Etikettarkiv: dawkins

Steelmanning, debattens bästa vän, del 2

Publicerat av
4

Steelmanning handlar om att lyfta fram den motsatta sidans argument om möjligt bättre än vad de själva förmår göra, och först därefter föra fram sin egna motargument. Jag påbörjade en utläggning om ämnet i mitt förra inlägg. Här kommer fortsättningen.

I detta inlägg kommer jag ta upp följande aspekter:

  1. Kompletterande förhållningssätt och begrepp.
  2. Vikten av att göra exegetik (metodiskt medveten och noggrann tolkning) av meningsmotståndares ord.
  3. Missförstånd om steelmanning.
  4. När steelmanning inte bör användas.
Stålmannens logotyp
Fortsätt läsa →

Steelmanning, debattens bästa vän

Publicerat av
5

Steelmanning handlar om att lyfta fram den motsatta sidans argument om möjligt bättre än vad de själva förmår göra, och först därefter föra fram sin egna motargument. I min serie om den kambriska explosionen tänker jag tillämpa detta extra tydligt, men principen bör gälla alla diskussioner.

Två robotar av stål som bryter arm med varandra

Jag tänker att det är så viktigt att strukturera debatter att detta ämne förtjänar ett par inlägg. Detta kommer att innehålla:

  1. Introduktion av begreppet. Namnet Steelmanning är nytt men konceptet har gamla anor.
  2. Kopplingen till min aktuella diskussion om skapelse och evolution.
  3. Rörelsekultur kontra enskilda övertramp. Kulturen som indikation på en rörelses grundläggande trovärdighet.
  4. Skillnaden mellan en rörelses trovärdighet och den logiska giltigheten av ett enskilt argument. Varför detta inte är personangrepp (ad hominem) eller the fallacy fallacy (argumentum ad logicam).

I kommande inlägg kommer följande tillägg:

  1. Kompletterande förhållningssätt och begrepp.
  2. Vikten av att göra exegetik (metodiskt medveten och noggrann tolkning) av meningsmotståndares ord.
  3. Missförstånd om steelmanning.
  4. När steelmanning inte bör användas.

Mina inlägg om steelmanning har också betydelse för de artiklar jag skriver om boken Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution. I boken säger jag på ett par ställen att mina argument inte blivit bemötta, bland annat på sidan 219:

Jag hoppades att denna bok skulle bli annorlunda, att vi noggrant skulle läsa vad de andra skriver och ge saklig respons utifrån det. Jag vill fråga dig som läst svaren på mitt kapitel: Anser du att detta blev fallet? Jag gör tyvärr inte det fullt ut.

Trots att jag påpekade just detta har hittills all respons som jag sett på mina texter i boken från kreationistiskt håll fortsatt ignorera mina argument, och fortsatt bygga på halmgubbar och vantolkning av mina ord.

Fortsätt läsa →

När två är osams och båda har fel, del ett

Publicerat av
1

Jag upphör inte att förvånas över ateister som beskyller troende för att ignorera vetenskapen, men själva gör detsamma. Ett typexempel är nyateisten Richard Dawkins. Han klagar ofta på sådana troende som inte accepterar evidensen för biologisk evolution, men samtidigt kritiserar han ”religion” på sätt som strider mot såväl historievetenskapen som religionsvetenskapen. Självklart kan jag inte anklaga Dawkins för tankemässig inkonsekvens bara för att han är kritisk mot kristen tro, och andra former av tro. Problemet är inte att, utan hur, han kritiserar tron.

Vetenskapen ersätter Jesus, och bevisar sin överlägsenhet genom att den kan bygga rymdraketer. Det är sensmoralen av denna ändrade jesusfisk.

Vid en första anblick finns det en grupp kristna som tycks vara de främst motståndarna till ateister som Dawkins. De bemöter hans argument genom att hävda att biologisk evolution inte alls stöds av någon evidens, att läran bygger på dålig vetenskapsteori, etc. Men dessa kreationister är inte nyateismens motpol, utan de är varandras spegelbilder. De delar alla grundläggande premisser för samtalet, fast drar diametralt olika slutsats.

När jag försvarar teistisk evolution beskylls jag ofta av andra kristna för att stödja ateisterna. Inget kunde vara mer fel. I själva verket utgår den kritiken från samma grundläggande tankemisstag som nyateisterna gör, och i många samtal har mina försök att vrida diskussionen till att granska dessa premisser resulterat i en total vägran att ens överväga argumenten.

Båda har fel! För den som deltar i debatten på de villkor som jag här kritiserar, och har gjort det länge, oavsett vilken sida man valt, så är tanken svår att ta till sig. Det handlar om mångåriga vanor och beskrivningar av konflikten som upprepats hundratals gånger.

Fortsätt läsa →

Fundamentalism, del 1, mindset

Publicerat av
4

Allt du fått lära dig om fundamentalismen är fel. Eller åtminstone missvisande på grund av sin ofullständighet, om du inte är väl påläst om de senaste 150 årens amerikanska kyrkohistoria. Detta till trots är ämnet relevant på många sätt och förtjänar en serie artiklar som reder ut begreppen. Ateisters missbruk av begreppet ateism måste upphöra. Kristna ledare som buntar ihop alla vars teologi de ogillar som fundamentalister måste upphöra med det. Bibeltroende kristna som försöker använda begreppet som ett honnörsord måste upphöra med det.

Men framför allt: Fundamentalistiska tendenser inom teologi och spiritualitet (vårt sätt att uppleva och uttrycka vårt andliga liv) behöver kunna diskuteras sakligt, så att den skada dessa tendenser faktiskt gör, och de möjliga lärdomar vi kan hämta från historien om de fundamentalistiska rörelserna, kan hanteras på rätt sätt. Pröva allt, förkasta det onda och behåll det goda.

Skulpptur av ordet fundamentalism, med bibelord under bokstäverna

Konstverket Fundamentalism i Köpenhamn

Jag är bra på att starta serier på min blogg. Sämre på att avsluta dem. Men det jag gör är inte tänkt att vara dagsaktuellt, utan bli en resurs att återvända till. Och nu har det blivit dags också för denna serie om fundamentalism. Mina studier om amerikansk väckelsekristendom har gett mig en hel del kunskap om fenomenet och min egen andliga resa har gjort det nödvändigt att brottas med det goda och dåliga inom den kristna fundamentalistiska rörelsen.

Begreppet fundamentalism har nu också debatterats för ett litet tag sedan. Det dyker upp med jämna mellanrum, oftast som skällsord eller nedlåtande benämning på ”den andre” som man inte vill vara lik. Ett fåtal personer använder det som honnörsord och ser nedvärderingen som ett slags lidande för Kristi skull. Utmärkande för diskussionen är att ytterst få verkar begripa vad fundamentalism egentligen är. I ett par artiklar tänker jag därför analysera begreppet, rörelsens historia och hur den relaterar till och interagerar med två andra rörelser, evangelikalismen och pentekostalismen. Dessa tre är nämligen inte detsamma, vad än okunniga journalister skriver.

Lyfta händer. Bildtext: Dyrkan av predikanten Billy Graham

Tidningsartiklar av typen finn (minst) fem fel finns det i överflöd. Här visas karismatisk tillbedjan. Billy Graham är inte karismatiker. Enligt bildtexten påstås han till och med vara vara den som blir dyrkad. Har dessa journalister ingen yrkesheder? Ett liknande misstag i en artikel om politik, sport, mode eller vad annat som helst hade setts som ett rejält klavertramp. källa.

När jag studerat amerikanska väckelserörelser har jag också studerat den fundamentalistiska rörelsens förhistoria, tillkomst och fortsatta utveckling. Jag tror mig ha fått en hyfsat god bild av vad den lär, hur den fungerar och hur den relaterar till andra delar av kristenheten och det amerikanska samhället – och världen i övrigt. Det som försvårar detta studium är den otroliga mängd desinformation som sprids. Ämnet väcker känslor och mycket sägs och skrivs, men på tok för lite har substans eller täckning i verkligheten.

Ajdå, vi saknar en bra förklaring till fundamentalism

Webbplatsen typkanske vilseleder i alla fall ingen.

För att förstå något räcker det inte med en ordboksdefinition, än mindre att utgå från ordets ursprung (etymologi). Ord används i sammanhang (kontext). Deras betydelse ändras över tid. De vanligaste uppslagsverken på svenska, Wikipedia (WP), Nationalencyklopedin (NE), Svenska Akademins Ordlista (SAOL) och Svensk Ordbok (SO) är dessutom alla mer eller mindre dåliga på att beskriva begreppet. Wikipedias artikel är i sin nuvarande form rent av missvisande. NE är tendentiös, inkomplett och rörig.

Jag kommer främst att skriva om kristen fundamentalism, eftersom det är ett av ytterst få ställen där ordet kan användas med ett någorlunda väldefinierat sakinnehåll. Plus att kristen teologi, i synnerhet den som utvecklats inom amerikansk väckelsekristendom, är mitt främsta intresse.

Men låt mig först kommentera två andra sätt att använda ordet fundamentalism.

Före 70-talet användes ordet fundamentalism uteslutande om tydligt identifierbara kristna grupper. Man kunde säga Carl McIntire är en fundamentalist. Och McIntire svarade ja, det är jag. Kanske var Ruhollah Khomeini (1902–1989) den förste att bli kallad fundamentalist i en mer allmän betydelse. Med start på 70-talet började i alla fall ordet användas på ett bredare sätt, som inkluderade honom och andra muslimer och som betonade likheterna melland Irans mullor och den nyligen uppkomna religiösa högern, främst exemplifierad av Jerry Falwells organisation Moral Majority.

På slutet av 80-talet började det publiceras ett antal olika vetenskapliga undersökningar utifrån den nya och breddade definitionen av ordet fundamentalism. Mest omfattande av dessa var The Fundamentalism Project, ett femårigt tvärvetenskapligt projekt som leddes av Martin E. Marty och R. Scott Appleby vid universitetet i Chicago. Resultatet publicerades i 5 volymer, men ifrågasätts också för att för många rörelser buntas samman under samma paraplybegrepp.

En god översikt över hur ordet fundamentalism förvandlades finns i ett appendix till boken Fundamentalism and Evangelicals av Harriet A. Harris (Oxford University Press, 1998).

Fortsätt läsa →