Jag avslutade första delen av denna artikel med två punkter. (1) Den som har en grundläggande tilltro till evolution som faktum (något som har skett) och evolutionens av Guds närvaro fyllda men icke-övernaturliga drivkrafter (något som kan ske) kan utan nämnvärda problem behålla sin uppfattning. ID behövs inte. (2) Stephen Meyer med flera från ID-rörelsen (ID-r) gör inte den motsatta sidans position någon rättvisa och det är en del av rörelsekulturen inom ID-r. Den saknar därför trovärdighet.

Det inlägget var främst en förberedelse för detta (och följande). Nu är det alltså dags att leda detta i bevis! Och jag har laddat upp med en massa NBA-basket som hjälpvetenskap (eller rättare sagt som illustrationer).

Detta inlägg står inte på egna ben. Om du inte läst första halvan kommer det att vara obegripligt.

En fråga vi ska ställa är hur många gånger snabbare än normalt behöver evolutionen ha gått under den kambriska perioden? Och är det möjligt inom evolutionens normala mekanismers ram? Du kan börja med att gissa en siffra för dig själv. talar vi om dubbla hastigheten (2x), femdubbla (5x), 20x, 100x eller mer?

Jag tar min första basketliknelse med en gång. 2 mars 1962 satte Wilt Chamberlain NBA:s poängrekord för en match. 100 poäng. Den säsongen snittade han över 50, så när han hade 41 i halvtid var det bra, men ändå inte helt oväntat. Wilt var ett monster. Det var en dag på jobbet. Men när han fortsatte ösa i poäng i tredje kvarten uppstod tanken att han kanske kunde göra 100. Wilt gjorde 28 poäng i tredje kvarten, nytt rekord för en kvart. Det gjorde att han hade 31 kvar till 100. Matchen var avgjord, nu handlade det bara om Wilt skulle lyckas eller inte. Han satte sina 31 poäng i sista kvarten. Inga kameror filmade honom när han gjord det. Vi har bara en enda bild från händelsen. När Wilt sitter i omklädningsrummet efteråt.

Jag kommer tillbaka till den bilden senare.

Åter till sakfrågan. Vad finns det för skäl att tro på synsättet inom normalvetenskapen snarare än ID när det gäller den kambriska explosionen? Är den kambriska explosionen inte bara oförklarad, utan också oförklarlig, det vill säga omöjlig att förklara som ett resultat av naturens ordinära processer? Ska den jämföras med att göra 100 poäng i en basketmatch, vilket kanske aldrig kommer att hända igen, men ändå var (och är) inom det möjligas ram, eller med att göra 1000 poäng, vilket aldrig kommer att hända?

Vad som nu följer är en sammanfattning av några av skälen som talar för normalvetenskapen och mot D, med en eller ett par exempel för varje. Mer utförliga resonemang och fler exempel finns i de källor som jag radade upp i mitt förra inlägg.

Argument 1: Fossila fynd indikerar stegvis utveckling

Om man tittar på olika fynd gjorda under den kambriska perioden så kan man se en utveckling från enklare till mer komplexa djur. Fossil från kambriums första tio miljoner år inkluderar små skaldjursartade livsformer, möjliga föregångare till de skaldjur som hittats från senare delar av kambrium. Det går också att se hur vissa djur utvecklats mellan Chengijang- och Sirius passet-fynden och Burgesskiffern.

De starkt skiftande och fantasifulla kroppsplanerna hos de kambriska djuren finns inte heller på plats fix och färdiga. Det finns numera fynd som indikerar att kroppsplanerna utvecklats stegvis. Kort sagt, ju fler fossil som hittats, desto tydligare har ett mönster av evolution i kambrium framträtt. Den normalvetenskapliga bilden av vad som hände under denna period har fått mer och mer stöd ju fler fynd som gjorts. Evolution kan alltså ha förekommit, vilket bör konstateras separat innan vi går över och tittar på hur snabbt den måste ha gått.

Argument 2: Den kambriska explosionen tog inte några få miljoner år

Stephen Meyer och andra som använder den kambriska explosionen som argument mot evolutionen är måna om att betona det plötsliga uppdykandet av ”fullt utvecklat” eller ”komplext” djurliv. De ger inget intryck av att det gick 37 miljoner år från starten av kambrium till fossilbildningen i Burgesskiffern eller mer än 20 miljoner år till fossilbildningarna i Chengijang eller Sirius passet. Meyer har flera gånger låtit påskina att det snarare skulle röra sig om färre än 10 miljoner år som evolutionen skulle haft på sig fram till dessa livsformer fossilerats.

Den andra halvan av det här argumentet är att den kambriska explosionen hade en lång stubin. Faunan under ediacara-perioden bestod inte bara av djursorter som omöjligen skulle kunna ha varit ursprung till livsformerna under kambrium. Tvärtom har det gjorts fossila fynd som bland annat visar att det långt före kambrium fanns segmenterade djur med mun, maghåla och anus. De hade munnar, men inte vad vi vet några huvuden. Sådana djur kunde alltså på ett tydligt sätt vara föregångare till de tvåsidiga djur vi ser som kambriska fossil.

ID-rörelsens kambrium-argument mot evolutionen utformades när ytterst lite av ediacarafaunan var känd. Vad jag sett har det inte uppdaterats allteftersom nya fossila eller genetiska fynd har gjorts.

Det bör noteras att forskningen om djuren från ediacara-perioden tagit ordentlig fart bara de senaste årtiondena och att ID-rörelsens argument därför till stor del kan beskrivas som God of the gaps-argument. De utformades med antagandet att de senaste årtiondenas fynd inte skulle bli gjorda.

Argument 3: De var inte ”fullt utvecklade”

Begreppet utvecklad kräver förklaring. Är en kvastfening ”fullt utvecklad” eller har den stannat av på väg mot att bli ett landlevande djur? Är en amöba inte ”fullt utvecklad” för att den inte blivit ett däggdjur? Frågan är felställd. Att djur vidareutvecklas genom evolutionen innebär inte att det finns ”halvfabrikat”. Att likt Göran Schmidt använda ett sådant ord är i sig vilseledande. Djurarter som fungerar väl nog för att finna föda, inte bli dödade och föröka sig så att arten lever vidare är fullt utvecklade. En del sådana arter kan komma att dö ut senare när omständigheterna förändras. Det var inte anpassade för sin nya omgivning. (Detta kommer att bli väldigt viktigt i mitt nästa inlägg.) Andra arter kan ha en delpopulation som skiljer sig en aning från de andra, men som under de nya omständigheterna finner sig bättre till rätta och då blir dominerande, eller så kan de ha en delpopulation som kan fungera i en ny biologisk nisch. I båda fallen sker en evolution av klassiskt snitt. (Detta är inte de enda sätten som divergent evolution sker.) Poängen är dock att inget stadium i denna utveckling enbart är en mellanlandning i syfte att vidareutvecklas till en annan art, sett ur biologisk synvinkel.

Att Gud har som mål med sin skapelse att det ska uppstå en rik variation av liv och att Gud därför skapat ett system inom vilket utveckling sker är en annan aspekt på frågan. En aspekt som just nu inte är en del av frågeställningen.

Men som jag beskrivit arters utveckling talar man sällan inom den kreationistiska retoriken. När den använder begreppet ”fullt utvecklad” för de kambriska djuren är snarare poängen att vi kan se en komplexitet som är fullt jämförbar med de djur som finns idag, bortsett möjligen från hjärnorna. De kambriska djuren tänks ha en jämförbar grad av avancerade förmågor och invecklad uppbyggnad. De kom från ingenstans och är lika långt komna i sin utveckling som alla andra, enligt ID:s beskrivning av dem.

Vi behöver alltså göra exeges av ordens innebörd när de återfinns inom ID och hur den innebörden skiljer sig från bruket av samma ord inom normalvetenskapen. Precis som i all annan exeges så räcker det inte med ordböcker, utan man måste titta på hur orden brukas.

Med den innebörd som orden ”fullt utvecklad” har inom ID så var de kambriska djuren inte fullt utvecklade! Exempelvis hade de kambriska ryggradsdjuren inga käkar i sina skallar. Gnathostomata, käkförsedda ryggradsdjur, utvecklades först 100 miljoner år senare! I den meningen var de kambriska djuren ”halvfabrikat”, för att använda denna haltande terminologi.

Ett mått på hur utvecklat ett djur är får man genom att titta på antalet olika slags celler som krävs för att bygga upp det. Och då kan man lätt lura sig. Jag hittade detta citat på en av de sidor jag läst när jag efterforskade detta inlägg:

The number of the cell types is not related to the degree of the bilaterian structural complexity; a nerveless sponge has at least 16 cell types (without mentioning subtypes) (Leys, 2015), i.e., more than bilaterian planarians, brained animals, with 13 cell types (Wurtzel et al., 2015).

Nelson R. Cabej, in Epigenetic Mechanisms of the Cambrian Explosion, 2020. Evolution of the genome and the complexity of bilaterians

Antalet celltyper är alltså inte större hos denna typ av plattmask, som har en enkel hjärna och kan röra sig. än vad det är hos svampar som saknar nerver. Att vara mer eller mindre utvecklad stämmer alltså inte alltid med våra intuitioner. (Mer om celltyper nedan.)

Argument 3 och steelmanning

Man kan invända mot detta mitt tredje argument med att säga att jag överdrivit vad som sägs av ID-r eller kreationister. Jag borde steelmanna deras ord och då blir inte poängen att de kambriska djuren var ”fullt” utvecklade eller ”lika” utvecklade som idag, utan poängen är att dessa djurs utveckling var för stor för att kunna vara ett resultat av ”darwinsk” evolution. Eller, i den rena kreationismens fall, att de skapats i stort sett i den form de har i de fossila lagren utan att några väsentliga anatomiska delar tillkommit. Om jag hävdar värdet av steelmanning, ska jag inte leva som jag lär?

Som motinvändning vill jag framföra några saker.

1. Man ska inte steelmanna någon så att argumentet från denne förvanskas. Den retoriska effekten av allt jag hittills sett och läst i debatten går betydligt längre än denna steelmannade version.
2. Det är frånvaron av steelmanning hos ID-r och kreationisterna som utgör grunden för mitt påstående att de inte är pålitliga. Hur de framför sina argument är alltså väsentligt för min grundfråga: Vem ska jag lita på?
3. Jag bemöter också i dessa punkter en steelmannade versionen av ID-argumenten, även om jag påtalar att de utformats som halmgubbar.

Argument 4: Skillnaderna mellan olika fyla var mindre än skillnaderna mellan dessa första arter av djuren inom ett fylum och djurarter inom samma fylum idag

När man indelar djur och växter inom biologin så används ett klassifikationssystem som numera utgår från hur tidigt olika organismer skildes från varandra. Mycket förenklat och med flera steg överhoppade: Uppdelningen i arterna lejon och tigrar kom efter uppdelningen mellan släktet Panthera och andra kattdjur (Felidae). Uppdelningen mellan kattdjur och andra rovdjur (Carnivora) kom i sin tur längre tillbaka i tiden. Rovdjuren skiljde sig från andra däggdjur (en klass) som skiljde sig från andra ryggradsdjur (en understam) som skiljde sig från andra ryggsträngsdjur (en stam, en fylum). Ryggsträngsdjuren utvecklades alltså under dem kambriska explosionen, så långt vi vet idag. Ryggsträngsdjuren i sin tur har en övergripande taxonomisk grupp, en mellannivå mellan fylum och domän/rike, som vi alltså kallar tvåsidiga djur (Bilateria).

Det som utmärker stammarna/fyla är bland annat deras olika kroppsplaner (Baupläne). Men om nu de evolutionära avståndet är störst mellan olika fyla, borde inte då också detta vara vad som tar längst tid att uppnå? Mellan ryggsträngsdjur och de andra kända 34 fyla, exempelvis blötdjur (Mollusca), svampdjur (Porifera), nässeldjur (Cnidaria), plattmaskar (Platyhelmintes), rundmaskar (Nematoda), ringmaskar (Annelida), leddjur (Arthropoda), tagghudingar (Echinodermata), är avståndet större, sett till klassifikationen, än avståndet inom varje fylum. Är det då inte helt enkelt större skillnad mellan en trilobit funnen i Chengijangs lagerstätte och ovan nämnda haikouichthys från samma tid och plats än vad det är mellan haikouichthys och en tiger? Trilobiten är ju ett leddjur, inte ett ryggradssjur.

Just detta är ett återkommande tema inom ID och kreationism. Det skapades, säger de, större variation under några få årmiljoner, oavsett om det var 10 eller 30, av den kambriska perioden än vad som skapats på en halv miljard år sedan dess. Det måste väl motsäga evolutionen?

Svaret på denna invändning från Stephen Meyer med flera har mer än en komponent och invändningen bemöts på flera av de sidor som jag länkade till i mitt förra inlägg. Jag koncentrerar här på ett svar som jag redan nämnt: Kroppsplaner på fylum-nivå är inte det enda måttet att mäta evolutionärt avstånd. Det finns en annan Meyer att läsa om detta, C. Porter Meyer som författat artikeln Morphological Complexity Increase in Metazoans tillsammans med James W. Valentine och Allen G. Collins (Paleobiology 20(1994):2:131-142). I denna artikel visar de att ju längre evolutionen gått, desto fler olika slags celltyper kan djuren ha.

Djurgrupp	Antal celltyper	Ålder (årmiljoner)
Porifera	10	579
Cnidaria	14	560
Haemocoelic Bilaterian	30	560
Arthropoda	51	530
Echinodermata, Annelids	39	525
Agnatha	64	510
Cephalopoda	75	500
Actinopterygii	132	400
Amphibia	150	330
Diapsida	154	300
Aves	187	150
Hominidae	210	5

Byter vi måttstock från var på kroppen olika extremiteter och tentakler sitter till att se på celltyper, så är det ett betydligt mindre avstånd mellan de olika djuren under kambrium (30-40 celltyper) än vad det är mellan dem och oss idag (210 celltyper).

Denna utveckling är inte likadan i alla fyla. Somliga av dem verkar ha slagit i taket för sin utveckling. Det är inte förvånande. Följande citat klargör dels varför inte alla fyla har fortsatt utveckla en större komplexitet, men det påpekar också att evolutionen till en högra grad av komplexitet och diversifiering har fortsatt sedan kambrium.

Thus, at least some gaps between the different body plans of modern phyla are artefacts of extinction of ‘intermediate’ taxa, rather than fundamental evolutionary discontinuities. Furthermore, the morphospace occupied by Cambrian forms is much smaller than the morphospace occupied by living forms, even after accounting for non-preservation of soft features in most fossils. There has been extensive post-Cambrian expansion into new morphospace, notably by vertebrates and arthropods (Figure 1). While vertebrates and arthropods exhibit radically different body plans, they are unique among animals in that they have highly complex, articulated skeletons closely integrated with their entire bodies. This biomechanical advantage has helped them to continue to diversify and evolve novel adaptations to terrestrial and aerial environments. In contrast, most phyla have either soft bodies (e.g. annelids, nematodes) or simple and relatively inert skeletons (mollusks, brachiopods), and remain largely confined to aqueous environments [9].

Michael S.Y. Lee, James B. Dorey, Evolution: Dampening the Cambrian Explosion, Current Biology, Volume 28, Issue 23, 2018, Pages R1353-R1355, ISSN 0960-9822, https://doi.org/10.1016/j.cub.2018.10.012.

Kort sagt, skillnaderna ur evolutionär synvinkel mellan de kambriska djuren var mindre, trots att de av oss delats in i olika fyla, än vad skillnaderna är mellan dem och nutida djur och numera finns det en betydligt större variation i djurriket än vad som fanns då, de varierande utseendena till trots.

Snarare en flopp än en foul alltså!

Argument 5: Perioder av snabbare spurter och längre perioder av stasis är ett vanligt fenomen inom evolutionen

Det fanns en tid när evolutionen beskrevs som en ständigt pågående långsam utveckling, en kontinuerlig gradualism. Den tiden är sedan länge över. Idag är det ytterst få evolutionsforskare som är motståndare till delteorier som punkterad jämvikt, genetisk drift och adaptiv radiation. Kort sagt, evolutionsteorin har förändrats sedan 1960-talet. Precis som andra vetenskapliga teorier förändras.

Dagens atomteori liknar inte den som John Dalton föreslog år 1808. Ingen går runt och säger att Dalton hade fel för det. Ingen talar heller om ”Daltonska atomer”. Likväl talar evolutionskritiker ständigt om ”darwinism” eller ”neo-darwinism” och de återkommer hela tiden till hur denna darwinism inte stämmer med de fossila fynden eftersom den måste vara långsamt gradualistisk eller så är den falsk.

Det finns ingen annan retorik som återkommer lika ofta där hela den (från YEC till ID) kreationistiska rörelsen är så utstuderat lömsk som denna. Lösryckta och därmed missvisande citat av forskare som Stephen J. Gould och andra där de kritiserar den förlegade neo-darwinismen används som argument för ID eller direkt skapelse (quote mining). ID eller direkt skapelse utmålas som det enda tänkbara alternativet till ”darwinismen” (falsk dikotomi).

Jag brukar undvika värdeord som lömsk när jag talar om kreationism. Skarp kritik ska vara saklig och den motsatta sidans moraliska integritet bör inte ifrågasättas i en offentlig debatt. I detta fall har jag svårt att låta bli. Detta drag är så flitigt återkommande och det har påtalats så ofta utan bättring att det inte finns någon annan förklaring än att det inom ID-r och kreationismen råder en kultur där detta beteende är en väsentlig del av rörelsernas kollektiva ethos. Jag har i mina studier av kreationismen bara en enda gång sett någon i ledande ställning ta avstånd från beteendet och det avståndstagandet har klingat för döva öron. (Jag syftar på Todd Wood, om någon undrar.)

Nutida evolutionsvetenskap påpekar att det förväntade resultatet av evolutionen ofta är perioder av relativ stabilitet hos en art (stasis) ihop med kortare perioder då evolutionen spurtar.

Bilden kan ge intryck av att avbrotten är ögonblickliga, men det som avses är att hastigheten är så snabb att den inte ger avtryck i de fossila lagren. Här återkommer jag till min bild på Wilt Chamberlain. Ingen filmade hans hundrapoängsmatch. Ingen fotograferade ens stillbilder under själva matchen. När den var slut var det bara en person som hade sinnesnärvaro nog att åtminstone dokumentera händelsen på något sätt och han tog bilden i omklädningsrummet efteråt. På ett liknande sätt fungerar de fossila fynden. De är ögonblicksbilder. Vad som händer mellan dem behöver rekonstrueras.

Sådana rekonstruktioner kan behöva ändras allteftersom fler detaljer i bilderna studeras och när ytterligare bilder hittas. Självklart finns det då en viss oenighet om vad som är den bästa rekonstruktionen och dogmatism kan smyga sin in överallt, inte minst hos personer som Richard Dawkins som gjort evolutionen till sin världsbild och inte bara en vetenskaplig förklaringsmodell. Men det får stå för honom. Inte vetenskapen.

Tänk nu att att någon som inte känner till så mycket om basket ser bilden på Wilt hållandes pappret med siffran 100. ”Omöjligt”, kanske denne säger. ”Den genomsnittlige NBA-basketspelaren gör 10-15 poäng per match. Det krävs fem spelare att göra 100!” (Lägg siffran fem på minnet.) Försvaret kanske då påpekar att vi sett andra göra många poäng i en match, och att det filmats. ”Det hjälper inte. Ingen har någonsin blivit filmad som gjort över 81 poäng, och då gjorde han (Kobe Bryant) 7 trepoängare. På Wilts tid fanns inga treor. Inte nog med det. Av Wilts 100 poäng skulle 28 ha kommit på straff. På 32 försök. Wilt sköt i snitt 51,1 % på sina straffar. Han missade nästan varannan! Skulle han helt plötsligt ha satt 7 av 8 straffar?”

Det finns en väsentlig skillnad på Wilt Chamberlains hundrapoängsmatch och den kambriska explosionen, nämligen ögonvittnen och officiellt förd statistik från matchen. Jämförelsen är en illustration av mitt argument, inte argumentet i sig. Och poängen som den ska illustrera är att det finns ett normalt tempo (10-15 poäng per match, evolutionära intervall av relativ stasis), men att det inte utesluter att tempot ibland är högre (40-60 poäng på en match, snabbare biologisk utveckling) eller otroligt högt (100 poäng, den kambriska explosionen och några andra tillfällen).

Evolution sker alltså inte med en kontinuerlig hastighet och explosiva förlopp har inträffat flera gånger. Den kambriska explosionen kom först och är mest fascinerande, men The Great Ordovician Biodiversification Event (GOBE), en serie explosionsartade snabba evolutionära förlopp under ordovicium, perioden som följde kambrium, skulle åtminstone kunna vara evolutionens 81-poängmatch. Ibland går det helt enkelt snabbt.

Den som kritiserar evolutionsteorin idag som om den skulle vara falsk om den tillät växlingen mellan snabbare spurter av utveckling och perioder av relativt små förändringar är antingen okunnig eller oärlig i sin argumentation.

Argument 6: Flera omständigheter gjorde ett evolutionärt språng möjligt och sannolikt

När Ingemar Stenmark var som mest överlägsen i slalom hade det en enkel förklaring. Han var den förste att slå undan den nyligen införda böjliga käpparna med handen så att han kunde åka närmare dem. När den relativt mediokre skidåkaren Bill Koch vann världscupen 1981/82 så berodde det på att han var den förste att ta skatingskär, medan alla andra fortsatte saxåka. Skatingstilen hade gjorts möjlig genom utvecklingen av skidor, bindningar och pjäxor. Också basketen hade utvecklats dramatiskt åren innan Wilt gjorde sin entré i NBA. 1954 infördes skottklockan och under åren som följde blev spelet snabbare och öppnare.

Med dessa idrottsjämförelser vill jag visa att kvantsprång framåt följer på ändrade förutsättningar. Om ett antal förutsättningar ändras i raskt tempo för livet på jorden så är det ett förväntat resultat att snabb evolution kan följa. Ju mer forskarna studerar övergången från ediacara till kambrium, desto tydligare framstår inte bara att nya förutsättningar kom att råda, utan alltmer kan man inom vetenskapen förklara i detalj hur dessa förutsättningar uppstod.

Det går inte här att räkna upp alla tänkbara förklaringar till att evolutionen under kambrium blev så snabb, men några viktiga beståndsdelar bör nämnas.

1. Ediacaraperioden avslutades med en massutrotning. Många typer av djur försvann under kort tid. Detta öppnade upp biologiska nischer för de kambriska djuren att fylla. Eftersom konkurrensen inte var så hård var heller inte mutationer i arvsmassan lika ofta skadlig ur överlevnadssynpunkt. Neutral evolution gjordes därmed möjlig i ovanligtstor grad, vilket påskyndade utvecklingen av nya kroppsplaner.
2. Jordens klimat förändrades från att ha haft globala långvariga istider (snowball earth) till ett varmare klimat.
3. Syrehalten i biosfären förändrades relativt hastigt. Detta pågår det mycket forskning kring och många resultat är preliminära. Det finns dock en framväxande konsensus om att syret bör ha spelat en nyckelroll.
4. En hastig ökning av mängden kalcium i havsvattnet gjorde det möjligt att utveckla skal och skelett. Att en sådan ökning skett anses relativt säkerställt. Vad den berodde på är mindre färdigutrett. Som jag bedömer forskningsläget som lekman.

Bonusfilm: I allt detta kan maskar ha spelat en nyckelroll.

Bonusreflektion om uniformism

Inom vetenskapen antar man att fysikens grundläggande mönster är detsamma idag som för miljarder år sedan och att de är likadan i Vintergatan som i de galaxer vi observerar miljarder ljusår bort. Detta är ett filosofiskt antagande som gör vetenskap möjligt. Detta får konsekvenser för geologin och paleontologin och begreppet uniformism återkommer ofta i kreationisters artiklar, tal och böcker. Är du oinsatt i den delen av debatten kan du hoppa över nästa stycke, men jag finner här en ironi, värd att påpeka.

När ekologiska system existerat under lång tid är djuren inom dem tydligt anpassade till sina nischer och en förändring av deras egenskaper, deras fenotyp, är därför nästan alltid negativ ur överlevnadssynpunkt.Detta är fallet med de djur och växter vi ser idag. Intressant nog använder kreationister ofta argumentet att mutationer i stort sett alltid är skadliga, för det är det enda som vi har kunnat observera, och då utnämner de detta som en allmängiltig regel, trots att det är ett ”uniformistiskt” antagande, så som de själva använder begreppet.

Över huvud taget är själva idén att evolutionen ska antas pågå i en stadig och jämn hastighet ett ”uniformistiskt” antagande som kreationister pådyvlar vetenskapen trots att det inte är så som evolutionsläran uttrycks idag.

Utvärdering av argumenten i nästa inlägg

Ovan har jag presenterat 6 argument som talar för normalvetenskapen och mot ID och annan kreationism utifrån den kambriska explosionen. Jag har påvisat att det finns goda indikationer på att evolution har skett före, under och efter kambrium, och jag har påvisat att explosionen snarare var som en brand som tog högre fart, snarare än en explosion ur intet. En mer fullständig utvärdering kommer i nästa inlägg. Detta är redan ganska långt. Men svaret på frågan hur mycket snabbare än vanligt evolutionen gick under kambrium kan jag ge redan nu.

Svaret är fem (5). Evolutionen under kambrium gick ungefär fem gånger snabbare än normalt, enligt forskares beräkningar gjorda de senaste årtiondena. (Denna siffra är vad jag kunnat finna som lekman. Jag förutsätter att det kan finnas undersökningar med avvikande resultat, men knappast någon som drastiskt avviker.) Med tanke på vad vi vet om att evolution ibland går snabbt och ibland långsamt och att det fanns flera faktorer som gjorde snabbare evolution möjlig, så är denna hastighet inte på långa vägar ett oöverstigligt hinder för normala evolutionära mekanismer. Att använda den kambriska explosionen som ett murbräckeliknande argument är därför inte möjligt.