Jag är inte klar med profetians gåva

Jag drivs att skriva här på min blogg och på andra platser för att jag tror att mitt perspektiv gör skillnad. Det tyckte jag blev uppenbart när jag skrev om det profetiska på olika ställen, främst här på min blogg, men också i tidningen Dagen och i tidningen Journal för teologi och ledarskap. Jag tänker därför återvända till de texter jag publicerade i dessa tidningar och fördjupa mina resonemang.

I detta inlägg vill jag säga något om mina utgångspunkter och mina målsättningar.

Citat av Irenaios: Others have foreknowledge of things to come: they see visions, and utter prophetic expressions. Others still, heal the sick by laying their hands upon them, and they are made whole.

Hur Gud verkar

Det övergripande temat för de tre artiklar som jag nu planerar är att jag diskuterar åt två håll. Dels försöker jag korrigera en överförenkling om Andens gåvor i allmänhet och den profetiska gåvan, som om deras övernaturligt innebär att vår mänsklighet kopplas bort och vi bara blir en slags stuprör genom vilka Guds Ande verkar. Dels försöker jag korrigera tanken på att Gud bara verkar genom sin Ande så lågmält att det behövs ett tränat sinne för att förstå det. Det första kallar jag stuprörsmodellen och det andra kallar jag den överdrivna dubbelaspektsynsättet.

Det synsättet går i korthet ut på att allt Gud gör i världen kan beskrivas från två håll samtidigt. Ett barn som blir till och växer i sin mammas mage kan beskrivas med naturvetenskapliga ord. Men det kan också beskrivas enligt psalmistens ord: Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. (Ps 139:13) Ett lejon som jagar sin föda kan beskrivas med biologins metoder, men också som att det får sin föda av Gud (Job 39:1f). Bibeln är smockfull av beskrivningar likt dessa, beskrivningar av Gud som verksam i naturliga processer.

Jag bejakar därför tanken på dubbla aspekter. Jag ser den som viktig för mitt tänkande om skapelsen. Och tanken är viktig för vårt inre liv, vår spiritualitet. Gud finns inte bara i de handlingar som går utöver naturens regelbundenhet. Gud finns också i denna regelbundenhet. Men jag ser det som lika viktigt att vi inte begränsar vårt tänkande om Gud så att det mirakulösa inte längre spelar en viktig roll. Det mirakulösa ses som något flitigt förekommande i Nya Testamentets beskrivningar av församlingens liv.

Jag pläderar inte heller för skarpa distinktioner mellan att se Gud som verksam i naturliga processer och det mirakulösa. För Gud torde den gränsen vara flytande.

Den profetiska gåvan

Själva essensen av den profetiska gåvan är att Gud använder en människa som språkrör genom att ge den människan en specifik inspiration att tala utifrån. Detta sker som ett samarbete mellan Gud och människa, men det går utöver våra regelbundna kognitiva förmågor. Resultatet är begripligt tal, men inspirationen sker på ett sätt som inte låter sig beskrivas utifrån dubbelaspektsynsättet.

I resten av detta inlägg tänker jag gå igenom Scot McKnights sammanfattning av den katolske teologen Luke Timothy Johnsons beskrivning av profetia i boken Miracles: God’s Presence and Power in Creation (Westminster John Knox Press, 2018). Ingendera av dessa är några ytterlighetspredikanter från de pingstkarismatiska rörelsernas tassemarker. Här hänvisar jag till akademiker av högsta tänkbara rang, förankrade i etablerade kristna gemenskaper.

Bokomslag. Miracles av Luke Timothy Johnson.

McKnight sammanfattar Johnsons centrala tes:

Luke Timothy Johnson connects — with theological force and accuracy — prophecy to miracle; in Luke Timothy Johnson’s, Miracles: God’s Presence and Power in Creation.

What Johnson says here is why it is so unhelpful for so many today to equate the “prophetic” with criticism of the federal, state or local government. To be prophetic has a much deeper claim that the capacity to criticize — often done on the internet or in some kind of public boycott. Bloggers or those with a big platform are not thereby qualified to be prophets.

(Min betoning)

Att profetera är inte detsamma som att vara kritisk mot den styrande makten. Och McKnight menar att Johnsons beskrivning av profetians natur är både korrekt och övertygande.

Läs McKnights artikel i sin helhet för att se hur Johnson argumenterar för sin tes.

Att profeten hämtar sin inspiration i något mirakulöst, något extraordinärt, innebär dock inte att resultatet är ett övermänskligt eller utomvärldsligt budskap. Johnson skriver, citerad av McKnight:

For the most part, though, the prophets’ language draws from the noncultic world, finding poetic metaphors in the realms of weather (normal and abnormal), animal behavior, agriculture, trade, human sexual activity, and household objects (pots, plumb fines, paving stones), and using them to interpret the social and political events of their day. In this way, the prophets are the most realistic and “worldly” of biblical figures. Their visions do not offer an escape from the entanglements of social and political life, but a distinctive perspective on those entanglements: God’s perspective.

Ett profetiskt budskap är därför i slutändan begripligt, ett tema som plockas upp med kraft av Paulus i 1 Kor 14. Och dess ord färgas av profetens personlighet och förkunskaper. Profetiska ord är på ett speciellt sätt givna av Gud, men de är inte fria från mänsklighet. De är andliga, men inte överandliga.

Det synsättet var det jag försökte lägga ut i större detalj i min artikel i tidningen Journal för Teologi och ledarskap och den artikeln blir nästa inlägg på min blogg.

This entry was posted in karismatik and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.