När två är osams och båda har fel, del ett

Jag upphör inte att förvånas över ateister som beskyller troende för att ignorera vetenskapen, men själva gör detsamma. Ett typexempel är nyateisten Richard Dawkins. Han klagar ofta på sådana troende som inte accepterar evidensen för biologisk evolution, men samtidigt kritiserar han ”religion” på sätt som strider mot såväl historievetenskapen som religionsvetenskapen. Självklart kan jag inte anklaga Dawkins för tankemässig inkonsekvens bara för att han är kritisk mot kristen tro, och andra former av tro. Problemet är inte att, utan hur, han kritiserar tron.

Vetenskapen ersätter Jesus, och bevisar sin överlägsenhet genom att den kan bygga rymdraketer. Det är sensmoralen av denna ändrade jesusfisk.

Vid en första anblick finns det en grupp kristna som tycks vara de främst motståndarna till ateister som Dawkins. De bemöter hans argument genom att hävda att biologisk evolution inte alls stöds av någon evidens, att läran bygger på dålig vetenskapsteori, etc. Men dessa kreationister är inte nyateismens motpol, utan de är varandras spegelbilder. De delar alla grundläggande premisser för samtalet, fast drar diametralt olika slutsats.

När jag försvarar teistisk evolution beskylls jag ofta av andra kristna för att stödja ateisterna. Inget kunde vara mer fel. I själva verket utgår den kritiken från samma grundläggande tankemisstag som nyateisterna gör, och i många samtal har mina försök att vrida diskussionen till att granska dessa premisser resulterat i en total vägran att ens överväga argumenten.

Båda har fel! För den som deltar i debatten på de villkor som jag här kritiserar, och har gjort det länge, oavsett vilken sida man valt, så är tanken svår att ta till sig. Det handlar om mångåriga vanor och beskrivningar av konflikten som upprepats hundratals gånger.

Dawkins ovetenskaplighet

Dawkins gör sitt eget forskningsområde, evolutionsbiologin, till det primära slagfältet i kampen mot gudstro. Han hånar troende som inte accepterar den vetenskapliga teorin, men bygger dessutom vidare på tankegångarna, så att han blir evolutionist, någon som ser evolutionen som mönster inom andra områden också. Evolutionism är en del av Dawkins scientism. Scientism är att göra vetenskap till förklarande och normerande tankar också utanför den domän där den har sin egentliga förklaringskraft.

Ett sådant område är synen på mänsklighetens utveckling. Strikt biologisk evolution lär oss inte att något kan vara bättre eller sämre, mer eller mindre utvecklat, i förhållande till en absolut måttstock, exempelvis i form av en objektiv moral. Ett moraliskt ställningstagande är inte bättre för att det är nyare, och den biologiska evolutionen är i själva verket snarare ett stöd just för denna uppfattning. Den som menar att utvecklingen går ”framåt” har gjort ett metafysiskt ställningstagande och lämnat vetenskapens domän.

När Dawkins fäller värdeomdömen är han inte längre vetenskaplig, utan filosof. Men på grund av hans till synes totala ointresse för filosofi är han en usel filosof. Och han tycks inte inse att han trätt över gränsen till filosofins domän. Det är scientismens blinda fläck. När scientisters metafysiska och moralfilosofiska hypoteser ifrågasätts försvarar de sig sig som om det är vetenskapen som sådan som blivit angripen.

Dawkins försämrar dessutom sin trovärdighet när han totalt ignorerar också sakliga forskningsrön från områden som han inte behärskar, såsom religionsvetenskapen och historievetenskapen. Låt mig ge ett exempel, som visserligen är från en tweet, där man inte kan förväntas uttrycka sig nyanserat, men detta är ett genomgående problem också i Dawkins längre texter, intervjuer och föredrag.

Richard Dawkins Foundation. Yo cannot trust the gospels about anything factual. Just like we don't use Harry Potter books to teach physics we don't need the Bible for morality (or anything else). It's a quaint, ancient book displaying the (understandable) ignorance of our ancestors.

Finns det fakta i evangelierna?

Dawkins levererar ett märkligt påstående. Vi kan inte lita på evangelierna om några fakta över huvud taget. Här visar han upp nyateismens märkliga anti-inspirationslära. Bibeln är en ”religiös” bok, och det är böcker i en egen kategori. Böcker som har fel.

Men backa frågan ett steg. Om Bibeln inte är en av Gud inspirerad bok, vad är den då? Svar: En samling texter av vitt skiftande genrer, inklusive olika former av historiska texter. Historiker är inte överens på varje punkt om vad som är historiskt säkerställt och inte, men det finns en mängd basfakta som den mest skeptiske måste acceptera, förutsatt att han eller hon vill kalla sig vetenskaplig. Den som likt Dawkins i andra sammanhang kräver respekt för biologisk vetenskap, men ignorerar historisk vetenskap, är inte driven av kärlek till vetenskapen, utan förakt för religionen.

Följande punkter accepteras av alla seriösa historiker. De är lika accepterade av historieforskare som att vi nordbor har spår av neandertalares DNA i oss och att valar utvecklats från landlevande däggdjur. Listan är inte fullkomlig och saknar detaljer.

  • Det levde en religiös lärare som hette Jesus i Galiléen som också vandrade till Judéen, under kejsar Tiberius tid.
  • Jesus samlade lärjungar och undervisade dem.
  • Jesus uppfattade sig själv som och sågs av sin omgivning som någon som botade sjuka och kastade ut demoner.
  • Jesu främsta budskap var Guds rike.
  • Jesus avrättades av den romerska makten på Pontius Pilatus order.
  • Kort efter Jesu död började hans lärjungar predika att han uppstått från döden.

Som sagt, genom sitt förnekande av att evangelierna kan tänkas innehålla fakta placerar Dawkins sig själv i samma ovetenskapliga sällskap som han annars föraktar andra för.

Bibelns sanningar som en trestegsraket

Jag tänker mig tre steg för att finna sanna påståenden i Bibeln.

  1. Fakta alla bör acceptera som vilar på historievetenskaplig grund.
  2. Fakta man kan acceptera givet att Jesus är Guds son och uppstånden från döden. Dessa antaganden låter sig göras på ett rimligt sätt utifrån de fakta som blev klarlagda i steg 1.
  3. Fakta man kan acceptera givet att Bibeln är en av Gud inspirerad bok. Detta antagande kan vi göra utifrån den inställning till Bibeln som Jesus själv hade, som ett steg 2-faktum. Det innebär inte per automatik att den ska tolkas med literalistisk hermeneutik.

Det finns alltså en uppsättning basfakta som kan utvinnas ur evangelierna, vilket alla vetenskapligt sinnade personer utan problem ska kunna acceptera. Redan utifrån dem kan starka argument göras för grundläggande kristna trossatser, som att Jesus såg sig själv som mer än människa och att han uppstod. Men då är vi på nästa steg, tolkningen av dessa fakta.

Den som gör det metafysiska antagandet att underverk är omöjliga måste söka andra förklaringar till bilden av Jesus som helare, men det antagandet behöver motiveras. För ateister är detta ofta en given utgångspunkt. Det måste vara så att det finns en alternativ förklaring till helandeundren och uppståndelsen än att de faktiskt inträffat, oavsett i vilken riktning evidensen faktiskt pekar.

På denna punkt liknar ateisters ovilja att överväga vad som är den lämpligaste tolkningen av etablerade fakta om Jesus, den ovilja att överväga evolutionsläran som den bästa tolkningen av naturvetenskapernas basfakta. Som sagt, samma slags tänkande, fast spegelvänt.

Därtill kommer att ateister ytterst sällan ens satt sig in i eller vill lyssna till vilka dessa basfakta är. Jag har sett åtskilliga exempel inom nyateismen att föraktet för religionen kan bli så stort att det anses vara fint att vara okunnig om den. Att sätta sig in i vad religion är på allvar är att ge den en respekt den inte förtjänar, tycks resonemanget vara.

För den som i detta andra steg drar slutsatsen att Jesus är mer än människa och att uppståndelsen är ett faktum kommer nästa fråga. I ljuset av detta, vilka andra sakuppgifter kan jag acceptera i evangelierna? Då tillkommer en mängd saker som kan accepteras utan att man blir irrationell, saker man kan tro på goda grunder, även om de inte är universellt accepterade utifrån ren historisk forskning.

Det tredje steget är om jag dessutom bör acceptera en viss bibelsyn, exempelvis Bibeln som ”ofelbar” eller ”felfri”, och hur dessa ord i så fall ska definieras. Men notera att man kommer väldigt långt innan dess! Större delen av den kristna trons innehåll, inklusive kristologin och soteriologin (läran om frälsningen) finns det gott stöd för redan efter steg två. Det är inte läran om Bibelns ofelbarhet som bär upp dessa läror. De har sin egen bärkraft.

Även om man accepterar Bibeln som ofelbar återstår frågan om hur den ska tolkas. Tolkningen är inte given per automatik bara för att man säger att Bibeln är sann i allt den lär. Vad lär den då? Det är en egen fråga.

Nyateister och kreationister delar samma slags hermeneutiska blindhet. För dem båda är innebörden av bibeltexten given, och för dem båda är det en paketlösning om man ska tro på vad som står eller inte. Deras

En gammal bok

Dawkins tweet är bara ett i raden av exempel på modernitetens utvecklingstro. Gamla böcker har fel. Nyare tankar är bättre. Utvecklingen går framåt. Denna tilltro till utvecklingen är det kanske viktigaste enskilda inslaget i det moderna projektet.

C. S. Lewis såg problemen i detta tänkesätt klarare och tidigare än nästan alla andra. I sin uppsats, The Funeral of a Great Myth (i boken Christian Reflections), förekommer han senare modernitetskritiska filosofer både i tid och i tankeskärpa. Lewis accepterar evolutionen som förklaring av arters uppkomst inom biologin, men han påpekar med skärpa hur dålig tanken om ständig utveckling är i övrigt.

Och jag upprepar det som jag skrev ovan. Det finns inget stöd i utvecklingsläran för tanken på en progression till större klarhet enligt en absolut måttstock. Elefanten är inte närmare något mål för utvecklingen än vad myran är, eller en cell växtplankton.

I likhet med Simon Conway Morris tror jag att man utifrån konvergent evolution kan argumentera för att den tycks gå mot bestämda slutmål, vilket tillåter oss att dra metafysiska slutsatser. Men Dawkins och andra nyateister ogillar oftast Morris. Och de underkänner metafysiken. Jag gör det inte, så vad jag nu argumenterar mot är den tankens inkonsekvens som det innebär att tro på en moralens evolution som förbättring, när den egna filosofiska grundvalen inte tillåter tal om förbättring eller försämring.

Papyrus med grekisk text
Fragment av Nya Testamentet från andra århundradet.

Här ser vi på nytt också Dawkins oförmåga att tänka hermeneutik. Ja, visst är Bibeln en gammal bok. Den måste tolkas så att vi förstår hur orden förstods i sin samtid och ställa rätt slags frågor till texten. Bara för att Bibeln har en religiös funktion, eller som jag som troende uttrycker det, bara för att Bibeln är inspirerad av Gud, så upphör inte behovet av tolkning av texten. man måste inte läsa den som sämsta sortens fundamentalist.

Dawkins tror att fundamentalisterna uppvisar religionens sanna essens. Det tror de själva också, oavsett om det är kristen, muslimsk eller hinduisk ”fundamentalism”. Dawkins har fel. Fundamentalism i denna mening är inte den ursprungliga formen av kristen tro. (Och inte heller av Islam.)

Men som sagt, Dawkins vet ju inte vad han pratar om. För han ogillar vetenskap. När den inte säger det han vill.

P.S. Vad kommer i del 2?

Alla ateister är inte nyateister. Alla bibeltroende kristna är inte kreationister. Alla miljöer kan utveckla en kultur av onödig anti-vetenskaplighet. I nästa artikel fortsätter jag att titta på hur kreationister och nyateister delar grundläggande felaktiga premisser, men ur kreationisternas perspektiv.

This entry was posted in apologetik, skapelsen and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to När två är osams och båda har fel, del ett

  1. Pingback: När två är osams och båda har fel, del två | itpastorn.nu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.