Serie: Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 2.

Påminnelse: Denna serie riktar jag till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Bokstavlig bibeltolkning kräver väl ingen förklaring? Är det inte världens enklaste sak att beskriva? Man läser ju bara ”som det står”. Det kan man tro, men det är bara att titta på hur påstått bokstavlig tolkning skiljer sig från den ene fundamentalisten till den andre och från den ena generationen till den andra, för att se att det inte räcker. I detta inlägg tänker jag reda ut vad som egentligen döljer sig bakom dessa fraser innan jag i nästa konstruerar en bättre beskrivning av denna hermeneutik än hur den normalt beskrivs.

Så har du någonsin använt eller hört fraser som ”Bibeln ska läsas rättframt”, ”Bibeln ska läsas naturligt”, ”Bibeln behöver inte tolkas, man ska läsa som det står” eller liknande så är detta inlägg för dig!

Kreationisters hermeneutik

För många är kreationism kontaktytan med den fundamentalistiska tolkningen. Jag kommer därför att koncentrera mig på just kreationismen.

Det största problemet för denna fråga är att kreationisterna sällan klarar av att korrekt beskriva sin egen hermeneutik på en tillräckligt detaljerad nivå för att diskussionen ska fungera. Inte sällan hörs fraser som att man inte alls ska ”tolka” Bibeln utan ”läsa som det står”. Som det ofta sagts, en fundamentalist är någon som (i värsta fall) inte tror sig ens ha en hermeneutik. Jag tar därför några återkommande fraser som jag hört och förtydligar dem. De är till stor del överlappande, men jag renodlar dem i min behandling av dem.

Det är en god idé att fräscha upp minnet om vad jag skrev i inlägget Fatta fundamentalismens faser, översikt och första fasen innan du läser vidare.

”Bibeln ska läsas enkelt/naturligt”

Ofta används på engelska uttrycket the plain meaning för att beskriva hermeneutiken. I likhet med förra punkten handlar denna om att det finns en enkel, uppenbar mening i orden. Charles C. Ryrie (1925 – 2016), lärare vid Dallas Theological Seminary uttryckte det så här:

If God be the originator of language and if the chief purpose of originating it was to convey His message to humanity, then it must follow that He, being all-wise and all-loving, originated sufficient language [observera detta] to convey all that was in His heart to tell mankind. Furthermore, it must also follow that He would use language and expect people to understand it in its literal, normal, and plain sense. The Scriptures, then, cannot be regarded as an illustration of some special use of language so that in the interpretation of these Scriptures some deeper meaning of the words must be sought.

Mina betoningar

Här finns mycket att packa upp. Mest intressant av alla är frasen ”originated sufficient language”. Där finns den bärande premissen för denna hermeneutik och den är värd en egen artikel, men för stunden vill jag främst beskriva hur denna tolkningsskola fungerar, inte debattera dess filosofiska grundval.

David L Cooper (1886-1965), som doktorerade vid den fundamentalistiska högborgen Bob Jones University, formulerade sig så här:

“When the plain sense of scripture makes common sense, seek no other sense; therefore, take every word at it’s primary, ordinary, usual meaning unless the facts of the immediate context, studied in light of related passages and axiomatic and fundamental truths, indicate clearly otherwise.”

”Literal” is used to emphasize the thought that every word must first be taken literally as expressing the exact thought of the author at the time when it was used [sic!]; and one is not to go beyond the literal meaning of the Scriptures unless the facts of the context indicate a deeper, hidden or symbolic meaning.

Mina betoningar

Lägg märke till fraserna ”the exact thought” och ”at the time it was used”. Jag ska återkomma också till dem i kommande inlägg.

Coopers beskrivning rymmer nyanser som sällan märks när fundamentalismen kritiseras. Men den märks inte heller alltid när fundamentalister själva beskriver sin bibeltolkning i debatter. Då kommer oftast Coopers ord i sin kortform: ”When the plain sense makes perfect sense, seek no other sense, otherwise you will learn nonsense.” I daglig debatt glöms också Coopers ord om att orden ska tolkas utifrån hur de uppfattades när de nedtecknades – ”at the time when it was used”.

Nu kan man hitta evangelikala teologer, som Bernard L. Ramm (1916 – 1992), som stod Billy Graham nära och var en av de som startade Fuller Theological Seminary, som formulerar sig ganska snarlikt. Det räcker inte att diskutera orden ovan (tolkade bokstavligt), utan man måste också titta på utförandet i praktiken av denna hermeneutik. Ramm hamnade trots snarlika formuleringar just på den här punkten i en tolkning som klart skiljde sig från fundamentalismen.

Här finns det några tekniska frågor, men huvudfrågan menar jag är psykologisk. Jag tar de tekniska först. Här är nyckelfrasen ”såvida inte fakta indikerar en djupare, dold eller symbolisk mening”. Frågan är vad som räknas som sådana fakta? För hundra år sedan var det i princip knappt någon fundamentalist som ifrågasatte geologins tal om en hög ålder på jorden. För 50 år svängde det och idag har det blivit en trosartikel för många fundamentalister att tala om en ung jord.

För en fundamentalist är det väldigt mycket som ska till för att något ska räknas som en klar och tydlig indikation på att en text inte ska tolkas bokstavligt, medan det för en evangelikal inte krävs lika mycket. Att tolka text bildligt för att den tillhör en annan genre än ”historia” utgör ett hot mot det fundamentalistiska tolkningssystemet och kommer därför mötas av ett starkt motstånd, men rent principiellt vore det möjligt enligt Coopers ord.

Det jag påtalat flera gånger är att det som subjektivt upplevs som självklart i själva verket är resultatet av en vana. Jag ska i kommande inlägg visa att det i själva verket finns absurda växlingar mellan det som anses vara uppenbara bokstavliga sanningar och det som tolkas på annat sätt, men kreationisterna är så vana vid att bortse från dessa absurditeter att de inte ens registrerar vad de gör.

Jag skrev därför i mitt kapitel i Apologias bok om skapelse och evolution att mitt främsta problem inte är de andras argument, utan vanan. Väl inrotade tolkningsvanor känns ”naturliga”, ”enkla” och ”uppenbara” medan andra tolkningar känns ologiska även om de egentligen inte är det.

Jag tror i likhet med kreationisterna att Gud talar klarspråk, men det som var klarspråk för de första mottagarna är inte alltid klarspråk för oss idag, eftersom vår förförståelse är annorlunda. Och lika lite som Gud kan rita fyrkantiga cirklar kan Gud anpassa sitt tal till två från varandra avvikande kulturer samtidigt.

”Bibeln är begriplig för alla”

Bibeln betyder, enligt fundamentalismen, i princip vad en vanlig nutida läsare tror att den betyder. Det behövs ytterst lite förkunskaper. Kunskap om grundtextens språk och kultur och sedvänjor hos de första mottagarna kan tänkas ge en djupare förståelse och levandegöra texten men med negligerbara undantag ger sådan kunskap inte till att tolkningen förändras till något annat än det läsaren först tänkte.

Eftersom Bibeln antas vara begriplig är det enkelt att dra slutsatsen att det måste vara något fel på personen som inte tolkar bibeltexten på samma sätt. Vi saknar tro, vi är förledda, vi är förhärdade, vi vågar inte följa det vi innerst inne vet är rätt, etc. Med Ken Hams favorituttryck: Vi är kompromissande. Ju enklare man tycker det är att inse hur riktig den egna åsikten är, desto större blir frestelsen att demonisera sina meningsmotståndare.

Detta är en övertolkning av läran om Bibelns tydlighet, dess perspikuitet, och/eller en övertolkning av löftet om att Anden ska hjälpa oss till sanningen. Det är sant att Bibelns huvudbudskap är enkelt att uppfatta, men det är också sant att annat kan vara svårt att förstå (2 Pet 3:16) och att vi i Guds församling har utrustats med lärare, som förväntas kunna mer än andra (Heb 5.12).

Å andra sidan, reformatorernas lära om Bibelns perspikuitet och att Anden hjälper oss alla förstå vad vi läser innebar ett bemyndigande av gemene man utan vilken all senare tids demokrati är otänkbar. Det är viktigt att komma ihåg att inte göra detta till antingen-eller frågor.

Exkurs om motsatt problematik

Somlig karismatiker gör här raka motsatsen. De letar efter dold ”uppenbarelse” som inte alls framgår på ett enkelt sätt i texten. Genom sådan ”uppenbarelser” antas vi kan kunna leva i högre grad av seger, i större mått av Andens kraft, etc. Skillnaden mellan denna karismatiska tolkning och det jag efterlyser är att den är frikopplad från exegetik och vad orden faktiskt säger. Den är snarare esoterisk och gnostisk. Anden tros direkt uppenbara sanningar som är helt frikopplade från studium av texten och som därför inte heller kan diskuteras om de är korrekta eller inte. Orden är i denna modell snarare en språngbräda till att hitta en idé än det som förmedlar innebörden av idén.

Problemet vad som händer med den som inte följer den påstått andeinspirerade textutläggningen blir än värre. Det enda som kan användas för att pröva en sådan enligt spelets interna regler är känslan. Dessa känslor kan i sin tur väldigt lätt ifrågasättas av Ledaren, Ledarens anhängare och till sist den enskilde själv.

Potentialen för missbruk är här mycket stor. Eftersom de påstådda andliga sanningarna är så fördolda att ingen ser dem utom några få predikanter och de i sin tur utlovar fantastiska segrar till alla som lär av dem, leder det till att de sedan kan sälja böcker, DVD:er, etc med sin undervisning för stora pengabelopp. Rikedomen de skaffar sig på det sättet blir sedan ett tecken på att deras undervisning fungerar. De lever ju i ”seger”.

Det kan väl tilläggas att predikanter misshandlat bibeltexten på liknande sätt, alldeles utan någon påstådd andlig uppenbarelse, också i mitt kyrkosamfund.

Bibeln ska läsas som det står, bokstavligt

Detta är de kanske vanligaste uttrycken. Som jag skrev i mitt inledande inlägg i den här serien antas detta vara en självklar konsekvens av Bibelns inspiration. Det är det inte.

Det är också lätt att visa att kreationister inte läser texten ”som det står”.

1. Vad som anses vara möjligt att tolka bildligt och inte skiftar över tid. Också kreationister omtolkar vad som antas vara bokstavligt, gång efter annan, vilket jag visat i tidigare inlägg, som detta och detta. Bekymret är inte att sådana omtolkningar i sig blir gjorda, utan att de blir godtyckliga. Det syns på att kreationisterna själva är inbördes oense om när de ska göras och inte.
2. För att bevara tron på att vissa inslag i texten är bokstavliga behöver saker läggas till som inte finns i texten från början. Till slut finns det ett berg av sådana interpoleringar, inskjutna idéer som i sin tur kräver ansenlig möda för att försvara. Bergen täcktes då inte bara av vatten under syndafloden, utan de massiva bergskedjorna bildades under den, Och floden åtföljdes av massiva tsunamis i mängd och otaliga gigantiska vulkanutbrott. I princip ska alla de händelser som normalvetenskapen beskriver hända under en period av flera hundra miljoner år stoppas in i ett enda år. (Är du oklar över omfattningen av detta kan du lyssna på avsnittet Är berättelsen om Noas ark möjlig? (Säsong 3, episod 12) av Genesispodden.)
3. Vad i texten som tolkas bokstavligt och vad som tolkas bildligt utgår inte från texternas inre logik, varken deras genre eller grammatik, utan blir godtyckligt. Detta ska jag detaljerat ge exempel på i kommande inlägg.

Om punkt 3: I debatter sägs växlingarna kunna förklaras på tre sätt.

1. De är ”självklara”, vilket enkelt motbevisas av att de genom historien och inom de fundamentalistiska rörelserna tolkas på olika sätt. Jag kommer att ge exempel på detta i kommande inlägg.
2. Vetenskapen visar vad som är bildligt och inte. Denna förklaring motbevisas av att det är högst godtyckligt vilka vetenskapliga resultat som kan antas vägleda tolkningen av texten och inte. För hundra år sedan accepterade alla fundamentalistiska ledare att jorden hade hög ålder. Idag ytterst få.
3. Det syns av Bibelns interna användning av orden. Skrift förklarar skrift-principen sägs då vara tillräcklig för detta. Exempel: Hur vet vi att Bibelns tal om himlavalvet ska tolkas bildligt? För att Bibeln också talar om regn ur moln. Här är det enkelt att visa att fundamentalister hittar sådant skriftstöd för bildliga tolkningar när det passar dem och att de ignorerar dem när det strider mot deras invanda läror.

Det finns en sak man inte får göra, enligt fundamentalismen, för att se vad som är bildligt och inte, nämligen att hänvisa till de första mottagarnas föreställningsvärld. Det skulle ju vara att erkänna att Bibeln inte är begriplig, enligt ovan. Till sist återstår ett enda svar som egentligen gäller: Vad som är bildspråk och inte avgörs av den egna tolkningstraditionen, så som den genom historien har mejslats fram, genom en mängd kontingenta faktorer. Vi är tillbaka på att det handlar om vanan! Att läsa som det står blir i praktiken detsamma som att läsa som man brukar.

Exkurs: Jämförelse med evangelikal och liberalteologisk hermeneutik

Nutida liberalteologi är inte lika fokuserad på att ifrågasättande av bibeltextens sanning utifrån vissa slags historisk-kritiska metoder som den varit tidigare. Eller rättare sagt, detta grundläggande ifrågasättande av texternas sanning är så etablerad att detta snarast är en icke-fråga. I stället har fokus legat på hur man ska kunna hitta tillbaka till Bibeln så att den på nytt spelar en roll för det egna livet och teologin. Ett svar som blivit känt genom exempelvis K. G. Hammar, är att hela Bibeln ska läsas som ”poesi”, utan några anspråk på att vara sanning i vardaglig mening. Här är avsaknaden av hänsyn till texternas genre minst lika stor som inom fundamentalismen, fast med omvänt perspektiv.

Evangelikal hermeneutik är alltså en tredje väg. Texter som till sin genre utgör poesi ska förstås som poesi, och texter som är antika biografier ska förstås som antika biografier. Etc, (Men de ska inte förstås som nutida historieskrivning heller. Mer om det längre fram.)

Om fundamentalismen säger att bokstavlig tolkning ska användas om möjligt, och att det är oftast just är möjligt, och om liberalteologin säger att bokstavlig tolkning aldrig är möjlig, så säger evangelikal tolkning att bokstavlig tolkning ska användas när så är lämpligt. Det är varken ett egenvärde att söka en mer bokstavlig tolkningen eller att undvika den.

Som alltid finns det här ett mer eller mindre, inte bara av och på. Det finns ett gränsland mellan fundamentalism och evangelikal bibeltolkning där man tar hänsyn till genre och de ursprungliga mottagarnas förförståelse, och det finns ett gränsland mellan evangelikal och liberalteologisk bibeltolkning. Allt kan göras mer eller mindre.

Tolkning som menat att texterna inte skulle kunna berätta om faktisk historia har som väntat störst problem med just sådana texter. Tätheten av helande, demonbefrielse, änglabesök, profetiska tilltal, naturunder och annat övernaturligt (= som övergår naturens ordinarie förlopp) är som störst just i evangelierna, de historiska texter som talar om Jesus. Risken är överhängande att teologi som har svårt med sådana verkligheter blir ordentligt urspårad. Och om liberalteologin ifrågasätter till och med Jesu kroppsliga uppståndelse som ett historiskt faktum så slutar den vara en bärare av kristen tro. Då utgör den inte ett frälsningsförmedlande budskap (2 Tim 3:15).

Teologi som ignorerar att vissa texter är helt och hållet i en annan genre än den nutida historiska sakprosan har som väntat störst problem just där. Apokalyptiska texter och urhistorien, samt andra skapelsetexter, blir därför det som misshandlas värst av fundamentalismen.

Exkurs angående interpolering av uppgifter i texten

Jag skrev tidigare om att kreationister gör åtskilliga tillägg till Bibeln i sin iver att bevara sin tro på dess bokstavliga sanning. Samtidigt får jag ofta frågan om var i Bibeln det står om evolutionen. Det självklara svaret är ingenstans. Lika lite som det står om gravitation, kvantfysik eller termodynamik. Men om vi nu ska använda denna metod för att se vilka vetenskapliga förklaringar vi kan tro på, låt mig ställa frågan var i Bibeln det står att bergen kom till under floden? Att floden åtföljdes av massiva tsunamivågor? Att floden utlöste istiden? Att djurarter bildades i mängd under loppet av några hundra år efter floden? Detta och mycket annat har blivit en del av kreationisters integrerade ”bibliska” modell för skapelsen och floden, trots att Bibeln inte säger ett skvatt om de sakerna. Om jag ska vara förbjuden tro att evolution är ett faktum också i storskalig nivå, just av den orsaken att detta inte står i Bibeln, varför gäller inte den principen också de kreationistiska hypoteserna? Använd samma mått och vikt, oavsett fråga (Ords 20:10).

Avslutning av del 1

Jag har börjat ringa in hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar. Uppgiften är inte klar ännu. Faktum är att den viktigaste delen återstår, vad exakt är egentligen en bokstavlig tolkning? Det får komma i nästa inlägg.