Bokutdrag: Att profetera helande

I evangelierna ser vi gång efter annan att Jesus förklarar att någon kommer att bli frisk eller har blivit frisk (Joh 11:4).

“Gå hem, din son lever” (Joh 4:50)

“Gå. Du trodde och det skall ske.” (Matt 8:13)

“För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.” (Mark 7:29)

Dessa exempel är från Jesu möten med den sjuke eller den sjukes ombud och evangelierna gör en poäng av att tillfrisknandet skedde just när orden uttalades. Men Jesus gjorde åtminstone ett profetiskt uttalande om ett helande som kommer ske längre fram, om än det blev i form av en uppväckelse från döden!

“Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.” (Joh 11:4)

En fråga som uppstår är om detta också är något som vi kan och bör göra, i så fall när och hur prövar man ett sådant ord? Utrymmet medger inte någon detaljerad utläggning om detta ämne och därför får jag be dig som läsare om tillit – jag har studerat detta utförligt.

Läs mer

Jag kan lyssna med inlevelse på din upplevelse utan att acceptera din tolkning av världen

Gång efter annan uppmanas vi att lyssna på varandra, speciellt på den som är utsatt och lider. Det är bra, men i en tid där anspråk på sanning till sin essens anses vara förtryckande har detta lyssnande blivit något mer än att väcka empati och skapa inlevelse. Det har blivit ett sätt att säga saker som ingen får säga emot! Den som gör det anses vara okänslig, lida av fobier eller rent av vara ondskefull.

Detta är förbaskat nonsens!

Visst kan det vara så att någon inte tar till sig vad andra säger av dåliga skäl, men när det tas för givet och allt samtal styrs upp enligt detta som ett grundantagande, då är det nonsens! Jag ska ge ett par exempel, från två helt skilda sammanhang för att illustrera principen. De exempel som jag ger är:

  1. Kenneth Hagins helande som ung och hans tolkning av Markus 11:23 – 24 som essensen av trosförkunnelsen.
  2. Kristna palestiniers lidande och vånda som resulterar i felaktiga och överdrivna anklagelser mot Israel och ibland ren antisemitism.
Mithri Raheb och Mahmoud Abbas håller ett certifikat med en utmärkelse
Mithri Raheb, palestinsk teolog, tar emot utmärkelsen Betlehems stjärna enligt Betlehems orden från Mahmoud Abbas. Bilden lånad från Rahebs webbplats.
Läs mer

Bokutdrag 2: Den profetiska gåvan

För att förstå vad som menas med profetia räcker det inte med att slå upp orden i en ordbok, varken en svensk, engelsk eller grekisk. Det finns i Bibeln ett specifikt sätt att använda orden som inte alltid stämmer med hur de används i dagligt tal idag eller hur de användes i urkyrkans grekisk-romerska omvärld. Man kan jämföra med amerikansk fotboll. I dagligt tal i USA säger man bara ”fotboll”, men sporten handlar till 95 % om att några få i laget sträcker över, kastar och bär bollen med händerna, medan resten mest tacklar dessa och varandra. Vid några få tillfällen kommer en spelare in och sparkar bollen, en kicker eller en punter. Ett ords etymologi (språkliga ursprung) säger oss väldigt lite om dess faktiska betydelse.

Den profetiska gåvan beskrivs i Nya Testamentet konsekvent som ett tal utifrån Andens ingivelse eller uppenbarelse (Se till exempel 1 Kor 14:30; Apg 11:28; 20:23; 21:4, 10–11). Profetiskt tal är alltså inte detsamma som att säga obekväma sanningar eller att uttala sig med samhällskritisk udd. Det kan ibland innehålla sådana inslag, men det är inte vad som konstituerar gåvan. På samma sätt sägs ofta om profeterna i GT att Herrens ord ”kom till” dem (1 Mos 15:1; 1 Sam 15:10; 2 Sam 7:4; 24:11; 1 Kung 13:20; med flera). Även om det finns skillnader mellan profeterandet i GT och NT består denna definierande beståndsdel: Profetia har på ett relativt omedelbart sätt inspirerats av den helige Ande, så att innehållet kan sägas vara givet av Gud själv. (Jag har ett längre resonemang om alternativa sätt att använda orden profetia och profet i avsnittet Traditioner om det profetiska i kapitlet Gamla testamentet och det profetiska talet.)

Ett atrium i ett romerskt hus där en grupp människor samlats till gudstjänst. En kvinna står upp och profeterar.
AI-boten Dall-E målar en gudstjänst i en romersk villa under det första århundradet. En kvinna står upp och profeterar.
Läs mer

Förhandstitt på kommande bok: Behovet av sundhet och prövning

Jag jobbar på en bok med arbetstiteln Pröva profetia och skapa en sund profetisk miljö. Det du kan läsa här är det inledande kapitlet. På slutet finns det också som PDF.

Min personliga inledning i förordet [till boken] satte fokus på frågan hur vi kan pröva vad som sägs vara tilltal från Guds Ande när de fungerar som vägledning till församlingar och andra grupper samt hur vi skapar en sund profetisk kultur. De bibliska exemplen om Filippos, Paulus och Hosea visar att det inte är självklart att Guds tilltal alltid går i linje med våra egna preferenser eller håller sig inom de ramar som vi med vårt förnuft omedelbart kan förstå. Samtidigt är Guds vägledning inte irrationell – den är ibland transrationell, den gör över vårt förstånd – men den är inte irrationell. Den ska prövas och den prövningen inkluderar ett rätt brukat, inte ett avstängt, förstånd.

Läs mer

Min skapelseteologi, bakgrund

I några inlägg ska jag sammanfatta huvudpunkterna i mitt teologiska tänkande om skapelsen. Men låt mig först ge en bakgrund om varför det blivit viktigt för mig.

Ett problem med att diskutera skapelse och evolution så mycket som jag gjort de senaste åren är att stridsfrågor tenderar att bli huvudfrågor. Debatten kräver att tid och energi läggs på de frågor som skiljer oss åt, oavsett hur viktiga de är egentligen. Dessutom behöver de beskrivas som viktiga för att motivera att man lägger ner den tiden – och i andras fall ber om donationer till verksamheten.Så menar världens största kreationistiska organisationer att själva evangeliet står på spel. Jag syftar på Answers in Genesis (Aig). Institute for Creation Research (ICR) och Creation Ministries International (CMI). Inget, precis inget, kan vara viktigare, sägs av deras företrädare, än att makroevolution förkastas och jordens ålder är ca 6000 år. (Gammaljordskreationister, främst från organisationen Reasons to Believe (RTB), är sällan lika påstridiga om betydelsen av den egna positionen och dess plats inom den kristna dogmatiken.)

Cartwheel-galaxen, en bild där olika kameror på James Webb-teleskopet sammanfogats. Från NASA.

Man ska dock inte tro att detta bara gäller kreationism. Jag har sett kalvinister som gjort detsamma med de fem punkterna från synoden i Dordrecht. (Staden heter Dort på engelska och vill man söka mer information används med fördel det engelska namnet.) Dessa kalvinister menar alltså att de fem punkterna utgör själva kärnan i den kristna tron och att allt annat bibliskt och teologiskt material ska organiseras utifrån dem.

Det är dock lätt att peka finger åt andra och själv fastna i samma fälla. När jag nu engagerat mig så mycket i frågorna om skapelse och evolution riskerar jag hamna i samma fälla. På tok för många kritiker av kreationismen verkar tycka att världens viktigaste fråga är att bekämpa kreationismen, viktigare än att tro på Gud som skapare, och attityden har definitivt också kommit in i kristna led, bland oss anhängare av teistisk evolution. Jag vill tvinga mig själv att aldrig komma i närheten av den attityden. Därför är det viktigt för mig att jobba med skapelseteologi också när den inte har en direkt bäring på debatten.

Läs mer

Den profetiska gåvans natur färgar det profetiska betjänandet, påminnelse

jag skrev en artikel ursprungligen för Teologi och Ledarskap, nummer två (juni) 2018 om Guds Andes vind. Jag har tidigare postat den artikeln med ytterligare förklaringar. Men snurrig som jag kan bli ibland glömde jag bort det och postade artikeln igen igår (2021-02-03), eftersom jag tänkte att innehållet är så aktuellt när jag går igenom de påstådda profetiorna om Donald Trump.

Jag räknar denna artikel som något av det viktigaste jag skrivit om det profetiska. Jag försöker hitta det jag tror är den bibliska medelvägen mellan synsättet att profetia är helt från Gud och människan inte mer än en slags rörledning och synsättet att det inte finns uppenbarelse alls.

Hur som helst tror jag att det är förvirrande i längden att i stort sett samma artikel finns på två ställen. Jag ändrar därför detta inlägg till att bara vara en hänvisning till förra gången jag postade den, plus denna förklaring av ämnets aktualitet och min förvirring…

Video: Prövning av profetiorna om Donald Trump, del 2 och 3

Del 2: Ånger som en väg framåt

Hur kan vi tänka när vi har facit hur det gick i valet och somliga som påstått sig ha profetiska budskap bett om förlåtelse. Förlåtelse ska inte användas för att slippa ta ansvar för den skada man åstadkommit. Vikten av att tillrättavisa med respekt och ödmjukhet. Och ytterligare några ord om falska profeter.

Del 3: Kristna som stödjer Trump

Alla kristna som stödjer Trump tror inte på de påstådda profetiorna och alla som trott sig ha profeterat är inte lika envisa. Jag ser på fyra olika slags understödjare: (1) Håll för näsan och tacka för utnämningarna, (2) Fundamentalister med entusiasm, (3) Pingstkarismatiker med entusiaster och (4) Kulturkristna med entusiasm. Och så ställer jag den stora frågan om vad det gör med Guds församling när den ställer sig bakom en politisk kandidat som Trump.

Video: Prövning av profetiorna om Donald Trump, del 1, introduktion

Jag har för avsikt att göra en serie filmer där jag går igenom de påstådda profetiska budskap som uttalats om Donald Trump. Målsättningen är att på djupet förstå hur de kommit till och vad vi kan lära oss om profetians gåva, urskiljning, församlingens relation till politiken och en del annat. I denna film introducerar jag ämnet och beskriver mina målsättningar och grundteser.

Länkar som jag nämner i filmen:

Knutby fascinerar och förfärar men debatten förvirrar

(Ja, jag gillar allitterationer.)

Detta är min viktigaste fråga till mig själv om allt som hänt i Knutby Filadelfia från 90-talets början till idag: Vad har jag lärt mig av detta? Nu diskuteras Knutby på nytt, och jag konstaterar med bedrövelse att debatten till stor del tycks bestå av uppmaningar till andra att de ska lära sig av Knutby, och lärdomen ska möjligen också vara att de ska sluta vara som de är. De senaste veckorna exploderade inläggen i Dagen, Världen Idag, Sändaren och naturligtvis på sociala media, sedan Peter Halldorf oväntat och ensidigt pekat ut fundamentalismen som orsak till att det blev som det blev i Knutby. Jag menar att Peter Halldorfs artikel är dålig och ämnar kritisera den, men den explosion av debattinlägg som följt har gjort att det framför allt finns ett behov av att först reda ut vad det egentligen är som diskuteras. Och vad missar vi?

Jag lånar ord av David Nyström, som utgångspunkt:

Följer debatten runt Knutby som blossat upp i kristna läger, och kan inte låta bli att göra vissa generella observationer.

Vi tänker oss att A-D får stå för olika teologiska tendenser/inriktningar (karismatik, biblicism, sakramentalitet etc). Sifforna 1-4 representerar olika kristna sammanhang, som präglas av dessa teologiska tendenser i olika hög utsträckning.

Debatten ser då i grova drag ut så här:

Ledare/profil från 1 (som präglas av AB): ”Knutby hade för mycket av CD och för lite av AB.”

Ledare/profil från 2 (som präglas av C): ”ABD-församlingar som saknar C riskerar att koka över och bli precis som Knutby.”

Ledare/profil från 3 (som präglas av ACD): ”Åsa var ju helt B, vilket gjorde Knutby fullständigt obalanserat. Om de ändå fått in lite mer AC och framförallt D i sin undervisning…”

Ledare/profil från 4 (som präglas av DA): ”Det går inte att förstå Knutby utan att slås av hur mycket CB de är, utöver XYZ. DA är botemedlet mot all sekterism. Och förresten finns det lite päron i den här äppelkorgen som ingen har pratat om.”

Kort och gott: Det var någon annans fel och har inget med oss att göra. Moving on…

David Nyström på Facebook, 2020-06-28.

Jag var själv inne på liknande tankegångar och skrev detta:

En tillspetsad slutsats till så här långt: Knutby är ett perfekt Rorschachtest.

De problem man ser säger mer om vad man redan tror än vad som hände. Sedan anklagar man andra för att inte se samma problem som man själv ser. Så den ene som inte lärt sig ett skvatt anklagar den andre för att inte vilja lära sig något.

Jag var själv inne på den linjen med ett ”skyll inte på karismatiken”-inlägg. Det var på sätt och vis bra, men som debatten blivit är jag glad att det inte kom in i Dagen (till förmån för en annan artikel som blev mycket uppskattad).

Jag förstår att exempelvis Daniel Alm har ett behov av att försvara pingströrelsen från överdriven och osaklig kritik. Jag tycker han gjort det bra. Det är rent av en del av det uppdrag han har. Om Equmeniakyrkan utsatts för osaklig kritik skulle troligen Lasse Svensson betett sig likadant. Och Sune Fahlgren skulle nog inte invänt.

Men vi andra? Ska vi öka kvoten ”detta har jag lärt mig av Knutby” och minska kvoten ”det här borde du lära dig”? Det är detta som gör att jag tycker allt Joel Halldorf sagt och skrivit är läsvärt (Knutby är förvirrande, det finns inte en enskild faktor), medan hans pappa bara förvirrar frågorna (det finns en enskild faktor…).

Min Facebook, några minuter innan David skrev sitt inlägg.
En bläckplump som inte föreställer något men kan beskrivas på olika sätt
En bild från ett Rorschachtest
Läs mer

Ungjordskreationism och ateistisk naturalism sitter i samma båt

Jag tror på vetenskap och jag tror på mirakler. Det provocerar åt två håll. Några kristna vänner har svårt att acceptera evolutionsläran och andra vetenskapliga teorier – fler än de själva anar! Andra vänner har svårt att acceptera tanken på att världen inte är stängd för Guds Ande och andra övernaturliga makter att verka inom. Jag menar att evidensen och de goda argumenten pekar i riktning mot att vi bör acceptera båda. Vetenskapen ger oss en god approximation av hurdan världen faktiskt är beskaffad, och då är det varken rimligt att evolutionsläran kommer att kullkastas eller att hittills okända naturliga medicinska orsakssamband ska kunna förklara alla exempel på mirakulösa tillfrisknanden.

Min hållning kan tyckas paradoxal, men den är i själva verket högst konsekvent! I nästa inlägg tänker jag förklara det utifrån argument och evidens, och i ett senare inlägg utifrån exegetik och teologi. I det här inlägget vill jag undersöka likheten i retorik mellan kreationister och mirakelförnekande naturalister.

Lars Gunther föreläser i Hestra Missionskyrka
Bild från helgen med Micael Grenholm. Jag föreläser om vetenskapen, och driver tesen att där den har en väletablerad teori är den pålitlig och beskriver världen med en god approximation av hur den faktiskt är.

Med ordet naturalist avses i detta inlägg någon som har en naturalistisk världsbild.

Läs mer