The low credibility of the so-called prophets within the New Apostolic Reformation (NAR)

Around the 2024 election in the USA the British so-called prophet gave a supposed prophetic word about the impact of the renewed presidency of Donald Trump. She said that he was not a blessing, but an instrument of judgment. She also said that large parts of the Church had elevated him into a messianic figure and failed to be appropriately concerned about his many moral defects. This caused the Apostolic Council of Prophetic Elders (ACPE) to take the previously unheard-of step of publicly criticizing her prophecy. In the 25 years since ACPE was formed that has never happened before. They really thought that it was urgently needed!

Several members of ACPE followed this statement with video recordings, basically repeating what was written.

ACPE describes themselves as the primary group to provide oversight and promote soundness in the prophetic. I have read hundreds of so-called prophetic messages from within the NAR, where ACPE plays a key role. Most of them have been exceptionally bad and in need of correction, something that ACPE has failed to provide. Which is not surprising, since many of these words have come from its members.

Right now their reaction cannot possibly be explained as a concern for the health of the prophetic ministry, but as a way of asserting dominance and power over a dissenting voice. I will provide an evaluation of a so-called prophetic word that caught my eye a while ago, when I was doing research for a forthcoming book. It will show how bad a prophetic word can be, without any intervention by the ACPE.

Fortsätt läsa

God will judge the prophets who say Donald Trump is a kind of Messiah

I (Lars Gunther, a Swedish pastor) rarely write in English on this web site. However, I believe I have a message of prophetic value and need to have it recorded before the US presidential election this year (2024.

A quick background. I have researched the apostolic-prophetic movement for hundreds of hours. I am a Bible believing charismatic Christian myself, but it does not follow automatically that I should believe every word that is supposedly from God. In addition, I am writing columns for the main Christian Swedish newspaper, Dagen (The Day). And my last one was a word of hopefully sobering warning. The subject is these American so-called prophets. They have a following on our side of the Atlantic as well. Here is my column:

A warning has increasingly echoed within me this year: “You shall not take the name of the LORD your God in vain, for the LORD will not leave him unpunished who takes His name in vain.” (Exodus 20:7b, NASB2020). This warning has grown stronger over the past year, particularly after hearing those who prophesied in support of Donald Trump. In 2016, I read for the first time a supposed prophecy claimed that Trump’s victory would spark a major revival. It would be one thing to suggest a political improvement, but a revival! How did they come to that conclusion?

These so-called prophets declare it a Christian duty to stand behind the prophets as if they were right, despite being wrong. They predicted Trump would win the 2020 election, that Biden would never become president, and, later, that he would soon be removed. It was proclaimed with certainty as the truth. According to the prophets, Trump was “unstoppable,” and neither spiritual resistance nor voter fraud would prevent him. Many of these so-called prophets elevated their desires to the status of the Lord’s word.

Among these prophetic figures, it has become a dogma that God chose Trump as the vehicle for every conceivable blessing. Voting against Trump was said to be opposition to God. Johnny Enlow, a Pentecostal pastor in California, called the acknowledgment of Biden’s presidency a “serious transgression,” foretelling that Christian leaders would lose their spiritual authority, and their names would be erased—a disturbing form of spiritual abuse.

The problem isn’t that this comes from the right. A similar exaltation of political leaders from the left or center would be equally serious. The gravity lies in proclaiming that God’s kingdom stands or falls with a single person. Messages are being presented that everything is at stake in the election, and Trump is de facto elevated to a messianic figure.

I have previously written about how God allows false prophets to emerge, leading their followers astray to test us. But God does not let them remain unpunished forever.

“Behold, I am against those who have prophesied false dreams,” declares the LORD, “and reported them and led My people astray by their lies and reckless boasting; yet I did not send them nor command them, nor do they provide this people the slightest benefit,” declares the LORD.

Jeremiah 23:32), NASB2020

A loss for Trump in the election could be an eye-opener for some of them. However, if Trump wins, they will likely become even more entrenched in their delusion. The punishment may be delayed—but risks becoming more severe. And how will they be judged? By their own words (Matthew 12:37). And “in the way you judge, you will be judged; and by your standard of measure, it will be measured to you.” (Matthew 7:2).

Synen av David Wilkerson var inte ett budskap från Gud

Jag måste slakta en en helig ko. Boken Synen av David Wilkerson. Jag vet många som verkligen tagit den till sig och betraktar den som en oerhört viktig profetia, men jag håller inte med. Den har burit mestadels dålig frukt och nästan alla konkreta förutsägelser som gjordes i boken har inte slagit in.

Jag nämner boken och min bedömning av den i den bok som jag själv håller på att skriva om att pröva det profetiska. Jag har inte plats där att göra en detaljerad analys av Wilkersons bok, men vet att min bedömning kommer att ifrågasättas. Därför kompletterar jag med denna serie inlägg här på webben.

De flesta som höjer boken till skyarna tar fasta på sådant som blev rätt, och om man rycker fragment ur sitt sammanhang kan ju ett och annat tyckas ha blivit som förutsagt, men knappast i sådan grad att det kan sägas bekräfta synen i sig.

Bokomslag: Synen, En skakande profetia om ändens tid, som har börjat gå i uppfyllelse. David Wilkerson. Författaren till korset och Stiletten utgiven i miljonupplagor.
Bokomslaget från 1970-talet – lägg märke till orden ”som har börjat gå i uppfyllelse” – sades alltså redan då!

Några exempel på hur boken lovprisas:

Händelseutvecklingen i världen, med bland annat tilltagande problem för finans- och bilindustrin, visar att ”Synen” är brännande aktuell. Likheterna mellan nyhetsmediernas rubriker och ”Synens” förutsägelser är slående.

Presentation av boken av förlaget, som inte finns på deras egen sida men återges bland annat av Livets Ords Webshop (okänt datum för texten, syftar gissningsvis på finanskraschen 2008)

David Wilkersons profetia Synen, utgiven första gången 1974, lästes länge med stor skepsis. Är det som beskrivs verkligen möjligt? Men i ljuset av internationell finanskris och ekonomisk recession blir Synen mer aktuell än någonsin. David Wilkerson förutsäger inte bara en ekonomisk tillbakagång, utan beskriver också problemen för bilindustrin, kreditinstitutens kollaps och revolutionen vid valurnorna i det amerikanska valet, hösten 2008.

Presentation på provlas.se – min betoning

David Wilkerson har skrivit ned de profetior han fått av Gud, syner vars giltighet bevisas av senare tiders händelser. Orden låter som rubriker från nyhetsmedia. Gud har verkligen något att säga mänskligheten i de yttersta dagarna.

Bokpresentation på Bokus

Så här cirka fyrtio år efter utgivandet är det slående hur mycket i boken som har slagit in eller håller på att hända.

Rupepabloggen, 2019-06-20

Liknande omdömen har jag hört i flera olika samtal under årens lopp. Detta håller inte! Det är dags att någon påpekar att kejsaren är naken. Synen var inte från Gud!

Fortsätt läsa

Bokutdrag: Profetrörelsen – vad hände?

Mot slutet av 1980-talet mötte jag och många med mig vad som en ny och inspirerande undervisning om det profetiska som en nyckel till vad Gud vill göra i ändens tidps. (PS = det populära sättet att använda ett begrepp även om det inte är helt korrekt. Förklaras tidigare i boken.) Det var främst en krets av profetiska gestalter i Kansas City Christian Fellowship (KCF), med Mike Bickle som pastor, eller med anknytning till dem: Paul Cain, Bob Jones, John Paul Jackson, Larry Randolph, Rick Joyner, James Goll, med flera. Deras idé om en gigantisk skörd i ändens tidps var dock inte ny, utan den går att spåra längre tillbaka, men under 1980-talet fick den tydligare konturer och mot slutet av årtiondet sitt publika genombrott. Det blev vanligt att tala om profetrörelsen. Dess tillkomst, varierande uttryck och historia är ett ämne för flera tjocka böcker och den bör absolut inte ses som en enhetlig rörelse.

För mig blev profetrörelsen en stor välsignelse. Jag har tagit emot inre helande, uppmuntran, tröst och inte minst nödvändig tillrättavisning genom den. Jag har vänner som gjort liknande upplevelser och jag bevittnade märkliga helanden och profetiska budskap. Jag blev en ivrig försvarare av rörelsen och är än idag tacksam för vad den medfört i mitt liv. Men tyvärr är det inte allt som finns att säga om denna rörelse och jag tror att en bok som denna kan vara platsen för en skiss på en hur rörelsen bör utvärderas, så att vi kan lära för framtiden. Jag behöver också beskriva de rörelser som den nutida profetrörelsen påverkats av. Vi profeterar ju som sagt starkt beroende av vår teologi och vår övriga förståelse av världen. Och den har sannerligen förändrats, drastiskt. Och därmed profetrörelsen.

Tidningsomslag. Equipping the Saints. Introducing Prophetic Ministry.
Omslaget av Vineyards tidning hösten 1989. I detta nummer introducerades profeterna från Kansas City.

Lyssna till detta budskap från Larry Randolph, från januari 1997:[1]

I maj förra året [1996] sa jag, ”Gud, kommer Bill Clinton att bli omvald igen i år?”

Gud sa, ”ja”.

Jag sa, ”Du skojar, Du ger honom en chans till!”

Gud sa, ”nej, jag ger församlingen en chans till”

Jag sa, ”att göra vadå?” Gud sa, ”att göra vad de inte gjorde under hans första mandatperiod.”

Jag sa, ”vad då?”. Gud sa, ”Be för era ledare och sluta att förbanna dem.”

Ett kvarts sekel senare beskrivs en politisk president som nyckeln till väckelse och framgång för Guds folk, som Guds avgörande nyckelgestalt på jorden. På 1990-talet var grundantagandet att presidenten behövde församlingen, idag är det tvärtom. Och det politiska motståndet anklagas för att vara satansdyrkande pedofiler! Skillnaden är som natt och dag. Vad hände egentligen?

Fortsätt läsa

Bokutdrag: En allvarlig varning – kapitelintroduktion

Att skriva den här boken är glädje. Ämnet är fascinerande och jag blir gång efter annan påmind om tillfällen när Anden har varit mäktigt verksam i historien och mitt eget liv. Men det är också en vånda. Jag påminns om gånger när det blivit fel och jag har i min efterforskning tagit del av fler enskilda öden än jag kan hålla räkning på, där människor farit illa och tagit skada för livet. Resultatet har blivit att jag känner nöd för karismatikens plats och utformning i våra gemenskaper. Vi behöver sannerligen inte fler Knutby, fler Anaheim Vineyard eller fler Karisma Center, för att ta exempel i närtid. Skulle jag lägga till historiska exempel skulle det bli en lång, lång lista.

Men hur och varför låter Gud sådant ske? Varför har Gud låtit den profetiska rörelsen bli så osund? Vad innebär det för oss att Gud dömer sitt folk? Det är frågorna för detta kapitel.

Om vi inte själva håller ordning på våra egna led, kommer världen göra det åt oss. (Jamie Buckingham)

Citatet kommer från den stående spalt som Jamie Buckingham hade i tidningen Charisma när jag prenumererade på den. Det var under den tid när den ene TV-evangelisten efter den andre avslöjades med sexuell och ekonomisk omoral. De blev inom ett par år sinnebilden för hyckleri, girighet och manipulation. Utanför kyrkans led var attityden mot dem förakt. De hånades obarmhärtigt.

Jamie Buckingham porträttbild
Bilden lånad från Jamie Buckingham Ministries.
Fortsätt läsa

Bokutdrag: Att profetera helande

I evangelierna ser vi gång efter annan att Jesus förklarar att någon kommer att bli frisk eller har blivit frisk (Joh 11:4).

“Gå hem, din son lever” (Joh 4:50)

“Gå. Du trodde och det skall ske.” (Matt 8:13)

“För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.” (Mark 7:29)

Dessa exempel är från Jesu möten med den sjuke eller den sjukes ombud och evangelierna gör en poäng av att tillfrisknandet skedde just när orden uttalades. Men Jesus gjorde åtminstone ett profetiskt uttalande om ett helande som kommer ske längre fram, om än det blev i form av en uppväckelse från döden!

“Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.” (Joh 11:4)

En fråga som uppstår är om detta också är något som vi kan och bör göra, i så fall när och hur prövar man ett sådant ord? Utrymmet medger inte någon detaljerad utläggning om detta ämne och därför får jag be dig som läsare om tillit – jag har studerat detta utförligt.

Fortsätt läsa

Jag kan lyssna med inlevelse på din upplevelse utan att acceptera din tolkning av världen

Gång efter annan uppmanas vi att lyssna på varandra, speciellt på den som är utsatt och lider. Det är bra, men i en tid där anspråk på sanning till sin essens anses vara förtryckande har detta lyssnande blivit något mer än att väcka empati och skapa inlevelse. Det har blivit ett sätt att säga saker som ingen får säga emot! Den som gör det anses vara okänslig, lida av fobier eller rent av vara ondskefull.

Detta är förbaskat nonsens!

Visst kan det vara så att någon inte tar till sig vad andra säger av dåliga skäl, men när det tas för givet och allt samtal styrs upp enligt detta som ett grundantagande, då är det nonsens! Jag ska ge ett par exempel, från två helt skilda sammanhang för att illustrera principen. De exempel som jag ger är:

  1. Kenneth Hagins helande som ung och hans tolkning av Markus 11:23 – 24 som essensen av trosförkunnelsen.
  2. Kristna palestiniers lidande och vånda som resulterar i felaktiga och överdrivna anklagelser mot Israel och ibland ren antisemitism.
Mithri Raheb och Mahmoud Abbas håller ett certifikat med en utmärkelse
Mithri Raheb, palestinsk teolog, tar emot utmärkelsen Betlehems stjärna enligt Betlehems orden från Mahmoud Abbas. Bilden lånad från Rahebs webbplats.
Fortsätt läsa

Bokutdrag 2: Den profetiska gåvan

För att förstå vad som menas med profetia räcker det inte med att slå upp orden i en ordbok, varken en svensk, engelsk eller grekisk. Det finns i Bibeln ett specifikt sätt att använda orden som inte alltid stämmer med hur de används i dagligt tal idag eller hur de användes i urkyrkans grekisk-romerska omvärld. Man kan jämföra med amerikansk fotboll. I dagligt tal i USA säger man bara ”fotboll”, men sporten handlar till 95 % om att några få i laget sträcker över, kastar och bär bollen med händerna, medan resten mest tacklar dessa och varandra. Vid några få tillfällen kommer en spelare in och sparkar bollen, en kicker eller en punter. Ett ords etymologi (språkliga ursprung) säger oss väldigt lite om dess faktiska betydelse.

Den profetiska gåvan beskrivs i Nya Testamentet konsekvent som ett tal utifrån Andens ingivelse eller uppenbarelse (Se till exempel 1 Kor 14:30; Apg 11:28; 20:23; 21:4, 10–11). Profetiskt tal är alltså inte detsamma som att säga obekväma sanningar eller att uttala sig med samhällskritisk udd. Det kan ibland innehålla sådana inslag, men det är inte vad som konstituerar gåvan. På samma sätt sägs ofta om profeterna i GT att Herrens ord ”kom till” dem (1 Mos 15:1; 1 Sam 15:10; 2 Sam 7:4; 24:11; 1 Kung 13:20; med flera). Även om det finns skillnader mellan profeterandet i GT och NT består denna definierande beståndsdel: Profetia har på ett relativt omedelbart sätt inspirerats av den helige Ande, så att innehållet kan sägas vara givet av Gud själv. (Jag har ett längre resonemang om alternativa sätt att använda orden profetia och profet i avsnittet Traditioner om det profetiska i kapitlet Gamla testamentet och det profetiska talet.)

Ett atrium i ett romerskt hus där en grupp människor samlats till gudstjänst. En kvinna står upp och profeterar.
AI-boten Dall-E målar en gudstjänst i en romersk villa under det första århundradet. En kvinna står upp och profeterar.
Fortsätt läsa

Förhandstitt på kommande bok: Behovet av sundhet och prövning

Jag jobbar på en bok med arbetstiteln Pröva profetia och skapa en sund profetisk miljö. Det du kan läsa här är det inledande kapitlet. På slutet finns det också som PDF.

Min personliga inledning i förordet [till boken] satte fokus på frågan hur vi kan pröva vad som sägs vara tilltal från Guds Ande när de fungerar som vägledning till församlingar och andra grupper samt hur vi skapar en sund profetisk kultur. De bibliska exemplen om Filippos, Paulus och Hosea visar att det inte är självklart att Guds tilltal alltid går i linje med våra egna preferenser eller håller sig inom de ramar som vi med vårt förnuft omedelbart kan förstå. Samtidigt är Guds vägledning inte irrationell – den är ibland transrationell, den gör över vårt förstånd – men den är inte irrationell. Den ska prövas och den prövningen inkluderar ett rätt brukat, inte ett avstängt, förstånd.

Fortsätt läsa

Min skapelseteologi, bakgrund

I några inlägg ska jag sammanfatta huvudpunkterna i mitt teologiska tänkande om skapelsen. Men låt mig först ge en bakgrund om varför det blivit viktigt för mig.

Ett problem med att diskutera skapelse och evolution så mycket som jag gjort de senaste åren är att stridsfrågor tenderar att bli huvudfrågor. Debatten kräver att tid och energi läggs på de frågor som skiljer oss åt, oavsett hur viktiga de är egentligen. Dessutom behöver de beskrivas som viktiga för att motivera att man lägger ner den tiden – och i andras fall ber om donationer till verksamheten.Så menar världens största kreationistiska organisationer att själva evangeliet står på spel. Jag syftar på Answers in Genesis (Aig). Institute for Creation Research (ICR) och Creation Ministries International (CMI). Inget, precis inget, kan vara viktigare, sägs av deras företrädare, än att makroevolution förkastas och jordens ålder är ca 6000 år. (Gammaljordskreationister, främst från organisationen Reasons to Believe (RTB), är sällan lika påstridiga om betydelsen av den egna positionen och dess plats inom den kristna dogmatiken.)

Cartwheel-galaxen, en bild där olika kameror på James Webb-teleskopet sammanfogats. Från NASA.

Man ska dock inte tro att detta bara gäller kreationism. Jag har sett kalvinister som gjort detsamma med de fem punkterna från synoden i Dordrecht. (Staden heter Dort på engelska och vill man söka mer information används med fördel det engelska namnet.) Dessa kalvinister menar alltså att de fem punkterna utgör själva kärnan i den kristna tron och att allt annat bibliskt och teologiskt material ska organiseras utifrån dem.

Det är dock lätt att peka finger åt andra och själv fastna i samma fälla. När jag nu engagerat mig så mycket i frågorna om skapelse och evolution riskerar jag hamna i samma fälla. På tok för många kritiker av kreationismen verkar tycka att världens viktigaste fråga är att bekämpa kreationismen, viktigare än att tro på Gud som skapare, och attityden har definitivt också kommit in i kristna led, bland oss anhängare av teistisk evolution. Jag vill tvinga mig själv att aldrig komma i närheten av den attityden. Därför är det viktigt för mig att jobba med skapelseteologi också när den inte har en direkt bäring på debatten.

Fortsätt läsa