Om en Twitterdiskussion om vem som skapat Gud

Twitter är kanske världens sämsta plats att samtala om stora frågor med många aspekter. Formatet är begränsande. Och själva uppdateringarna och att läsa andras uppdateringar sker sporadiskt hos oss som har saker att göra utanför nätet. Sedan har vi trollen, de som slår sönder samtalet som form och de finns i olika skepnader och inom alla läger. Nu hamnade jag i en sådan diskussion, trots allt och väldigt oväntat. Ämnet var Guds aseitet, att Gud finns i sig själv (a se), att ingen har skapat Gud, att Gud är evig, utanför skapelsen och att Guds existens därför inte kan diskuteras på samma sätt som existensen av en människa, en galax, en kvark och inte heller som existensen av änglar, andemakter eller gudaväsen inom polyteistiska föreställningsvärldar.

Jag snubblade in i diskussionen den här gången genom en tweet från Joel Halldorf. Du kan börja med att läsa den och titta på den korta filmen som han tipsar om och sedan läsa Joels tweet.

I klippet talar Kent Hovind. Jag har skrivit om honom på bloggen förut. Han är en kreationist som gör sitt jobb så dåligt att andra kreationister gjort listor på argument som inte bör användas. Det är till största delen Hovinds argument de listar där. Men inte nog med detta. Hans affärspraktik omges av flera skandaler med kulmen i ett fängelsestraff för skattebrott. Trots att han är en utpräglad fundamentalist har han varit gift tre gånger och två av hans fruar anklagar honom fört att ha fysiskt misshandlat dem, vilket han också dömts för. Han är manipulativ och ohederlig.

Det gjorde mig därför förvånad att just han skulle dyka upp i en tweet av Joel Halldorf. Deras omloppsbanor om den kristna tro är på så långt avstånd från varandra att jag inte såg deras skepp mötas. Nu är just detta klipp med Hovind att betrakta som en skyttel som spridits i fler kretsar än där han brukar bli hörd, så visst, omöjligt var det inte. Jag twittrade därför detta:

Detta enskilda klipp med Hovind lever alltså ett eget viralt liv. Det är från en gammal debatt, före hans fängelsevistelse. Jag har sett det förut,och kollade inte igenom det innan jag twittrade. Det borde jag gjort för att fräscha upp minnet på detaljerna. Mer om det nedan.

Nu sköt Joel från höften och twittrade som han gjorde, eftersom det finns en sak som Hovind säger i detta klipp som både Joel och ja tycker är bra. Personligen hade jag ändå inte valt att dela det, eftersom bagaget är så stort, men det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Som Joel skrev i en efterföljande förklaring, sedan han lärt sig något om vem det var han twittrat om, att Wagner skrev bra musik, vad vi än tycker om honom och hans åsikter i övrigt. Också blinda hönor som Hovind kan hitta korn.

Utifrån Joels tweet uppstod (minst) två diskussionstrådar. En direkt under den och en annan under min citat-tweet. Jag kommer här enbart att utgå från diskussionen där jag har deltagit, men de är ganska snarlika.

Läs mer

Ungjordskreationism och ateistisk naturalism sitter i samma båt

Jag tror på vetenskap och jag tror på mirakler. Det provocerar åt två håll. Några kristna vänner har svårt att acceptera evolutionsläran och andra vetenskapliga teorier – fler än de själva anar! Andra vänner har svårt att acceptera tanken på att världen inte är stängd för Guds Ande och andra övernaturliga makter att verka inom. Jag menar att evidensen och de goda argumenten pekar i riktning mot att vi bör acceptera båda. Vetenskapen ger oss en god approximation av hurdan världen faktiskt är beskaffad, och då är det varken rimligt att evolutionsläran kommer att kullkastas eller att hittills okända naturliga medicinska orsakssamband ska kunna förklara alla exempel på mirakulösa tillfrisknanden.

Min hållning kan tyckas paradoxal, men den är i själva verket högst konsekvent! I nästa inlägg tänker jag förklara det utifrån argument och evidens, och i ett senare inlägg utifrån exegetik och teologi. I det här inlägget vill jag undersöka likheten i retorik mellan kreationister och mirakelförnekande naturalister.

Lars Gunther föreläser i Hestra Missionskyrka
Bild från helgen med Micael Grenholm. Jag föreläser om vetenskapen, och driver tesen att där den har en väletablerad teori är den pålitlig och beskriver världen med en god approximation av hur den faktiskt är.

Med ordet naturalist avses i detta inlägg någon som har en naturalistisk världsbild.

Läs mer

När två är osams och båda har fel, del två

Få strider om åsikter är så intensiva som kampen om utrymmet i samma dike. Kreationister, speciellt ungjordskreationister, och nyateister delar en mängd grundläggande antaganden som gör att jag kallar dem för varandras spegelbilder, snarare än motsatser. Det inkluderar följande hållningar:

  • Tron att evolutionen är Den Avgörande Frågan för gudstron. Den som tror att arter utvecklats genom evolution kan inte med intellektuell hederlighet också tro på Gud som skapare. Endera måste ge vika.
  • Tanken att evolutionsteorin som en biologisk förklaringsmodell formar också andra tankar, evolutionism. För nyateisterna är detta av godo, eller omedvetet, för kreationisterna av ondo. För båda blir biologisk evolution och evolutionism omöjliga att separera, bandet anses (eller är underförstått) som oupplösligt.
  • Det korrekta sättet att tolka Bibeln är strikt literalism. Kristna som inte följer denna hermeneutik är ”kompromissande”.
  • Avsteg från den egna ytterlighetsuppfattningen är ett farligt steg mot avfall, ett sluttande plan. Nyateisten ser oss som tror på teistisk evolution som farligt nära att bli kreationist. Kreationisten ser oss som farligt nära att förneka evangeliet och bli ateister.

Kreationisten säger om evolutionsläran till en kristen som på grund av den drabbas av tvivel, ”akta dig för den, läs på mer om våra argument mot den, din tro står på spel”. Det är detta sista påstående som gör att jag engagerar mig i diskussionen. Genom att säga att tron står på spel, och kombinera det med argument som vid en närmare granskning inte håller, berövas unga människor sin tro.

Läs mer

När två är osams och båda har fel, del ett

Jag upphör inte att förvånas över ateister som beskyller troende för att ignorera vetenskapen, men själva gör detsamma. Ett typexempel är nyateisten Richard Dawkins. Han klagar ofta på sådana troende som inte accepterar evidensen för biologisk evolution, men samtidigt kritiserar han ”religion” på sätt som strider mot såväl historievetenskapen som religionsvetenskapen. Självklart kan jag inte anklaga Dawkins för tankemässig inkonsekvens bara för att han är kritisk mot kristen tro, och andra former av tro. Problemet är inte att, utan hur, han kritiserar tron.

Vetenskapen ersätter Jesus, och bevisar sin överlägsenhet genom att den kan bygga rymdraketer. Det är sensmoralen av denna ändrade jesusfisk.

Vid en första anblick finns det en grupp kristna som tycks vara de främst motståndarna till ateister som Dawkins. De bemöter hans argument genom att hävda att biologisk evolution inte alls stöds av någon evidens, att läran bygger på dålig vetenskapsteori, etc. Men dessa kreationister är inte nyateismens motpol, utan de är varandras spegelbilder. De delar alla grundläggande premisser för samtalet, fast drar diametralt olika slutsats.

När jag försvarar teistisk evolution beskylls jag ofta av andra kristna för att stödja ateisterna. Inget kunde vara mer fel. I själva verket utgår den kritiken från samma grundläggande tankemisstag som nyateisterna gör, och i många samtal har mina försök att vrida diskussionen till att granska dessa premisser resulterat i en total vägran att ens överväga argumenten.

Båda har fel! För den som deltar i debatten på de villkor som jag här kritiserar, och har gjort det länge, oavsett vilken sida man valt, så är tanken svår att ta till sig. Det handlar om mångåriga vanor och beskrivningar av konflikten som upprepats hundratals gånger.

Läs mer

Mirakler och vetenskap 19

Hestra Missionsförsamling anordnar 22-24 februari 2019 en helg om att gilla mirakler och vetenskap, samtidigt!

Pipett och provrör

Kristen tro beskriver en Gud som har skapat en regelbunden värld och som är närvarande i denna regelbundenhet. Men också griper in i denna värld på sätt som går utöver vad naturen normalt kan åstadkomma. Jesus uppstod från de döda och Anden verkar i världen idag.

För många blir tron på vetenskapen en tvångströja för världen, där mirakler inte får plats. För andra resulterar tron i misstänksamhet mot vetenskapen. Vi inbjuder till en helg där vi kommer att driva tesen att båda dessa hållningar är onödiga och att de har blivit uppblåsta i den offentliga debatten.

Läs mer

Bength Gustafson dåliga kritik av teistisk evolution

Jag tänker bemöta ett riktigt uselt inlägg om skapelsetro och evolution. Jag gör det med viss vånda. Jag brukar försöka hålla mig borta från vulgärdebatt. Det är ingen idé att försöka tro att man kommer att mötas i en fruktbärande diskussion om ena parten utmålas som ett tecken på att vi närmar oss avfallet i den yttersta tiden. Jag gillar dessutom att bemöta argument som får mig att tänka till, studera djupare och utvecklas. Det är inte utmaningen i detta inlägg, även om det är svårskrivet av helt andra skäl. (Uppdatering: Bength Gustafsson blogg på Inblicks sida är inte längre kvar. Min länk går därför till The Wayback Machine.)

Men jag tror att ibland behövs också de dåliga argumenten bemötas. De finns och florerar på nätet. De predikas i väckelsemöten. De når människor som tar intryck. De gör skada.

Den vars argument jag bemöter är Bength Gustafson (BG). Vi har bara träffats personligen under första halvan av 80-talet, när han besökte min hemförsamling några gånger. För min del fick dessa besök en god effekt. Jag tog till mig vissa delar av det han hade att dela, och lämnade annat åt sidan. För det jag då fick är jag fortfarande tacksam. Den synnerligen skarpa kritik jag här riktar mot hans åsikter ändrar inte på det.

Skärmdump från BG:s blogg med texten Kan Gud och Darwin vara överens

En djupt problematisk artikel

Sällan har jag stött på en så dåligt efterforskad eller en artikel så fylld av argumentationsfel som BGs artikel Kan Gud och Darwin vara överens på tidningen Inblick. Artikeln saknar innehållslig substans och vederhäftiga argument. I stället har den mycket tom retorik. Detta till trots tillåter sig BG att använda skarpast möjliga ordalag när han fördömer teistisk evolution. Jag får uppfattningen att för BG utgör övertygelsens emotionella intensitet i sig själv ett argument. Jag minns att när han besökte min uppväxtförsamling ofta använde frasen ”jag vet att jag vet att jag vet att jag vet” – att det som han tolkade som av Guds ande ingiven övertygelse aldrig någonsin kunde rubbas. (Jag tror på trons nådegåva, men det här är inte hur den fungerar.)

Oavsett om detta är en korrekt bedömning av BG eller inte är det värt att upprepa att intensiteten i en övertygelse inte på något vis utgör ett argument för dess sanning.

Problemet med artikeln är knappast att BG övertygar någon som funderar ärligt om teistisk evolution. En sådan person får snarare ytterligare anledning att ta avstånd från den kreationism som BG försvarar. Problemet är att det finns en grupp som känner sig lugnade av BG:s ord. Det kan jag känna viss sympati för. Vår värld är krånglig. Vetenskap är komplext. Och när informationsteknologin sprider idéer av olika slag i rasande fart kan det vara tryggt att ha en till synes oföränderlig och orubblig förkunnelse att stödja sig på. Varenda gång det blir diskussion omkring teistisk evolution dyker det upp någon som känner sig oroad av allt tal om texters genre, vetenskaplig evidens, världsbilder och liknande. ”Kan jag inte bara få läsa som det står?” frågar de, och BG försäkrar dem att visst kan de det!

Varför är det ett problem? Jo, det finns andra grupper som stöts bort. För att bevara sinnesfriden hos vissa måste förkunnare och teologer som jag brännmärkas som förvillare. Sökare som i sin ärliga undersökning finner att de inte kan ignorera argumenten för evolutionen stöts bort från den tro de skulle kunna finna. Kreationismen blir en onödig stötesten på vägen fram till den enda äkta stötesten vi borde lägga i folks väg, korset. Och kristna går igenom troskriser alldeles i onödan när de kommer i kontakt med vetenskapen. Jag har mött flera och undersökningar visar att detta är ett av de viktigaste skälen till att människor lämnar kyrkan eller tappar sin tro helt.

Ett glödande kors

Trons stora och enda egentliga stötesten är och ska vara korset

Därför kommer jag nu analysera och bemöta BG:s artikel. Det är inte helt lätt. Hur bemöter man retorik utan substans, utan att bli en nedlåtande besserwisser? Jag tror ju att BG har ett ärligt och gott syfte bakom sina ord, men orden i sig är så ovederhäftiga att diskussionen blir svår att ta. Jag påminns om frasen, not even wrong.

OK, detta är en stark kritik. Men jag tror den är helt korrekt. Jag kommer att analysera såväl artikelns sakinnehåll som dess retorik. Problemet är nämligen både att den har sakfel och att den skapar låsningar genom det sätt på vilket dessa framförs. Läs mer

Det vanligaste motargumentet mot teistisk evolution är ett självmål

Det vanligaste argument jag mött mot tanken på teistisk evolution är att Gud omöjligen kan ha skapat en värld där det finns lidande och död eller samspelat med evolutionära processer som inkluderar lidande och död. Noterbart är att det argumentet inte bara går emot teistisk evolution, utan också mot de flesta formerna av gammaljordskreationism. Även om många jag hör framföra argumentet inte uttryckligen tar ställning i frågan om jordens och universums ålder (jag kallar dem diffus-tids-kreationister), så kräver det till sin utformning att antingen blev djuren makalöst gamla före fallet (vilket jag inte hört någon hävda) eller så är jorden av relativt ungt datum.

Jag menar att detta argument inte bara är ohållbart. I själva verket talar djurens lidande och världen som en ond plats mot kreationismen, åtminstone i dess tydligaste former. Om rovdjursegenskaper inte kan utvecklas via evolutionen – vilket de inte kan om man förnekar makroevolution – så har de i stället skapats med direkt skapelse av Gud själv. Det framställer inte direkt Gud i bättre dager!

Lejon jagar buffel

Detta kan inte ha skett före syndafallet enligt kreationismen, men är i själva verket Gud i aktion enligt Job 39:1f

Läs mer

Hur jag slutade vara kreationist, del 1

Jag är inte (längre) kreationist, dvs. jag tror att Bibelns berättelser om skapelsen mycket väl låter sig förenas med en tilltro till de grundläggande nutida vetenskapliga paradigmen som beskriver universums uppkomst (Big Bang-kosmologin) och biologiskt livs utveckling (evolutionen). Men jag har inte blivit någon slags liberalteolog för det!

Interstellärt gasmoln omgivet och genomlyst av stjärnor.

Interstellärt molekylmoln, stjärnor som håller på att formas fotograferade av rymdteleskopet Hubble. Bild från Wikipedias artikel Pillars of Creation.

Om jag uttrycker mig mer exakt. Jag tror inte att:

  • Bibels skapelseberättelser ska tolkas som historiska sekvenser för när olika delar skapelsen framträtt (ljuset två dagar före solen, till exempel), än mindre att de de sju skapelsedagarna ska förstås som kronologiska tidsangivelser.
  • Alla växter och djur på uppstått genom direkt skapelse enligt sina familjer/släkten, utan att evolutionen är en välgrundad förklaringsmodell också på makronivå (utvecklingen av familjer och släkten av organismer).

Men jag tror att:

  • Gud har skapat världen.
  • Bibeln är Guds sanna Ord, inandat av Guds Ande och ofelbar i allt vad den lär.

Jag är evangelikal/pentekostal i min bibelsyn, i mitt bibelbruk och i min praxis. Jag ber om och får erfara helanden, under och tecken och profetiska budskap och jag talar ofta i tungor. Flera gånger om dagen! Jag försvarar till och med äktheten för vissa kontroversiella under.

Jag är således varken en klassisk liberalteolog, typ Schleiermacher, Ritschl eller Harnack, en existentialistisk liberalteolog typ Bultmann eller Tillich, processteolog,  en urvattningsteolog typ Spong eller en nutida postmodern allt är ett perspektiv-teolog. Jag är exklusivist i min syn på frälsningen och jag kritiserar den nuvarande ärkebiskopen och andra som har inklusivistisk eller pluralistisk teologi i frälsningsfrågan.

Men jag tror som sagt att Gud har skapat världen genom de processer som beskrivs i nutida Big Bang-kosmologi och övrig nutida fysik (åtminstone fram tills den började ägna sig åt strängteori och multiversumidéer, som inte kan falsifieras genom observationer). Jag tror att biologiskt liv utvecklats till sin nuvarande artrikedom genom evolutionära processer. Och detta är en möjlig och rimlig hållning, i kombination med allt annat jag tror. Jag ser varken logiska eller teologiska motsägelser som falsifierar min hållning.

I detta och följande inlägg tänker jag inte detaljerat gå igenom argumenten för och emot min hållning. Jag tänker egentligen mest plädera för en enda sak, att sådana som jag finns och att det är precis lika legitimt att tro på teistisk evolution som att vara kreationist för en bibeltroende kristen. Jag kommer berätta om min egen teologiska resa på det här området, och ge några slutsatser om hur vi kan förhålla oss till varandra.

Jag hade egentligen inte tänkt att börja blogga om det här ämnet. Jag ligger så långt efter med mina andra uppslag, men jag märker att just nu är det extra mycket som händer inom området, som projektet Cusanus. När dessutom teistisk evolution beskrevs av Bength Gustafsson som en del av den yttersta tidens förvillelse inser jag att något måste göras åt diskussionen.

Mitt synsätt är inte en defekt i min hängivenhet eller ett resultat av en kompromiss med mina övertygelser. Vi finns, vi älskar Jesus, vi tror på Bibeln, vi är fullblodskarismatiker och vi blir fler och fler. Läs mer

Goda skäl att tro på Jesu uppståndelse

En legitim tro

Det finns flera goda skäl att tro på Jesu uppståndelse som ett historiskt faktum. Det är en i filosofisk mening legitim tro. Jag predikade (höll ett föredrag) om detta i Sjömarkenkyrkan 2016-04-03. Min predikan spelades in och jag har satt ihop ljudet med den PowerPoint som hör till.

I detta föredrag går jag igenom vilka ifrågasättanden av uppståndelsen som är vanliga, både de klassiska från en naturalistisk världsbild och de nutida mer försåtliga, från en överdriven postmodernitet. Jag går snabbt igenom vetenskapsteoretiska aspekter på frågan och gör en snabbskiss av de viktigaste skälen för att tro på uppståndelsen. Dessutom går jag igenom flera olika författare för den som vill lära sig mer i ämnet.

Tyvärr är ljudet inte felfritt. Brusreduceringen jag gjorde i Audacity blev en aning för aggressiv och vid exporten till video från PowerPoint uppstod dessutom några klipp i ljudet där enstaka ord fallit bort. Jag ber om ursäkt för detta, men innebörden i vad jag säger borde framgå, och ljudet är OK att lyssna på.

Du kan också titta i egen takt på presentationen.

Eller bara lyssna på ljudinspelningen.

Läs mer

Om frälsning utanför tron på evangeliet

Det finns en vattendelare i tron på Jesus Kristus som världens frälsare. Den handlar inte om att Gud belönar de kristna för att de tror rätt. Men den gör det tydligt att ingen blir räddad (frikänd från synden och förd in i en relation till Gud) i kraft av att följa den judiska lagen eller Korans budskap.

Jag har deltagit i ett par diskussioner på nätet om denna fråga. Tyvärr maskeras frågan ofta under den betydligt mer komplexa formuleringen att kristna, judar och muslimer har samma Gud. Jag återpostar därför några av mina inlägg här.

Mattias Irvings extrema postmodernism

Diskussion med Mattias Irving (Seglora Smedja) på Micael Grenholms Facebook med anledning av hans artikel med rubriken Muslimerna tillber en gud som inte finns.

Doktrinen att just din syn på Gud är 100% rätt och andras 100% fel, slår mig inte som särskilt fredlig. Dessutom representerar du inte min egen syn särskilt väl. Jag säger inte att allt är sant, jag säger att det inte går att fullständigt veta.

Aristotelisk logik är alltså upphävd. X och icke-X kan samtidigt båda vara sanna? Om vi för ett ögonblick antar att det inte finns några goda skäl att tro på Jesu uppståndelse (som om Gary Habermas inte vore en god forskare i ämnet) utan att sannolikheten för uppståndelsen är 50% påverkar det då kompatibiliteten mellan de två lärorna? Det är möjligt att påstå att det inte går att veta vilken källa som är korrekt på den här punkten, Nya Testamentet eller Koranen, dvs. att inta en slags agnostisk hållning, men att påstå att båda skulle vara potentiellt lika sanna, samtidigt, det är likvärdigt med att hävda att en kvadrat betraktad i ett tvådimensionellt plan är cirkulär, det är likvärdigt med att hävda att Karl XII både blev skjuten 1718 och att han regerade vidare som kung till hög ålder, det är likvärdigt med att påstå att jag just nu sitter fullt vaken vid min dator i mitt hem och skriver och samtidigt ligger i koma på sjukhuset 10 mil härifrån.

Två motstridiga påståenden kan inte båda vara sanna, samtidigt. Att underkänna basal logik för att den inte tycks dig ”fredlig”, det är att traska ner i postmodernitetens värsta avarter.

För övrigt har ingen här hävdat att den egna synen på Gud är 100 % rätt. Tvärtom har Micael påvisat både likheter och skillnader mellan Koranens tal om Jesus och Nya Testamentets. Han (och jag) har heller inte diskuterat nyanser eller detaljer, utan enkla och ganska okontroversiella grundbultar i den kristna tron: Att Jesus är Guds son, att han dog för våra synder och att han uppstod från de döda. Läs mer