Författararkiv: itpastorn

Trosbekännelserna lär skapelse ur intet och intet annat

Publicerat av
Svara

Att skilja sund lära från villolära har varit viktigt för Guds församling sedan dess första dagar. Ett uttryck för hur denna uppgift tagits på allvar är att man formulerat trosbekännelser. Några av dem är resultatet av så omfattande processer, antogs med så stor enighet och har blivit så allmänt erkända att de inte kan ignoreras när vi talar om vad som är just sund lära och inte. I detta inlägg tänker jag tillämpa dessa trosbekännelser på frågan om Gud skapat världen ur intet och påvisa att det inte är möjligt att tänka sig att Gud endast format världen ur något som redan existerade om man vill vara trogen dessa bekännelser. (Och så testar jag en ny AI-bot, Midjourney, för att skapa illustrationer.)

Mycket elegant text på en utsmyckad cylinder
Midjourney (AI-bot) föreställer sig ”gammal kristen trosbekännelse”

Låt mig citera nyckelformuleringarna i de viktigaste trosbekännelserna:

  • Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. (Apostolicum)
  • Vi tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt. (Niceanum)
  • Fadern är av ingen gjord eller skapad eller född. Sonen är av Fadern allena – icke gjord eller skapad – utan född. Den Helige Ande är av Fadern – icke gjord eller skapad eller född – utan utgående. (Den Athanasianska trosbekännelsen)

När dessa trosbekännelser mejslades fram hade de alltså som syfte att skilja ut den goda tron från olika villoläror. I sällan citerade tillägg finns det därför också med fördömanden (anatema) av felaktiga läror. I den första versionen av den nicenska trosbekännelsen, från år 325, fanns detta tillägg med:

Den som säger ”det fanns en tid då han inte fanns” och
”innan han var född, fanns han inte” och att
”Han blev till från intet”,
eller de som hävdar, att Guds son är
”av annat väsen och varande”,
eller ”skapad”
eller ”föränderlig”
eller ”möjlig att förvandla”
dem fördömer (anatema) den Katolska och Apostoliska kyrkan.

Texten frän Carl Henrik Martling, Kyrkligt dokumentarium, sid.73.
Fortsätt läsa →

Det är bra att tro som alla andra som tror

Publicerat av
Svara

Vad som överallt, i alla tider tror och av alla har blivit trott, är ett riktmärke för hur vi bör tro. Det är tanken bakom vad som kallas den vincentinska kanon. Den är uppkallad efter Vincent av Lérins (ca 400-450). Om han yttrade orden eller bara tillskrivits dem i efterhand är oklart, men sentensen är etablerad och användbar: Quod ubique, quod semper, quod ab omnibus creditum est.

Fram tills nyligen hade jag inte hört talas om den men nu har den blivit en god hjälp för mig att svara på frågan om vad som är villolära och vad som är god lära, tillsammans med Bibeln, naturligtvis och de ekumeniska trosbekännelserna. I detta inlägg tänker jag presentera detta riktmärke och sedan använda mig av den på frågan om skapelse ur intet, creatio ex nihilo. Jag tänker också försöka påpeka skillnaden mellan skapelse ur intet som en allmänt erkänd lära och tron på en ung jord (under 10000 år) som påstås vara det inom ungjordskreationistiska kretsar, men faktiskt inte är det.

Ett annat sätt att uttrycka det är helt enkelt att i vissa frågor råder det i stort sett konsensus inom Guds församling. Och om en uppfattning framförs som går på tvären mot denna konsensus bör den betraktas som villolära.

Helgonporträtt av Vincent av Lerins med den latinska sentensen på en utrullad bokrulle i handen
Så här såg han antagligen inte ut, men som så många andra helgon är Vincent av Lerins avbildad enligt senare tiders preferenser och inte i sin samtid.
Fortsätt läsa →

Om en Twitterdiskussion om vem som skapat Gud

Publicerat av
Svara

Twitter är kanske världens sämsta plats att samtala om stora frågor med många aspekter. Formatet är begränsande. Och själva uppdateringarna och att läsa andras uppdateringar sker sporadiskt hos oss som har saker att göra utanför nätet. Sedan har vi trollen, de som slår sönder samtalet som form och de finns i olika skepnader och inom alla läger. Nu hamnade jag i en sådan diskussion, trots allt och väldigt oväntat. Ämnet var Guds aseitet, att Gud finns i sig själv (a se), att ingen har skapat Gud, att Gud är evig, utanför skapelsen och att Guds existens därför inte kan diskuteras på samma sätt som existensen av en människa, en galax, en kvark och inte heller som existensen av änglar, andemakter eller gudaväsen inom polyteistiska föreställningsvärldar.

Jag snubblade in i diskussionen den här gången genom en tweet från Joel Halldorf. Du kan börja med att läsa den och titta på den korta filmen som han tipsar om och sedan läsa Joels tweet.

I klippet talar Kent Hovind. Jag har skrivit om honom på bloggen förut. Han är en kreationist som gör sitt jobb så dåligt att andra kreationister gjort listor på argument som inte bör användas. Det är till största delen Hovinds argument de listar där. Men inte nog med detta. Hans affärspraktik omges av flera skandaler med kulmen i ett fängelsestraff för skattebrott. Trots att han är en utpräglad fundamentalist har han varit gift tre gånger och två av hans fruar anklagar honom fört att ha fysiskt misshandlat dem, vilket han också dömts för. Han är manipulativ och ohederlig.

Det gjorde mig därför förvånad att just han skulle dyka upp i en tweet av Joel Halldorf. Deras omloppsbanor om den kristna tro är på så långt avstånd från varandra att jag inte såg deras skepp mötas. Nu är just detta klipp med Hovind att betrakta som en skyttel som spridits i fler kretsar än där han brukar bli hörd, så visst, omöjligt var det inte. Jag twittrade därför detta:

Detta enskilda klipp med Hovind lever alltså ett eget viralt liv. Det är från en gammal debatt, före hans fängelsevistelse. Jag har sett det förut,och kollade inte igenom det innan jag twittrade. Det borde jag gjort för att fräscha upp minnet på detaljerna. Mer om det nedan.

Nu sköt Joel från höften och twittrade som han gjorde, eftersom det finns en sak som Hovind säger i detta klipp som både Joel och ja tycker är bra. Personligen hade jag ändå inte valt att dela det, eftersom bagaget är så stort, men det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Som Joel skrev i en efterföljande förklaring, sedan han lärt sig något om vem det var han twittrat om, att Wagner skrev bra musik, vad vi än tycker om honom och hans åsikter i övrigt. Också blinda hönor som Hovind kan hitta korn.

Utifrån Joels tweet uppstod (minst) två diskussionstrådar. En direkt under den och en annan under min citat-tweet. Jag kommer här enbart att utgå från diskussionen där jag har deltagit, men de är ganska snarlika.

Fortsätt läsa →

En skapelseteologi långt mer problematisk än kreationism

Publicerat av
7

Kreationism diskuteras i omgångar inom kristenheten, och ibland använder vissa kristna den i sin apologetik, vilket jag menar är ett ordentligt självmål, men jag skulle för stunden vilja flytta fokus till en lära långt värre än kreationismen. Visst är den en olycka, speciellt när den säger att jorden är ung, men det finns faktiskt det som är värre. Mycket värre, och som inte längre bör tillåtas att flyga under radarn. Det jag tänker på är teologi som påstås vara kristen men som förnekar att Gud skapat världen ur intet. Denna teologi förnekar väsentliga delar av Bibelns klara undervisning, och då menar jag inte literalismens stelbenta tolkningar, utan det som framträder även när man tar hänsyn till hur exeges och hermeneutik bör utformas med hänsyn tagen till genre och kontext.

Den teologi jag pratar om är alltså förnekelsen av att Gud skapar ur intet och att världen därmed existerar av sig själv vid sidan av Gud. Gud har enligt denna teologi på sin höjd utgjort en formande kraft, men är inte skapare i ordets normala mening. Två betydelsefulla teologer som lär ut denna heresi är den nyss bortgångna feministteologen Rosemary Radford Ruether (1936–2022) och Catherine Keller (f. 1953), en av de främsta företrädarna för så kallad konstruktiv teologi.

Bild på Rosemary radford Ruether
Rosemary Radford Ruether

Den skapelseteologi som jag här tänker skriva om strider inte bara mot Bibelns ord, utan mot all samlad lära som mejlsats fram under kyrkans historia. Den är felaktig och skadlig.

En preliminär plan för denna serie ser ut så här:

  1. Detta inlägg, introduktion av villoläran.
  2. Vad kan med rätta kallas villolära, också av oss som inte är fundamentalister? Jag kommer att koncentrera mig på den så kallade vincentinska kanon, uppkallad efter Vincent av Lérins (400-450), men självklart också beröra Bibeln och de ekumeniska trosbekännelserna.
  3. Principiellt resonemang om bibeltolkning. Alla tolkar, ja. Den slags fundamentalism som inte erkänner detta har fel. Men alla tolkningar är inte lika goda och långt ifrån alla bör ligga till rund för vad Guds folk förkunnar. Den slags liberalteologi som inte erkänner detta har också fel.
  4. När är det befogat att göra en omtolkning av traditionella uppfattningar inom den kristna tro och hur bör dessa i så fall göras?
  5. Varför är denna skapelseteologi heretisk och vad gör den för skada?

Inlägg 2, 3 och 4 ska jag försöka skriva så att de fungerar på egen hand, vid sidan av denna serie. De frågorna kan ju tillämpas inom en mängd olika områden.

Fortsätt läsa →

Varför somliga neokalvinister ifrågasätter andras frälsning

Publicerat av
6

Ung, rastlös och reformert. Neokalvinism. Piper cubs. Detta har varit en märklig rörelse i USA och det som händer där sprider sig oftast över världen. använder begreppet neokalvinism för denna rörelse.Till sina lära har den inget essentiellt nytt, men ivern att vara en rättrogen kalvinist är något som vi sett ganska lite av efter 1600-talets puritanism ebbade ut. Även om den nutida rörelsens dragningskraft verkar ha kulminerat får jag ändå höra av kollegor hur några av deras mest hängivna och överlåtna ungdomar dras in av undervisningen. Ibland med svåra resultat. I värsta fall blir den hårdragna kalvinismen i praktiken en frälsningsfråga. Men ingen reformert teolog lär, vad jag vet, att man måste tro på de fem punkterna från synoden i Dordrecht (1618-1619) för att bli frälst. De ses som viktiga, men att det är en helgelsefråga, inte frälsningsavgörande, att ansluta sig till dem. Så hur kan det bli så i alla fall? Håll i hatten, så ska vi se om vi kan reda ut de tankegångar som får detta resultat.

Detta är inte ett inlägg i dagsaktuell debatt. Jag tänker att det ska fungera mer som ett resursinlägg att återvända till när det behövs.

Predikanten John Piper med utsträckta armar som visar entusiasm över budskapet
John Piper predikar över de fem punkterna. Bilden lånad från The Gospel Coalition, där han har en rejäl kurs om dessa fem punkter.
Fortsätt läsa →

Min skapelseteologi, del två, vad Gud skapar

Publicerat av
Svara

I detta andra inlägg där jag kortfattat och punktformat redogör för min skapelseteologi är frågan vad Gud skapar. Den kan tyckas enkel vid en första anblick, men har tydliga konsekvenser på många områden, inte minst i frågorna som rör karismatik och liberalteologi. De senaste årens diskussioner om identitet visar också på behovet av en robust skapelseteologi. Men här finns många poänger att hämta hem.

Gud har skapat en fysisk värld, såväl som ”himlen”

Gud skapade himmel och jord. Ordet och är väsentligt här. Några konsekvenser:

  1. Den fysiska världen är också god. Bibeln skiljer inte mellan en oren, ond eller oviktig materiell värld i kontrast till en god, upphöjd, ren och viktig andlig verklighet.
  2. Frälsning är inte att befrias från kroppen, den skapade världen eller det fysiska. Även om det finns utrymme för ett mellantillstånd där de döda i kroppslöst tillstånd väntar på uppståndelsen, så är det inte slutmålet för oss. Vi bekänner kroppens uppståndelse!
  3. Det råder komplementaritet mellan det fysiska och det andliga. Inte ett motsatsförhållande.
  4. Det finns också en skapad andlig verklighet, inklusive skapade varelser som fallit från Gud och blivit onda. Att så är fallet är tydligt i Bibeln, även om dessa makters skapelse och fall enbart beskrivs som antydningar.

Att göra en uppdelning mellan en andlig eller himmelsk skapelse, som Gud själv ska ligga bakom, och en lägre, fysisk verklighet skapad av andra makter eller av Gud, men inte lika värdig och viktig som den andliga verkligheten, är en gnostisk tanke, en heresi.

Jorden sedd i rymden med stjärnor bakom
Fortsätt läsa →

Min skapelseteologi, del ett, varför Gud skapar

Publicerat av
Svara

Min skapelseteologi börjar och slutar med Jesus Kristus!

Mångfalt viktigare än de första kapitlen i Första Mosebok är Johannesprologen och Kolosserbrevets första kapitel. Min skapelseteologi är nämligen kristen, inte allmänreligiös och för Nya Testamentets författare är den stora fråga hur skapelsen hör ihop med Jesus Kristus.

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

jOH 1:1-5

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

kOL 1:15-20

Den Gud som skapat världen i Jesus Kristus och till Jesus Kristus är den Gud som verkar i världen och leder den mot dess bestämda mål, Jesus Kristus. För att åstadkomma detta har Gud, i Jesus Kristus, blivit en del av den värld Han själv skapat, och genom att lida och dö på ett kors, fysiskt, har Gud vunnit en evigt giltig seger över alla onda makter och detta har stadfästs genom att Jesus kroppsligen uppstod från de döda och på så vis blev den förste att träda in i den nya skapelsen, som när den kommer i sin helhet ska återställa och fullkomna hela Guds skapelse.

Detalj från Sixtinska kapellet. Guds finger möter Adams finger.

Detta är min skapelseteologi i ett nötskal. Men låt mig också göra en punkt för punkt utläggning om den i större detalj. Jag kommer hålla mina formuleringar kortfattade och hoppas att det inte skadar läsförståelsen alltför mycket.

Fortsätt läsa →

Min skapelseteologi, bakgrund

Publicerat av
Svara

I några inlägg ska jag sammanfatta huvudpunkterna i mitt teologiska tänkande om skapelsen. Men låt mig först ge en bakgrund om varför det blivit viktigt för mig.

Ett problem med att diskutera skapelse och evolution så mycket som jag gjort de senaste åren är att stridsfrågor tenderar att bli huvudfrågor. Debatten kräver att tid och energi läggs på de frågor som skiljer oss åt, oavsett hur viktiga de är egentligen. Dessutom behöver de beskrivas som viktiga för att motivera att man lägger ner den tiden – och i andras fall ber om donationer till verksamheten.Så menar världens största kreationistiska organisationer att själva evangeliet står på spel. Jag syftar på Answers in Genesis (Aig). Institute for Creation Research (ICR) och Creation Ministries International (CMI). Inget, precis inget, kan vara viktigare, sägs av deras företrädare, än att makroevolution förkastas och jordens ålder är ca 6000 år. (Gammaljordskreationister, främst från organisationen Reasons to Believe (RTB), är sällan lika påstridiga om betydelsen av den egna positionen och dess plats inom den kristna dogmatiken.)

Cartwheel-galaxen, en bild där olika kameror på James Webb-teleskopet sammanfogats. Från NASA.

Man ska dock inte tro att detta bara gäller kreationism. Jag har sett kalvinister som gjort detsamma med de fem punkterna från synoden i Dordrecht. (Staden heter Dort på engelska och vill man söka mer information används med fördel det engelska namnet.) Dessa kalvinister menar alltså att de fem punkterna utgör själva kärnan i den kristna tron och att allt annat bibliskt och teologiskt material ska organiseras utifrån dem.

Det är dock lätt att peka finger åt andra och själv fastna i samma fälla. När jag nu engagerat mig så mycket i frågorna om skapelse och evolution riskerar jag hamna i samma fälla. På tok för många kritiker av kreationismen verkar tycka att världens viktigaste fråga är att bekämpa kreationismen, viktigare än att tro på Gud som skapare, och attityden har definitivt också kommit in i kristna led, bland oss anhängare av teistisk evolution. Jag vill tvinga mig själv att aldrig komma i närheten av den attityden. Därför är det viktigt för mig att jobba med skapelseteologi också när den inte har en direkt bäring på debatten.

Fortsätt läsa →

Vad det egentligen innebär att tolka Bibeln bokstavligt

Publicerat av
1

Serie: Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 2.

Påminnelse: Denna serie riktar jag till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Bokstavlig bibeltolkning kräver väl ingen förklaring? Är det inte världens enklaste sak att beskriva? Man läser ju bara ”som det står”. Det kan man tro, men det är bara att titta på hur påstått bokstavlig tolkning skiljer sig från den ene fundamentalisten till den andre och från den ena generationen till den andra, för att se att det inte räcker. I detta inlägg tänker jag reda ut vad som egentligen döljer sig bakom dessa fraser innan jag i nästa konstruerar en bättre beskrivning av denna hermeneutik än hur den normalt beskrivs.

Så har du någonsin använt eller hört fraser som ”Bibeln ska läsas rättframt”, ”Bibeln ska läsas naturligt”, ”Bibeln behöver inte tolkas, man ska läsa som det står” eller liknande så är detta inlägg för dig!

Kreationisters hermeneutik

För många är kreationism kontaktytan med den fundamentalistiska tolkningen. Jag kommer därför att koncentrera mig på just kreationismen.

Det största problemet för denna fråga är att kreationisterna sällan klarar av att korrekt beskriva sin egen hermeneutik på en tillräckligt detaljerad nivå för att diskussionen ska fungera. Inte sällan hörs fraser som att man inte alls ska ”tolka” Bibeln utan ”läsa som det står”. Som det ofta sagts, en fundamentalist är någon som (i värsta fall) inte tror sig ens ha en hermeneutik. Jag tar därför några återkommande fraser som jag hört och förtydligar dem. De är till stor del överlappande, men jag renodlar dem i min behandling av dem.

Det är en god idé att fräscha upp minnet om vad jag skrev i inlägget Fatta fundamentalismens faser, översikt och första fasen innan du läser vidare.

Fortsätt läsa →

Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 1, introduktion

Publicerat av
Svara

Denna serie riktar jag speciellt till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Det som gör fundamentalism till vad den är skulle man kunna tro är dess syn på Bibelns inspiration, men det är inte sant. Den blir vad den är genom tron att inspirationen enbart kan göras rättvisa med en specifik tolkningsmetod (hermeneutik). Så hur ser en fundamentalistisk hermeneutik ut? Svaret är att det varierar mer än vad folk i allmänhet tror. Rörelsen i dess olika historiska och nutida tappningar rymmer variationer och grader av trohet mot den hermeneutik man själv säger sig stå för. Detta gäller i allra högsta grad fundamentalismen i nutida tappning med sin starka betoning på ungjordskreationism.

Jämfört med fundamentalismen för 100 år sedan har problemet med godtyckliga tolkningar blivit värre!

Som vanligt är det ett kolossalt bekymmer att ordet fundamentalism används så svepande. Det kan inkludera hyperkarismatiska trumpprofeter, vars hermeneutik gör alla äkta fundamentalister helt förfärade. Det används ofta som benämning också på vanliga evangelikaler, som Billy Graham, trots att de äkta fundamentalisterna starkt ogillade hans ekumeniska och teologiska initiativ. Thomas Kidd skriver på The Gospel Coalitions webbplats att benämna någon fundamentalist hjälper föga i diskussioner. Likväl finns det de som har en sådan hermeneutik och beskriver den på just de sätt som jag ska gå igenom i denna serie.

Det finns alltså en äkta fundamentalism också idag, men dess verkningar inom kyrkorna är oftast partiell, snarare än konsekvent genomförd. I dessa inlägg kommer jag att koncentrera mig på hur den påverkat skapelsefrågan och tolkningen av urhistorien (1 Mos 1-11). Det är en i allra högsta grad korrekt benämning av den kreationistiska bibeltolkningen att kalla den för just fundamentalism. Försök dock tänka bort ordets negativa klang. Mitt syfte är inte att argumentera genom att använda ord som ger negativa känslomässiga associationer Jag kommer också kort att titta på den andra typen av texter där skillnaden mellan evangelikal tolkningsmetod och fundamentalism blir som allra tydligast, nämligen de apokalyptiska texterna.

Fortsätt läsa →