Kreationisters vanligaste missförstånd om mig

Ett återkommande problem när jag diskuterar skapelsefrågorna är att det framförs argument som utgår från missförstånd eller lösa antaganden om vem jag är, hur jag förmodas ha kommit fram till mina slutsatser och vad som är innehållet i mina argument. Kort sagt, påhitt och gissningar ersätter att göra exeges (en metodisk och vederhäftig tolkning) av vad jag faktiskt säger. (Jag beskrev vikten av detta i mitt andra inlägg om Steelmanning.) Det är helt naturligt att jag ibland är oense med andra människor och det är självklart tillåtet att framföra sina avvikande åsikter och skarpa argument för dem. Problemet är inte att vi är oense. Problemet är när oförmåga eller ovilja gör att jag gång efter annan bemöts som om jag sagt något annat än det jag egentligen står för.

Jag har säkert gjort motsvarande fel i många diskussioner under årens lopp och det förekommer från alla parter i alla slags debatter. I diskussion med kreationister förekommer detta dock titt som tätt. Jag tänker därför lista några av de vanligaste felaktiga beskrivningarna som jag ser dem göra av mig och min position . Jag avslutar med en diskussion om varför jag tror det är så vanligt att just kreationister agerar på det här sättet. Jag är då bara ett exempel, ganska obetydligt i det stora hela, men ändå en del av en tendens.

  • Om du ser någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter så vet du att den personens motargument är dåliga.
  • Om du är någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter ber jag dig läsa vad jag skriver en gång till!
  • Om ditt teologiska system inte tillåter dig att göra någon annan tolkning av mig behöver du omvärdera det!
Det här är jag i mars 2020, med lite Photoshop för att kompensera för att mina glasögon är väldigt starka.

Fel 1: Jag läser in evolution i Bibelns texter

Svar nej. Jag säger det uttryckligen i boken, och på sitt eget sätt erkänner Göran Schmidt det i sin replik till mig. Trots det har redan ett par kreationister kritiserat min text som om jag skulle ha gjort en sådan exeges.

Jag läser för övrigt inte in gravitation, kvantfysik eller termodynamik i Bibelns texter heller.

Mitt sätt att göra exegetik, hermeneutik och systematisk teologi skiljer sig från kreationisternas. Vi kan diskutera vilket sätt som är bäst, men det kräver att man momentant kliver ut ur det egna sättet, så att båda sätten kan värderas jämte varandra. Min erfarenhet är att kreationister sällan klarar av att göra en sådan utzoomning, utan bedömer min bibeltolkning som om den vore en misslyckad version av deras egen.

Fel 2: Jag säger att urhistorien är icke-historisk

Svar nej. Jag ställer däremot frågan om på vad sätt historia berättas och om det går att göra en direkt överföring mellan textens alla detaljer och faktisk historia enligt den moderna historieskrivningens regler, med grund hos Leopold von Ranke (1795 – 1886) och positivismen.

Kreationister klarar inte att lämna sin falska dikotomi mellan historia och icke-historia, hur ofta detta än påpekas.

Visst finns det de som hävdar att urhistorien är helt igenom poetisk, arketypisk eller mytologisk i betydelsen påhittad. Men det gör alltså inte jag.

Fel 3: Jag tar evolutionen för given och läser inte kreationisters argument

Alternativt beskrivs detta som att jag skulle hänga för mycket på BioLogos och TalkOrigins och blivit indoktrinerad.

Svar nej. Jag har varit kreationist och delade en gång i tiden deras självklara falska dikotomi mellan skapelse och evolution. Den tog jag för given. Sedan försökte jag försvara denna hållning och sökte argument hos kreationisterna. Ju mer jag gjorde det, desto tydligare såg jag rörelsens bristande exegetiska, teologiska och vetenskapliga konsekvens, dess veritabla häxjakter på oliktänkande och i många fall uppenbara förljugenhet (som när ledaren för Answers in Genesis vägrar erkänna att den nutida ungjordskreationismen är sprungen ur sjundedagsadventismen).

Kreationismens brister fick mig att överge den.

Jag har vid det här laget studerat kreationismens egna skrifter såpass mycket att jag kan redogöra för hur flera del-idéer inom den uppstått, utvecklats och av vissa kreationister själva övergivits. Jag kan ofta se när en kreationist använder ett argument som övergivits av de ledande kreationistiska forskarna, även när den som fört fram argumentet inte själv gör det. Jag har läst så mycket att jag ser hur olika ungjordskreationistiska företrädare skiljer sig åt. Då känns det lite konstigt att få höra att jag inte brytt mig om att studera deras argument.

Än konstigare blir det naturligtvis när detta påstås om mig av någon som inte tycks ha läst vad jag eller andra som delar min hållning faktiskt säger.

Har jag läst allt? Varje kreationistisk författare? Nej, det har ingen. Men jag har läst nog mycket för att känna till allt väsentligt. När jag läste Göran Schmidts och Krister Renards texter i vår gemensamma bok fann jag ingenting som överraskade mig i sak. Det enda som förvånade var ihärdigheten i deras oförmåga att bemöta vad jag faktiskt säger.

En svårighet med att läsa allt som sägs av kreationister är att deras material innehåller ofantliga mängder upprepningar. Vill man dessutom, som jag, kontrollera deras källor genom att följa eventuella fotnoter tar det enorm tid. Kreationist X hänvisar till kreationist Y som hänvisar till kreationist Z, sedan kan det ta stopp och man får börja om. Hittar man händelsevis en hänvisning till en äkta vetenskaplig artikel i slutet av kedjan tar det lång tid att hitta vilken detalj i artikeln som de hänvisar till, eftersom det oftast rör sig om något lösryckt. Då det tar så mycket tid har jag självklart massor kvar att läsa om alla dessa detaljer, men att få höra att jag inte läst deras argument känns sannerligen konstigt.

Upplysningsvis så lämnade jag dessutom kreationismen innan jag visste att BioLogos fanns och utan att ha läst en enda artikel på TalkOrigins.

Fel 4: Jag är rädd för att vara kontroversiell, vill vara till lags, politiskt korrekt, etc.

Svar nej. Fråga någon som känner mig.

Det är å andra sidan inget självändamål att vara obstinat heller. Och om man har rätt i sak avgörs inte genom att man är kontroversiell i en viss utsträckning. Om mitt sökande efter sanningen leder mig till det som är mainstream i en viss fråga, är jag inte rädd för att landa där heller.

Vill kreationister vinna mig för sin sak eller avskräcka mig ytterligare?

Att återkommande beskrivas av kreationister som om jag kommit fram till min hållning på ett sätt som är på tvären mot vad jag faktiskt säger, är bara ännu en spik i kistan för dem. Hur ska jag kunna se denna rörelse som trovärdig, när dess företrädare beskriver det jag känner bättre än dem, mig själv, på ett felaktigt sätt? Förväntar de sig att jag ska känna igen mig i deras sätt att tala om mig? Beteendet är märkligt, men utifrån mina erfarenheter finns det en kombination av två faktorer som skulle kunna förklara det.

Känner de inte igen sig i denna spekulation får de protestera! Jag lovar att lyssna och uppdatera denna del av mitt inlägg om de kan visa på någon annan drivkraft.

För det första tänker jag att detta sätt att argumentera fungerar på välvilligt inställda lyssnare. Där det finns en benägenhet att tro på kreationisternas åsikter finns det också en tolerans för att åsiktsmotståndare beskrivs på detta sätt. Knepet ger en emotionell feedback. Det egna lägret får känslan av att vara de som är pålästa, modiga och ärliga i mötet med bibeltext och evidens. Vi andra är defekta. Uppdelningen hjälper till att befästa tron på den egna sidan som rätt. Sådana som jag inte bara har fel, utan vi är fel.

Predikar man för kören fungerar detta därför väl. Och framgången gör att man upprepar sin debattmetod. Den har en fitness som gör att den förs vidare.

Det andra skälet tror jag är att man är så övertygad om kraften i de egna argumenten att den som inte låter sig övertygas måste vara defekt. Man kan inte föreställa sig något annat rimligt skäl. It has to be so. De egna förslagen antas ju vara Bibelns uppenbara budskap och den vetenskapliga evidensen antas vara glasklar till egen fördel. Sanningen antas vara enkel att se och sådana som jag är dess motståndare.

Kreationismens sociologi är alltså inte främst att den utger sig för att vara ett jämbördigt förslag att utvärdera på en idéernas marknad, även om en och annan enskild kreationist kan ha den utgångspunkten. Som rörelse är kreationismen buren av en annan identitet, nämligen som den absoluta frontlinjen i kriget mot avkristning, moraliskt förfall. Rörelsens främsta uppgift är inte att utöva vetenskap utan att utöva kulturkamp. Det syns inte minst på hur den fördelar sina pengar. De flesta kreationistiska organisationerna har inget som liknar forskning över huvud taget, varken teologisk eller naturvetenskaplig. Hos de stora (AiG, ICR, CMI och DI) går struntsummor går till forskning och stora miljonbelopp går till marknadsföring (outreach). Pengarna finns där. Det handlar om fördelning!

Två stycken borgar av sten. Den egna har etiketten 'självständigt mänskligt resonerande' och en flagga med texten humanism. Ovanför har den ballonger med texterna homoäktenskap,abort, dödshjälp, moralisk relativism. Alla dess kanoner skjuter mot klippan som den andra borgen står på, vars text är 'uppenbarelse, guds ord'. Den borgen har en flagga med texten 'kristendom'. En av dess kanoner skjuter på en ballong, en skjuter åt fel håll, en skjuter på den egna grunden. Borgen håller på att spricka.
Answers in Genesis använder denna bild överallt. Det är ett krig. Kanonen som skjuter på den egna grunden är inte svår att tänka sig som teistisk evolution. De tillhörande förklaringarna och andra versioner av bilden gör det uppenbart att det som avses med Guds uppenbarelse är jordens unga ålder, ca 6000 år, och motståndet mot såväl evolution som andra påverkade vetenskapliga teorier.

Jag tror att det är detta som gör kreationister så obenägna att lyssna in vad jag faktiskt står för. Bilden av den andre måste upprätthållas för att bevara det egna systemet intakt. Jag får inte plats inom det.

Jag jämför ofta kreationister med nyateister som Richard Dawkins. Likheterna är så slående. När Dawkins kritiseras för sina halmgubbar svarar han att han inte behöver undersöka vad religionen egentligen står för. Det vet han redan och att undersöka den mer noggrant vore i sig att ge den en respekt som den inte förtjänar. Ska något sägas till Dawkins försvar, så är det att han erkänner att han inte ens försöker förstå vad det är han kritiserar.

Bonusfel: Projicering av den egna intoleransen

I den nyligen publicerade boken säger jag på några ställen att det finns frågor jag inte är klar med. Trots detta har jag beskrivits som tvärsäker och ovillig att lära. En annan av bokens författare (GS) beskriver precis allt som solklart och utan minsta uns av nyans eller tvivel. Samma bedömare ser den argumentationen som ypperlig. Min hållning beskrivs av GS som ett eko av ormens röst i lustgården och en väsentlig del av det antikristliga avfallet, ändå är det jag som anklagats för att anse motsatta uppfattningar vara villolära!

Jag har svårt att se något annat än projicering i sådan kritik.

Nu är det sant att jag varnar för den kreationistiska rörelsen, men om det ska hållas mot mig bör det göras av korrekt anledning. Det jag främst varnar för är faktiskt inte kreationismen i sig, utan den fundamentalistiska hållning som de ledande ungjordskreationisterna (och ibland några andra) uppvisar. När de uttryckligen och i skarpa ordalag gång efter annan lyfter fram sina meningsmotståndare som att vi går djävulens ärenden, då utgör det en farlig intolerans. Det är vad jag främst varnar för, oavsett sakfrågan.

Att lyfta upp en tolkning till dogm trots att den genom historien inte varit självklar, trots att den inte delas av alla kristna eller alla ledande teologer och förkunnare i nutid eller dåtid, inte heller bland väckelsekristna och bibeltroende, det är en slags bakvänd villolära. Det är den heresi som Ken Ham och många andra kreationister förkunnar. Det är en rimlig användning av ordet villolära. Villoläror är till sitt väsen ofta just att göra en detalj till ett övergripande och bärande moment. Kreationisters sätt att använda ordet villolära är däremot inte rimligt.

Och bara så ni vet: Jag har bekantat mig med några ungjordskreationister som inte har detta fundamentalistiska förhållningssätt (Jay L. Wile, Todd Wood, Paul Garner). Om vi talar om ledande företrädare inom rörelsen är de tyvärr få, men de finns. När jag för egen del bedömer sakfrågan är det deras argument jag undersöker. De ger oftast de bästa (eller minst dåliga) argumenten för ungjordskreationismen. Apropå fel 3 ovan.

Tack att du läser vad jag skriver här på itpastorn.nu. Välkommen att skriva en kommentar om det du läst. Jag publicerar dock inte alla kommentarer, utan bara de som jag bedömer ger mervärde till alla läsare i form av sakinnehåll och som håller sig till ämnet. Detta är inte tänkt att vara en allmänt diskussionsforum. Är du osäker, läs mina kommentarsregler.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.