Vill du berätta om hur mycket du uppskattar Kathryn Krick?

Den som gillar Kathryn Krick och vill försvara henne på platser som jag administrerar – här på webben, på Facebook eller andra – har ett jobb att göra. Jag vill ha svar på specifika frågor först – inget annat. (Frågorna kommer på slutet.)

Bakgrund – sektbeteende i kommentarfälten

När jag fick upp ögonen för Kathryn Krick var det genom en sak som stod ut. Jag sökte egentligen inte information om henne specifikt, utan höll på att undersöka hela det block av individer och organisationer som är NAR (den Nya Apostoliska Reformationen) och de angränsande rörelser som jag kallar sNARlika. Jag tar del av såväl primärkällor som kritiska undersökningar. Det var i detta sammanhang jag stötte på personer som kritiserade just Krick.

I kommentarsfälten, däremot, kryllade det av inlägg till hennes försvar – i en omfattning som var direkt anmärkningsvärd. Under varje inlägg – åtminstone de med större räckvidd – fanns denna försvarsstorm. Ofta även när inläggets spridning varit begränsad.

Här är ett exempel från YouTube:

När jag nu blivit intervjuad av Sändaren och Tidningen Dagen om henne dröjde det inte länge innan liknande kommentarer hamnade på min Facebook (länken till min “sida”). Ni ser dem inte. De är dolda. Jag ska snart förklara varför.

Fortsätt läsa

Bokutdrag: Det profetiska är rörigt

Det är lika bra att släppa alla illusioner med en gång när vi närmar oss det profetiska. Det är rörigt. För det första kommer vi i direktkontakt med den Gud som inte låter sig kontrolleras av oss. Det profetiska syftar till det motsatta, att Gud ska styra oss.

Det går inte att söka det profetiska utan att överlåta kontroll över sitt liv eller sin församlingsgemenskap till Gud.

För det andra kommer vi att se den här boken igenom att i det profetiska blandas gudomlig inspiration med mänsklighet, inklusive synd och svaghet. Hur ren källan än är när vi får ett tilltal kommer det alltid att passera människor som påverkar tilltalets utformning. Och ibland blandar samman sina egna impulser med Guds Ande. Och i värsta fall är oärliga.

I Första Kungaboken finns det ett kapitel som jag numera oftast kommer till ganska tidigt när jag undervisar om det profetiska. (Det har jag aldrig sett någon annan göra.) Kapitlet är … konstigt. Men upplysande. Det handlar om två profeter som inte namnges och båda beter sig både bra och dåligt. Det kostar den ene livet. Känns det igen? Om inte, pausa din läsning av den här boken och läs kapitlet i sin helhet. Gör det gärna annars också för att fräscha upp minnet.

AI-skapaf´d bild. En gammal och en ung man delar en måltid. En modern kopp har ett öra åt vardera hållet och de håller båda i den.
AI-bild av gudsmannen och profeten. Anakronistiska kläder och märkligt nog delar de på samma kopp! AI är som det profetiska. Rörigt!

Tillbaka? Då fortsätter vi!

Fortsätt läsa

Bokutdrag: Den profetiska gåvan

I väntan på att min bok ska bli klar kommer här ännu ett utdrag. Jag har redan i några inlägg här på webben beskrivit den profetiska gåvans natur, i debatt med Patrik Hagman. Grunderna finns där. I boken kommer de i en mer utvecklad version. Detta är hur kapitlet inleds. (Jag har redan postat detta kapitels inledning en gång, men sedan dess har jag omdisponerat och utökat innehållet.)

Bibelns viktigaste undervisning om profetia finna i Första Korinthierbrevet 14. Det är en god idé att läsa kapitlet i sin helhet, gärna ihop med kapitel 12 och 13, innan du fortsätter läsa denna bok.

Traditioner om det profetiska

För att förstå vad som menas med profetia räcker det inte med att slå upp orden i en ordbok, varken en svensk, engelsk eller grekisk. Det finns i Bibeln ett specifikt sätt att använda orden som inte alltid stämmer med hur de används i dagligt tal idag eller hur de användes i urkyrkans grekisk-romerska omvärld. Man kan jämföra med amerikansk fotboll. I dagligt tal i USA säger man bara ”fotboll”, men sporten handlar till 95 % om att några få i laget sträcker över, kastar och bär bollen med händerna, medan resten mest tacklar dessa och varandra. Vid några få tillfällen kommer en spelare in och sparkar bollen, en kicker eller en punter, men det är undantagen. Ett ords etymologi (språkliga ursprung) säger oss väldigt lite om dess faktiska betydelse och även de som skriver ordböcker är barn av sin tid.[1]

Det finns ett sätt att tala om det profetiska som jag menar bäst harmonierar med Bibelns undervisning. Jag kommer dock i denna bok ibland att nämna också andra tolkningstraditioner och i viss mån också hur vi kan tala om urskillning inom dem.

En skiss med människor som sitter i en ring i ett vardagsrum.
Hemgrupper är utmärkta plats för det profetiska. Estrader? Nja.

Om du idag skulle läsa adjektivet ”profetisk” i en text kan det ha olika betydelser. Här följer min indelning, som bygger på hur jag uppfattar att begreppet används.[2]

Fortsätt läsa

När man bör varna för dålig teologi

Jag har tre samtidiga övergripande debatter igång i mitt liv. Jag menar att det är mycket viktigt att föra dem alla tre. Sund förkunnelse behöver avgränsas mot:

  1. Liberalteologi.
  2. Fundamentalism.
  3. Hyperkarismatik.

Det är en intressant resa. Vissa som applåderar mina insatser kring en av punkterna kan vara knäpp tysta om det jag skriver om de andra. Det som förbryllar ännu mer tycks vara att jag också kritiserar andra som kritiserar samma saker som jag kritiserar! Är vi inte i samma lag, liksom?

Mitt svar är delvis, men jag strävar efter att vara mer nyanserad än så. Låt mig förtydliga i ett antal steg. Jag börjar med komplexet liberalteologi och progressiv kristendom.

  1. Allt fler blir besvikna på sina gamla sammanhang, som svepande kallas ”evangelikala”.
  2. De söker efter alternativ, dekonstruerar och börjar ofta kalla sig ”progressiva kristna”.
  3. De söker sig till andra som kallar sig samma sak.
  4. Det finns dock ingen enhetlig ”progressiv” kristendom. Bakom benämningen ryms en mångfald av uppfattningar som inte låter sig sammanfattas kring någon annan kärna än att den inte är till höger politiskt eller strikt literalistisk i sin bibeltolkning.
  5. Vissa kallar sig fortfarande evangelikaler, andra undviker ordet, men är det ändå.
  6. Åter andra har övergivit så centrala delar av den kristna tron att de inte längre i någon rimlig mening är kristna, även om de fortfarande använder det ordet om sig själva.
  7. Jag kritiserar gruppen under punkt 6 starkt, men också punkt 5-gruppen, vid behov.
  8. Andra ser inte skillnaden mellan de som finns i punkt 5 och de som finns i punkt 6. De kritiserar dem i klump. Överdrifterna hos vissa anses vara typiska för alla.
  9. Jag kritiserar de som beskrivs i punkt 8. Deras kritik är dåligt utformad. Den saknar steelmanning.
  10. Även de som är ute och cyklar kan säga saker man kan lära sig något av. Jag vill inte kritisera punkt 6-gruppen så svepande och onyanserat att jag missar det.
  11. Även dåligt utformad kritik kan innehålla viktiga poänger, så jag vill inte heller avfärda alla i punkt 8, enligt samma princip.

Nyanser och precision är inte detsamma som slätstrukenhet eller mesighet. Tvärtom är det den nyanserade kritiken som tar hårdast och är svårast att värja sig från!

Rachel Held Evans porträttbild
Rachel Held Evans (”RHE”, 1981 – 2019) kalla(de)s ofta ”progressiv”, men hon förnekade aldrig Jesu gudom, försonande död eller historiska uppståndelse. Vi kan inte veta vart hon hade hamnat i sin tro om hon fått fortsätta leva, men när hon drabbades av den sjukdom som till sist tog hennes liv utformades önskningarna om förbön på ett sätt som visade att hon inte hade lämnat en klassisk gudstro till förmån för en ”erfarenhet av det heliga och Enheten och allt livs Enhet” vilket är formuleringen i den första punkten av progressiv tro, enligt The Center for Progressive Christianity (CPC). RHE hör hemma under punkt 5, CPC under punkt 6.

I kommande inlägg ska jag jämföra en god kritik av de som gått så långt i sin dekonstruktionsprocess att de tappat sin kristna tro och blivit anhängare av ”ett annat evangelium” (begreppet hämtat från Galaterbrevet 1:6 och Andra Korinthierbrevet 11:4) med en sämre kritik av samma sak. Och jag har redan hunnit skriva en hel del om denna slags teologi på denna webbplats.

Fortsätt läsa

Lars Gunther synar Synen, del 3: Känslan kan leda fel

Så här långt har invändningarna mot min prövning av boken Synen inte överraskat mig på något sätt. Hade jag inte tagit del av liknande åsikter om boken förut så skulle jag inte ha skrivit om den. Det är just för att det finns de som tror på budskapet som jag skriver. Vid det här laget har jag nog hört det mesta som sägs till dess försvar. Vilka är då huvudinvändningarna mot min tes? De är tre, som återkommer, och det trots att jag redan bemött dem i de första inläggen.

  1. Det är för tidigt att säga att Synen inte uppfyllts. Den invändningen bemötte jag i del två.
  2. David Wilkerson är en sann gudsman och sa viktiga saker vid andra tillfällen. Det instämmer jag i, och skrev i det första inlägget och var noga med att det skulle komma med i intervjun i Sändaren också.
  3. Känsloargument/subjektiv bedömning: ”Jag tycker att det stämmer”, i kombination med ett par enstaka exempel.
En ung man i rock som håller upp en bibel utanför en rättssal.
David Wilkerson när han först kom till New York.

Dessa invändningar räddar dock inte Synens trovärdighet. Men de säger något väsentligt om en utbredd oförmåga att pröva profetiska budskap och de kan därför vara värda att gräva vidare kring.

Problemet är just utbrett. Jag läste en baksidestext till en av alla dessa böcker som påstods förutsäga världshändelserna. Den hänvisade till författarens förra bok. Jag minns inte vem det var, Amir Tsarfati, Jonathan Cahn, John Hagee eller någon annan i branschen. Författarens föregående bok beskrevs som en storsäljare och just därför borde man köpa också denna. Det som inte nämndes var att det gjordes konkreta förutsägelser i föregående bok. De slog inte in. Strunt samma. Kom ihåg känslan som du fick när du läste den. Nu kan du få samma känsla igen.

Fortsätt läsa

Lars Gunther synar Synen – del 2

Tidningen Sändaren har uppmärksammat att jag jobbar med prövning av profetior i allmänhet och att jag som en del av detta prövar budskapet i Synen. De satte rubriken Lars Gunther synar Synen. Jag lånar den för resten av den här serien.

Jag citerar mig själv i artikeln i Sändaren:

Men hur kan vi då veta att David Wilkerson hade fel? Lars Gunther menar att många imponerats av att hans förutsägelser faktiskt har slagit in på några punkter. Men Lars Gunther har närläst boken och det som slagit honom är inte de profetior som stämt utan hur mycket som faktiskt blev helt fel.
– En profetia ska vara något mer än att bara kasta lera på en vägg och se vad som fastnar. Om du säger hundra saker och sju slå in så är det inte särskilt imponerande, säger han.

Förutom alla detaljer som är fel i Synen, så menar Lars Gunther att själva huvudlinjen är fel. David Wilkerson förutspådde på 1970-talet att det inom några år skulle komma en gigantisk lågkonjunktur, som inte liknande någon annan i världshistorien, och den skulle vara ända fram till Jesus återkomst. I stället blev 1980-talet ett decennium av stark ekonomisk tillväxt.
– Visst har vi haft kriser och börskrascher, men inget som liknar den depression som David Wilkerson talade om.

Jag har fått flera uppskattande kommentarer om artikeln och det som jag skrev i mitt förra inlägg. Detta gjorde mig allra gladast:

Gav Sändarens artikel till en mig närstående person som levt med Synen under nästan hela sitt kristna liv. Den gav grogrund till en osund rädsla i hennes andliga liv. När hon läste dina kloka kommentarer, upplevde hon att hon blev befriad. Jag tror inte hon är ensam.

Mejl från B. F. I Bromma

Självklart har jag fått frågor och en del mothugg. Jag ämnar besvara dem successivt, men först behöver jag klargöra på vilka grunder förutsägande budskap ska prövas.

Baksidestext till boken Synen. Med stor text ordet NU. Sedan en beskrivning av katastrofer och allt sägs sedan hålla på att uppfyllas.
Baksidestexten till en utgåva av Synen. Lägg märke till hur ordet NU är jättestort. Anspråken är inte att den ska uppfyllas i framtiden. Tvärtom står det att de kommer att låta mycket välbekanta. Vilken dag som helst i veckan lär man kunna läsa något som bekräftar denna syn.
Fortsätt läsa

Synen av David Wilkerson var inte ett budskap från Gud

Jag måste slakta en en helig ko. Boken Synen av David Wilkerson. Jag vet många som verkligen tagit den till sig och betraktar den som en oerhört viktig profetia, men jag håller inte med. Den har burit mestadels dålig frukt och nästan alla konkreta förutsägelser som gjordes i boken har inte slagit in.

Jag nämner boken och min bedömning av den i den bok som jag själv håller på att skriva om att pröva det profetiska. Jag har inte plats där att göra en detaljerad analys av Wilkersons bok, men vet att min bedömning kommer att ifrågasättas. Därför kompletterar jag med denna serie inlägg här på webben.

De flesta som höjer boken till skyarna tar fasta på sådant som blev rätt, och om man rycker fragment ur sitt sammanhang kan ju ett och annat tyckas ha blivit som förutsagt, men knappast i sådan grad att det kan sägas bekräfta synen i sig.

Bokomslag: Synen, En skakande profetia om ändens tid, som har börjat gå i uppfyllelse. David Wilkerson. Författaren till korset och Stiletten utgiven i miljonupplagor.
Bokomslaget från 1970-talet – lägg märke till orden ”som har börjat gå i uppfyllelse” – sades alltså redan då!

Några exempel på hur boken lovprisas:

Händelseutvecklingen i världen, med bland annat tilltagande problem för finans- och bilindustrin, visar att ”Synen” är brännande aktuell. Likheterna mellan nyhetsmediernas rubriker och ”Synens” förutsägelser är slående.

Presentation av boken av förlaget, som inte finns på deras egen sida men återges bland annat av Livets Ords Webshop (okänt datum för texten, syftar gissningsvis på finanskraschen 2008)

David Wilkersons profetia Synen, utgiven första gången 1974, lästes länge med stor skepsis. Är det som beskrivs verkligen möjligt? Men i ljuset av internationell finanskris och ekonomisk recession blir Synen mer aktuell än någonsin. David Wilkerson förutsäger inte bara en ekonomisk tillbakagång, utan beskriver också problemen för bilindustrin, kreditinstitutens kollaps och revolutionen vid valurnorna i det amerikanska valet, hösten 2008.

Presentation på provlas.se – min betoning

David Wilkerson har skrivit ned de profetior han fått av Gud, syner vars giltighet bevisas av senare tiders händelser. Orden låter som rubriker från nyhetsmedia. Gud har verkligen något att säga mänskligheten i de yttersta dagarna.

Bokpresentation på Bokus

Så här cirka fyrtio år efter utgivandet är det slående hur mycket i boken som har slagit in eller håller på att hända.

Rupepabloggen, 2019-06-20

Liknande omdömen har jag hört i flera olika samtal under årens lopp. Detta håller inte! Det är dags att någon påpekar att kejsaren är naken. Synen var inte från Gud!

Fortsätt läsa

Bokutdrag: Att profetera helande

I evangelierna ser vi gång efter annan att Jesus förklarar att någon kommer att bli frisk eller har blivit frisk (Joh 11:4).

“Gå hem, din son lever” (Joh 4:50)

“Gå. Du trodde och det skall ske.” (Matt 8:13)

“För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.” (Mark 7:29)

Dessa exempel är från Jesu möten med den sjuke eller den sjukes ombud och evangelierna gör en poäng av att tillfrisknandet skedde just när orden uttalades. Men Jesus gjorde åtminstone ett profetiskt uttalande om ett helande som kommer ske längre fram, om än det blev i form av en uppväckelse från döden!

“Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.” (Joh 11:4)

En fråga som uppstår är om detta också är något som vi kan och bör göra, i så fall när och hur prövar man ett sådant ord? Utrymmet medger inte någon detaljerad utläggning om detta ämne och därför får jag be dig som läsare om tillit – jag har studerat detta utförligt.

Fortsätt läsa

Den profetiska gåvans natur färgar det profetiska betjänandet, påminnelse

jag skrev en artikel ursprungligen för Teologi och Ledarskap, nummer två (juni) 2018 om Guds Andes vind. Jag har tidigare postat den artikeln med ytterligare förklaringar. Men snurrig som jag kan bli ibland glömde jag bort det och postade artikeln igen igår (2021-02-03), eftersom jag tänkte att innehållet är så aktuellt när jag går igenom de påstådda profetiorna om Donald Trump.

Jag räknar denna artikel som något av det viktigaste jag skrivit om det profetiska. Jag försöker hitta det jag tror är den bibliska medelvägen mellan synsättet att profetia är helt från Gud och människan inte mer än en slags rörledning och synsättet att det inte finns uppenbarelse alls.

Hur som helst tror jag att det är förvirrande i längden att i stort sett samma artikel finns på två ställen. Jag ändrar därför detta inlägg till att bara vara en hänvisning till förra gången jag postade den, plus denna förklaring av ämnets aktualitet och min förvirring…

Den profetiska gåvans natur färgar det profetiska betjänandet

I detta inlägg kommer jag gå mer på djupet om den profetiska gåvan och jag tror mig ha några perspektiv som få andra talar om, men som i längden hjälper oss förstå vad som händer när någon profeterar och varför det ibland blir så galet. Inlägget är från den artikel jag skrev för tidningen Teologi och ledarskap. Författarna i tidskriften har rätt att återanvända artiklarna och jag tänker här ge en något utökad version, som fördjupning. Här utgår jag också från min originalversion. Innehållet är i övrigt detsamma, men i tidningen stuvades en del av materialet om.

Köp gärna tidningen i sin helhet!

Profeteia, substantiv: profetia

Inledning: När det blir fel och rätt

Jag sitter på ett konferensmöte i västra Sverige, ett klassiskt sammanhang dit många missionsförbundare åkt i många år. Det är inbjudan till förbön för alla som upplever en kallelse till att bli evangelister. Jag sitter kvar. Jag är klar över mitt uppdrag i Guds församling. Jag är bibellärare och jag håller på att utbilda mig till pastor. Men snart ska jag få chansen att vara med som förebedjare – samma ordning som förra året. Bredvid mig sitter en kvinna som kanske ser att jag börjar göra mig beredd att gå fram. Hon säger till mig:

– Du borde också gå fram till förbön.

– Jag kommer snart att gå fram som förebedjare, svarar jag. Jag har redan bejakat min kallelse.

Hon är tyst någon sekund.

– Gå nu. Jag har profetisk gåva. Jag ser att du ska gå fram.

– Jag har en kallelse till bibellärare och håller redan på att utbilda mig till pastor, svarar jag. Inbjudan gäller inte mig.

Ytterligare tystnad från kvinnan. Inbjudan till förbön framifrån är nästan helt klar. Då hör jag henne säga:

– Om inte du går fram nu kommer djävulen att göra något hemskt i ditt liv!

För ett ögonblick blir jag så paff att jag kommer av mig,men sedan är det dags att gå fram och vara förebedjare. Jag hinner inte svara kvinnan något mer. Jag letar efter mötet efter henne, för att förmana henne. Hon missbrukade sin gåva och profeterade till sist ut sin egen frustration. Jag hittade henne tyvärr inte.

Fortsätt läsa