b)

Det var ett varningens ord till Sverige och svensk kristenhet. Jag tror att han hade fått detta budskap från Gud. (c)

Jag tror inte varje formulering var ofelbar. (d)

Var och en har rätt att pröva det som sas. Bibeln säger också, ”förakta inte profetiskt tal”. Jag tycker dock inte att predikanter skall mästra varandra på Facebook. En Herrens tjänare skall inte vara stridslysten. (e)

Det som också är avgörande när en Herrens tjänare bedöms, är ”vilka motiv drivs han av, finns det bitterhet och självhävdelse etc. ”. Drivs han av kärlek och ett rent uppsåt. (f)

De flesta människor som besöker mötena har den förmågan att känna in detta. Och skall varje ord och mening kritiskt nagelfaras så får vi nog alla problem, även Tommy och Peter. (g)

Ha det gott broder. Jag har inget mer att tillägga I detta. Både du och Peter kan ju själva prata med Birger. Han är inte längre bort än ett telefon-samtal och han är er broder. (h)

Här ser vi alltså dels att Duveskog tänker sig att prövningen av budskapet ska ske i tysthet. Deltagarna i mötet kan ”känna in” vad som är gott och inte (g), och det som de ska känna in är just karaktären på den som frambär budskapet (f). Allt därutöver beskrivs i detta inlägg som ”kritiskt nagelfarande” och att vilja ha ett samtal kring profetians budskap misstänkliggörs som att ”mästra varandra” och att vara ”stridslysten” (e).

Duveskogs sätt att undvika diskussion i sakfrågan är inget annat än ett förtäckt personangrepp. Ljunggren, Dalman med flera, och implicit också jag – Duveskog har nog inte hört talas om mig – misstänkliggörs som mästrande och stridslystna, trots att ingen av oss har ifrågasatt Skoglund som person, hans motiv eller ärlighet.

Jag ifrågasätter inte heller att Duveskog har en ärlig vilja att göra det rätta när han skriver som han gör, men på denna punkt ifrågasätter jag hans råd och hans omdöme. Detta är en mycket farlig attityd, vilket jag tänker argumentera för nedan.

Continue reading
Posted in karismatik | Tagged , , , , , , | 2 Comments

Gud har inget förbund med Sverige

En prövning av Birger Skoglunds profetia del 3, och något om 7:14-rörelsen. Dessutom övergripande reflektioner kring vad det innebär att vara trogen bibelordet. Jag kommer att driva följande teser:

  1. Birger Skoglunds profetia utgår från att Sverige och vårt lands ledare har en förbundsliknande relation till Gud som gör oss som kollektiv straffbart när våra ledare som ytterst ansvariga inte följer Guds vilja på ett antal punkter. Det är fel. Någon sådan förbundsrelation till Sverige har inte Gud.
  2. Bibelord som syftar på det judiska folket inom det gamla förbundets ramverk tillämpas ofta utan någon rimlig tolkning (hermeneutik) på nutida länder eller församlingen. Att åberopa 1 Krön 7:14 rakt upp och ner för att be för vårt land är ett exempel på sådan dålig hermeneutik.
  3. Alla vi som vill vara trogna bibelordet och som bekänner oss till en hög bibelsyn måste följa upp denna bekännelse med noggrann exeges. Det innebär bland annat att våga ifrågasätta invanda tolkningar och gå på djupet med texternas historiska kontext, grammatik och tolkningshistoria.

När profeterna i Gamla Testamentet uttalade domar var det inte godtyckligt. Folket hade brutit förbundet och profeterna manade dem att att återvända till trohet mot det. När nutida förmodat profetiska ord uttalas med hot om dom eller löften om välsignelse över nationer tycks det mig som att profeten förutsätter att ett liknande förbund också gäller nationer idag. Det mest häpnadsväckande är hur de helt utan möda placerar den egna nationen på det judiska folkets plats, samtidigt som de i andra sammanhang är väldigt tydliga med att ta avstånd från ersättningsteologi. Jag får inte ihop det.

Medeltida man i kort skägg och turban, med en medaljliknande orden runt halsen.
Maimonides (1138—1204) är en av de främsta och mest betydelsefulla judiska rabbinerna. Hans tänkande inspirerade såväl muslimer som kristna teologer. Han föddes i vad som idag är Spanien, men flydde och blev personlig läkare till Saladin. Jag kommer nedan argumentera för att vi idag också bör lära av rabbinerna i vår syn på hur Gud förhåller sig till andra än det judiska folket.

Ett mycket ofta citerat bibelord för att mana till bön för en nation, inklusive USA och Sverige, är 2 Krön 7:14:

och om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land.

Det illustrerar problemet. Kan det sägas om Sverige eller USA, eller något annat land, att

  • Gud kallar folket sitt eget, ”mitt folk”?
  • Herrens namn är utropat över dess folk?

Trots att det är en uppenbar ersättningsteologi att tillämpa denna vers på någon annan nation än den judiska så görs det ofta. Lite spydigt kan jag konstatera att nästföljande verser inte brukar tas med:

Ja, jag skall öppna mina ögon och öron och höra de böner de ber på denna plats. Ja, jag har utvalt detta hus och gjort det till en helig plats, där mitt namn skall vara för evigt. Mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara vända dit. (2 krön 7:15f, min kursivering)

Sammanhanget är tempelinvigningen. Salomo har bett Gud speciellt uppmärksamma det som sker på just platsen för templet. Av alla löften som finns i Bibeln om bönesvar, är inte just detta ett av de mest svåranvända?

Nu kanske någon invänder att det inte handlar om att Sverige eller något annat land läses in i versen, utan att det är de kristna i Sverige som tilltalas. Och då svarar jag:

  1. På vad vis är inte det ersättningsteologi?
  2. Hur får ni ihop exegesen med allt som står runt omkring?

Svaret på den andra frågan är att det inte finns något exeges värd namnet. Det brukar bli att stapla några andra lika lösryckta bibelord i en hög och säga att ”skrift förklarar skrift”. Det är en god princip, men den måste genomföras på ett icke-godtyckligt sätt! De verser som väljs ut behöver också exeges och sedan behöver de tolkas inom ramen för den övergripande uppenbarelsen som möter oss i Bibeln.

Continue reading
Posted in eskatologi, exegetik, karismatik, nationalism | Tagged , , , , , , , , , , | 2 Comments

Pröva profetiska budskaps bild av Gud

En prövning av Birger Skoglunds budskap, del 2.

Jesus är han utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen enligt Hebreerbrevet 1:3. Eller som NIV uttrycker det, the exact representation of his being, dvs. sådan som Jesus är, sådan är Gud. Bara genom Jesus får vi en fullkomlig bild av hurdan Gud är. Och det visar Jesus främst genom sin död på korset. Den som läser en god kommentar över 1 Korinthierbrevet ser hur Paulus argumenterar i varje fråga, oavsett om det gäller sexualmoral eller Andens gåvor, utifrån filtret den korsfäste Jesus Kristus. Detta är också det primära filtret vi bör använda när vi prövar profetiska budskap.

The Son is the radiance of God's glory and the exact representation of his being

Jag tänker nu fortsätta min prövning av Birger Skoglunds budskap på Smålandskonferensen, såsom det rapporterats i Världen Idag. Jag har redan sagt vad jag dragit för slutsats, nämligen att Skoglund profeterat utifrån sin egen entusiasm, snarare än inspirerad av Guds Ande. Min prövning av innehållets objektiva fakta visade att de inte höll måttet. I detta inlägg vill jag visa på att budskapets gudsbild är problematisk.

Jag är inte den förste att påpeka detta. Är det en god och kärleksfull Gud som möter oss i Skoglunds profetia, frågar exempelvis Peter Ljunggren. Den vanligaste motinvändningen har, vad jag sett, varit att säga hur kritikernas gudsbild överbetonar förlåtelsen och nåden. I sämsta fall har den motinvändning skett genom etikettering. Det är hyper grace, därför har du fel. Men i min värld (och kommentarfältet på min blogg) är argument genom etikettering enbart uttryck för förbjuden intellektuell lathet. På samma sätt vägrar jag att avfärda Skoglund som falsk profet eller domedagsförkunnare. Etiketter är bra på syltburkar. De behövs ibland i samtal för att skapa intellektuell reda. Men de är inga argument!

Continue reading
Posted in eskatologi, karismatik, teologi | Tagged , , , , , , , , | 1 Comment

En prövning av Birger Skoglunds budskap, del 1

I mitt förra inlägg skrev jag att den verksamma ingrediensen i profetiska budskap är uppenbarelse från Guds Ande, men att denna uppenbarelse alltid kommer att blandas samman med våra egen person och dess begränsningar. Konsekvensen är att nytestamentlig profetia aldrig ska accepteras rakt av och att en prövning av budskapet inte är detsamma som att underkänna den person som framfört budskapet.

Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs. Första Korinthierbrevet 14:29 enligt Bibel 2000.

I detta inlägg tänker jag göra just en sådan prövning av det budskap Birger Skoglund framförde på Smålandskonferensen. Jag har ingen anledning att tro att Skoglund hade annat än ärliga motiv eller att han inte skulle vara brukad av Gud för övrigt.

Nu har det framgått att det inte alls varit ovanligt de senaste veckorna att se också saklig kritik av innehållet i Skoglunds budskap som ett personangrepp. Inte sällan har det kompletterats med just personangrepp åt andra hållet. Vem är du som ifrågasätter en så ödmjuk/överlåten/andesmord Herrens tjänare?

Detta är en extremt farlig väg att slå in på! De kristna ledare som försvarar Skoglunds budskap på det här sättet förväntar sig i praktiken att vi ska ta till oss profetiska budskap rakt upp och ner, utan att bearbeta innehållet. Så skapas inga mogna kristna. I bästa fall formas de som lyssnar till dem på ett ytligt plan hängivna efterföljare, en hängivenhet som ofta förväxlas med sann andlig mognad. I värsta fall leds människor käpprätt åt skogen.

Den som vill tysta prövningen av budskapet utifrån sådana här överväganden diskvalificerar sig från att vara en andlig ledare, i min mening.

Däremot kan vi självklart ha avvikande åsikter om sakinnehållet. Och just genom att utbyta tankar kring profetiska budskap hjälps vi att nå slutmålet för prövningen, att ta vara på det goda. Samtalet gynnar detta slutmål. Det är inte farligt, så länge som det förs med värdighet och respekt.

Uppmaningar att sluta diskutera, som om en saklig diskussion bara förbryllar, är överandliga och kan ignoreras.

Prövning mot objektiva fakta

En första bastest av profetiska budskap är att de ska stämma överens med den faktiska verkligheten.

Kanske tänker du: ”Hur skall vi veta att ett budskap inte kommer från Herren?” När profeten har talat i Herrens namn men hans ord inte slår in och går i uppfyllelse, då kommer det budskapet inte från Herren. Det är profeten som i sin förmätenhet har förkunnat det. Låt dig inte skrämmas av honom. (5 Mos 18:21-22)

Versen ovan talar bara om förutsägelser, men principen är minst lika tillämpbar också på andra faktapåståenden. Opartiskhet, saklighet, att undersöka noga, att inte tro på eller föra vidare rykten, det är sådant som Bibeln kryllar av uppmaningar till, såväl i lagtexterna, profeterna och vishetslitteraturen. Det bibliska sanningsbegreppet rymmer mycket mer än bara korrekta faktautsagor, men för den som följer Honom som är Sanningen bör åtminstone att få till fakta korrekt vara ett givet inslag.

Nu har inte minst Hans Rosling visat oss att detta med fakta, och att bygga sin bild av omvärlden på fakta, är en knepig sak. Har du liksom jag hört frasen de rika blir rikare och de fattiga fattigare? Det sägs ofta från politiskt vänsterhåll. Och inte bara där. Det var standardinnehåll i mina samhällskunskapsböcker under min uppväxt. Men det är fel. De rika blir rikare, ja, men de fattiga blir mindre fattiga. fattigdomen minskar, såväl i andel som i antal. Och med den minskade fattigdomen kommer också mindre familjer. Vi blir fler på jorden för att vi lever längre, men barnkullarna minskar.

Vad gör den som tror att fattigdomen ökar i en diskussion i frågan? Svar, tar fram exempel på orättvisor, tidningsrubriker, berättelser och bilder, hänvisar till artiklar och personliga erfarenheter. Men ingen påstår att fattigdomen utrotats! Frågan är om denna samling exempel ger en rättvis bild av världen som helhet. Och svaret är entydigt nej.

Bokomslag. Factfulness, av Hans Rosling, Ola och Anna Rosling

Vad har detta med Skoglunds budskap att göra? Jo, han sa följande, enligt referatet i Världen Idag:

En konsekvens av att Sverige under lång tid vänt sig bort från Gud, framhöll han, är att våldet nu regerar på våra gator och torg.

Våldet regerar. Nu. Till skillnad från förr. Enligt Skoglund.

När jag påtalat att detta är ett faktafel har reaktioner kommit främst från kristna som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Det partiet har upprepat just detta budskap i alla år som det funnits. Sverige håller på att tappa kontrollen över det oregerliga våldet (och det är den påstådda massinvandringens fel). Jag har sett ett antal predikanter anamma denna verklighetsbeskrivning. Sverigedemokraterna anses av dem åtminstone ställa rätt diagnos, även om man inte alltid håller med om botemedlet.

När verklighetsbeskrivningen ska ledas i bevis så sker det genom uppräkning av exempel och någon enstaka punkt i statistiken där en toppnotering registrerats. Just nu har vi en sådan gällande mord med skjutvapen. Unga kriminella män i storstäder dödar varandra. Men är du ingen ung kriminell man i en storstad är risken att bli skjuten försumbar. (I någon mån förekommer detta våld också utanför storstäderna. En ung kriminell man blev skjuten till döds i Limmared härom året. Högst sannolikt var det en knarkaffär som gått fel.)

Den som granskar statistiken från Brottsförebyggande rådet, sjukhusens akutintag och polisen kommer finns en mycket entydig trend. Våldsbrotten ökar inte i antal. Jämfört med nivåerna på 50-talet har de sjunkit betydligt. De senaste 20 åren har de legat stort sett still eller minskat, beroende på brottstyp.

När en sådan granskning görs är det också viktigt att ta hänsyn till hur siffrorna tolkas. Våldtäktsbegreppet ändrades exempelvis för några år sedan. Därför kan dagens siffror inte jämföras med siffrorna som gällde innan ändringen rakt upp och ner. De måste tolkas. På samma sätt måste man ta hänsyn till skillnaden i begreppets innebörd när Sverige jämförs med andra länder. Det gör inte alla. Med rimlig tolkning tyder det mesta på att vi ser en svagt nedåtgående trend också när det gäller våldtäkter.

Våldet regerar mindre idag på gator och torg än innan det fanns Prideparader. Om man vill använda förekomsten av våld som argument för att Gud dömer Sverige för vår HBTQ-vänlighets skull, så är det ett sällsynt uselt argument. (Därmed har jag inte sagt något om Pride i sig. Ämnet just nu är Skoglunds budskap.)

En brottstyp som faktiskt ökat betydligt är hatbrott. Men jag har aldrig sett någon hänvisa till dem för att leda i bevis att Sverige är ett otryggt land. Det är ju fel förövare. Dessutom är brottstypen väldigt ny. Statistiken säger inget om det sker en faktisk ökning eller inte. Men jag kan ge väldigt många exempel på hänsynslös rasism!

(Vill du kommentera huruvida våldet regerar på gator och torg? Jag ratar alla kommentarer som bara ger ytterligare exempel eller går till icke-experter på området.)

Så här långt i samtalet brukar det ta vändas åt två håll. Dels det konspirationsteoretiska. Polisen mörkar siffrorna. BRÅ drivs av PK-maffian. Sjukvårdens siffror är tillrättalagda. Och vi som bygger vår sverigebild på dem är förda bakom ljuset. På alternativa media får man reda på hur det egentligen är. Dels går samtalet ofta över till att handla om personangrepp. Mina (och andras) motiv ifrågasätts. Vi vill känna oss goda, men vi lurar oss själva. Någonstans här upphör all konstruktiv dialog. Är det där du som läser detta befinner dig är jag rädd att vi inte har någon grund att diskutera utifrån.

Vi är inte svaga

Men nu har jag lämnat Birger Skoglunds budskap och gjort en rejäl avvikning. Vad vi kan säga om budskapet är att på den här punkten är det definitivt Skoglund själv och inte Guds Ande som talar. Våldet regerar inte på våra gator. Att Sanningens Ande skulle påverka oss att anamma en bild av vår omvärld som inte bara är faktamässigt felaktig, utan som används för att stärka de krafter som drastiskt vill reducera vår omsorg om dem som är på flykt, de globalt sett svaga, det är inte rimligt.

Sverige är ett land med relativt få problem, nästan helt utan korruption, låg arbetslöshet, god välfärd, och god ekonomi. Inte utan problem, men våra problem är vid globala jämförelser bland de minsta som finns. Vi är starka.

Om Gud händelsevis skulle säga något som är unikt för oss svenskar, i vår situation, så bör det snarare handla om vår skyldighet att visa solidaritet med andra.

Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. (Rom 15:1)

Detta var din syster Sodoms synd: hon och hennes döttrar kunde leva storslaget, i överflöd och ostörd ro, men de hjälpte inte den som var svag och fattig. (Hes 16:49)

Stefan Swärd hade en uppmaning till den som vill profetera om samhället för ett tag sedan. Vad han säger till dem är att de bör veta vad de pratar om. På den här punkten gör tyvärr inte Birger Skoglund det.

Fortsättning följer

Detta inlägg handlade främst om objektiva fakta i omvärlden. Två ytterligare kriterier för prövning av budskap är om de stämmer överens med den Gud som visat sitt rätta ansikte genom att dö på ett kors och om budskapet har en god och biblisk teologi. Jag menar att Skoglunds budskap inte håller måttet på någon av de punkterna. Det tänker jag försöka visa i de nästkommande blogginläggen. Där tänker jag också behandla tänkbara motinvändningar och kritik av Skoglunds profetia som jag tycker i sig förtjänar att kritiseras.

Posted in karismatik | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Man blir inte en falsk profet av att ha fel

Denna sommar, 2018, har några tänkbara profetiska budskap spridits och diskuterats av människor i min närhet. De har diskuterats på sociala media, de har resulterat i debattartiklar i såväl Dagen som Världen Idag. De budskap som jag tänker på är främst följande:

  1. Peter Halldorf hade två debattartiklar i tidningen Dagen, Svenska migrationsdebatten närmar sig avgrunden (2018-07-13) och Oansvarig livsstil är en synd (2018-07-20).
  2. Birger Skoglund menade att han hade ett profetiskt ord till ledarna och de kristna i Sverige i sin avslutningspredikan på Smålandskonferensen. Allvarligt budskap till Sverige i profetia, var rubriken i Världen Idag. (2018-07-18)
  3. Joakim Lundqvist tog politisk ställning i predikan under Europakonferensen, bland annat ansåg han att vi behöver en ny regering och att kristna inte bör rösta på Sverigedemokraterna. (Länkarnas datum 2018-07-28)

Peter Halldorf använder inte ordet profetia som benämning för sina artiklar, men flera inlägg jag sett hänvisar till dem som vore de just profetiska ord. Birger Skoglund beskrev tillkomsten av sitt budskap som just profetisk inspiration, en alldeles exceptionell sådan enligt hans egen beskrivning. Några av de som i sociala media var frikostiga med att kalla Halldorfs budskap profetiskt var lika snabba med att kalla Skoglund för en falsk profet.

Birger Skoglund porträttbild
Birger Skoglund (bilden lånad från Pingstkyrkan, Örebro)

Jag tror att såväl det ena som det andra är fel. Jag är överens med Halldorf om innehållet i hans båda artiklar. De är verkligen läsvärda. Det är en skarp samtidsanalys utifrån bibliska kriterier. Men det är inte profetia, så som ordet används i Bibeln. Att benämna dem som profetia är emellertid ett ganska harmlöst misstag. Att kalla Birger Skoglund en falsk profet är däremot ett gigantiskt misstag. Båda grundar sig på samma felkälla, undermåligt eller rent utav helt uteblivet studium av vad Bibeln faktiskt säger om den profetiska gåvan och falska profeter.

Med risk att låta kaxig, men jag har studerat detta i mer detalj än någon annan jag känner, så tänker jag reda ut begreppen. Dessutom tänker jag skriva en serie artiklar inför valet om Sverigedemokraterna, och varför Joakim Lundqvist har rätt om dem.

(Eftersom jag nämnt Sverigedemokraterna vid namn förväntar jag mig en sedvanlig ansamling av kommentarer. Innan du skriver något, läs mina kommentarsregler!)

Continue reading
Posted in karismatik | Tagged , , , | 3 Comments

Lite resurser om att höra Gud

Vill du höra Guds tilltal? Hur går det till? Vill du förstå varför somliga som faktiskt hör Gud ändå hamnar helt fel i sina profetiska budskap? Vill du att Guds tilltal in i ditt liv ska hjälpa dig att mogna och växa som kristen? Kan man söka tilltal på ett sött som känns stimulerande men i längden göder andlig omognad? (Ja, vet du hur?)

Jag har praktiserat och studerat det profetiska i drygt 30 år nu. Jag har gjort min beskärda del av misstag. Jag har fått fantastiskt värdefulla tilltal från Gud. Jag vågar tro att jag brukats till nytta på det här området.

Och jag vågar tro att jag med min bredd på det jag studerat är ganska unik. Jag har studerat dem (oss) som hör från Gud, i nutid och genom kyrkohistorien. Jag har grävt på detaljerad exegetisk nivå ihop och lyssnat till de främsta exegeternas lärdomar i ämnet. Jag har läst allt ifrån små häften och artiklar till tjocka böcker från olika traditioner i ämnet.

Jag tror det här är min uppgift, att vara en som gräver djupt, forskar brett och ger förståelse.

I det här inlägget vill jag dela några resurser i ämnet.

(Detta inlägg kommer att uppdateras fortlöpande.) Continue reading

Posted in karismatik, Övrigt | Tagged , , , , , | Leave a comment

Usla kreationistiska argument, del 4, Tjocka släkten avslutning

När jag inledde min granskning av traktaten Tjocka släkten sa jag att den skulle behandla felaktigheter av rent förfärande art. I del 2 gick jag igenom traktatens mittdel, som var usel, men inte lika dålig som avslutningen. Nu är det dags för den.

Ett ord till den läsare som är kreationist och gillar traktatens övergripande mål, dvs. att utmåla evolutionsteorin som felaktig och den kristna tron som bättre: Även om detta är ett syfte du sympatiserar med, så bör du å det bestämdaste ta avstånd från innehållet i denna traktat. Det som nu följer är så vansinnigt, så löjeväckande och så kontraproduktivt, att just den sak du kämpar för skadas.

Jag som icke-kreationist vädjar också till alla kristna att sluta använda denna traktat. Vi får ett löjets skimmer över oss. Människor hindras från att komma till tro. Den som växer upp i kristna miljöer där den här sortens argument framförs riskerar att tappa hela sin tro så fort hon eller han får den minsta lilla kontakt med äkta forskning.

Det enda sättet att klara av detta, utan att drabbas av tvivel, är att göra som min klasskamrat på gymnasiet, att låta bli att tänka på vad som står och sätta det i relation till vad som sägs på lektionerna i skolan. Att låta sig luras av serieformen, av teckningarna där professorn tvingas vika ner sig och till sist kapitulerar. Att stanna där är inte vägen till en mogen tro.

Traktatens vändning

Efter att till synes ha plattat till sin lärare på alla punkter är det dags för eleven att gå på offensiven. Han gör det med sämsta möjliga God of the Gaps-argument.

Studenten: Magistern, vad är det som binder samman atomerna? Läraren: Det är gluoner. Tänker: Där åkte du dit. Studenten: FEL. Gluoner är någonting påhittat. Ingen har någonsin sett eller mätt upp dem. De är en desperat teori för att bortförklara sanningen. Vi vet att atomens elektroner snurrar runt kärnan flera miljarder gånger varje miljondels sekund. Vi vet också att atomkärnan innehåller partiklar som kallas neutroner och protoner. Neutronerna har ingen elektrisk laddning och är därför neutrala - MEN

 Protonerna har positiv laddning. En lag inom elektriciteten säger att lika laddningar stöter bort varandra. När alla protoner i kärnan är positivt laddade , borde de egentligen stöta bort varandra och skingras ut i rymden. Vad håller dem då samman? Läraren, svettig och uppgiven: Jag vet inte. Studenten: Ursäkta magistern, men jag hörde inte. Läraren: Jag sa - att jag vet inte. Säg det du.

Dessa båda paneler kunde ha undertiteln finn fem fel.

Jag hittar sju fel:

  1. Lärarens svar om vad som binder samman atomerna är fel, eller snarare så inkomplett att det blir missvisande.
  2. Men gluoner finns. De är inte påhittade. De har observerats och deras fysiska egenskaper är uppmätta.
  3. Det finns inget desperat över teorin. Den är inte framtagen för att utgöra en bortförklaring.
  4. Elektroner snurrar inte runt kärnan. Och elektronerna behöver i sammanhanget inte nämnas.
  5. Elevens utläggning är snurrig. Somliga saker vet vi (elevens ord) genom vetenskapen. Andra saker har tydligen vetenskapen ingen aning om.
  6. Läraren viker ner sig för världshistoriens sämsta argument och accepterar i nästa panel obegripligt usel bibelutläggning.
  7. Ordet någonting är felstavat.

Jag tänker gå igenom punkt 1 till 4 utförligt. Dessutom tänker jag göra följande poänger utifrån det som sägs i dessa båda paneler och den följande:

  1. God of the gaps-argument är dåliga. (Hör ihop med punkt 6.)
  2. Detta fungerar inte ens som ett sådant.
  3. Det korrekta svaret på elevens fråga, stark växelverkan, är en viktig beståndsdel i ett av de bästa argumenten som finns för att tro på Gud som skapare, finjusteringsargumentet. Att underkänna vad fysikerna har kommit fram till på denna punkt är ett praktfullt självmål.
  4. Utifrån kreationistisk vetenskapssyn, som Kent Hovind i vanliga fall ansluter sig till, fungerar inte argumentet. Det saknar därför inre logik. Det motsäger vad Hovind säger på annat håll. (Denna punkt hör ihop med punkt 5.)
  5. Jack Chick, Kent Hovind och den som återanvänder denna traktat har förlorat all trovärdighet. I alla frågor.

Sämre än så här kan inte ett försvar av skapelsetro formuleras!

Men innan jag går igenom dessa punkter, låt oss titta på traktatens avslutning. En ytterligare punkt är nämligen en retorisk analys av traktaten. Continue reading

Posted in skapelsen | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Usla kreationistiska argument, del 3, Tjocka släkten fortsättning

I mitt förra inlägg inledde jag en granskning av traktaten Tjocka släkten. Det jag visade där var att nästan varenda panel traktaten igenom är galet fel, men detta till trots har de mest häpnadsväckande usla argumenten inte dykt upp ännu. Och de får vänta lite till. Jag tror det är bäst att öka från två till tre inlägg. Så först lite mer av det normalt usla.

Läraren tänker: Milda makter, jag måste ta det lugnt. Läraren: Alla dessa lager i berggrunden har miljoner år mellan sig. Vi kan veta hur gamla de är genom de fossiler som de innehåller. Studenten: Men magistern, hur daterar man då fossilen? Läraren: Det var en bra fråga. Vi kan veta fossilens ålder genom att vi vet vilken ålder avlagringarna har, där de finns. Studenten: Men är inte det en kringgående tankegång?

Av någon märklig anledning har läraren i traktaten alltså accepterat studentens gallimatias och börjar känna sig i underläge. I originalet tänker han: He is killing me. Att det inte finns en enda geolog i världen som resonerar som den tänkta läraren bekommer inte Jack Chick/Kent Hovind.

I denna panel är traktaten dåligt översatt. Det studenten beskyller läraren, och den gängse vetenskapen för, är att använda ett cirkelargument, circular reasoning.

Ett mer troligt scenario finns i parodin:

Student: He is crushing me with logic! Isn't it true that you determine dates of fossils and rock layers to EACH OTHER. Isn't that circular reasoning? Teacher: ENOUGH with the Straw Men! Name ONE reputable scientist that does that! There are far better ways to date rock layers, as well as fossils, where one has nothing to do with the other. Such as radiometric dating.

Utan att här gå in på hur de olika geologiska lagrens datering i detalj, så bör alla, kreationister som evolutionister, vara överens om att det finns en uppsjö av olika argument som geologerna bygger på för att göra denna datering. Radiometrisk datering är ett av flera verktyg. Detta är ett område som kreationister, typ Mats Molén, verkligen brukar gräva ner sig inom. Men också han borde instämma i att traktatens tänkta elev verkligen framför ett uselt argument.

Sedan följer fyra replikskiften där traktaten är på normal kreationistisk nivå, möjligen i den sämre änden av skalan. Continue reading

Posted in skapelsen | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Usla kreationistiska argument, del 2, Tjocka släkten

På den tiden jag var kreationist besvärades jag gång efter annan av somliga meningsfränder. I sin iver att argumentera mot evolutionsläran tog de till nästan vad som helst. En sådan händelse minns jag än idag tydligt. Det var tredje året på gymnasiet (84-85) och en klasskamrat delade frimodigt ut en traktat till alla han mötte på skolan.

Tjocka släkten? Bild på en apa

I denna tecknade traktat gör en troende person en serie påståenden som den påhittade läraren i biologi inte framställs som kapabel att bemöta. Den slutar i triumf för den troende. Troligen var det den känslan min klasskamrat blev entusiastisk av. Men när jag läste igenom traktaten såg jag ett grovt fel som vi i klassen hade behandlat just på lektionen alldeles innan! Ser du inte detta, frågade jag. Min klasskamrat blev först överraskad. Han hade inte gjort kopplingen. Sedan svarade han att det visste ju inte de flesta som får traktaten i sin hand. Menar du att ändamålen helgar medlen, undrade jag. Jag minns inte vad han svarade, men han fortsatte dela ut traktaterna. Jag skämdes för honom.

Hur skulle jag kunna vittna om min tro för mina plugghästvänner, som definitivt såg alla grova sakfel i denna traktat?

På den tiden var jag också kreationist, gammaljordsvarianten. Och då argumenterade jag flitigt mot evolutionsläran, och jag brukade som sagt vinna mina debatter! Men det fanns material jag avstod från att använda. Jag kommer att beröra kreationism i allmänhet i detta inlägg, men notera att jag främst diskuterar hur den kreationistiska saken läggs fram i just denna traktat. Också som kreationist bör du ta avstånd från den, vilket också somliga gör. Continue reading

Posted in skapelsen | Tagged , , , , , , , , , , , , | 2 Comments

Bength Gustafson dåliga kritik av teistisk evolution

Jag tänker bemöta ett riktigt uselt inlägg om skapelsetro och evolution. Jag gör det med viss vånda. Jag brukar försöka hålla mig borta från vulgärdebatt. Det är ingen idé att försöka tro att man kommer att mötas i en fruktbärande diskussion om ena parten utmålas som ett tecken på att vi närmar oss avfallet i den yttersta tiden. Jag gillar dessutom att bemöta argument som får mig att tänka till, studera djupare och utvecklas. Det är inte utmaningen i detta inlägg, även om det är svårskrivet av helt andra skäl.

Men jag tror att ibland behövs också de dåliga argumenten bemötas. De finns och florerar på nätet. De predikas i väckelsemöten. De når människor som tar intryck. De gör skada.

Den vars argument jag bemöter är Bength Gustafson (BG). Vi har bara träffats personligen under första halvan av 80-talet, när han besökte min hemförsamling några gånger. För min del fick dessa besök en god effekt. Jag tog till mig vissa delar av det han hade att dela, och lämnade annat åt sidan. För det jag då fick är jag fortfarande tacksam. Den synnerligen skarpa kritik jag här riktar mot hans åsikter ändrar inte på det.

Skärmdump från BG:s blogg med texten Kan Gud och Darwin vara överens

En djupt problematisk artikel

Sällan har jag stött på en så dåligt efterforskad eller en artikel så fylld av argumentationsfel som BGs artikel Kan Gud och Darwin vara överens på tidningen Inblick. Artikeln saknar innehållslig substans och vederhäftiga argument. I stället har den mycket tom retorik. Detta till trots tillåter sig BG att använda skarpast möjliga ordalag när han fördömer teistisk evolution. Jag får uppfattningen att för BG utgör övertygelsens emotionella intensitet i sig själv ett argument. Jag minns att när han besökte min uppväxtförsamling ofta använde frasen ”jag vet att jag vet att jag vet att jag vet” – att det som han tolkade som av Guds ande ingiven övertygelse aldrig någonsin kunde rubbas. (Jag tror på trons nådegåva, men det här är inte hur den fungerar.)

Oavsett om detta är en korrekt bedömning av BG eller inte är det värt att upprepa att intensiteten i en övertygelse inte på något vis utgör ett argument för dess sanning.

Problemet med artikeln är knappast att BG övertygar någon som funderar ärligt om teistisk evolution. En sådan person får snarare ytterligare anledning att ta avstånd från den kreationism som BG försvarar. Problemet är att det finns en grupp som känner sig lugnade av BG:s ord. Det kan jag känna viss sympati för. Vår värld är krånglig. Vetenskap är komplext. Och när informationsteknologin sprider idéer av olika slag i rasande fart kan det vara tryggt att ha en till synes oföränderlig och orubblig förkunnelse att stödja sig på. Varenda gång det blir diskussion omkring teistisk evolution dyker det upp någon som känner sig oroad av allt tal om texters genre, vetenskaplig evidens, världsbilder och liknande. ”Kan jag inte bara få läsa som det står?” frågar de, och BG försäkrar dem att visst kan de det!

Varför är det ett problem? Jo, det finns andra grupper som stöts bort. För att bevara sinnesfriden hos vissa måste förkunnare och teologer som jag brännmärkas som förvillare. Sökare som i sin ärliga undersökning finner att de inte kan ignorera argumenten för evolutionen stöts bort från den tro de skulle kunna finna. Kreationismen blir en onödig stötesten på vägen fram till den enda äkta stötesten vi borde lägga i folks väg, korset. Och kristna går igenom troskriser alldeles i onödan när de kommer i kontakt med vetenskapen. Jag har mött flera och undersökningar visar att detta är ett av de viktigaste skälen till att människor lämnar kyrkan eller tappar sin tro helt.

Ett glödande kors

Trons stora och enda egentliga stötesten är och ska vara korset

Därför kommer jag nu analysera och bemöta BG:s artikel. Det är inte helt lätt. Hur bemöter man retorik utan substans, utan att bli en nedlåtande besserwisser? Jag tror ju att BG har ett ärligt och gott syfte bakom sina ord, men orden i sig är så ovederhäftiga att diskussionen blir svår att ta. Jag påminns om frasen, not even wrong.

OK, detta är en stark kritik. Men jag tror den är helt korrekt. Jag kommer att analysera såväl artikelns sakinnehåll som dess retorik. Problemet är nämligen både att den har sakfel och att den skapar låsningar genom det sätt på vilket dessa framförs. Continue reading

Posted in apologetik | Tagged , , , , , , | 1 Comment