Kreationisters vanligaste missförstånd om mig

Ett återkommande problem när jag diskuterar skapelsefrågorna är att det framförs argument som utgår från missförstånd eller lösa antaganden om vem jag är, hur jag förmodas ha kommit fram till mina slutsatser och vad som är innehållet i mina argument. Kort sagt, påhitt och gissningar ersätter att göra exeges (en metodisk och vederhäftig tolkning) av vad jag faktiskt säger. (Jag beskrev vikten av detta i mitt andra inlägg om Steelmanning.) Det är helt naturligt att jag ibland är oense med andra människor och det är självklart tillåtet att framföra sina avvikande åsikter och skarpa argument för dem. Problemet är inte att vi är oense. Problemet är när oförmåga eller ovilja gör att jag gång efter annan bemöts som om jag sagt något annat än det jag egentligen står för.

Jag har säkert gjort motsvarande fel i många diskussioner under årens lopp och det förekommer från alla parter i alla slags debatter. I diskussion med kreationister förekommer detta dock titt som tätt. Jag tänker därför lista några av de vanligaste felaktiga beskrivningarna som jag ser dem göra av mig och min position . Jag avslutar med en diskussion om varför jag tror det är så vanligt att just kreationister agerar på det här sättet. Jag är då bara ett exempel, ganska obetydligt i det stora hela, men ändå en del av en tendens.

  • Om du ser någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter så vet du att den personens motargument är dåliga.
  • Om du är någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter ber jag dig läsa vad jag skriver en gång till!
  • Om ditt teologiska system inte tillåter dig att göra någon annan tolkning av mig behöver du omvärdera det!
Det här är jag i mars 2020, med lite Photoshop för att kompensera för att mina glasögon är väldigt starka.
Fortsätt läsa

Kreationismens poäng (och historia)

Kreationism kan förklaras på olika sätt. Det ena fokuserar på den vetenskapliga frågan. Internt beskrivs den som ett nödvändigt motstånd mot falsk vetenskap, som vänder sig mot Gud. Science, falsely so called, sa man ofta under perioden 1920-1940. Den som ogillar kreationism tenderar ofta att se den utifrån konflikttesen, som en nödvändig konsekvens av den inneboende oförenlighet som tänks råda mellan religion och vetenskap. Jag tror att detta är att ha en på tok för snäv syn på frågan. Framväxten av kreationism har andra drivkrafter, och kreationisterna har haft uppenbara poänger. Om dessa ignoreras kan vi aldrig förstå kreationismen som fenomen.

Teser jag ämnar driva i denna och nästkommande artikel:

  • Biologisk evolutionslära har en historisk koppling till socialdarwinism, och andra hemskheter som rasism och rashygien.
  • Den har därför, förståeligt, blivit viktig att bekämpa som en del av ett samhälleligt kulturkrig.
  • Kreationism är därför inte främst ett uttryck för en inneboende konflikt mellan tro och vetenskap. Konflikten är ad hoc.
  • Kopplingen mellan biologisk evolutionslära och socialdarwinism, etc, är historiskt korrekt, men inte logiskt nödvändig.
  • Ledande kreationister har också haft dåliga idéer, inte minst rasistiska uppfattningar, motiverade med Bibeln. (Nästa artikel.)
  • Att evolutionsläran missbrukats bör göra kreationismens motståndare förstående och ödmjuka. Att Bibeln missbrukats bör göra kreationister ödmjuka. I båda fallen bör man erkänna den fullt giltiga möjligheten att inte koppla ihop bibeltro respektive evolutionstro med rasism, etc. (Nästa artikel.)
Djur och människor placerade utmed en DNA-spiral
Bild från Science Briefss

Ett lackmustest för att se om någon vet vad kreationism är för något, är om kreationister som människor beskrivs som ignoranta, dumma, outbildade, iq-befriade eller något liknande. Då vet du att den som kommenterar inte har den blekaste aning vad hon eller han pratar om. Ibland används riktigt dåliga argument som stöd för kreationismen, och det kan sägas tydligt. Men det är himmelsvid skillnad på att bemöta ett dåligt argument och att kalla en människa ointelligent. I själva verket krävs det god intelligens och mycket kunskap för att kunna gå emot det samlade vetenskapssamhället.

Jag har själv varit kreationist. Jag slutade inte vara det för att jag blev smartare. Jag tror det var en god utveckling, men jag har varken blivit mer eller mindre intelligent än vad jag brukade vara. (Troligen var jag bättre på att lösa IQ-tester för 25 år sedan. Då använde jag den sortens tänkande oftare än idag.)

Så vad är det då som driver kreationismen? Låt mig göra ett försök att teckna vad jag tror är dess viktigaste drivkraft och största poänger utifrån den första vågen med kreationism som blomstrade för knappa hundra år sedan.

Fortsätt läsa

Evangelikaliserad pentekostalism eller pentekostaliserad evangelikalism?

Teser

I detta inlägg kommer jag driva två teser. (Bli inte förskräckt av de svåra orden.)

  1. Det har skett en evangelikalisering av pentekostalismen och den är delvis bra, delvis dålig.
  2. Det har skett en pentekostalisering av evangelikalismen och den var bra, men behöver fullbordas genom att teologin utmanas på en bredare bas.

Vad jag menar är att pingströrelserna (pluralis) under 1900-talets andra hälft kom att överta mycket av den evangelikala rörelsens tolkningsmetoder, läromässiga uppfattningar och hjärtefrågor. Kort sagt man anammade evangelikalernas hermeneutik (hur bibeltexter tolkas), deras slutsatser och deras fokusfrågor. Det har givit en sundhet åt pentekostalismen, som gör att risken minskar för överdrifter eller urspårning. Vissa grupperingar eller predikanter inom de pentekostala rörelserna både historiskt och idag är inte sunda i sin undervisning och några har ju gått käpprätt åt skogen.

Jag menar också att den evangelikala rörelsen på ett till största delen sunt och nödvändigt sätt öppnade sig för Andens kraft och gåvor i och med den så kallade tredje vågen av andlig förnyelse. Men jag menar också att denna öppning för en praxis av bruk av Andens gåvor och nya sätt att sjunga lovsång inte är nog. Också en mer genomgripande teologisk påverkan från pentekostalismen vore nyttig för evangelikaler. Fortsätt läsa