Why Common Sense — and Mars Rovers — Prove Light Isn’t Instant
You don’t need to be an astrophysicist to see the flaw. Sometimes, all it takes is common sense.
Discussions about creationism often drown in technical jargon — relativity, cosmology, redshifts, synchrony conventions. Many readers assume they’re not qualified to follow along. Some simply do not wish to engage in highly detailed discussions and choose to trust someone, with whom they already agree.
But sometimes, what’s needed isn’t math. It’s common sense — grounded in what we already know about how light and communication work. That’s the approach I want to take in this post.
Author’s note: I usually write in Swedish, but this time I wanted to make an argument accessible to an international audience. Some of the phrasing below was produced or refined with the help of ChatGPT, but the idea and reasoning are my own.
It is also unusual since some parts of the text have been written by ChatGPT. But the argument is mine. The idea is mine. The instructions to ChatGPT are from me. And I edited the text afterwards. Before we got to an article there also was a lot of back and forth between me and the bot, where I gave it further instructions. There are many ways to use AI while writing. I am experimenting.
I will look into what is known as the Distant Starlight Problem. If the light and radio waves from stars and other objects in the universe have traveled millions and billions of years to reach us on earth, is that not an argument for an old universe? Today, I will refute one explanation from the Young Earth Creationist (YEC) crowd.
Det finns goda skäl att ha en intakt tilltro till normalvetenskapens beskrivning av den kambriska explosionen som ett evolutionärt förlopp, utan några kompletterande inslag av mirakulös skapelse. Några sådana skäl presenterade jag i mitt förra inlägg. Här kommer en mer utförlig utvärdering av dessa skäl och en beskrivning av varför jag menar att ID-rörelsen (ID-r) tappar i trovärdighet både genom sina faktiska argument i deras bästa, steelmannade, version, och genom sin oärliga retorik när det gäller den kambriska explosionen.
Argumenten jag använde var dessa:
Fossila fynd indikerar stegvis utveckling
Den kambriska explosionen tog inte några få miljoner år
De kambriska djuren var inte ”fullt utvecklade”
Skillnaderna mellan olika fyla var mindre än skillnaderna mellan dessa första arter av djuren inom ett fylum och djurarter inom samma fylum idag
Perioder av snabbare spurter och längre perioder av stasis är ett vanligt fenomen inom evolutionen
Flera omständigheter gjorde ett evolutionärt språng möjligt och sannolikt
Jag avslutade förra inlägget med att säga att evolutionen under kambrium gick ungefär fem gånger snabbare än normalt. Denna hastighet inte ett oöverstigligt hinder för normala evolutionära mekanismer. Att använda den kambriska explosionen som ett murbräckeliknande argument är därför inte möjligt. Över till detaljerna.
Kan normalvetenskapen bemöta argumenten från Intelligent Designrörelsen (ID-r) om den kambriska explosionen? I detta, det tredje inlägget i denna serie, ska jag börja titta översiktligt på den frågan och varför jag anser att den diskussionen är en återvändsgränd, även om där finns några saker att lägga märke till om kultur och tillvägagångssätt inom ID-r och hur de påverkar rörelsens trovärdighet negativt.
Jag trodde det skulle fungera med ett enda inlägg på den här punkten, men den blir så lång att jag delar den i en a- och en b-del. Den som vill argumentera mot mig bör ge sig till tåls tills båda delarna har publicerats.
Inlägget blir som som sagt översiktligt, för det är inte på den här punkten jag anser att ID-r har sina största brister, utan jag accepterar att något avgörande svar inte kan ges i denna kraftmätning. Åtminstone inte så att någon i endera ringhörnan kommer att känna sig övertygad av vad den andre säger. ID-anhängare verkar dock inte alltid känna ens till att det finns några viktiga svar från normalvetenskapens sida och därför vill jag inte hoppa över den här punkten.
Ett exempel på detta är i Genesispodden, avsnitt 21 med rubriken Kambriska explosionen ett problem för evolutionen. I det avsnittet ger Göran Schmidt sin syn på frågan och när han lagt fram sina argument ställer programledaren, Josef Moensjö, frågan hur evolutionsförespråkare brukar svara. Görans svar blir svävande och huvudpoängen är att de (vi) inte har så mycket att komma med. Argumentet antas vara en promenadseger, att rulla in bollen i öppet mål, en breakaway dunk!
Den bäste returtagaren i modern tid (Rodman) ger den bäste spelaren genom alla tider fri väg till korgen och motståndarna kan bara titta på.
Den som mer än någon annan i nutida debatt gjort den kambriska explosionen till ett huvudargument är Stephen Meyer och Göran Schmidt hänvisar till dennes bok, Darwin’s Doubt. Den boken i sin tur handlar till största delen om DNA och information i cellerna. Här uppstår ett problem för mig, nämligen att Meyers argument är kumulativt. Först förklarar han varför vi bör misstro evolution utan en ingripande designers hand att över huvud taget kunna utveckla ny information av den art som driver utvecklingen i riktning mot mer komplexa organismer, sedan tillämpar han det på den kambriska explosionen. Vi bör enligt Meyer se med misstro mot evolutionens mekanismer i allmänhet och ha den tanken i bakhuvudet när vi sedan läser vad han skriver om den kambriska explosionen. Och det är ju också så det blir när argumentet når mottagare som är sympatiskt inställda till kreationismen, oavsett om de känner till Meyers utläggning om information eller inte.
Som jag skrev när jag inledde denna serie så menar jag att detta kumulativa tillvägagångssätt förtar effekten av kreationismens argument, när det riktas till någon som inte känner sig skeptisk till evolutionens mekanismer, och det är inte heller på detta sätt som argumentet används i diskussioner till vardags. Där är den underförstådda utgångspunkten att dess uppgift är att få in en fot i dörrspringan hos ”evolutionister”. Den som är bekant med Meyers bok och föredrag om den kambriska explosionen får därför ursäkta att jag koncentrerar mig på en fråga i taget och därför håller mig till frågan om kroppsplaner och hastigheten i utvecklingen.
Ett återkommande problem när jag diskuterar skapelsefrågorna är att det framförs argument som utgår från missförstånd eller lösa antaganden om vem jag är, hur jag förmodas ha kommit fram till mina slutsatser och vad som är innehållet i mina argument. Kort sagt, påhitt och gissningar ersätter att göra exeges (en metodisk och vederhäftig tolkning) av vad jag faktiskt säger. (Jag beskrev vikten av detta i mitt andra inlägg om Steelmanning.) Det är helt naturligt att jag ibland är oense med andra människor och det är självklart tillåtet att framföra sina avvikande åsikter och skarpa argument för dem. Problemet är inte att vi är oense. Problemet är när oförmåga eller ovilja gör att jag gång efter annan bemöts som om jag sagt något annat än det jag egentligen står för.
Jag har säkert gjort motsvarande fel i många diskussioner under årens lopp och det förekommer från alla parter i alla slags debatter. I diskussion med kreationister förekommer detta dock titt som tätt. Jag tänker därför lista några av de vanligaste felaktiga beskrivningarna som jag ser dem göra av mig och min position . Jag avslutar med en diskussion om varför jag tror det är så vanligt att just kreationister agerar på det här sättet. Jag är då bara ett exempel, ganska obetydligt i det stora hela, men ändå en del av en tendens.
Om du ser någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter så vet du att den personens motargument är dåliga.
Om du är någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter ber jag dig läsa vad jag skriver en gång till!
Om ditt teologiska system inte tillåter dig att göra någon annan tolkning av mig behöver du omvärdera det!
Det här är jag i mars 2020, med lite Photoshop för att kompensera för att mina glasögon är väldigt starka.Fortsätt läsa →
Jag driver tesen att god teologin stödjer normalvetenskapen, inte ID, när vi kommer till den kambriska explosionen. Jag känner ingen annan som utvecklat detta argument på det sätt som jag gör och tänker därför att jag behöver vara noggrann. Det blir därför en hel serie inlägg. Detta är det andra.
I detta inlägg kommer dessa båda punkter från min planering.
Sammanfatta vad som menas med den kambriska explosionen för den som är obekant med begreppet
Förklara varför detta antas vara ett argument mot evolutionen och vad som ger detta argument dess speciella plats i ID-arsenalen av argument. Så långt behöver jag göra argumentet största möjliga rättvisa.
Min argumentation börjar försiktigt först i nästa inlägg och tar sedan fart på allvar i inlägget därpå. Men även om du är bekant med det sätt på vilket ID-rörelsen och kreationister använder den kambriska explosionen tror jag att mitt sätt att återberätta deras argumentation kan vara läsvärd. Jag kommer att lyfta fram en aspekt som sällan är uttalad och som därför kan vara ganska förvirrande.
Hur man kan föreställa sig havet under den kambriska perioden.Fortsätt läsa →
Steelmanning handlar om att lyfta fram den motsatta sidans argument om möjligt bättre än vad de själva förmår göra, och först därefter föra fram sin egna motargument. Jag påbörjade en utläggning om ämnet i mitt förra inlägg. Här kommer fortsättningen.
I detta inlägg kommer jag ta upp följande aspekter:
Kompletterande förhållningssätt och begrepp.
Vikten av att göra exegetik (metodiskt medveten och noggrann tolkning) av meningsmotståndares ord.
Steelmanning handlar om att lyfta fram den motsatta sidans argument om möjligt bättre än vad de själva förmår göra, och först därefter föra fram sin egna motargument. I min serie om den kambriska explosionen tänker jag tillämpa detta extra tydligt, men principen bör gälla alla diskussioner.
Jag tänker att det är så viktigt att strukturera debatter att detta ämne förtjänar ett par inlägg. Detta kommer att innehålla:
Introduktion av begreppet. Namnet Steelmanning är nytt men konceptet har gamla anor.
Kopplingen till min aktuella diskussion om skapelse och evolution.
Rörelsekultur kontra enskilda övertramp. Kulturen som indikation på en rörelses grundläggande trovärdighet.
Skillnaden mellan en rörelses trovärdighet och den logiska giltigheten av ett enskilt argument. Varför detta inte är personangrepp (ad hominem) eller the fallacy fallacy (argumentum ad logicam).
I kommande inlägg kommer följande tillägg:
Kompletterande förhållningssätt och begrepp.
Vikten av att göra exegetik (metodiskt medveten och noggrann tolkning) av meningsmotståndares ord.
Missförstånd om steelmanning.
När steelmanning inte bör användas.
Mina inlägg om steelmanning har också betydelse för de artiklar jag skriver om boken Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution. I boken säger jag på ett par ställen att mina argument inte blivit bemötta, bland annat på sidan 219:
Jag hoppades att denna bok skulle bli annorlunda, att vi noggrant skulle läsa vad de andra skriver och ge saklig respons utifrån det. Jag vill fråga dig som läst svaren på mitt kapitel: Anser du att detta blev fallet? Jag gör tyvärr inte det fullt ut.
Trots att jag påpekade just detta har hittills all respons som jag sett på mina texter i boken från kreationistiskt håll fortsatt ignorera mina argument, och fortsatt bygga på halmgubbar och vantolkning av mina ord.
Den kambriska explosionen framhålls ofta som ett argument mot evolutionen, inte minst i material från de som hävdar Intelligent Design (ID). Jag menar att det är tvärtom. Den kambriska explosionen är ett argument mot ID, men inte främst på grund av det vetenskapliga läget, som är i princip omöjligt att bedöma, utan på grund av de teologiska konsekvenserna. Det är en aspekt av frågan jag inte sett någon annan ta upp och till skillnad från de vanliga diskussionerna mellan anhängare av ID och anhängare av normalvetenskapen är den inte lika teknisk. Just därför menar jag att för mig som kristen blir resultatet mer entydigt. God teologi stödjer normalvetenskapen, inte ID, när vi kommer till den kambriska explosionen.
Detta är min huvudtes: Den slags designer som ID-rörelsen de facto beskriver utifrån den kambriska explosionen, så som de tolkar den, kan inte rimligen vara den Gud som uppenbarat sig i Jesus Kristus och den bibliska uppenbarelsetraditionen.
Detta tänker jag argumentera för i en serie inlägg. I vanlig ordning påminner jag om att på min blogg diskuteras en sak i taget. Den som vill argumentera mot denna huvudtes får alltså ge sig till tåls, till dess jag lagt fram min sak i sin helhet.
