Jason Lisle’s ‘Instant Light’ Model Fails the Common Sense Test

Why Common Sense — and Mars Rovers — Prove Light Isn’t Instant

You don’t need to be an astrophysicist to see the flaw. Sometimes, all it takes is common sense.

Discussions about creationism often drown in technical jargon — relativity, cosmology, redshifts, synchrony conventions. Many readers assume they’re not qualified to follow along. Some simply do not wish to engage in highly detailed discussions and choose to trust someone, with whom they already agree.

But sometimes, what’s needed isn’t math. It’s common sense — grounded in what we already know about how light and communication work. That’s the approach I want to take in this post.

Author’s note: I usually write in Swedish, but this time I wanted to make an argument accessible to an international audience. Some of the phrasing below was produced or refined with the help of ChatGPT, but the idea and reasoning are my own.

It is also unusual since some parts of the text have been written by ChatGPT. But the argument is mine. The idea is mine. The instructions to ChatGPT are from me. And I edited the text afterwards. Before we got to an article there also was a lot of back and forth between me and the bot, where I gave it further instructions. There are many ways to use AI while writing. I am experimenting.

I will look into what is known as the Distant Starlight Problem. If the light and radio waves from stars and other objects in the universe have traveled millions and billions of years to reach us on earth, is that not an argument for an old universe? Today, I will refute one explanation from the Young Earth Creationist (YEC) crowd.

Fortsätt läsa

Vad det egentligen innebär att tolka Bibeln bokstavligt

Serie: Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 2.

Påminnelse: Denna serie riktar jag till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Bokstavlig bibeltolkning kräver väl ingen förklaring? Är det inte världens enklaste sak att beskriva? Man läser ju bara ”som det står”. Det kan man tro, men det är bara att titta på hur påstått bokstavlig tolkning skiljer sig från den ene fundamentalisten till den andre och från den ena generationen till den andra, för att se att det inte räcker. I detta inlägg tänker jag reda ut vad som egentligen döljer sig bakom dessa fraser innan jag i nästa konstruerar en bättre beskrivning av denna hermeneutik än hur den normalt beskrivs.

Så har du någonsin använt eller hört fraser som ”Bibeln ska läsas rättframt”, ”Bibeln ska läsas naturligt”, ”Bibeln behöver inte tolkas, man ska läsa som det står” eller liknande så är detta inlägg för dig!

Kreationisters hermeneutik

För många är kreationism kontaktytan med den fundamentalistiska tolkningen. Jag kommer därför att koncentrera mig på just kreationismen.

Det största problemet för denna fråga är att kreationisterna sällan klarar av att korrekt beskriva sin egen hermeneutik på en tillräckligt detaljerad nivå för att diskussionen ska fungera. Inte sällan hörs fraser som att man inte alls ska ”tolka” Bibeln utan ”läsa som det står”. Som det ofta sagts, en fundamentalist är någon som (i värsta fall) inte tror sig ens ha en hermeneutik. Jag tar därför några återkommande fraser som jag hört och förtydligar dem. De är till stor del överlappande, men jag renodlar dem i min behandling av dem.

Det är en god idé att fräscha upp minnet om vad jag skrev i inlägget Fatta fundamentalismens faser, översikt och första fasen innan du läser vidare.

Fortsätt läsa

Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 1, introduktion

Denna serie riktar jag speciellt till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Det som gör fundamentalism till vad den är skulle man kunna tro är dess syn på Bibelns inspiration, men det är inte sant. Den blir vad den är genom tron att inspirationen enbart kan göras rättvisa med en specifik tolkningsmetod (hermeneutik). Så hur ser en fundamentalistisk hermeneutik ut? Svaret är att det varierar mer än vad folk i allmänhet tror. Rörelsen i dess olika historiska och nutida tappningar rymmer variationer och grader av trohet mot den hermeneutik man själv säger sig stå för. Detta gäller i allra högsta grad fundamentalismen i nutida tappning med sin starka betoning på ungjordskreationism.

Jämfört med fundamentalismen för 100 år sedan har problemet med godtyckliga tolkningar blivit värre!

Som vanligt är det ett kolossalt bekymmer att ordet fundamentalism används så svepande. Det kan inkludera hyperkarismatiska trumpprofeter, vars hermeneutik gör alla äkta fundamentalister helt förfärade. Det används ofta som benämning också på vanliga evangelikaler, som Billy Graham, trots att de äkta fundamentalisterna starkt ogillade hans ekumeniska och teologiska initiativ. Thomas Kidd skriver på The Gospel Coalitions webbplats att benämna någon fundamentalist hjälper föga i diskussioner. Likväl finns det de som har en sådan hermeneutik och beskriver den på just de sätt som jag ska gå igenom i denna serie.

Det finns alltså en äkta fundamentalism också idag, men dess verkningar inom kyrkorna är oftast partiell, snarare än konsekvent genomförd. I dessa inlägg kommer jag att koncentrera mig på hur den påverkat skapelsefrågan och tolkningen av urhistorien (1 Mos 1-11). Det är en i allra högsta grad korrekt benämning av den kreationistiska bibeltolkningen att kalla den för just fundamentalism. Försök dock tänka bort ordets negativa klang. Mitt syfte är inte att argumentera genom att använda ord som ger negativa känslomässiga associationer Jag kommer också kort att titta på den andra typen av texter där skillnaden mellan evangelikal tolkningsmetod och fundamentalism blir som allra tydligast, nämligen de apokalyptiska texterna.

Fortsätt läsa

När teistisk evolution är farlig för tron och Equmeniakyrkans problem, del 1

Teistisk evolution kan vara farligt för den kristna tron. Det hade du kanske inte väntat dig att jag skulle säga, men så är det. De kreationister som säger detta har alltså en poäng. Men frågan kräver ett mer utförligt svar. Den behöver besvaras genom att omformuleras så här: Under vilka omständigheter kan det vara farligt för tron att ändra uppfattning från kreationism till teistisk evolution och under vilka omständigheter är det inte farligt? Samtidigt som jag planerat det svaret har en diskussion blossat upp om varför Equmeniakyrkan krymper. Magnus Hagevi skrev att det bland annat kan förklaras med intern sekularisering/inre sekularisering. Diskussionen blev snabbt polariserad. Jag tänker behandla båda dessa frågor tillsammans, eftersom de är komplementära.

Frågorna som vi ställer är enkla. Varför lämnar somliga församlingsgemenskapen och eventuellt också sin kristna tro? Varför är det ibland svårt att förmedla tron till en efterföljande generation? Vad hindrar från och vad lockar människor till en kristen tro, om de idag saknar den?

Svaren är desto svårare, för det tycks vara en stark tendens i samtalen att problemet är hur andra formulerar och lever sin tro. Den egna versionen upplever vi ju alla normalt som attraktiv, tillsammans med våra likasinnade, och då är det enkelt att föreställa sig att den upplevelsen är någorlunda allmängiltig. Men här behöver vi gå djupare in i frågan!

Träkyrka som håller på att välta, med ruttna brädor.
Är det hit vi är på väg?
Fortsätt läsa

En guide till att övertala mig

Du kanske inte tycker som jag i en specifik fråga och därför vill du framföra din åsikt så att jag ändrar mig. Spännande! Låt oss samtala! Det kan ju hända att jag ändrar mig. Det har hänt förr. Ingen av oss född eller pånyttfödd med en perfekt uppsättning åsikter. Inte heller jag. Om jag aldrig ändrar mig så visar det bara att jag inte ärligt söker sanningen. Det vore tråkigt om jag missade sanningen bara för att jag (till synes) vill vinna debatten.

Nu kanske du som läser detta tror att jag luras. Du har försökt tala mig till rätta utan att lyckas. Det är det vanligaste resultatet. De åsikter jag framför offentligt är sällan av den arten att jag inte efterforskat frågan ingående och därför är det inte enkelt att hitta en svag punkt som jag inte tänkt på. Tro mig dock. jag ändrar mig ibland. För min egen skull för jag bok över områden där min åsikt förändrats. Den inkluderar både justeringar och dramatiska förändringar. En gång i tiden var jag exempelvis kreationist, som du vet. Det är jag inte längre. En gång hade jag en liknande syn på andedopet som man hade inom klassisk pingstväckelse, med tungotal som ”första tecken” på Andens dop. Det har jag inte längre.

Porträtt på mig
Detta är jag, väntandes på dina bästa argument!

En gång bytte jag åsikt på fläcken. En vän som läste till läkare berättade att 2 av 3 befruktade ägg hos människor aldrig ens påbörjar sin utveckling till människor. De följer med mensblodet ur kroppen och ingen vet att en befruktning skett. Två sekunder senare hade jag en annan syn på när det mänskliga livet börjar än vad jag hade fram tills dess. 2 av 3 av Gud skapade människor genom alla tider kan omöjligen ha dött innan det befruktade ägget delats en enda gång. Människoblivandet i teologisk mening måste ske senare. (Jag har sedan dess följt upp hans påstående och fått det bekräftat, samt hittat andra argument för samma åsikt. Idag kommer jag nog inte svänga igen lika snabbt.)

Så hur ska du göra för att övertala mig? Låt mig hjälpa dig på traven.

Fortsätt läsa

Hur jag slutade vara kreationist, del 3a, den avskräckte mig

För 4 och ett halvt år sedan skrev jag mitt första inlägg om skapelse och evolution. Det var inte tänkt att bli en massa inlägg, men det var som att öppna en dammlucka. Frågor, mothugg och andra reaktioner har kommit i mängd. Till slut blev jag utnämnd till Sveriges främste (sic!) förespråkare av teistisk evolution av en känd kristen ledare. Det får stå för honom, men helt klart har frågan blivit större för mig än vad jag planerat.

Det kan vara skäl nog att fortsätta min berättelse om hur jag själv slutade vara kreationist. Det var en process med flera olika aspekter. I dagarna har jag fått så många frågor om en av dessa att jag väljer att berätta just om den, även om kronologin blir fel. Det jag hoppar över är hur min exegetiska kompetens ökade så att jag insåg problemen med mina tidigare tolkningar av Bibelns skapelsetexter. I stället kommer här en redogörelse för hur jag insåg att de kreationistiska organisationerna och talesmännen inte är pålitliga.

Jag pausar min serie om den kambriska explosionen. Stephen Meyer har kommit ut med en ny bok, Return of the God Hypothesis, som är direkt relevant för det jag tänkt att skriva i nästa inlägg i den serien. Även om jag tror mig veta vad typ av resonemang som han för i boken är det inte mer än rätt att jag sätter mig in i den innan jag fortsätter.

Jag har flera gånger nu sagt att ingen enskild kan ha all den expertkunskap som krävs inom hebreiska, grekiska, exegetik, historiska skapelsetexter i andra kulturer, tolkningshistoria, metafysik, epistemologi, vetenskapsfilosofi, vetenskapliga metoder, mentalitetshistoria, systematisk teologisk metod, geologi, paleontologi, zoologi, evolutionslära, astrofysik, kosmologi, relativitetsteorin, sannolikhetslära, matematisk modellering, DNA, med mycket, mycket mera, som krävs för att kunna bedöma alla de argument som dyker upp i dessa debatter. Vi måste lita på andra. Frågan är på vem?

Guds finger och Adams finger möts, del av målning av Michelangelo, Sixtinska kapellet
Fortsätt läsa

Föreläsningar och seminarier av Lars Gunther om skapelsen och vetenskapen

Jag kommer gärna till bibelskolor, församlingar och skolor för att tala om skapelsen och vetenskapen. I detta inlägg beskriver jag mig själv och möjliga upplägg. Mitt erbjudande har funnits några år men i och med att boken Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution har kommit ut i december 2020 är det värt att påminna om det.

Jag får ofta frågan om jag vill debattera med någon kreationist. På slutet förklarar jag också varför jag än så länge tackat nej till detta.

Fortsätt läsa

Kreationisters vanligaste missförstånd om mig

Ett återkommande problem när jag diskuterar skapelsefrågorna är att det framförs argument som utgår från missförstånd eller lösa antaganden om vem jag är, hur jag förmodas ha kommit fram till mina slutsatser och vad som är innehållet i mina argument. Kort sagt, påhitt och gissningar ersätter att göra exeges (en metodisk och vederhäftig tolkning) av vad jag faktiskt säger. (Jag beskrev vikten av detta i mitt andra inlägg om Steelmanning.) Det är helt naturligt att jag ibland är oense med andra människor och det är självklart tillåtet att framföra sina avvikande åsikter och skarpa argument för dem. Problemet är inte att vi är oense. Problemet är när oförmåga eller ovilja gör att jag gång efter annan bemöts som om jag sagt något annat än det jag egentligen står för.

Jag har säkert gjort motsvarande fel i många diskussioner under årens lopp och det förekommer från alla parter i alla slags debatter. I diskussion med kreationister förekommer detta dock titt som tätt. Jag tänker därför lista några av de vanligaste felaktiga beskrivningarna som jag ser dem göra av mig och min position . Jag avslutar med en diskussion om varför jag tror det är så vanligt att just kreationister agerar på det här sättet. Jag är då bara ett exempel, ganska obetydligt i det stora hela, men ändå en del av en tendens.

  • Om du ser någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter så vet du att den personens motargument är dåliga.
  • Om du är någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter ber jag dig läsa vad jag skriver en gång till!
  • Om ditt teologiska system inte tillåter dig att göra någon annan tolkning av mig behöver du omvärdera det!
Det här är jag i mars 2020, med lite Photoshop för att kompensera för att mina glasögon är väldigt starka.
Fortsätt läsa

Den kambriska explosionen talar mot intelligent design, del 2

Jag driver tesen att god teologin stödjer normalvetenskapen, inte ID, när vi kommer till den kambriska explosionen. Jag känner ingen annan som utvecklat detta argument på det sätt som jag gör och tänker därför att jag behöver vara noggrann. Det blir därför en hel serie inlägg. Detta är det andra.

I detta inlägg kommer dessa båda punkter från min planering.

  1. Sammanfatta vad som menas med den kambriska explosionen för den som är obekant med begreppet
  2. Förklara varför detta antas vara ett argument mot evolutionen och vad som ger detta argument dess speciella plats i ID-arsenalen av argument. Så långt behöver jag göra argumentet största möjliga rättvisa.

Min argumentation börjar försiktigt först i nästa inlägg och tar sedan fart på allvar i inlägget därpå. Men även om du är bekant med det sätt på vilket ID-rörelsen och kreationister använder den kambriska explosionen tror jag att mitt sätt att återberätta deras argumentation kan vara läsvärd. Jag kommer att lyfta fram en aspekt som sällan är uttalad och som därför kan vara ganska förvirrande.

Fantasifulla djur och växter i havet
Hur man kan föreställa sig havet under den kambriska perioden.
Fortsätt läsa

Steelmanning, debattens bästa vän, del 2

Steelmanning handlar om att lyfta fram den motsatta sidans argument om möjligt bättre än vad de själva förmår göra, och först därefter föra fram sin egna motargument. Jag påbörjade en utläggning om ämnet i mitt förra inlägg. Här kommer fortsättningen.

I detta inlägg kommer jag ta upp följande aspekter:

  1. Kompletterande förhållningssätt och begrepp.
  2. Vikten av att göra exegetik (metodiskt medveten och noggrann tolkning) av meningsmotståndares ord.
  3. Missförstånd om steelmanning.
  4. När steelmanning inte bör användas.
Stålmannens logotyp
Fortsätt läsa