Låt oss kategorisera varandra – rätt!

Jag har hört det så många gånger: Vi ska inte sätta etiketter på varandra. Är det rent av inte en konsekvens av Jesu ord om att inte döma? Men i så fall är ju evangelierna i sig brott mot det budet. Där finns det många etiketter: Sadducéer, fariséer, skriftlärda, gudfruktiga (i Apostlagärningarna) och är inte “apostlarna”, “de 12” och “lärjungarna” också etiketter? Försök skriva om evangelierna utan dem!

Våra hjärnor är konstruerade på ett sådant sätt att när vi ser något behöver vi sortera in det i en kategori: Träd, stol, Shetland Sheepdog, tånagel, fantasynovell, politisk ideologi, pingstvän, bordtennisboll, snabbmat. Inget tänkande är möjligt utan kategorier. Utan dem är tillvaron bara ett kaos av osorterade intryck. Och det gäller också i teologin och kyrkans värld. Vi behöver benämna saker!

Det vi inte bör göra är saker som:

  • Att sortera in någon i en kategori där han eller hon inte hör hemma, speciellt om den kategorin är anstötlig för dem du vänder dig till. Speciellt bör man undvika dikotomier – tudelningar – där tillvaron i själva verket är mer nyanserad och mångdimensionell. “Fundamentalist” och “liberalteolog” tenderar att användas på det viset.
  • Att reducera en annan människa till att bara vara en representant för sin grupp. Vi behöver se varandras unika drag. Vi behöver mötas som människor. Den jag samtalar med är kanske en postmodern liberalteolog som har klivit i den “konstruktiva teologins” sätt att göra systematisk teologi, men det är ändå en individ med en egen historia, egna tankar och känslor.

Jag tror ni fattar!

Det vi behöver är bra kategorier med välkända definitioner. Och det är inte alltid lätt, inte ens för en biolog, även om bilder som denna lätt kan få oss att tro det. Till och med där är gränserna flytande och begreppen omdefinieras över tid.

Art, släkte, familj, ordning, klass, stam, rike, domän, liv

Kategorier är omöjliga att undvika. Knepet är att använda dem klokt.

Fortsätt läsa

Vill du berätta om hur mycket du uppskattar Kathryn Krick?

Den som gillar Kathryn Krick och vill försvara henne på platser som jag administrerar – här på webben, på Facebook eller andra – har ett jobb att göra. Jag vill ha svar på specifika frågor först – inget annat. (Frågorna kommer på slutet.)

Bakgrund – sektbeteende i kommentarfälten

När jag fick upp ögonen för Kathryn Krick var det genom en sak som stod ut. Jag sökte egentligen inte information om henne specifikt, utan höll på att undersöka hela det block av individer och organisationer som är NAR (den Nya Apostoliska Reformationen) och de angränsande rörelser som jag kallar sNARlika. Jag tar del av såväl primärkällor som kritiska undersökningar. Det var i detta sammanhang jag stötte på personer som kritiserade just Krick.

I kommentarsfälten, däremot, kryllade det av inlägg till hennes försvar – i en omfattning som var direkt anmärkningsvärd. Under varje inlägg – åtminstone de med större räckvidd – fanns denna försvarsstorm. Ofta även när inläggets spridning varit begränsad.

Här är ett exempel från YouTube:

När jag nu blivit intervjuad av Sändaren och Tidningen Dagen om henne dröjde det inte länge innan liknande kommentarer hamnade på min Facebook (länken till min “sida”). Ni ser dem inte. De är dolda. Jag ska snart förklara varför.

Fortsätt läsa