Min skapelseteologi, del ett, varför Gud skapar

Min skapelseteologi börjar och slutar med Jesus Kristus!

Mångfalt viktigare än de första kapitlen i Första Mosebok är Johannesprologen och Kolosserbrevets första kapitel. Min skapelseteologi är nämligen kristen, inte allmänreligiös och för Nya Testamentets författare är den stora fråga hur skapelsen hör ihop med Jesus Kristus.

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

jOH 1:1-5

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

kOL 1:15-20

Den Gud som skapat världen i Jesus Kristus och till Jesus Kristus är den Gud som verkar i världen och leder den mot dess bestämda mål, Jesus Kristus. För att åstadkomma detta har Gud, i Jesus Kristus, blivit en del av den värld Han själv skapat, och genom att lida och dö på ett kors, fysiskt, har Gud vunnit en evigt giltig seger över alla onda makter och detta har stadfästs genom att Jesus kroppsligen uppstod från de döda och på så vis blev den förste att träda in i den nya skapelsen, som när den kommer i sin helhet ska återställa och fullkomna hela Guds skapelse.

Detalj från Sixtinska kapellet. Guds finger möter Adams finger.

Detta är min skapelseteologi i ett nötskal. Men låt mig också göra en punkt för punkt utläggning om den i större detalj. Jag kommer hålla mina formuleringar kortfattade och hoppas att det inte skadar läsförståelsen alltför mycket.

Fortsätt läsa

Equmeniakyrkans vision, Jesus och treenigheten, del 2, förvirrat om treenigheten

Bland det märkligaste med motionen om att stärka treenighetens synlighet i Equmeniakyrkans vision, som jag började skriva om i mitt förra inlägg, är att det bygger på en svag trinitarisk teologi. Inte på en stark sådan. När sedan Betlehemskyrkan i Örebro ger motionärerna understöd blir det än värre. Det här är värt att uppmärksamma.

I detta inlägg tänker jag visa att motionärerna och deras understödjare varken gör Equmeniakyrkans teologiska grund rättvisa eller har en bibliskt informerad och klassiskt kristen syn på treenigheten.

För att förstå kontexten bör du följa endera länken ovan så att du vet vad denna diskussion handlar om i sin helhet.

Det är svårt att säga om motionärerna drar åt modalism (den ende Guden uppträder i tre skepnader, men i Gud själv finns det inte tre personer, tre olika medvetna jag), tripartism (att Gud består av tre delar) eller triteism (Gud är ett kollektiv av tre gudar). Inte för att resonemanget utgår från den klassiska teologins mellanposition (en Gud, tre personer i Gud), utan för att det är förvirrat. Eller rättare sagt, det uttrycker en teologi om treenigheten som tyvärr blivit alltmer utbredd, och den teologin är förvirrad.

Treenighetssymbol
Treenigheten kan inte fångas till fullo i ord eller bild, men något kan ändå sägas som är verkligheten närmare än annat.

Motionärerna tycks mena att Guds treeniga väsen främst är ett koncept, ett sätt att tänka, en tankefigur. Inte en god approximation av Guds egentliga väsen.

Fortsätt läsa

Equmeniakyrkans vision, Jesus och treenigheten, del 1, inre sekularisering

Till Equmeniakyrkans digitala kyrkokonferens har det lagts en motion om en förändrad formulering av vår vision. Idag lyder visionen så här, med bilden lånad från Equmeniakyrkans webbplats:

En kyrka för hela livet –där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen
Detta är det första man ser på webbplatsen.

Den nya lydelsen föreslås att bli:

En kyrka för hela livet – där mötet med Gud; Fader, Son och Ande, förvandlar mig, dig och världen.

Motionärernas förslag, min betoning

Vid en första anblick kan det tyckas vara en diskussion om hårklyverier, vad som är explicit och vad som är implicit. Nuvarande skrivning har treenigheten implicit, vilket kyrkostyrelsen påpekar i sitt svar. Förslaget i motionen skulle kunna tolkas som att Jesus är implicit som vägen in i gemenskapen med treenig Gud. Så vad ska vi bråka om? Men nu visar det sig snabbt att motionärerna har ett annat syfte än att skriva fram treenigheten i största allmänhet

Hur formulerar vi oss bäst kring den gudsbild vi har i Equmeniakyrkan? Hur gör vi vägarna till tro och gemenskap mest tillgängliga? Gudsbilden i Equmeniakyrkan som den beskrivs i kyrkans vision: En kyrka för hela livet – där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen, är alldeles för snäv. Gud är större än så!

Diskussionen som uppstått runt motionen visar att det är just detta som är den egentliga sakfrågan. Vi har fått vår egen strid om diftongerna. En liten skillnad i skrivningen som öppnar för en större skillnad i tolkningen av evangeliet. Jag ser förslaget som problematiskt och det beror på kontexten, snarare än formuleringen.

Fortsätt läsa