Om en Twitterdiskussion om vem som skapat Gud

Twitter är kanske världens sämsta plats att samtala om stora frågor med många aspekter. Formatet är begränsande. Och själva uppdateringarna och att läsa andras uppdateringar sker sporadiskt hos oss som har saker att göra utanför nätet. Sedan har vi trollen, de som slår sönder samtalet som form och de finns i olika skepnader och inom alla läger. Nu hamnade jag i en sådan diskussion, trots allt och väldigt oväntat. Ämnet var Guds aseitet, att Gud finns i sig själv (a se), att ingen har skapat Gud, att Gud är evig, utanför skapelsen och att Guds existens därför inte kan diskuteras på samma sätt som existensen av en människa, en galax, en kvark och inte heller som existensen av änglar, andemakter eller gudaväsen inom polyteistiska föreställningsvärldar.

Jag snubblade in i diskussionen den här gången genom en tweet från Joel Halldorf. Du kan börja med att läsa den och titta på den korta filmen som han tipsar om och sedan läsa Joels tweet.

I klippet talar Kent Hovind. Jag har skrivit om honom på bloggen förut. Han är en kreationist som gör sitt jobb så dåligt att andra kreationister gjort listor på argument som inte bör användas. Det är till största delen Hovinds argument de listar där. Men inte nog med detta. Hans affärspraktik omges av flera skandaler med kulmen i ett fängelsestraff för skattebrott. Trots att han är en utpräglad fundamentalist har han varit gift tre gånger och två av hans fruar anklagar honom fört att ha fysiskt misshandlat dem, vilket han också dömts för. Han är manipulativ och ohederlig.

Det gjorde mig därför förvånad att just han skulle dyka upp i en tweet av Joel Halldorf. Deras omloppsbanor om den kristna tro är på så långt avstånd från varandra att jag inte såg deras skepp mötas. Nu är just detta klipp med Hovind att betrakta som en skyttel som spridits i fler kretsar än där han brukar bli hörd, så visst, omöjligt var det inte. Jag twittrade därför detta:

Detta enskilda klipp med Hovind lever alltså ett eget viralt liv. Det är från en gammal debatt, före hans fängelsevistelse. Jag har sett det förut,och kollade inte igenom det innan jag twittrade. Det borde jag gjort för att fräscha upp minnet på detaljerna. Mer om det nedan.

Nu sköt Joel från höften och twittrade som han gjorde, eftersom det finns en sak som Hovind säger i detta klipp som både Joel och ja tycker är bra. Personligen hade jag ändå inte valt att dela det, eftersom bagaget är så stort, men det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Som Joel skrev i en efterföljande förklaring, sedan han lärt sig något om vem det var han twittrat om, att Wagner skrev bra musik, vad vi än tycker om honom och hans åsikter i övrigt. Också blinda hönor som Hovind kan hitta korn.

Utifrån Joels tweet uppstod (minst) två diskussionstrådar. En direkt under den och en annan under min citat-tweet. Jag kommer här enbart att utgå från diskussionen där jag har deltagit, men de är ganska snarlika.

Fortsätt läsa

Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 1, introduktion

Denna serie riktar jag speciellt till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.

Det som gör fundamentalism till vad den är skulle man kunna tro är dess syn på Bibelns inspiration, men det är inte sant. Den blir vad den är genom tron att inspirationen enbart kan göras rättvisa med en specifik tolkningsmetod (hermeneutik). Så hur ser en fundamentalistisk hermeneutik ut? Svaret är att det varierar mer än vad folk i allmänhet tror. Rörelsen i dess olika historiska och nutida tappningar rymmer variationer och grader av trohet mot den hermeneutik man själv säger sig stå för. Detta gäller i allra högsta grad fundamentalismen i nutida tappning med sin starka betoning på ungjordskreationism.

Jämfört med fundamentalismen för 100 år sedan har problemet med godtyckliga tolkningar blivit värre!

Som vanligt är det ett kolossalt bekymmer att ordet fundamentalism används så svepande. Det kan inkludera hyperkarismatiska trumpprofeter, vars hermeneutik gör alla äkta fundamentalister helt förfärade. Det används ofta som benämning också på vanliga evangelikaler, som Billy Graham, trots att de äkta fundamentalisterna starkt ogillade hans ekumeniska och teologiska initiativ. Thomas Kidd skriver på The Gospel Coalitions webbplats att benämna någon fundamentalist hjälper föga i diskussioner. Likväl finns det de som har en sådan hermeneutik och beskriver den på just de sätt som jag ska gå igenom i denna serie.

Det finns alltså en äkta fundamentalism också idag, men dess verkningar inom kyrkorna är oftast partiell, snarare än konsekvent genomförd. I dessa inlägg kommer jag att koncentrera mig på hur den påverkat skapelsefrågan och tolkningen av urhistorien (1 Mos 1-11). Det är en i allra högsta grad korrekt benämning av den kreationistiska bibeltolkningen att kalla den för just fundamentalism. Försök dock tänka bort ordets negativa klang. Mitt syfte är inte att argumentera genom att använda ord som ger negativa känslomässiga associationer Jag kommer också kort att titta på den andra typen av texter där skillnaden mellan evangelikal tolkningsmetod och fundamentalism blir som allra tydligast, nämligen de apokalyptiska texterna.

Fortsätt läsa

När teistisk evolution är farlig för tron och Equmeniakyrkans problem, del 1

Teistisk evolution kan vara farligt för den kristna tron. Det hade du kanske inte väntat dig att jag skulle säga, men så är det. De kreationister som säger detta har alltså en poäng. Men frågan kräver ett mer utförligt svar. Den behöver besvaras genom att omformuleras så här: Under vilka omständigheter kan det vara farligt för tron att ändra uppfattning från kreationism till teistisk evolution och under vilka omständigheter är det inte farligt? Samtidigt som jag planerat det svaret har en diskussion blossat upp om varför Equmeniakyrkan krymper. Magnus Hagevi skrev att det bland annat kan förklaras med intern sekularisering/inre sekularisering. Diskussionen blev snabbt polariserad. Jag tänker behandla båda dessa frågor tillsammans, eftersom de är komplementära.

Frågorna som vi ställer är enkla. Varför lämnar somliga församlingsgemenskapen och eventuellt också sin kristna tro? Varför är det ibland svårt att förmedla tron till en efterföljande generation? Vad hindrar från och vad lockar människor till en kristen tro, om de idag saknar den?

Svaren är desto svårare, för det tycks vara en stark tendens i samtalen att problemet är hur andra formulerar och lever sin tro. Den egna versionen upplever vi ju alla normalt som attraktiv, tillsammans med våra likasinnade, och då är det enkelt att föreställa sig att den upplevelsen är någorlunda allmängiltig. Men här behöver vi gå djupare in i frågan!

Träkyrka som håller på att välta, med ruttna brädor.
Är det hit vi är på väg?
Fortsätt läsa

En guide till att övertala mig

Du kanske inte tycker som jag i en specifik fråga och därför vill du framföra din åsikt så att jag ändrar mig. Spännande! Låt oss samtala! Det kan ju hända att jag ändrar mig. Det har hänt förr. Ingen av oss född eller pånyttfödd med en perfekt uppsättning åsikter. Inte heller jag. Om jag aldrig ändrar mig så visar det bara att jag inte ärligt söker sanningen. Det vore tråkigt om jag missade sanningen bara för att jag (till synes) vill vinna debatten.

Nu kanske du som läser detta tror att jag luras. Du har försökt tala mig till rätta utan att lyckas. Det är det vanligaste resultatet. De åsikter jag framför offentligt är sällan av den arten att jag inte efterforskat frågan ingående och därför är det inte enkelt att hitta en svag punkt som jag inte tänkt på. Tro mig dock. jag ändrar mig ibland. För min egen skull för jag bok över områden där min åsikt förändrats. Den inkluderar både justeringar och dramatiska förändringar. En gång i tiden var jag exempelvis kreationist, som du vet. Det är jag inte längre. En gång hade jag en liknande syn på andedopet som man hade inom klassisk pingstväckelse, med tungotal som ”första tecken” på Andens dop. Det har jag inte längre.

Porträtt på mig
Detta är jag, väntandes på dina bästa argument!

En gång bytte jag åsikt på fläcken. En vän som läste till läkare berättade att 2 av 3 befruktade ägg hos människor aldrig ens påbörjar sin utveckling till människor. De följer med mensblodet ur kroppen och ingen vet att en befruktning skett. Två sekunder senare hade jag en annan syn på när det mänskliga livet börjar än vad jag hade fram tills dess. 2 av 3 av Gud skapade människor genom alla tider kan omöjligen ha dött innan det befruktade ägget delats en enda gång. Människoblivandet i teologisk mening måste ske senare. (Jag har sedan dess följt upp hans påstående och fått det bekräftat, samt hittat andra argument för samma åsikt. Idag kommer jag nog inte svänga igen lika snabbt.)

Så hur ska du göra för att övertala mig? Låt mig hjälpa dig på traven.

Fortsätt läsa

Föreläsningar och seminarier av Lars Gunther om skapelsen och vetenskapen

Jag kommer gärna till bibelskolor, församlingar och skolor för att tala om skapelsen och vetenskapen. I detta inlägg beskriver jag mig själv och möjliga upplägg. Mitt erbjudande har funnits några år men i och med att boken Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution har kommit ut i december 2020 är det värt att påminna om det.

Jag får ofta frågan om jag vill debattera med någon kreationist. På slutet förklarar jag också varför jag än så länge tackat nej till detta.

Fortsätt läsa

Kreationisters vanligaste missförstånd om mig

Ett återkommande problem när jag diskuterar skapelsefrågorna är att det framförs argument som utgår från missförstånd eller lösa antaganden om vem jag är, hur jag förmodas ha kommit fram till mina slutsatser och vad som är innehållet i mina argument. Kort sagt, påhitt och gissningar ersätter att göra exeges (en metodisk och vederhäftig tolkning) av vad jag faktiskt säger. (Jag beskrev vikten av detta i mitt andra inlägg om Steelmanning.) Det är helt naturligt att jag ibland är oense med andra människor och det är självklart tillåtet att framföra sina avvikande åsikter och skarpa argument för dem. Problemet är inte att vi är oense. Problemet är när oförmåga eller ovilja gör att jag gång efter annan bemöts som om jag sagt något annat än det jag egentligen står för.

Jag har säkert gjort motsvarande fel i många diskussioner under årens lopp och det förekommer från alla parter i alla slags debatter. I diskussion med kreationister förekommer detta dock titt som tätt. Jag tänker därför lista några av de vanligaste felaktiga beskrivningarna som jag ser dem göra av mig och min position . Jag avslutar med en diskussion om varför jag tror det är så vanligt att just kreationister agerar på det här sättet. Jag är då bara ett exempel, ganska obetydligt i det stora hela, men ändå en del av en tendens.

  • Om du ser någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter så vet du att den personens motargument är dåliga.
  • Om du är någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter ber jag dig läsa vad jag skriver en gång till!
  • Om ditt teologiska system inte tillåter dig att göra någon annan tolkning av mig behöver du omvärdera det!
Det här är jag i mars 2020, med lite Photoshop för att kompensera för att mina glasögon är väldigt starka.
Fortsätt läsa

Den kambriska explosionen talar mot intelligent design, del 2

Jag driver tesen att god teologin stödjer normalvetenskapen, inte ID, när vi kommer till den kambriska explosionen. Jag känner ingen annan som utvecklat detta argument på det sätt som jag gör och tänker därför att jag behöver vara noggrann. Det blir därför en hel serie inlägg. Detta är det andra.

I detta inlägg kommer dessa båda punkter från min planering.

  1. Sammanfatta vad som menas med den kambriska explosionen för den som är obekant med begreppet
  2. Förklara varför detta antas vara ett argument mot evolutionen och vad som ger detta argument dess speciella plats i ID-arsenalen av argument. Så långt behöver jag göra argumentet största möjliga rättvisa.

Min argumentation börjar försiktigt först i nästa inlägg och tar sedan fart på allvar i inlägget därpå. Men även om du är bekant med det sätt på vilket ID-rörelsen och kreationister använder den kambriska explosionen tror jag att mitt sätt att återberätta deras argumentation kan vara läsvärd. Jag kommer att lyfta fram en aspekt som sällan är uttalad och som därför kan vara ganska förvirrande.

Fantasifulla djur och växter i havet
Hur man kan föreställa sig havet under den kambriska perioden.
Fortsätt läsa

Steelmanning, debattens bästa vän, del 2

Steelmanning handlar om att lyfta fram den motsatta sidans argument om möjligt bättre än vad de själva förmår göra, och först därefter föra fram sin egna motargument. Jag påbörjade en utläggning om ämnet i mitt förra inlägg. Här kommer fortsättningen.

I detta inlägg kommer jag ta upp följande aspekter:

  1. Kompletterande förhållningssätt och begrepp.
  2. Vikten av att göra exegetik (metodiskt medveten och noggrann tolkning) av meningsmotståndares ord.
  3. Missförstånd om steelmanning.
  4. När steelmanning inte bör användas.
Stålmannens logotyp
Fortsätt läsa

Steelmanning, debattens bästa vän

Steelmanning handlar om att lyfta fram den motsatta sidans argument om möjligt bättre än vad de själva förmår göra, och först därefter föra fram sin egna motargument. I min serie om den kambriska explosionen tänker jag tillämpa detta extra tydligt, men principen bör gälla alla diskussioner.

Två robotar av stål som bryter arm med varandra

Jag tänker att det är så viktigt att strukturera debatter att detta ämne förtjänar ett par inlägg. Detta kommer att innehålla:

  1. Introduktion av begreppet. Namnet Steelmanning är nytt men konceptet har gamla anor.
  2. Kopplingen till min aktuella diskussion om skapelse och evolution.
  3. Rörelsekultur kontra enskilda övertramp. Kulturen som indikation på en rörelses grundläggande trovärdighet.
  4. Skillnaden mellan en rörelses trovärdighet och den logiska giltigheten av ett enskilt argument. Varför detta inte är personangrepp (ad hominem) eller the fallacy fallacy (argumentum ad logicam).

I kommande inlägg kommer följande tillägg:

  1. Kompletterande förhållningssätt och begrepp.
  2. Vikten av att göra exegetik (metodiskt medveten och noggrann tolkning) av meningsmotståndares ord.
  3. Missförstånd om steelmanning.
  4. När steelmanning inte bör användas.

Mina inlägg om steelmanning har också betydelse för de artiklar jag skriver om boken Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution. I boken säger jag på ett par ställen att mina argument inte blivit bemötta, bland annat på sidan 219:

Jag hoppades att denna bok skulle bli annorlunda, att vi noggrant skulle läsa vad de andra skriver och ge saklig respons utifrån det. Jag vill fråga dig som läst svaren på mitt kapitel: Anser du att detta blev fallet? Jag gör tyvärr inte det fullt ut.

Trots att jag påpekade just detta har hittills all respons som jag sett på mina texter i boken från kreationistiskt håll fortsatt ignorera mina argument, och fortsatt bygga på halmgubbar och vantolkning av mina ord.

Fortsätt läsa

Equmeniakyrkans vision, Jesus och treenigheten, del 2, förvirrat om treenigheten

Bland det märkligaste med motionen om att stärka treenighetens synlighet i Equmeniakyrkans vision, som jag började skriva om i mitt förra inlägg, är att det bygger på en svag trinitarisk teologi. Inte på en stark sådan. När sedan Betlehemskyrkan i Örebro ger motionärerna understöd blir det än värre. Det här är värt att uppmärksamma.

I detta inlägg tänker jag visa att motionärerna och deras understödjare varken gör Equmeniakyrkans teologiska grund rättvisa eller har en bibliskt informerad och klassiskt kristen syn på treenigheten.

För att förstå kontexten bör du följa endera länken ovan så att du vet vad denna diskussion handlar om i sin helhet.

Det är svårt att säga om motionärerna drar åt modalism (den ende Guden uppträder i tre skepnader, men i Gud själv finns det inte tre personer, tre olika medvetna jag), tripartism (att Gud består av tre delar) eller triteism (Gud är ett kollektiv av tre gudar). Inte för att resonemanget utgår från den klassiska teologins mellanposition (en Gud, tre personer i Gud), utan för att det är förvirrat. Eller rättare sagt, det uttrycker en teologi om treenigheten som tyvärr blivit alltmer utbredd, och den teologin är förvirrad.

Treenighetssymbol
Treenigheten kan inte fångas till fullo i ord eller bild, men något kan ändå sägas som är verkligheten närmare än annat.

Motionärerna tycks mena att Guds treeniga väsen främst är ett koncept, ett sätt att tänka, en tankefigur. Inte en god approximation av Guds egentliga väsen.

Fortsätt läsa