Denna serie riktar jag speciellt till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Det som gör fundamentalism till vad den är skulle man kunna tro är dess syn på Bibelns inspiration, men det är inte sant. Den blir vad den är genom tron att inspirationen enbart kan göras rättvisa med en specifik tolkningsmetod (hermeneutik). Så hur ser en fundamentalistisk hermeneutik ut? Svaret är att det varierar mer än vad folk i allmänhet tror. Rörelsen i dess olika historiska och nutida tappningar rymmer variationer och grader av trohet mot den hermeneutik man själv säger sig stå för. Detta gäller i allra högsta grad fundamentalismen i nutida tappning med sin starka betoning på ungjordskreationism.

Jämfört med fundamentalismen för 100 år sedan har problemet med godtyckliga tolkningar blivit värre!

Som vanligt är det ett kolossalt bekymmer att ordet fundamentalism används så svepande. Det kan inkludera hyperkarismatiska trumpprofeter, vars hermeneutik gör alla äkta fundamentalister helt förfärade. Det används ofta som benämning också på vanliga evangelikaler, som Billy Graham, trots att de äkta fundamentalisterna starkt ogillade hans ekumeniska och teologiska initiativ. Thomas Kidd skriver på The Gospel Coalitions webbplats att benämna någon fundamentalist hjälper föga i diskussioner. Likväl finns det de som har en sådan hermeneutik och beskriver den på just de sätt som jag ska gå igenom i denna serie.

Det finns alltså en äkta fundamentalism också idag, men dess verkningar inom kyrkorna är oftast partiell, snarare än konsekvent genomförd. I dessa inlägg kommer jag att koncentrera mig på hur den påverkat skapelsefrågan och tolkningen av urhistorien (1 Mos 1-11). Det är en i allra högsta grad korrekt benämning av den kreationistiska bibeltolkningen att kalla den för just fundamentalism. Försök dock tänka bort ordets negativa klang. Mitt syfte är inte att argumentera genom att använda ord som ger negativa känslomässiga associationer Jag kommer också kort att titta på den andra typen av texter där skillnaden mellan evangelikal tolkningsmetod och fundamentalism blir som allra tydligast, nämligen de apokalyptiska texterna.

Låt oss tala hermeneutik tack, inte psykologi eller förmodad andlighet

Jag är medveten att mitt tillvägagångssätt skiljer sig på en väsentlig punkt från den fundamentalistiska självbeskrivningen, åtminstone i sin dagliga form. Poängen hos dem är just att man inte ska behöva förklara sin tolkningsmetod, att den ska vara ”naturlig”. Bibelläsaren ska kunna uppmanas att lita på sin egen instinktiva förståelse av texten, också när vi talar om omstridda delar eller detaljer. Ingen ska behöva förklara Bibeln. Bakgrundskunskaper i de första mottagarnas kultur ska på sin höjd ge rymd och levandegöra innehållet, men aldrig styra utfallet av tolkningen.

Jag kan inte stanna där, eftersom det i förlängningen blir en diskussion om varandras motiv och förmågor. Men påfallande ofta hamnar det fundamentalistiska tillvägagångssättet just där. Eftersom bibeltexten anses vara klar är det fel på människan som inte ser dess betydelse. Att gå dit i en offentlig diskussion är inte bara kontraproduktivt. Det är ett andligt övergrepp och ovärdigt. Jag har varnat för det åtskilliga gånger, här på bloggen och i andra diskussioner. Men jag tänker inte ge igen med samma mynt.

Samma ovärdiga debattstil förekommer på fler håll. Att psykologisera meningsmotståndare, exempelvis genom att ge dem namn som slutar på ”-fob”, anklaga dem för att vara rädda, ofta indirekt som en uppmaning att ”släppa rädslan”. Ett exempel på denna typ av övertramp framkom under Jesusdebatten i Svenska Dagbladet, där psykologiprofessorn Sigvard Rubenowitz delade in skribenterna i de ”flexibla” mot de ”rigida”, syftandes på deras personlighet. Han spekulerar friskt om att den ena polen i debatten bestod av människor vars barndom präglades av ”kontroll och bestraffning”, etc. Det är naturligtvis anmärkningsvärt att någon ställer diagnos på en annan människa enbart efter att ha läst några debattinlägg, men detta beteende är alltför vanligt. Så vanligt att vi ofta inte ens lägger märke till det.

Självklart skulle en fundamentalistisk hållning kunna orsakas av en rigid personlighet. Poängen är att vi vet inte det om vi inte lärt känna människan! Och det är värt att notera att på andra områden än teologins är fundamentalister ofta innovatörer och betydligt mer flexibla än liberalteologerna.

I Equmeniakyrkan har vi vår egen variant på detta när frasen ”mångfald, inte enfald” används. Det är ju inte motsatspar, utan ordet enfald har synonymer som dumhet, inskränkthet, oförstånd, okunnighet, stollighet; godtrogenhet, etc. Frasen är ett övertramp i debatten och bör självklart enbart ses som en signalfras till de egna anhängarna. Men det är en fras som vållar onödig splittring och den bör inte användas.

Däremot menar jag att det går att tala om den uttryckta kulturen inom exempelvis den kreationistiska rörelsen. Den talar jag ofta om, eftersom jag anser den vara skadlig.

Anhängare och kritiker i samma båt

Jämför följande två syllogismer.

1. Om Bibeln är verbalinspirerad ska den alltid tolkas bokstavligt. Om p så q.
2. Bibeln ska inte alltid tolkas bokstavligt. (Visas med lämpligt exempel.) Icke q.
3. Alltså är den inte verbalinspirerad. Icke p.

I det här fallet är det alltså premiss 1 som inte stämmer. Motsvarande syllogism i fundamentalisternas tappning ser ut så här.

1. Om Bibeln är verbalinspirerad ska den alltid tolkas bokstavligt. Om p så q.
2. Bibeln är verbalinspirerad. P.
3. Därför ska den tolkas bokstavligt. Alltså q.

Båda syllogismerna fungerar korrekt enligt logikens regler.

p → q ∧ ¬q → ¬p

p → q ∧ p → q

Vad är då problemet? Svaret är den första premissen. Den är inte självklar utan måste ledas i bevis separat. I många diskussioner framgår dock inte detta eftersom båda parterna tar den för given, som om den vore ett axiom.

Att gå från tron på den inspirerade bokstaven till att automatiskt kräva bokstavlig tolkningsmetod är helt enkelt ett felslut, en non sequitur. Detta bör också kritiker känna till och skärpa till sig, för det är inte ovanligt med resonemang enligt syllogism 1 ovan.

Nyanser och steelmanning

Här är det viktigt med en nyansering. Ibland (ofta) beskylls fundamentalister för att inte inse att uttryck som ”livets bröd” eller ”Herren är min herde” är bildliga. Det är en orättvis kritik. De fattar självklart att det finns poetiska och symboliska element i Bibeln. I själva verket är den fundamentalistiska tolkningsprincipen att man ska tolka bokstavligt om möjligt, inte bokstavligt alltid. Som vanligt gäller att vi bör steelmanna, inte förlöjliga, den som vi är oense med.

I min övergripande serie om fundamentalismens historia håller jag på att visa hur den literalistiska hermeneutiken uppstått genom historiska kontingenta faktorer. Här tänker jag dock diskutera slutresultatet. Poängen så här långt är alltså att en hög syn på Bibelns inspiration inte måste kombineras med en viss hermeneutik, utan man kan lika gärna låta den mynna ut i evangelikal bibeltolkning i stället för en mer fundamentalistisk.

Planerade artiklar i denna serie

Jag planerar att skriva åtminstone dessa artiklar i den här serien:

1. Introduktion = detta inlägg
2. Vad det egentligen innebär att tolka Bibeln bokstavligt. Vad döljer sig bakom fraser som ”att läsa som det står”, ”rättfram läsning”, ”Bibeln ska läsas naturligt”
3. Den syn på sanning och kunskap som bär upp den fundamentalistiska tolkningen. Hur den filosofiska skolan som kallas positivism med sin betoning på direkta faktapåståenden som enda sättet att tala sant vägleder fundamentalisters bibeltolkning, medan bibelböckernas inbyggda röda trådar, deras resonemang, genre och kontext anses vara relativt oviktigt.
4. ”Att läsa som det står utom när det inte går”. Några artiklar där jag går igenom konkreta exempel på den totala godtycklighet som blir resultatet i praktiken av fundamentalistisk hermeneutik.

Den sista punkten hoppas jag ska resultera i en spin-off serie där jag går igenom åtminstone 7 (sju) av de till stor del inbördes motsägande tolkningar som kreationister gjort av himlavalvet. Jag har berört frågan tidigare, men här jag reda ut frågan i detalj.

Det är en god idé att fräscha upp minnet om vad jag skrev i inlägget Fatta fundamentalismens faser, översikt och första fasen innan du läser nästa inlägg i denna nya serie.