Etikettarkiv: Gordon Fee

Vad Paulus väg mot Jerusalem lär oss om det profetiska

Publicerat av
Svara

Några spillanteckningar om den profetiska gåvan utifrån Apostlagärningarna 20 – 21.

En viktig lärdom som bekräftats när jag jobbat med mitt bokmanus om att pröva det profetiska är vikten av att inte begränsa sin förståelse av ämnet till några få verser. Ett exempel på detta är när man hänvisar till Första Korinthierbrevet 14:3 för att säga att profetiska budskap ska syfta till att uppmuntra, trösta, förmana och bygga upp – och inget annat!

Såväl Sverigeaktuella Christine Westhoff utifrån sitt väl genomtänkta pastorala perspektiv[1] som Gordon Fee utifrån sitt noggranna exegetiska arbete[2] har framfört goda argument för att inte begränsa den profetiska gåvas syfte till vad som står i denna enskilda vers. Jag vill bidra med en utläggning om det profetiska från Paulus färd mot Jerusalem som avslutade hans tredje missionsresa. Jag kommer också beröra några fler aspekter av det profetiska som vi kan lära oss från detta sammanhang.

Paulus resrutt genom västra Mindre Asien och över Medelhavet till Caesarea Filippi
Paulus tredje missionsresa, Apg 18:23-21:16

Under den tredje missionsresan hade Paulus upplevt sin främsta framgångsperiod, under sin vistelse i Efesos. Staden blev ett centrum för mission som påverkade hela provinsen (Apg 19). På vägen till Jerusalem passerar Paulus förbi Efesos, men vill inte stanna i staden, eftersom han har bråttom (Apg 20:16). Vi hoppar in i handlingen där.

Fortsätt läsa →

Kunskapens ord, del 2, de dominerande tolkningarna

Publicerat av
2

Varför beskrivs kunskapens ord som förmågan att undervisa utifrån Bibeln av Willow Creek, medan gåvan i karismatiska sammanhang oftast handlar om att hitta sjuka att be för? Willow Creek säger att gåvan är att förmedla djup insikt i bibelordet, men inom New Wine kan det låta så här: Jag har ett kunskapens ord. Någon har en skada i vänster knä.

Hur kan tolkningen av gåvans innebörd vara så spretig?

Eller annorlunda uttryckt. I nutida kristenhet är innebörden av orden gåvan att tala kunskapens ord helt beroende av i vilket sammanhang frasen yttras. Kontexten avgör tolkningen.

För bra länge sedan ställde jag frågan vad mina läsare ville veta om den andliga nådegåva som Paulus kallar kunskaps ord eller ord av kunskap, om grekiskan översätts på ett bokstavligt sätt. Nu är det så att bokstavlig översättning inte alltid är den mest korrekta översättningen. Det finns sällan ett ett-till-ett förhållande mellan grundtext och nutida språk, dessutom påverkas betydelsen alltid av den ursprungliga kontexten. I en framtida artikel (eller mer än en) ska jag försöka reda ut hur gåvorna att tala ord av vishet och ord av kunskap uppfattades av brevets första åhörare. Det är ingen lätt fråga och den saknar ett definitivt svar. I det här inlägget vill jag helt kort berätta om tolkningshistoriken för hur vi ser på gåvorna idag, eller åtminstone två av sätten. Och det börjar med två pacifister under första världskriget.

Grekiska: Allo de logos gnóseos

Grundtextens ord i en interlinjär onlinebibel.

Fortsätt läsa →

Karismatikens största gåta och värsta fallgrop, del 1

Publicerat av
4

Hur kommer det sig att en förkunnare eller en rörelse som vissa upplever som förmedlare av positiva livsförvandlande gudsmöten av andra upplevs som osunda eller i värsta fall en del av den yttersta tidens stora avfall? Jag tror det beror på en utbredd missuppfattning om hur Guds Ande verkar, eller i alla fall på en i praktiken missad biblisk poäng, även om många bekänner sig till den i teorin. Andens kraft ges av nåd. Den villkoras inte av sund teologi eller av god karaktär. Anden kan bli bedrövad, men Han är som Jesus, en vän av syndare och inte snarstucken. Detta är extremt goda nyheter, men det är också det som gör karismatiken så svårförståelig och i värsta fall farlig. Bara för att helande, profetia och underverk sker så behöver inte teologin där detta sker vara sund. Och omvänt, bara för att teologin är osund så behöver inte underverken vara falska eller fejkade. Detsamma gäller relationen mellan karismatiska fenomen och andlig mognad.

Min tes i denna artikel är att dessa tre saker, Andens kraft, sund lära (kunskap) och mognad (karaktär), förhåller sig på ett ortogonalt sätt till varandra, men att alla tre är absolut nödvändiga och att de kompletteras av en fjärde ortogonal dimension, naturlig skicklighet (kunnande).

Bli inte rädd för ordet!

Ordet ortogonal betyder i 90 graders vinkel mot, dvs. inte motsatt riktning, utan en hel annan riktning. Min poäng är att vi betraktar fenomen som sammanhängande, när de inte är det enligt Bibelns undervisning. Det här är av yttersta vikt för att vi ska förstå problemen i den diskussion som förs om olika förkunnare och rörelser.

För att inte förvirra med avancerad matematik så ritar jag bara upp de tre första dimensionerna:

De tre dimensionerna

Fortsätt läsa →