Låt oss sluta tro på dem som undervisats av lögnens fader

Varje år när Halloween närmar sig dyker gamla berättelser upp igen – om ockulta ritualer, satanister och barnoffer. Men vad händer när vi låter före detta ockultister bli våra auktoriteter i demonologi? Svar: Det blir inte bra! En person som tidigare varit i satanism har inte expertkunskap om det demoniska — utan har varit undervisad av en lögnare. Därför är deras insikter inte trovärdiga som teologi eller andlig vägledning.

Innan jag fortsätter, två snabba tips om att halloween primärt är en kristen högtid, om än grovt kommersialiserad, och att den inte uppstått ur den keltiska högtiden Samhain.

• En enkel genomgång av Joel Halldorf på Substack.
• En noggrann genomgång av Tim O’Neill.
• Michael Jones, som driver kanalen Inspiring Philosophy, har flera genomgångar på Facebook, TikTok och YouTube. Sök på kanalens namn och halloween.

Tillbaka till mitt ämne. Världen Idag har i år gett oss ännu ett exempel på Satanic Panic om Halloween. Rubriken är Före detta satanist­ledare: ”Halloween högtid för ockulta ceremonier”. (Artikeln är än så länge inte bakom betalvägg.) En förde detta satanist, “Riaan”, har talat med en podd och sagt att halloween är jätteviktig för satanister.

Halloween är den största högtiden i den sataniska kyrkans kalender, säger han.

– Grundaren av Church of Satan, Anton LaVey, brukade säga att han ”ville tacka alla kristna föräldrar för att de tillåter sina barn att fira djävulen en gång per år”, säger Riaan som svar på den frågan.

– Många tror att det bara handlar om godis och maskerad, men verkligheten är att det är den viktigaste dagen för ockulta ceremonier, förklarar han.

Journalisten på Världen Idag verkar inte ha gjort någon annan research än att citera podden – eller möjligen någon annan som citerar podden. Vi får inte ens ett efternamn på Riaan. Namnet Riaan är vanligt i Sydafrika, men jag tog några minuter och kollade runt lite. Det gick ganska fort.

Det enskilda fallet av dålig journalistik kan vi kanske släppa, men det finns en illavarslande tendens inom pingstkarismatiska led (som jag tillhör och älskar!) att göra tidigare ockultister och satanister till experter på det demoniska.

Somliga av dem tycks dessutom vara tämligen dåligt insatta i de traditioner de säger sig ha lämnat och jag gissar att de låtsas vara omvända till kristen tro för att de med sina berättelser hittar en naiv publik som gärna låter sig förfäras. Det är lukrativt, helt enkelt.

Vi har sett detta förut

Under efterkrigstidens helandeväckelse fanns det ett antal kvinnor som var en slags “professionella vittnen” om den katolska kyrkan. De hade en liknande berättelser om hur de hållits fångna och utnyttjats av munkar och präster, hur det förekom sataniska ritualer bland dem och hur den katolska kyrkan bakom lyckta dörrar styr över hela världen. Och tältmötespubliken slickade ivrigt i sig lögnerna. Ju mer sensationell lögn, desto mer kittlades fantasin och när dessa kvinnor sedan påstod sig ha blivit “befriade” och “funnit sanningen” genom pingstväckelsen steg jublet och den egna sidans andliga styrka ansågs bekräftad.

Liknande lögner spreds också bland fundamentalister. Här finns det lättillgänglig dokumentation. Jack Chick, King James Only-fundamentalisten med tecknade traktat som specialitet, publicerade serieböcker med en sådan påstådd berättelse, dock med en man i huvudrollen, Alberto Rivera.

Enligt Chicks traktater:

• Var Alberto en jesuitisk präst som invigts i en hemlig plan för att ta över världen i påvens namn.
• Fick han veta att katolska kyrkan grundade islam, frimurarna, kommunismen och till och med nazismen för att bana väg för påvens världsherravälde.
• Låg den katolska kyrkan bakom mordet på Abraham Lincoln och kontrollerar påven USA via CIA.
• Försökte Vatikanen enligt honom mörda honom flera gånger sedan han blivit frälst.
• Hade Alberto insikter om Jesuitordens innersta krets och dess anslag mot all sann kristen tro. Bland annat kunde han berätta att Kathryn Kuhlman var en hemlig agent för Vatikanen och att sektledaren Jim Jones (som fick sin sekt att dricka förgiftad Cool-aid i Guyanas djungler) i själva verket var jesuit. Nästan all världens kyrkor är infiltrerade av jesuiter, enligt Chick och Alberto.
• Är namnet på varenda protestant i hela världen införd i en databas i Vatikanen och “snart” kommer en inkvisition att inledas mot alla oss.
• Var nazisterna bara Vatikanens marionetter när de försökte utrota alla judar.

Jag har skrämmande nog träffat människor i min ungdom som trodde att detta var en sann berättelse.

Tro mig, sa “doktor” Alberto Rivera. Han påstod sig ha hela tre doktorstitlar!

Christianity Today avslöjade det mesta redan i sitt nummer från mars 1981. Många kristna boklådor slutade sälja böckerna om Alberto. På sant konspirationsteoretiskt manér ansåg Chick att det var bevis för att de infiltrerats av Vatikanen.

Chick/Rivera påstod också att hela den karismatiska väckelsen från början till slut var inspirerad av satan för att locka alla kristna till Rom och därmed avfalla från frälsande tro.

Kul kille. Verkligen!

Åter till Riaan Swiegelaar

Riaan Swiegelaar finns på riktigt och grundade runt 2018 en satanistkyrka i Sydafrika. Innan dess hade han varit en traditionell helare i 8 år och innan dess ateist. En gång i tiden växte han upp i en kristen kyrka och någon källa säger att han var pastor i den. (Mindre troligt, för då torde han bara ha varit 20 år.) I podden säger han sig ha varit satanist i 15 år.

Det är en del matematik som inte går ihop här om man jämför vad han sagt i olika intervjuer.

Efter 4 år (2022) hade Swiegelaar fått nog och ville kliva av. Han säger själv att de på fyra år fått mer än 13 000 medlemmar i satanskyrkan, inklusive högt uppsatta personer inom politik, kultur och företagsvärlden. När han klev av säger han sig ha varit tvungen att skriva på ett NDA (tystnadsavtal) och tydligen var det svårt att avveckla organisationen. Det tog ett par år.

Ett tystnadsavtal är en praktisk detalj i sammanhanget. Om någon händelsevis skulle be honom om konkreta exempel på vad han säger eller annan dokumentation är det bara att hänvisa till det.

Tystnadavtalet är inte ett bevis för att Swiegelaar fabulerar fritt, men definitivt en viktig detalj i sammanhanget. Den möjliggör åtminstone fria fantasier.

Åter till hans berättelse. Han blev satanist för att han var trasig inombords och trodde att dess budskap om att bejaka sina drifter och utföra symboliska handlingar till “satan” skulle göra honom hel. Han hade läst LaVeys så kallade satansbibel. Enligt den finns inte någon gestalt som kan kallas satan, utan namnet är en symbolisk beskrivning av mänskliga, naturliga drifter som den kristna tron i onödan trycker ner. Där finns inga djuroffer eller andra offer till satan.

Satanism är inte detsamma som djävulsdyrkan.

Swiegelaar verkar ha en tydlig berättelse om sin omvändelse. Det kom en kristen i hans väg som visade honom villkorslös kärlek och äkta godhet. Det gjorde att han omvärderade sitt liv och sin tro.

Så långt kan vi alla ropa halleluja! (Om det är sant.)

Idag är Swiegelaar en kristen influenser i sociala media. Men här finns många varningssignaler. Om man kommer ur satanism behövs det en period av läkedom, nyorientering och undervisning. Swiegelaar sa dock i intervjuer att han inte hade för avsikt att gå med i någon församling efter sin frälsning.

Stor – STOR! – varningsflagga på den!

På hans Instagram hittar jag inget om att han deltar i gudstjänster, har en pastor eller präst att lyssna till i en lokal gemenskap eller verkar relatera till andra kristna i en lokal kristen gemenskap av något slag. Han försvarar att han enbart verkar online med att Paulus skrev brev, utan att nämna något om att breven inte var det enda som han gjorde. Vi är långt ifrån den bild som vi ser i Paulus avskedstal till de äldste i Efesos:

Efter sitt tal föll Paulus på knä och bad tillsammans med alla de andra. De grät häftigt, omfamnade honom och kysste honom. Det som smärtade dem mest var hans ord att de aldrig skulle få se honom igen. (Apg 20:36–38a).

Det finns bilder där Swiegelaar döper. Om han sedan också samlar de nydöpta till en kristen gemenskap eller inte verkar inte framgå och tycks inte heller vara något som han får frågor om när han medverkar i andras poddar.

I Första Timotheosbrevet 3:6 finns det ett kriterium för församlingsledare, som helt kastats överbord här:

Han får inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och faller under djävulens dom.

Om det gäller i allmänhet, hur mycket mer bör det inte gälla om någon kommit ur satanismen?

Kort sagt: Ingen bör ge den här personen en plattform och ingen bör ta honom som ett sanningsvittne om vad som är Halloweens egentliga innebörd, eller något annat som har med andlig strid att göra.

Att vara före detta satanist gör ingen till expert på satan! Satan är en lögnare. Kunskapen man får av satan går inte att lita på.

Vilka mekanismer aktiveras?

Varför struntar så många kristna såväl källkritik som andlig urskillning när vi möter berättelser från personer som Rivera eller Swiegelaar? Jag möter ofta ett motstånd som beror på mer än logiska invändningar.

Pröva gärna dig själv. Blir du glad eller besviken om det visar sig att Halloween inte är en högtid med sitt ursprung i satanism? Borde du inte bli glad?

Låt mig ge några förklaringar till detta känslomässiga motstånd som jag så ofta ser.

De bekräftade en redan existerande fiendebild

Många fundamentalister såg redan katolska kyrkan som Antikrists system. Rivera erbjöd ”inifrån-bevis”. Han behövde inte övertyga – han bekräftade. På samma sätt ser många pingstkarismatiker redan världen som bunden av satan tack vare att det finns en utbredd satanism. Pingstkarismatiker har varit extra utsatta för liknande idéer under många år. När sedan någon kommer och säger att större delen av alla ledande demokratiska politiker i USA ägnar sig åt att kidnappa små barn för att offra dem i sataniska ritualer så känns det anmärkningsvärt nog rimligt för många! (Charlie Kirk gjorde ”Mr. Pizzagate”, Jack Posobiec, till en av sina närmaste medarbetare och ingen verkar ha lyft på ett ögonbryn ens!)

Jag tror att det finns en personlig djävul och jag vet att ockultism förekommer, men nu talar vi om en tanke om hur djävulen verkar som är fullständigt orimlig och inte heller beskrivs i Bibeln. Detta är en usel demonologi!

De följer en apokalyptisk dramaturgi

Swiegalaars tal om Halloween passar perfekt i ett tänkt profetiskt narrativ: världen styrs av mörka krafter, men en liten rest av sanna troende avslöjar planen. Han blir en förmedlare av en slags ”sanning” som den stora massan troende inte ser. Det gör att man kan känna sig som en andlig elitsoldat inför tidens slut och Jesu nära återkomst.

Vem vill lyssna på historiker och folklivsforskare när ondskans makter ska avslöjas och besegras?

De mobiliserar moralisk kampvilja

Chick använde serien om Rivera för att varna mot ekumenik, karismatiska rörelser, FN, globalism och ”New World Order”. Swiegalaars ord om Halloween förstärker en svartvit världsbild. Den gemensamma nämnaren är att orden blir andlig krigspropaganda.

Berättelser som dessa gör världen meningsfull och tillvaron till synes hanterbar. Jag kan vinna en stor seger bara genom att bara vägra ha en pumpa med ett ljust på trappan!

De är lätta att förstå

Jag brukar varje år posta Tim O’Neills noggranna redogörelse om varför Halloween inte har sitt ursprung i den keltiska högtiden Samhain – även om det har förekommit en växelverkan – och att Samhain aldrig handlade om att åkalla de avlidna, än mindre om satanism. Den tar tid att läsa. Den har detaljerade resonemang om historiska källor och förlopp. Det kräver en del av läsaren att ta till sig. Brandolinis lag är alltid på desinformatörernas sida!

Mängden energi som krävs för att motbevisa skitsnack är flera gånger större än vad som krävs för att producera skitsnacket!

Detsamma gäller för den energi som krävs för att lyssna in bevisen.

Genom att peka ut en hemlig makt bakom allt gav berättelsen enkelhet i en komplex tid. Konspirationstro och tankar på utbredd satanism gör världen begriplig även om förklaringarna är falska.

I stället för många olika slags krafter som verkar i världen på ett kaosartat sätt blir allt nedbrutet i mindre bitar av förklaring som är enkla att ta till sig – även om de egentligen saknar just förklaringskraft.

Berättelser som dessa gör världen begriplig.

De fyller kunskapsluckor

Bibeln säger en del om satan och demonerna. Det har dock varit ett försummat ämne inom den formella teologin och det har i relativt lite utsträckning undervisats i ämnen i de flesta kyrkorna. Akademisk teologi har faktiskt börjat komma i kapp.

Nestorn inom denna forskning skulle jag säga är Graham H. Twelftree, tidigare vid Regent College, numera verksam vid London School of Theology. Hans artikel på Wikipedia listar många böcker i ämnet.

En annan startpunkt med ett ton av resurser är The Michael Heiser Foundation, där allt som Dr. Michael S. Heiser skrev och sa i ämnet (= mycket) finns att hämta.

Luckor i sådant vi kan veta genom seriöst teologiskt arbete och undervisning är en utmaning som kan åtgärdas. Luckor som beror på att somligt har Gud valt att inte låta oss veta får vi leva med. I det första fallet kan det bli en dålig genväg att lyssna till människor som Swiegelaar. I det andra fallet är det inte bara en genväg, utan en kunskapsbrist vi helt enkelt får leva med (5 Mos 29:29). Somlig nyfikenhet behöver vi förstå att låta bli att stilla.

Jag har oräkneliga gånger sett hur reaktioner på riktigt usel demonologi blivit en känsla av ”wow, det hade jag ingen aning om” och att man blivit imponerad av den som verkar ha insyn som jag saknar. Även vana bibelläsare kan bli imponerade på det sättet. I själva verket borde reaktionen för en sådan bibelläsare vara ”usch! Nu går du långt utöver vad vi faktiskt kan veta i dina spekulationer.”

De kittlar fantasin

När Swiegelaar intervjuas förekommer det exakt noll källkritik. Ingen bakgrundskoll. Inga frågor som är en aning ifrågasättande. På samma sätt är det med de andra exemplen som jag beskrivit ovan. Men de kittlar vår fantasi. Berättelserna känns spännande. De aktiverar oss på samma sätt som Harry Potter (som annars också förtalats på liknande sätt i samma kretsar!) Med den extra kryddan att vi kan tro att det är på riktigt.

Det är 100 % känsla och noll procent förnuft.

Jag förstår fascinationen – det är mänskligt att lockas av stora berättelser. Men just därför behöver vi vara vaksamma. När Paulus undervisar om Andens verk i Första Korinthierbrevet har han med denna uppmaning:

Var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. (14:20)

Förståndet är en samarbetspartner för god karismatik, enligt Paulus! Men pingstkarismatiska sammanhang har trots det en irriterande tendens att se förståndet som ett hinder för Gud att verka. Det ska stängas av. ”Låt oss ta våra hjärnor och skicka dem till yttre rymden med en Apolloraket”, hörde jag Paul Cain säga 1991 och i de hyperkarismatiska miljöerna idag är det en uppmaning som blivit åtlydd. (Jag tog inte till mig den redan när jag hörde den.)

Redan 2017 skrev jag ett inlägg om att jag brinner för att Andens kraft ska verka. Flera vänner gillade det på Facebook. Sedan skrev jag ett inlägg om att jag också brinner för att hålla vår teologi sund. Många som gillade det första struntade i att gilla det andra. Man måste inte gilla allt jag skriver, men kontrasten gjorde mig bedrövad.

Så länge som vi pingstkarismatiker fortsätter åsidosätta noggrant allmänmänskligt tänkande – som källkritik – såväl som god exeges och sund teologi, kommer vi fortsätta matas med kittlande men skadlig undervisning. Jag längtar efter en karismatik där Andens eld förenas med förståndets ljus.

Den som undervisats av lögnens fader är inte en god lärare för andra.

P.S. Vanliga motargument

Jag har haft flera samtal om Halloween och om vi bör lyssna till före detta ockultister som experter eller inte på demoner. Låt mig därför mota Olle i grind och svara på de vanligaste invändningarna.  De brukar inte röra själva sakinnehållet, vilket är en första sak att notera.

Jag tycker inte om när barn klär sig som spöken, djävlar, skelett eller liknande

Det är en fullt acceptabel känsla och jag har inga invändningar. Men din känsla om just det är inte något som påverkar den historiska frågan om ursprunget till Halloween eller om vi bör konsultera före detta satanister om demonologi.

Gör inget som strider mot ditt samvete!

Men inse samtidigt att ditt samvete inte är ofelbart.

Alla säger att Halloween kommer från Samhain

Du kan ha läst det i Dagen (som alltså haft fel om detta), Aftonbladet, DN eller hört det på TV eller någon annanstans. Det är en utbredd felaktig uppfattning. Det är en faktoid, något som liknar en sanning men som i själva verket inte är det. Wikipedia säger detta om faktoider:

I motsats till moderna vandringssägner, ”klintbergare”, vilka vanligen sprids från mun till mun, sprids faktoider vanligen via massmedia, där de sedan lever ett eget liv.

Journalister citerar alltså varandra utan att göra det källkritiska jobbet. Läs för övrigt gärna artikeln på Wikipedia om faktoider. Det är en intressant lista!

Jag tror att det finns en djävul och demoner

Detta är den märkligaste invändningen. Dess outtalade premiss är att om man tror på en andevärld som inkluderar onda makter av olika slag så behöver man tro på allt som sägs om denna andevärld. Det är en helt galen premiss. Jag kan tro att Gud gör helandeunder utan att tro att Peter Popoff är något annat än en charlatan. Jag kan tro på det profetiska utan att acceptera varje påstådd profetia som sann. Jag kan tro på vetenskapen utan att acceptera Macchiarinis fusk vid Karolinska eller Andrew Wakefields påstådda vetenskap om att vaccin orsakar autism, även om han först publicerades i The Lancet.

Jag tror också på en andevärld. Men därav följer inte att Halloween kommer ur Samhain eller att före detta satanister är lämpliga personer att undervisa oss om den andliga verkligheten.

När Chick kritiserades för att ha publicerat Riveras lögner om den katolska kyrkan så bestod hans försvar enbart av att rada upp citat av ledare och teologer från de senaste 500 åren som hade en stark kritik av den katolska kyrkan. Logiken var att eftersom den är dålig är en kritiker som Rivera trovärdig. Men det är som sagt inte så det funkar. Bevisade lögner blir inte sanna ens om de skulle ha tjänat en god sak. (Och, för att vara tydlig, jag är inte katolik, men den sortens kritik som syns i citaten Chick radade upp tar jag också avstånd från.)

Hur vet du att Riaan Swiegelaar ljuger?

Det påstår jag inte. Jag säger att han inte är en expert på demoner. Jag säger att han inte har rätt kompetens för att vara värd att lyssnas till. Jag säger också att hans brist på församlingsgemenskap är en röd flagga. Om han ljuger om sin egen historia eller annat vet jag inte. Alberto Rivera var en medveten lögnare. Riaan Swiegelaar kan mycket väl vara ärlig i sitt uppsåt. Men det är inte nog för att vara värd en plattform.