För 4 och ett halvt år sedan skrev jag mitt första inlägg om skapelse och evolution. Det var inte tänkt att bli en massa inlägg, men det var som att öppna en dammlucka. Frågor, mothugg och andra reaktioner har kommit i mängd. Till slut blev jag utnämnd till Sveriges främste (sic!) förespråkare av teistisk evolution av en känd kristen ledare. Det får stå för honom, men helt klart har frågan blivit större för mig än vad jag planerat.

Det kan vara skäl nog att fortsätta min berättelse om hur jag själv slutade vara kreationist. Det var en process med flera olika aspekter. I dagarna har jag fått så många frågor om en av dessa att jag väljer att berätta just om den, även om kronologin blir fel. Det jag hoppar över är hur min exegetiska kompetens ökade så att jag insåg problemen med mina tidigare tolkningar av Bibelns skapelsetexter. I stället kommer här en redogörelse för hur jag insåg att de kreationistiska organisationerna och talesmännen inte är pålitliga.

Jag pausar min serie om den kambriska explosionen. Stephen Meyer har kommit ut med en ny bok, Return of the God Hypothesis, som är direkt relevant för det jag tänkt att skriva i nästa inlägg i den serien. Även om jag tror mig veta vad typ av resonemang som han för i boken är det inte mer än rätt att jag sätter mig in i den innan jag fortsätter.

Jag har flera gånger nu sagt att ingen enskild kan ha all den expertkunskap som krävs inom hebreiska, grekiska, exegetik, historiska skapelsetexter i andra kulturer, tolkningshistoria, metafysik, epistemologi, vetenskapsfilosofi, vetenskapliga metoder, mentalitetshistoria, systematisk teologisk metod, geologi, paleontologi, zoologi, evolutionslära, astrofysik, kosmologi, relativitetsteorin, sannolikhetslära, matematisk modellering, DNA, med mycket, mycket mera, som krävs för att kunna bedöma alla de argument som dyker upp i dessa debatter. Vi måste lita på andra. Frågan är på vem?

Jag får ibland kritik för att jag ägnar så mycket tid åt att kritisera kreationismen snarare än att presentera min egen position på ett positivt sätt. Skälet är tvåfaldigt. Dels var detta som sagt en viktig anledning när jag själv slutade vara kreationist, dels finns det ett sätt att argumentera bland kreationister, att deras hållning skulle vara ett slags utgångsläge, en default, så att den egna positionen antas vara etablerad om de bara kan visa att den andre har fel. Jag accepterar inte de spelreglerna. Den kreationistiska positionen är kontingent. Den är inte självklar, utan en produkt av flera olika samverkande linjer som i historien har skapat en tolkningstradition. Den utgår från en mentalitet och filosofiska premisser som uppstått i moderniteten. Den är med andra ord inte nödvändig och behöver som alla andra hyllningar försvaras. Den har inget tolkningsföreträde.

När kreationister själva försöker visa att deras position är just självklar så slarvar de med historieskrivningen på ett sätt som ytterligare urholkar mitt förtroende för dem!

Min väg

I korthet har min väg ut ur kreationismen gått via dessa steg.

1. Fördjupad kunskap i exegetik och teologi.
2. Förlorat förtroende för kreationismen och upprättat förtroende för normalvetenskapen.
3. Integrerande arbete på systematisk teologisk nivå.

Min redogörelse i efterhand är förenklad. Att lämna kreationismen var aldrig en målsättning för mig och inget jag gjorde på ett systematiskt sätt. Jag kände aldrig press från omvärld eller kyrkosamfund att anpassa mig. Fanns det en sådan så gjorde den inget intryck på mig. Jag har mer kontroversiella åsikter är detta och har behållit dem, även då det kostat på.

I mitt första inlägg skrev jag också om min personliga mognad och fördjupade tro. Eftersom jag ofta beskylls för att sakna tro eller att ha drabbats av en minskad kärlek till Guds ord kan det vara värt att upprepa. Min upplevelse är att parallellt med att jag lämnat kreationismen har min tro stärkts och fördjupats. Men ur denna personliga upplevelse drar jag inte slutsatsen att den som inte tror som jag saknar tro eller har någon annan personlig etisk defekt. Jag vinnlägger mig om att skilja på sakfråga och person.

Varje gång någon i debatten direkt eller indirekt kallar min tro defekt väljer jag dock att påpeka detta. det är ett personangrepp som är fult och fel av minst två skäl. För det första kommer detta från personer som inte känner mig och som inte har ett pastoralt ansvar för mig. Familj, vänner och mina andliga ledare får och bör ge mig den här sortens förmaningar. Om någon utanför den skaran försöker sig på det är det ett andligt övertramp! Det andra skälet är att det helt enkelt är ett ogiltigt argument. Det är ad hominem.

For the record: Jag är medveten om att ad hominem används också mot kreationister. Jag går ibland in i diskussioner och påtalar det också då.

Resten av detta inlägg och några följande kommer att handla om varför jag förlorade tilltron till kreationismen. Jag förde ingen bok över processen och de exempel som jag såg när den pågick kan jag inte rekonstruera. Jag kommer därför ge liknande exempel som jag stött på de senaste åren. Detta är ett litet urval från mina anteckningar. Anteckningarna i sig är på sammanlagt flera hundra sidor och vid det här laget har jag läst minst ett par tusen webbsidor och flera olika böcker i ämnet, både primär- och sekundärkällor.

Kreationismen är inte ett bra alternativ

Kreationister säger ofta att de har samma basevidens som normalvetenskapen, men att de gör en annan tolkning av den. Svenska kreationister säger ofta att de börjar med vetenskapen och sedan tolkar de Bibeln. De menar då att evidensläget stödjer deras position. Evolutionsläran med gemensamt ursprung är ”avgrundslångt ifrån” bevisad, har exempelvis Samuel Lampa sagt (min betoning). Jag tänker visa i denna serie att detta anspråk på att enbart utgå från ”evidensen” inte håller, eftersom källorna till deras argument inte utgått från ett neutralläge varifrån båda utfallen skulle kunna vara möjliga.

Ungjordskreationismen är en övergripande förklaringsmodell som berör många områden och behöver jämföras med ett antal vetenskapliga teorier, inte bara evolutionsteorin. För att kunna göra det behöver vi vara medvetna om vad vetenskapliga teorier är och hur de fungerar.

Utanför kreationismens och scientismens läger så används sällan ordet ”bevisad” om vetenskapliga teorier. Jag brukar vara noga med att undvika det. Evolutionen är vetenskapens för närvarande bästa förklaringsmodell, ungefär som standardmodellen för elementarpartiklar inom fysiken. De förklarar på ett gott sätt den överväldigande majoriteten av alla relevanta observationer och de kan användas för att ställa upp hypoteser som i sin tur leder till nya observationer med förväntat utfall. De gör detta med en återkommande funktion som gör att inga konkurrerande modeller kan konkurrera med dem. De senaste årtiondenas upptäckter runt den kambriska explosionen utgör exempel på uppfyllda hypoteser vilket jag beskrivit i ett tidigare inlägg. Och då utgår jag från självaste William Dembski för att visa att logiken är giltig.

Ibland uppstår anomalier, något utanför modellens nuvarande förklaringskraft. Då kan den behöva justeras eller kompletteras. Kanske finns det en femte fundamental kraft inom fysiken? Upptäckten är helt ny och mycket forskning återstår. Visar den sig hålla vore det spännande, men de fyra hittills kända krafterna slutar inte vara kvar i de vetenskapliga modellerna för det. Vetenskapssamhället har en inbyggd tröghet, men efter ett par decennier brukar idéer som har bärkraft vinna acceptans. Som med tanken på neutral evolution. Idag ser forskarna den som minst lika viktig som ”survival of the fittest”.

Det bästa sättet att bli riktigt berömd inom forskarsamhället är att göra en upptäckt som omkullkastar en befintlig modell. Det sker sällan i stor skala. Där har vi namn som Newton, Einstein, Lemaitre och Darwin. Ibland sker det i mindre skala, som när Gunnar Samuelsson kunde visa att vi inte alls vet hur det gick till när Jesus korsfästes, utöver några få detaljer. Också de s.k. kritiska jesusforskarna, som Marcus Borg och Dominic Crossan, hade fått detta om bakfoten. Ett stort antal ateister och sensationslystna journalister kablade ut hans forskningsrön som om hela idén om korsfästelse nu var omkullkastad. Men det är en himmelsvid skillnad (bokstavligen!) på att säga att ”det kors som Jesus spikades upp på såg kanske inte ut som vi brukar föreställa oss det” och ”Jesus blev inte alls korsfäst”. Den som fick rapporteringen i andra hand bibringades ofta den sistnämnda versionen. Gunnars upptäckt är för frågan om korsets utformning revolutionerande, men för frågan om Jesus blev korsfäst spelar det ingen roll.

Jag ser motsvarande saker hända bland kreationister hela tiden. Vetenskapliga artiklar finkammas efter fragment som sedan beskrivs som att ”nu rasar Darwins teori samman”. Jag har fler gånger än jag kan räkna nu spårat dessa kreationistiska påståenden tillbaka till källan. Det är tidsödande, eftersom det ofta sker interna hänvisningar inom rörelsen. Kreationist A hänvisar till kreationist B som hänvisar till kreationist C, etc. I bästa fall hittar man själva forskningen till sist, men inte alltid. När jag gjort detta har det visat sig att det som stod i den ursprungliga forskningsartikeln felciterats, ryckts loss ur sitt samman på ett missvisande sätt eller något liknande. Detta har jag sett utan undantag – jag upprepar: Utan undantag.

Över huvud taget är det ett genomgående tema i den kreationistiska litteraturen att tala om vetenskapens lösa grund och ombytlighet. I själva verket är alla stora vetenskapliga teorier vid det här laget ganska gamla och de fungerar oerhört väl.

• Atomteorin utvecklades av John Dalton för över 200 år sedan. Den har sedan dess vidareutvecklats av flera personer. J. J. Thomson upptäckte elektronen, Rutherford att atomer har en liten kärna och att elektronerna snurrat runt den. Niels Bohr, Frederick Soddy och Erwin Schrödinger fortsatte att utveckla modellen, men de senaste 100 åren har nästan inget ändrats i den.
• Teorin att smittsamma sjukdomar sprids genom virus och bakterier är stabil och gammal. Men vi lär oss mer mer om dem hela tiden.
• Cellteorin är stabil och gammal. Men vi lär oss mer om cellernas uppbyggnad hela tiden. När Robert Hooke såg en cell i sitt mikroskop 1655 hade han ingen aning om att det fanns mitokondrie-DNA.
• Standardmodellen för elementarpartiklar har funnits i ett knappt halvsekel. Begreppet myntades myntades 1975. Att rucka den är många fysikers stora önskedröm, men än så länge har det inte gått.
• Big bang-teorin är snart sekelgammal. Också den utvecklas vidare, men i huvudsak är den ytterst stabil.

Det är skillnad på att expandera och korrigera en befintlig vetenskaplig teori och att påstå att den håller på att falla samman som ett korthus. Det finns ingenting i det senaste seklets vidareutveckling av evolutionsteorin som antyder att den är på väg att ersättas av något annat. Men just så har olika nya rön tolkats av kreationister och det har sedan basunerats ut inom de egna leden. Igen och igen. Och så har det låtit i över 100 år när man studerar kreationismens historia!

Det är sådant som gör att jag avfärdar jag kreationismen som ett seriöst alternativ.

Och detta kan inte reduceras till ”evolutionister vägrar se på alternativen”. Den sentensen klistras på forskning som ett standardsvar. Det är inte seriöst heller.

Det vi behöver för att utvärdera om kreationismen fungerar bättre än normalvetenskapen är inte exempel på oväntade utfall, utan hur respektive alternativ klarar av att hantera dem. Kan den förändras inom det rimligas ram eller är den immun mot all tänkbar evidens?

Undantaget: Todd Wood

Det finns en kreationist som talar klarspråk om att evolutionsteorin fungerar. Han heter Todd Wood. Han skriver så här:

I hope this doesn’t turn into a rant, but it might. You have been warned.

Evolution is not a theory in crisis. It is not teetering on the verge of collapse. It has not failed as a scientific explanation. There is evidence for evolution, gobs and gobs of it. It is not just speculation or a faith choice or an assumption or a religion. It is a productive framework for lots of biological research, and it has amazing explanatory power. There is no conspiracy to hide the truth about the failure of evolution. There has really been no failure of evolution as a scientific theory. It works, and it works well.

I say these things not because I’m crazy or because I’ve ”converted” to evolution. I say these things because they are true. I’m motivated this morning by reading yet another clueless, well-meaning person pompously declaring that evolution is a failure. People who say that are either unacquainted with the inner workings of science or unacquainted with the evidence for evolution. (Technically, they could also be deluded or lying, but that seems rather uncharitable to say. Oops.)

Creationist students, listen to me very carefully: There is evidence for evolution, and evolution is an extremely successful scientific theory. That doesn’t make it ultimately true, and it doesn’t mean that there could not possibly be viable alternatives. It is my own faith choice to reject evolution, because I believe the Bible reveals true information about the history of the earth that is fundamentally incompatible with evolution. I am motivated to understand God’s creation from what I believe to be a biblical, creationist perspective. Evolution itself is not flawed or without evidence. Please don’t be duped into thinking that somehow evolution itself is a failure. Please don’t idolize your own ability to reason. Faith is enough. If God said it, that should settle it. Maybe that’s not enough for your scoffing professor or your non-Christian friends, but it should be enough for you.

Jag är inte överens med Todd Wood om hans sätt att tolka Bibeln, men här finns i alla fall en korrekt beskrivning av varför forskarsamhället ser ut som det gör. Todd Wood är tydlig med att han gör vetenskap inom de parametrar som bestäms av hans tolkning av Bibeln. Det gäller också all övrig kreationistisk forskning, men det är inte alltid lika tydligt formulerat.

Exempel på detta följer i kommande inlägg. De kommer att handla om:

1. Dinosaurier med fjädrar (3b). Kreationisterna stretade på bra länge och förnekade deras existens, vilket avslöjade deras syn på vetenskapssamhället. Till sist gav de upp och nu tänjer de sin egen teori bortom rimlighetens gräns.
2. George McCready Price (grundaren av ungjordskreationismen) och den geologiska kolumnen (3c). Häng med i denna logik: Det finns inge ordnad kolumn, det är mitt bästa argument. Tiotusentals exempel på att den finns, säger du? Jag har rätt i alla fall! Den finns och det är vårt bästa argument!
3. Haymondformationen och min dialog med Göran Schmidt om den i diskussionsboken (3d). Ställda inför denna har kreationister svara med vilda gissningar, skrev jag. Göran kontrade med vadå? En helvild (och dålig) gissning!
4. Några hundra tusen årslager i grönlandsisen (3e). En studie i konsten att ignorera evidens och ändå låtsas som att man vunnit debatten.
5. Mjuk vävnad i dinosaurieben (3f). Hurra, vi har en ”rykande pistol” som visar att jorden är ung! Det enda man behöver göra är att ignorera vetenskapen kemi.
6. Polystratafossil (3g). Detta är trädstammar som går genom flera olika geologiska lager. De var mitt bästa argument att vinna debatter som kreationist, men i själva verket motbevisar de kreationismen. Det har vi vetat i drygt hundra år. Men så länge som man bara läser kreationistisk litteratur får man lära sig att världens geologer fattar sitt ämne sämre sämre än förskolebarn.
7. Answers in Genesis Statement of Faith (3h). Regel 1: Vi har aldrig fel. Någonsin. Regel 2: Har vi fel? Se regel 1. Och ”evidensen” är alltid på vår sida, det ser väl alla?
8. Hur jag oreflekterat som gammaljordskreationist använde argument från ungjordskreationismen (3i). Min övertygelse byggde på lösa grunder.
9. Postskript: Varför jag av bibliska, teologiska och filosofiska skäl lämnade gammaljordskreationismen och kunde tillgodogöra mig evidensen för gemensamt ursprung. Detta är egentligen steg 2 och kommer kronologiskt före de andra. Möjligen kan texterna som hör till steg 2 komma att påbörjas innan jag är klar med den här serien. Jag har ju många igång samtidigt,

Utöver detta har jag planerat en respons på debatten mellan mig och diverse kreationister i Genesispodden, ett svar till Johnny Bergman och en del annat. Plus det jag studerar och skriver om i andra ämnen.