Jag är inte (längre) kreationist, dvs. jag tror att Bibelns berättelser om skapelsen mycket väl låter sig förenas med en tilltro till de grundläggande nutida vetenskapliga paradigmen som beskriver universums uppkomst (Big Bang-kosmologin) och biologiskt livs utveckling (evolutionen). Men jag har inte blivit någon slags liberalteolog för det!
Interstellärt molekylmoln, stjärnor som håller på att formas fotograferade av rymdteleskopet Hubble. Bild från Wikipedias artikel Pillars of Creation.
Om jag uttrycker mig mer exakt. Jag tror inte att:
- Bibels skapelseberättelser ska tolkas som historiska sekvenser för när olika delar skapelsen framträtt (ljuset två dagar före solen, till exempel), än mindre att de de sju skapelsedagarna ska förstås som kronologiska tidsangivelser.
- Alla växter och djur på uppstått genom direkt skapelse enligt sina familjer/släkten, utan att evolutionen är en välgrundad förklaringsmodell också på makronivå (utvecklingen av familjer och släkten av organismer).
Men jag tror att:
- Gud har skapat världen.
- Bibeln är Guds sanna Ord, inandat av Guds Ande och ofelbar i allt vad den lär.
Jag är evangelikal/pentekostal i min bibelsyn, i mitt bibelbruk och i min praxis. Jag ber om och får erfara helanden, under och tecken och profetiska budskap och jag talar ofta i tungor. Flera gånger om dagen! Jag försvarar till och med äktheten för vissa kontroversiella under.
Jag är således varken en klassisk liberalteolog, typ Schleiermacher, Ritschl eller Harnack, en existentialistisk liberalteolog typ Bultmann eller Tillich, processteolog, en urvattningsteolog typ Spong eller en nutida postmodern allt är ett perspektiv
-teolog. Jag är exklusivist i min syn på frälsningen och jag kritiserar den nuvarande ärkebiskopen och andra som har inklusivistisk eller pluralistisk teologi i frälsningsfrågan.
Men jag tror som sagt att Gud har skapat världen genom de processer som beskrivs i nutida Big Bang-kosmologi och övrig nutida fysik (åtminstone fram tills den började ägna sig åt strängteori och multiversumidéer, som inte kan falsifieras genom observationer). Jag tror att biologiskt liv utvecklats till sin nuvarande artrikedom genom evolutionära processer. Och detta är en möjlig och rimlig hållning, i kombination med allt annat jag tror. Jag ser varken logiska eller teologiska motsägelser som falsifierar min hållning.
I detta och följande inlägg tänker jag inte detaljerat gå igenom argumenten för och emot min hållning. Jag tänker egentligen mest plädera för en enda sak, att sådana som jag finns och att det är precis lika legitimt att tro på teistisk evolution som att vara kreationist för en bibeltroende kristen. Jag kommer berätta om min egen teologiska resa på det här området, och ge några slutsatser om hur vi kan förhålla oss till varandra.
Jag hade egentligen inte tänkt att börja blogga om det här ämnet. Jag ligger så långt efter med mina andra uppslag, men jag märker att just nu är det extra mycket som händer inom området, som projektet Cusanus. När dessutom teistisk evolution beskrevs av Bength Gustafsson som en del av den yttersta tidens förvillelse inser jag att något måste göras åt diskussionen.
Mitt synsätt är inte en defekt i min hängivenhet eller ett resultat av en kompromiss med mina övertygelser. Vi finns, vi älskar Jesus, vi tror på Bibeln, vi är fullblodskarismatiker och vi blir fler och fler. Fortsätt läsa →
