Lite resurser om att höra Gud

Vill du höra Guds tilltal? Hur går det till? Vill du förstå varför somliga som faktiskt hör Gud ändå hamnar helt fel i sina profetiska budskap? Vill du att Guds tilltal in i ditt liv ska hjälpa dig att mogna och växa som kristen? Kan man söka tilltal på ett sött som känns stimulerande men i längden göder andlig omognad? (Ja, vet du hur?)

Jag har praktiserat och studerat det profetiska i drygt 30 år nu. Jag har gjort min beskärda del av misstag. Jag har fått fantastiskt värdefulla tilltal från Gud. Jag vågar tro att jag brukats till nytta på det här området.

Och jag vågar tro att jag med min bredd på det jag studerat är ganska unik. Jag har studerat dem (oss) som hör från Gud, i nutid och genom kyrkohistorien. Jag har grävt på detaljerad exegetisk nivå ihop och lyssnat till de främsta exegeternas lärdomar i ämnet. Jag har läst allt ifrån små häften och artiklar till tjocka böcker från olika traditioner i ämnet.

Jag tror det här är min uppgift, att vara en som gräver djupt, forskar brett och ger förståelse.

I det här inlägget vill jag dela några resurser i ämnet.

(Detta inlägg kommer att uppdateras fortlöpande.) Continue reading

Posted in Övrigt | Tagged , , , , , | Leave a comment

Usla kreationistiska argument, del 4, Tjocka släkten avslutning

När jag inledde min granskning av traktaten Tjocka släkten sa jag att den skulle behandla felaktigheter av rent förfärande art. I del 2 gick jag igenom traktatens mittdel, som var usel, men inte lika dålig som avslutningen. Nu är det dags för den.

Ett ord till den läsare som är kreationist och gillar traktatens övergripande mål, dvs. att utmåla evolutionsteorin som felaktig och den kristna tron som bättre: Även om detta är ett syfte du sympatiserar med, så bör du å det bestämdaste ta avstånd från innehållet i denna traktat. Det som nu följer är så vansinnigt, så löjeväckande och så kontraproduktivt, att just den sak du kämpar för skadas.

Jag som icke-kreationist vädjar också till alla kristna att sluta använda denna traktat. Vi får ett löjets skimmer över oss. Människor hindras från att komma till tro. Den som växer upp i kristna miljöer där den här sortens argument framförs riskerar att tappa hela sin tro så fort hon eller han får den minsta lilla kontakt med äkta forskning.

Det enda sättet att klara av detta, utan att drabbas av tvivel, är att göra som min klasskamrat på gymnasiet, att låta bli att tänka på vad som står och sätta det i relation till vad som sägs på lektionerna i skolan. Att låta sig luras av serieformen, av teckningarna där professorn tvingas vika ner sig och till sist kapitulerar. Att stanna där är inte vägen till en mogen tro.

Traktatens vändning

Efter att till synes ha plattat till sin lärare på alla punkter är det dags för eleven att gå på offensiven. Han gör det med sämsta möjliga God of the Gaps-argument.

Studenten: Magistern, vad är det som binder samman atomerna? Läraren: Det är gluoner. Tänker: Där åkte du dit. Studenten: FEL. Gluoner är någonting påhittat. Ingen har någonsin sett eller mätt upp dem. De är en desperat teori för att bortförklara sanningen. Vi vet att atomens elektroner snurrar runt kärnan flera miljarder gånger varje miljondels sekund. Vi vet också att atomkärnan innehåller partiklar som kallas neutroner och protoner. Neutronerna har ingen elektrisk laddning och är därför neutrala - MEN

 Protonerna har positiv laddning. En lag inom elektriciteten säger att lika laddningar stöter bort varandra. När alla protoner i kärnan är positivt laddade , borde de egentligen stöta bort varandra och skingras ut i rymden. Vad håller dem då samman? Läraren, svettig och uppgiven: Jag vet inte. Studenten: Ursäkta magistern, men jag hörde inte. Läraren: Jag sa - att jag vet inte. Säg det du.

Dessa båda paneler kunde ha undertiteln finn fem fel.

Jag hittar sju fel:

  1. Lärarens svar om vad som binder samman atomerna är fel, eller snarare så inkomplett att det blir missvisande.
  2. Men gluoner finns. De är inte påhittade. De har observerats och deras fysiska egenskaper är uppmätta.
  3. Det finns inget desperat över teorin. Den är inte framtagen för att utgöra en bortförklaring.
  4. Elektroner snurrar inte runt kärnan. Och elektronerna behöver i sammanhanget inte nämnas.
  5. Elevens utläggning är snurrig. Somliga saker vet vi (elevens ord) genom vetenskapen. Andra saker har tydligen vetenskapen ingen aning om.
  6. Läraren viker ner sig för världshistoriens sämsta argument och accepterar i nästa panel obegripligt usel bibelutläggning.
  7. Ordet någonting är felstavat.

Jag tänker gå igenom punkt 1 till 4 utförligt. Dessutom tänker jag göra följande poänger utifrån det som sägs i dessa båda paneler och den följande:

  1. God of the gaps-argument är dåliga. (Hör ihop med punkt 6.)
  2. Detta fungerar inte ens som ett sådant.
  3. Det korrekta svaret på elevens fråga, stark växelverkan, är en viktig beståndsdel i ett av de bästa argumenten som finns för att tro på Gud som skapare, finjusteringsargumentet. Att underkänna vad fysikerna har kommit fram till på denna punkt är ett praktfullt självmål.
  4. Utifrån kreationistisk vetenskapssyn, som Kent Hovind i vanliga fall ansluter sig till, fungerar inte argumentet. Det saknar därför inre logik. Det motsäger vad Hovind säger på annat håll. (Denna punkt hör ihop med punkt 5.)
  5. Jack Chick, Kent Hovind och den som återanvänder denna traktat har förlorat all trovärdighet. I alla frågor.

Sämre än så här kan inte ett försvar av skapelsetro formuleras!

Men innan jag går igenom dessa punkter, låt oss titta på traktatens avslutning. En ytterligare punkt är nämligen en retorisk analys av traktaten. Continue reading

Posted in skapelsen | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Usla kreationistiska argument, del 3, Tjocka släkten fortsättning

I mitt förra inlägg inledde jag en granskning av traktaten Tjocka släkten. Det jag visade där var att nästan varenda panel traktaten igenom är galet fel, men detta till trots har de mest häpnadsväckande usla argumenten inte dykt upp ännu. Och de får vänta lite till. Jag tror det är bäst att öka från två till tre inlägg. Så först lite mer av det normalt usla.

Läraren tänker: Milda makter, jag måste ta det lugnt. Läraren: Alla dessa lager i berggrunden har miljoner år mellan sig. Vi kan veta hur gamla de är genom de fossiler som de innehåller. Studenten: Men magistern, hur daterar man då fossilen? Läraren: Det var en bra fråga. Vi kan veta fossilens ålder genom att vi vet vilken ålder avlagringarna har, där de finns. Studenten: Men är inte det en kringgående tankegång?

Av någon märklig anledning har läraren i traktaten alltså accepterat studentens gallimatias och börjar känna sig i underläge. I originalet tänker han: He is killing me. Att det inte finns en enda geolog i världen som resonerar som den tänkta läraren bekommer inte Jack Chick/Kent Hovind.

I denna panel är traktaten dåligt översatt. Det studenten beskyller läraren, och den gängse vetenskapen för, är att använda ett cirkelargument, circular reasoning.

Ett mer troligt scenario finns i parodin:

Student: He is crushing me with logic! Isn't it true that you determine dates of fossils and rock layers to EACH OTHER. Isn't that circular reasoning? Teacher: ENOUGH with the Straw Men! Name ONE reputable scientist that does that! There are far better ways to date rock layers, as well as fossils, where one has nothing to do with the other. Such as radiometric dating.

Utan att här gå in på hur de olika geologiska lagrens datering i detalj, så bör alla, kreationister som evolutionister, vara överens om att det finns en uppsjö av olika argument som geologerna bygger på för att göra denna datering. Radiometrisk datering är ett av flera verktyg. Detta är ett område som kreationister, typ Mats Molén, verkligen brukar gräva ner sig inom. Men också han borde instämma i att traktatens tänkta elev verkligen framför ett uselt argument.

Sedan följer fyra replikskiften där traktaten är på normal kreationistisk nivå, möjligen i den sämre änden av skalan. Continue reading

Posted in skapelsen | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Usla kreationistiska argument, del 2, Tjocka släkten

På den tiden jag var kreationist besvärades jag gång efter annan av somliga meningsfränder. I sin iver att argumentera mot evolutionsläran tog de till nästan vad som helst. En sådan händelse minns jag än idag tydligt. Det var tredje året på gymnasiet (84-85) och en klasskamrat delade frimodigt ut en traktat till alla han mötte på skolan.

Tjocka släkten? Bild på en apa

I denna tecknade traktat gör en troende person en serie påståenden som den påhittade läraren i biologi inte framställs som kapabel att bemöta. Den slutar i triumf för den troende. Troligen var det den känslan min klasskamrat blev entusiastisk av. Men när jag läste igenom traktaten såg jag ett grovt fel som vi i klassen hade behandlat just på lektionen alldeles innan! Ser du inte detta, frågade jag. Min klasskamrat blev först överraskad. Han hade inte gjort kopplingen. Sedan svarade han att det visste ju inte de flesta som får traktaten i sin hand. Menar du att ändamålen helgar medlen, undrade jag. Jag minns inte vad han svarade, men han fortsatte dela ut traktaterna. Jag skämdes för honom.

Hur skulle jag kunna vittna om min tro för mina plugghästvänner, som definitivt såg alla grova sakfel i denna traktat?

På den tiden var jag också kreationist, gammaljordsvarianten. Och då argumenterade jag flitigt mot evolutionsläran, och jag brukade som sagt vinna mina debatter! Men det fanns material jag avstod från att använda. Jag kommer att beröra kreationism i allmänhet i detta inlägg, men notera att jag främst diskuterar hur den kreationistiska saken läggs fram i just denna traktat. Också som kreationist bör du ta avstånd från den, vilket också somliga gör. Continue reading

Posted in skapelsen | Tagged , , , , , , , , , , , , | 2 Comments

Bength Gustafson dåliga kritik av teistisk evolution

Jag tänker bemöta ett riktigt uselt inlägg om skapelsetro och evolution. Jag gör det med viss vånda. Jag brukar försöka hålla mig borta från vulgärdebatt. Det är ingen idé att försöka tro att man kommer att mötas i en fruktbärande diskussion om ena parten utmålas som ett tecken på att vi närmar oss avfallet i den yttersta tiden. Jag gillar dessutom att bemöta argument som får mig att tänka till, studera djupare och utvecklas. Det är inte utmaningen i detta inlägg, även om det är svårskrivet av helt andra skäl.

Men jag tror att ibland behövs också de dåliga argumenten bemötas. De finns och florerar på nätet. De predikas i väckelsemöten. De når människor som tar intryck. De gör skada.

Den vars argument jag bemöter är Bength Gustafson (BG). Vi har bara träffats personligen under första halvan av 80-talet, när han besökte min hemförsamling några gånger. För min del fick dessa besök en god effekt. Jag tog till mig vissa delar av det han hade att dela, och lämnade annat åt sidan. För det jag då fick är jag fortfarande tacksam. Den synnerligen skarpa kritik jag här riktar mot hans åsikter ändrar inte på det.

Skärmdump från BG:s blogg med texten Kan Gud och Darwin vara överens

En djupt problematisk artikel

Sällan har jag stött på en så dåligt efterforskad eller en artikel så fylld av argumentationsfel som BGs artikel Kan Gud och Darwin vara överens på tidningen Inblick. Artikeln saknar innehållslig substans och vederhäftiga argument. I stället har den mycket tom retorik. Detta till trots tillåter sig BG att använda skarpast möjliga ordalag när han fördömer teistisk evolution. Jag får uppfattningen att för BG utgör övertygelsens emotionella intensitet i sig själv ett argument. Jag minns att när han besökte min uppväxtförsamling ofta använde frasen ”jag vet att jag vet att jag vet att jag vet” – att det som han tolkade som av Guds ande ingiven övertygelse aldrig någonsin kunde rubbas. (Jag tror på trons nådegåva, men det här är inte hur den fungerar.)

Oavsett om detta är en korrekt bedömning av BG eller inte är det värt att upprepa att intensiteten i en övertygelse inte på något vis utgör ett argument för dess sanning.

Problemet med artikeln är knappast att BG övertygar någon som funderar ärligt om teistisk evolution. En sådan person får snarare ytterligare anledning att ta avstånd från den kreationism som BG försvarar. Problemet är att det finns en grupp som känner sig lugnade av BG:s ord. Det kan jag känna viss sympati för. Vår värld är krånglig. Vetenskap är komplext. Och när informationsteknologin sprider idéer av olika slag i rasande fart kan det vara tryggt att ha en till synes oföränderlig och orubblig förkunnelse att stödja sig på. Varenda gång det blir diskussion omkring teistisk evolution dyker det upp någon som känner sig oroad av allt tal om texters genre, vetenskaplig evidens, världsbilder och liknande. ”Kan jag inte bara få läsa som det står?” frågar de, och BG försäkrar dem att visst kan de det!

Varför är det ett problem? Jo, det finns andra grupper som stöts bort. För att bevara sinnesfriden hos vissa måste förkunnare och teologer som jag brännmärkas som förvillare. Sökare som i sin ärliga undersökning finner att de inte kan ignorera argumenten för evolutionen stöts bort från den tro de skulle kunna finna. Kreationismen blir en onödig stötesten på vägen fram till den enda äkta stötesten vi borde lägga i folks väg, korset. Och kristna går igenom troskriser alldeles i onödan när de kommer i kontakt med vetenskapen. Jag har mött flera och undersökningar visar att detta är ett av de viktigaste skälen till att människor lämnar kyrkan eller tappar sin tro helt.

Ett glödande kors

Trons stora och enda egentliga stötesten är och ska vara korset

Därför kommer jag nu analysera och bemöta BG:s artikel. Det är inte helt lätt. Hur bemöter man retorik utan substans, utan att bli en nedlåtande besserwisser? Jag tror ju att BG har ett ärligt och gott syfte bakom sina ord, men orden i sig är så ovederhäftiga att diskussionen blir svår att ta. Jag påminns om frasen, not even wrong.

OK, detta är en stark kritik. Men jag tror den är helt korrekt. Jag kommer att analysera såväl artikelns sakinnehåll som dess retorik. Problemet är nämligen både att den har sakfel och att den skapar låsningar genom det sätt på vilket dessa framförs. Continue reading

Posted in apologetik | Tagged , , , , , , | 1 Comment

Att behålla det goda enligt Lewi Pethrus och John Wimber

Pingstkarismatiska sammanhang blir lätt yviga, och i denna yvighet finns både de impulser som gör dem framgångsrika och de som kan få dem att spåra ur.
I mitt förra inlägg så började jag titta på Lewi Pethrus ledarskap utifrån Joel Halldorfs nya bok om honom. Fanns det hos Lewi Pethrus det karismatiska geni som krävs för att ta vara på det goda och samtidigt undvika det dåliga? Vad kan vi lära av hans sätt att hantera förnyelserörelser, hans ambition att låta dem befrukta den egna gemenskapen, utan att svälja allt de stod för med hull och hår?

Detta är och förblir pentekostalismens stora dilemma att hantera. Så många röster ropar på att förnyelserörelser ska accepteras utan minsta kritik, alternativt att de ska förkastas i sin helhet. Det är svårt att hitta balansen mellan god entusiasm och fanatisk naivitet, mellan saklig prövning och ängsligt avståndstagande. Men det måste gå att hissa segel som fångar Andens vind utan att drabbas av de vindkast som får skutan att kapsejsa.

I det bibelsammanhang som handlar om att låta apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare utrusta oss troende till tjänst, med dess implicita uppmaning att ta emot dem som de gåvor de är från Kristus, så sägs det också att målet för detta är den mognad då vi inte längre [är] barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran. (Ef 4:14)

Ett segelfartyg i en storm

Vindstöten. Målning av Willem van de Velde II, 1707.

Continue reading

Posted in karismatik | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Lewi Pethrus som karismatisk ledare

Joel Halldorf har kommit ut med en biografi om Lewi Pethrus. Boken är välskriven, samtidigt akademiskt välunderbyggd och lättläst för den som inte har kyrkohistoria som specialintresse. Joel Halldorf besitter välanvända dubbla kompetenser, han behärskar det historievetenskapliga hantverket och förstår samtidigt pingströrelsens koder inifrån så väl att han kan se det andra historiker missar. För mig som ivrig student av pingst-karismatiska rörelser är boken både intressant och utmanande, och jag läser den kanske med lite andra glasögon än de flesta andra.

Jag kommer därför skriva några inlägg om Lewi Pethrus utifrån boken, med speciellt fokus på vad vi som karismatiker kan lära av hans historia. Jag börjar här med frågan om det karismatiska ledarskapet.

En av mina käpphästar är att vi karismatiker saknar ett kollektivt minne och att vi därför ofta upprepar misstag från föregående generationer och tar inte vara på deras dyrköpta lärdomar. Joels bok handlar till stor del om Pethrus och pingströrelsens plats i samhället, och den väcker välförtjänt uppmärksamhet när den sätter frikyrkan på kartan i samhället, där den alltid funnits men ignorerats av en historieskrivning som utgått från ett föråldrat sekulariseringsparadigm. Men det är inte mitt specialintresse och till min glädje finns det mycket i boken som också berör frågan om karismatik och hur ledarskap kan och bör bedrivas inom karismatiska sammanhang.

Bokomslag Biskop Lewi Pethrus

För att få sammanhang kan du som inte läst boken börja med att läsa en allmänt hållen recension av boken. Jag rekommenderar dessa:

Continue reading

Posted in karismatik | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Prematura och pseudobönesvar och uppfyllelser av profetior

Hur stoppar den onde Guds löften från att uppfyllas i våra liv? I en mening kan han inte göra det. Gud kommer att i Jesus Kristus bli allt, överallt (1 Kor 15:26ff) och allt kommer att sammanfattas i Jesus kristus (Ef 1:10). Inget kan skilja oss från Guds kärlek (Rom 8:31ff) och även det den onde förstör vänder Gud till något gott (Rom 8:28). Jesus är med oss alla dagar, inte bara våra goda dagar.

Men på vägen finns det ändå möjlighet för ondskan att stöka till det, göra ont och hålla oss borta från sådant Gud vill att vi ska göra eller ta emot. satan har hindrat oss, skriver Paulus i 1 Thess 2:18.

Det är som väl är inte helt ovanligt att höra undervisning om att det mellan bön och bönesvar, mellan profetiskt löfte och uppfyllelse av löftet, så finns det ofta en tid av öken, lidande, prövning. Vi behöver grit! Men vi behöver också urskiljning.

Alla öppna dörrar ska inte användas

En öppen dörr

Församlingen i Filadelfia fick detta löfte:

Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga. (Upp 3:8)

Paulus önskade följande förbön:

Be då också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet. (Kol 4:3)

Men jag är glad att jag i min ungdom gjorde ett studium om dörrar i Bibeln och då dessutom såg de här verserna:

När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus stod dörren öppen för mitt arbete i Herren. Men jag fick ingen ro i sinnet eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog farväl och for vidare till Makedonien. (2 Kor 2:12f)

Alla öppna dörrar ska inte utnyttjas. I det här fallet fattades en nyckelmedarbetare. I andra fall kan det vara något annat som gnager och skaver i oss. Sådana signaler är viktiga att lyssna på. Förståndet ska inte kopplas bort.

Continue reading

Posted in karismatik | Tagged , , , | Leave a comment

Sund tro i en osund tid (2 Tim) – predikounderlag


Underlag (inte utkast) för min predikan i Valdshult, 2017-08-13.

Nya Testamentets församlingar var inte större än Valdshults…

Tappa inte sugen, tappa inte sansen – balansen

Modeordet ”grit”

Angela Duckworth: ”Grit – konsten att inte ge upp”

Grit är ett karaktärsdrag som kombinerar uthållighet, inre driv och förmåga att inte ge upp vid motgångar. Det har visat sig vara en avgörande faktor för att nå framgång både i skolan och i yrkeslivet.

SvD 2017-04-08 – https://www.svd.se/hon-myntade-begreppet–na-framgang-med-grit

Grit kan översättas med driv eller jävlar anamma och är en speciell blandning av passion och uthållighet. Det finns tydliga kännetecken på en person med grit.

En person med grit:

  • Har fortsatt fokus på en sak och hoppar inte till nya idéer eller projekt.
  • Kan vara besatt och intresserad av en idé eller ett projekt under en väldigt lång tid.
  • Sätter upp långsiktiga mål, håller fast vid dem och jobbar metodiskt mot dem.
  • Arbetar hårt och har kvar fokus på uppgiften länge.
  • Är flitig och ger inte upp, trots motgångar och misslyckanden.
  • Avslutar det som påbörjats.

Viktigare än talang

Måste komma inifrån – yttre belöning funkar inte i längden

Torkel Klingberg i tidningen Forskning och framsteg. http://fof.se/tidning/2016/10/artikel/javlar-anamma-i-skolan

På svenska skulle man kunna översätta det till gry (”det är gott gry i den grabben”), kämparanda, kurage, karaktärsstyrka, driv eller helt enkelt jävlar anamma. På finska är översättningen lättare. I generationer har man vetat vad sisu betyder och finska vinterkriget visade på dess vikt.—

I ett försök att förklara varför grit spelar så stor roll har Angela Duckworth föreslagit en formel för betydelsen av grit:

talang x ansträngning = kompetens

kompetens x ansträngning = resultat

Grit räknas alltså två gånger, vilket är förklaringen till varför den spelar så stor roll.

General Moltke:

Det konsekventa utförandet av en dålig plan leder till bättre resultat än det dåliga utförandet av en briljant plan!

De två farorna

  1. Det går trögt
  2. Något annat verkar bättre

Tappad sug och tappad sans

Ett andligt testamente

Läs 2 Tim i sin helhet när ni kommer hem!

Summan

Ta det som du har hört av mig till mönster för en sund förkunnelse, i tro och kärlek genom Kristus Jesus. Bevara genom den heliga anden som bor i oss det goda som har anförtrotts dig. (1:13-14)

Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst. (4:5)

Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. (4:7)

En äldre man skriver och en yngre tittar på

Paulus och Timotheos (med lite konstnärlig frihet)

Continue reading

Posted in predikan | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Fundamentalism, del 1, mindset

Allt du fått lära dig om fundamentalismen är fel. Eller åtminstone missvisande på grund av sin ofullständighet, om du inte är väl påläst om de senaste 150 årens amerikanska kyrkohistoria. Detta till trots är ämnet relevant på många sätt och förtjänar en serie artiklar som reder ut begreppen. Ateisters missbruk av begreppet ateism måste upphöra. Kristna ledare som buntar ihop alla vars teologi de ogillar som fundamentalister måste upphöra med det. Bibeltroende kristna som försöker använda begreppet som ett honnörsord måste upphöra med det.

Men framför allt: Fundamentalistiska tendenser inom teologi och spiritualitet (vårt sätt att uppleva och uttrycka vårt andliga liv) behöver kunna diskuteras sakligt, så att den skada dessa tendenser faktiskt gör, och de möjliga lärdomar vi kan hämta från historien om de fundamentalistiska rörelserna, kan hanteras på rätt sätt. Pröva allt, förkasta det onda och behåll det goda.

Skulpptur av ordet fundamentalism, med bibelord under bokstäverna

Konstverket Fundamentalism i Köpenhamn

Jag är bra på att starta serier på min blogg. Sämre på att avsluta dem. Men det jag gör är inte tänkt att vara dagsaktuellt, utan bli en resurs att återvända till. Och nu har det blivit dags också för denna serie om fundamentalism. Mina studier om amerikansk väckelsekristendom har gett mig en hel del kunskap om fenomenet och min egen andliga resa har gjort det nödvändigt att brottas med det goda och dåliga inom den kristna fundamentalistiska rörelsen.

Begreppet fundamentalism har nu också debatterats för ett litet tag sedan. Det dyker upp med jämna mellanrum, oftast som skällsord eller nedlåtande benämning på ”den andre” som man inte vill vara lik. Ett fåtal personer använder det som honnörsord och ser nedvärderingen som ett slags lidande för Kristi skull. Utmärkande för diskussionen är att ytterst få verkar begripa vad fundamentalism egentligen är. I ett par artiklar tänker jag därför analysera begreppet, rörelsens historia och hur den relaterar till och interagerar med två andra rörelser, evangelikalismen och pentekostalismen. Dessa tre är nämligen inte detsamma, vad än okunniga journalister skriver.

Lyfta händer. Bildtext: Dyrkan av predikanten Billy Graham

Tidningsartiklar av typen finn (minst) fem fel finns det i överflöd. Här visas karismatisk tillbedjan. Billy Graham är inte karismatiker. Enligt bildtexten påstås han till och med vara vara den som blir dyrkad. Har dessa journalister ingen yrkesheder? Ett liknande misstag i en artikel om politik, sport, mode eller vad annat som helst hade setts som ett rejält klavertramp. källa.

När jag studerat amerikanska väckelserörelser har jag också studerat den fundamentalistiska rörelsens förhistoria, tillkomst och fortsatta utveckling. Jag tror mig ha fått en hyfsat god bild av vad den lär, hur den fungerar och hur den relaterar till andra delar av kristenheten och det amerikanska samhället – och världen i övrigt. Det som försvårar detta studium är den otroliga mängd desinformation som sprids. Ämnet väcker känslor och mycket sägs och skrivs, men på tok för lite har substans eller täckning i verkligheten.

Ajdå, vi saknar en bra förklaring till fundamentalism

Webbplatsen typkanske vilseleder i alla fall ingen.

För att förstå något räcker det inte med en ordboksdefinition, än mindre att utgå från ordets ursprung (etymologi). Ord används i sammanhang (kontext). Deras betydelse ändras över tid. De vanligaste uppslagsverken på svenska, Wikipedia (WP), Nationalencyklopedin (NE), Svenska Akademins Ordlista (SAOL) och Svensk Ordbok (SO) är dessutom alla mer eller mindre dåliga på att beskriva begreppet. Wikipedias artikel är i sin nuvarande form rent av missvisande. NE är tendentiös, inkomplett och rörig.

Jag kommer främst att skriva om kristen fundamentalism, eftersom det är ett av ytterst få ställen där ordet kan användas med ett någorlunda väldefinierat sakinnehåll. Plus att kristen teologi, i synnerhet den som utvecklats inom amerikansk väckelsekristendom, är mitt främsta intresse.

Men låt mig först kommentera två andra sätt att använda ordet fundamentalism.

Före 70-talet användes ordet fundamentalism uteslutande om tydligt identifierbara kristna grupper. Man kunde säga Carl McIntire är en fundamentalist. Och McIntire svarade ja, det är jag. Kanske var Ruhollah Khomeini (1902–1989) den förste att bli kallad fundamentalist i en mer allmän betydelse. Med start på 70-talet började i alla fall ordet användas på ett bredare sätt, som inkluderade honom och andra muslimer och som betonade likheterna melland Irans mullor och den nyligen uppkomna religiösa högern, främst exemplifierad av Jerry Falwells organisation Moral Majority.

På slutet av 80-talet började det publiceras ett antal olika vetenskapliga undersökningar utifrån den nya och breddade definitionen av ordet fundamentalism. Mest omfattande av dessa var The Fundamentalism Project, ett femårigt tvärvetenskapligt projekt som leddes av Martin E. Marty och R. Scott Appleby vid universitetet i Chicago. Resultatet publicerades i 5 volymer, men ifrågasätts också för att för många rörelser buntas samman under samma paraplybegrepp.

En god översikt över hur ordet fundamentalism förvandlades finns i ett appendix till boken Fundamentalism and Evangelicals av Harriet A. Harris (Oxford University Press, 1998).

Continue reading

Posted in studium | Tagged , , , , , , , , | 2 Comments