Vad Paulus väg mot Jerusalem lär oss om det profetiska

Några spillanteckningar om den profetiska gåvan utifrån Apostlagärningarna 20 – 21.

En viktig lärdom som bekräftats när jag jobbat med mitt bokmanus om att pröva det profetiska är vikten av att inte begränsa sin förståelse av ämnet till några få verser. Ett exempel på detta är när man hänvisar till Första Korinthierbrevet 14:3 för att säga att profetiska budskap ska syfta till att uppmuntra, trösta, förmana och bygga upp – och inget annat!

Såväl Sverigeaktuella Christine Westhoff utifrån sitt väl genomtänkta pastorala perspektiv[1] som Gordon Fee utifrån sitt noggranna exegetiska arbete[2] har framfört goda argument för att inte begränsa den profetiska gåvas syfte till vad som står i denna enskilda vers. Jag vill bidra med en utläggning om det profetiska från Paulus färd mot Jerusalem som avslutade hans tredje missionsresa. Jag kommer också beröra några fler aspekter av det profetiska som vi kan lära oss från detta sammanhang.

Paulus resrutt genom västra Mindre Asien och över Medelhavet till Caesarea Filippi
Paulus tredje missionsresa, Apg 18:23-21:16

Under den tredje missionsresan hade Paulus upplevt sin främsta framgångsperiod, under sin vistelse i Efesos. Staden blev ett centrum för mission som påverkade hela provinsen (Apg 19). På vägen till Jerusalem passerar Paulus förbi Efesos, men vill inte stanna i staden, eftersom han har bråttom (Apg 20:16). Vi hoppar in i handlingen där.

Fortsätt läsa

Bokutdrag: Den profetiska gåvan

I väntan på att min bok ska bli klar kommer här ännu ett utdrag. Jag har redan i några inlägg här på webben beskrivit den profetiska gåvans natur, i debatt med Patrik Hagman. Grunderna finns där. I boken kommer de i en mer utvecklad version. Detta är hur kapitlet inleds. (Jag har redan postat detta kapitels inledning en gång, men sedan dess har jag omdisponerat och utökat innehållet.)

Bibelns viktigaste undervisning om profetia finna i Första Korinthierbrevet 14. Det är en god idé att läsa kapitlet i sin helhet, gärna ihop med kapitel 12 och 13, innan du fortsätter läsa denna bok.

Traditioner om det profetiska

För att förstå vad som menas med profetia räcker det inte med att slå upp orden i en ordbok, varken en svensk, engelsk eller grekisk. Det finns i Bibeln ett specifikt sätt att använda orden som inte alltid stämmer med hur de används i dagligt tal idag eller hur de användes i urkyrkans grekisk-romerska omvärld. Man kan jämföra med amerikansk fotboll. I dagligt tal i USA säger man bara ”fotboll”, men sporten handlar till 95 % om att några få i laget sträcker över, kastar och bär bollen med händerna, medan resten mest tacklar dessa och varandra. Vid några få tillfällen kommer en spelare in och sparkar bollen, en kicker eller en punter, men det är undantagen. Ett ords etymologi (språkliga ursprung) säger oss väldigt lite om dess faktiska betydelse och även de som skriver ordböcker är barn av sin tid.[1]

Det finns ett sätt att tala om det profetiska som jag menar bäst harmonierar med Bibelns undervisning. Jag kommer dock i denna bok ibland att nämna också andra tolkningstraditioner och i viss mån också hur vi kan tala om urskillning inom dem.

En skiss med människor som sitter i en ring i ett vardagsrum.
Hemgrupper är utmärkta plats för det profetiska. Estrader? Nja.

Om du idag skulle läsa adjektivet ”profetisk” i en text kan det ha olika betydelser. Här följer min indelning, som bygger på hur jag uppfattar att begreppet används.[2]

Fortsätt läsa