Är New Wine en dödsdömd rörelse?

Jag har varit på New Wines sommarkonferens i Vänersborg de senaste somrarna. Det tyder på mycket dåligt omdöme, om jag tolkat Torsten Åhman rätt. Jag är naiv och ser inte att rörelsens ledare är i närmast total avsaknad av andlig urskiljning och samarbetar med rena charlataner. New Wine har därför inget att ge och kommer att gå under, för med Torstens ord ”rörelser som sysslar med sådant [se nedan] har i sig fröet till sin egen undergång”. Nu tror jag självklart inte att Torsten har rätt, eller ens är särskilt insiktsfull i sin analys, och jag tänker i den här artikeln noga gå igenom hans argument och tala om varför de är fel. Jag tror på det New Wine står för och jag tror att det kommer leda till mycket goda saker om det får spridas ytterligare i svensk kristenhet. Det är, med en annan deltagares ord, sjukt bra. Det innebär inte att allt är perfekt eller att jag inte ser potential till förbättring, men rörelsen är i grunden sund och har en viktig funktion att fylla.

Torstens kritik är skriven i välmening, men den bygger på en ytlig kunskap, missuppfattningar och onödig misstro. Jag hoppas kunna visa på problemen i hans resonemang, men för att inte hamna i lika ytlig argumentation och kunna påvisa exakt vad problemet är, så blir detta en lång artikel, bara så du vet.

Christy Wimber predikar et fantastiskt och profetiskt budskap på New Wine i Vänersborg, 2016-07-01

Christy Wimber predikar ett fantastiskt och profetiskt budskap på New Wine i Vänersborg, 2016-07-01

Bakgrund: Vem är Torsten Åhman, vad är New Wine och vad är Bethel Church i Redding?

För att förstå vad jag skriver om i den här artikeln så behöver du känna till tre saker, om den inte ska bli obegriplig: Vem talar jag med och vilka talar jag om? Känner du till detta, så kan du hoppa längre ner i artikeln.

Torsten Åhman

Torsten är predikant, pensionerad riksevangelist inom (tidigare) Missionskyrkan. Han har predikat land och rike runt, samarbetat mycket med Teamevangelisation och också jobbat som församlingspastor i Vårgårda. Jag lyssnar mer än gärna till honom när han talar. Jag vågar påstå att han är en av Sveriges bästa predikanter. Han lever nära andliga sökare och är en god apologet. Han älskar Jesus, han brinner för människors frälsning, är en klok person och han har en djup respekt för Bibelordet.

Vi är ibland oense, men du kommer aldrig höra mig säga att Torsten är en dålig människa eller villolärare.

Tillägg 2016-07-13: Låt mig också förtydliga att Torsten inte är en cessationist, liberalteolog eller någon annan slags motståndare till under och tecken i sig. Han är motståndare till vad han anser vara oäkta under och tecken. Det är jag också. Men vi gör inte samma bedömning om vad som är oäkta och inte, i det specifika fallet om Bethel.

För ytterligare presentation av Torsten hänvisar jag till hans egen presentation och Wikipedia.

New Wine

När John Wimber besökte England för första gången på 80-talet, så var det på inbjudan av David Watson. Han rekommenderade honom för sin anglikanska kollega, David Pytches, kyrkoherde i St Andrews Church, Chorleywood, i Londons utkant. Vi det besöket skedde flera dramatiska helanden och församlingen blev sig inte mera lik. (Läs kapitlet What Shall I Do i Wimbers första bok, Power Evangelism för en snabb sammanfattning.) Den andliga förnyelse som Wimber och hans medarbetare stod för slog rot i flera andra kyrkor. En sådan är Holy Trinity Brompton, varifrån alphakursen har utgått och utgör den perfekta dementin av Sune Fahlgrens vansinniga påstående att det inte finns några bestående resultat av denna andliga förnyelse.

För att skapa ett nätverk för denna andliga förnyelse, så startade Pytches och hans kollega, Barry Kissel, New Wine. Många av ledarna inom rörelsen är anglikaner, men den har vuxit och är idag mycket bred. Till Sverige kom den på 90-talet, till Salemkyrkan, Vargön. där pastor Andrew Thompson sökte förebilder på en sund andlig förnyelse att leda sin församling till, efter att trosrörelsen bränt marken. Jag var på den tiden pastor i en närliggande missionskyrka, i Velanda, utanför Trollhättan, och deltog i några av de första arrangemangen och såg den positiva frukt som växte fram i Vargön.

Sedan dess har New Wine vuxit i Sverige till ett nätverk som består av flera församlingar och ett som idag (2016) lockar ca 1500 deltagare till sin stora sommarkonferens. Någon avmattning är inte i sikte.

New Wine har alltså en stark koppling till Vineyard. Det syns också på att John Wimbers svärdotter, Christy Wimber, varit talare på flera New Wine-konferenser. För andra året i rad är hon huvudtalare på svenska New Wines sommarkonferens i Vänersbord, tillsammans med Alan Scott, från Causeway Coast, Vineyard, Nordirland. (Om evangelisten i Torsten Åhman visste vad som händer i den församlingen så skulle han göra kullerbyttor av glädje…)

Avvikelse från ämnet: Alans och Christies undervisning har varit löjligt bra. Om du inte varit på plats i Vänersborg och hört den, skaffa inspelningarna!

Bethel Church, Redding

Bethel är en av de mest omtalade församlingarna i USA just nu. Den leds av bl.a. Bill Johnson, Chris Valotton och Danny Silk. Församlingen är känd för sin helandetjänst och gissningsvis har snart över 100 svenskar gått dess treåriga School of Supernatural Ministry. Bethel nätverkar ofta med Randy Clark. Ofta jämför Bill Johnson med John Wimber, och det finns flera likheter, men också vissa skillnader, främst i teologin. Både Bethel och Vineyard delar dock dessa väsentliga drag:

  • Det karismatiska ska utövas utan åthävor och uppstressade känslor. Om vi människor reagerar på det Gud gör, så är det OK, men det ska inte forceras. Att piska upp stämningar ses som kontraproduktivt för äkta karismatik.
  • Ledarnas jobb är inte att glänsa på plattformar, utan att utrusta de troende att själva göra jobb. Ledarskapet glider inte in i snygga bilar och kostymer, ber för alla sjuka som står i långa köer för att sedan dra vidare i privata jetplan. Målet är att varje troende ska bli en ambassadör för Jesus i övernaturlig kraft.

Kopplingen mellan New Wine och Bethel

På grund av denna likhet mellan Bethel och Vineyard är det inte svårt att se varför också New Wine vill samarbeta med båda. Torsten beskriver detta samarbete med följande ord: Vad jag förestår är det företeelser som är sammankopplade. Och det är denna sammankoppling han bygger hela sin kritik på. På vilket vis och i vilken utsträckning denna sammankoppling sker redogör Torsten aldrig för, och – vågar jag påstå – är han i allt väsentligt tämligen okunnig om. Han har sett några citat i artiklar, några namn på inbjudan till konferenser, hört några snabba kommentarer, men någon undersökning av sakförhållandet har han inte gjort.

Gissningsvis bemöter han den kritiken med att säga att Bethel är så dåliga, att minsta lilla samarbete, minsta lilla rekommendation av Bethel-ledarnas tjänst är illa nog. Jag återkommer till den felaktiga kritiken. Låt mig först bara förtydliga att Torsten på den här punkten drog sin slutsats väldigt fort, och gick ut med offentlig kritik efter bara ett uns av information. Det i sig borde åtminstone göra att den som läst hans kritik borde hålla för möjligt att han misstagit sig.

Ben Fitzgerald, som jobbat i Bethel tidigare, berätta om sin dramatiska omvändelse och predika ett traditionellt frälsningsbudskap med stor respons på New Wine 2016

Ben Fitzgerald, som tidigare jobbat i Bethel, berättade om sin dramatiska omvändelse och predikade ett traditionellt frälsningsbudskap med stor respons på New Wine 2016.

Torstens resonemang

Torsten skriver så här:

I Bethel, Redding förekommer det att små ”ädelstenar”, fjädrar och guldflagor faller ner över folket under bönen. Man talar om detta som övernaturliga fenomen. Jag tror inte att det är det. Ledningen är mycket medveten om vad man gör. Och den fråga jag har är: Om Gud verkar så fantastiskt, med under och tecken som man berättar om – varför måste man då toppa verksamheten med rena bedrägerier? Rörelser som sysslar med sådant har i sig fröet till sin egen undergång. Rörelser med ett moget ledarskap sätter stopp för sådant. Det gör man inte inom New Wine. Det är illavarslande. (Min betoning)

Detta är en sammanfattning av kritik som Torsten framfört i flera blogginlägg och på annat sätt. Jag har lyssnat och läst det han påstår och skulle vilja plocka fram också de dolda antaganden, de grundförutsättningar som utgör bakgrunden till hans kritik. Dessa måste synliggöras för att den ska bli begriplig, men också för att påvisa varför den är felaktig. Jag ser Torstens kritik som ett deduktivt resonemang, med följande steg.

Steg 1. Axiom: Gud gör inte den sortens mirakler

Torstens bild av vilka under Gud kan tänkas göra och inte är helt avgörande för hans resonemang. Nu talar jag inte om en slags de facto förmåga, utan att Gud helt enkelt inte gör en viss slags mirakel, eftersom Gud saknar anledning.

I Bethel och bland några sammanhang i det nätverk som Bethel tillhör, så förekommer bland annat följande:

  • Glory clouds, ett fenomen som innebär att ett ljussken eller guldliknande stoff dyker upp i lokalen. (Bill Johnson förklarar deras attityd till detta i ett klipp på YouTube som också har några exempel på hur det kan se ut.)
  • Guldliknande stoff på ansikten och kläder, vilket också hänt i Sverige.
  • Fjädrar som till synes dyker upp ur tomma intet. Jag har hört rapporter från kyrkolokaler, konferenser, och flygplan.
  • Ädelstenar som materialiseras också till synes ur tomma intet. Jag känner ingen som sett detta själv, men exempel finns i filmen Finger of God, enligt vilken det också förekommit att de kontrollerats av juvelerare.

Torsten själv ger inga egentliga skäl till varför Gud inte gör under av det här slaget. Därför fungerar tesen som ett axiom i hans resonemang. Nu kanske han skulle kunna argumentera för denna uppfattning – andra har gjort det – men det jag finner intressant är att han vad jag sett aldrig gjort det. Han verkar alltså se det som en självklarhet.

Steg 2. Konsekvens: Den som påstår sig vara med om den sortens mirakler är en bluff

I sin behandling av logiken gjorde Aristoteles en helt avgörande distinktion, den mellan alla som och somliga som. Eftersom Torsten mer än en gång utan minsta uns av tvekan dragit alla över en kam, så är detta vad som avgör att punkt ett fungerar som ett axiom. Detta alla som argument har i andra uttalanden också gällt benförlängning, även om han där i personlig kommentar till mig sagt att jag personligen är ett undantag, om än ovis som använder en metod som så lätt (enligt Torsten) kan fejkas. (Jag lovar, det är inte så enkelt som han tror, men det är en annan diskussion.)

Den tvärsäkerhet med vilken Torsten beskriver ledarskapet i Bethel som bluffmakare i citatet ovan kräver att han utgår från det Aristoteles kallar en alla som-logik. Att säga att det är vanligt med fusk räcker inte som argument, eftersom han inte gjort någon närmare undersökning.

Så här långt kan vi enligt nutida logisk notation formalisera Torstens tes så här:

p = person x säger sig ha varit med om ett mirakel av nämnd sort
q = person x är fejk
∀p ➝ q = Alla p är q – alla som säger sig ha varit med ett mirakel av nämnd sort är fejk, alla p är också q

Där argumentet ser ut så här:

q ∨ r = person x är fejk (q) eller så kan Gud ha gjort ett mirakel (r)
¬ r = inte r
(q ∨ r) ∧ ¬ r ➝ q
Om p eller r och icke-r så q

Steg 3. Tillämpning: Bethel är bluff

Slutsatsen blir alltså enligt Torsten att Bethel är fejk. Det kan illustreras med följande Venn-diagram:

Venndiagram som påstår att Bethel är bluff

  1. Alla bluffmakare i världen är cirkeln uppe till vänster.
  2. Att säga sig ha varit med om mirakler av den påstått skumma sorten är cirkeln till höger.
  3. Bethel säger sig ha varit med om sådana mirakler, så alla fält utom A och B är gråmarkerade tomma mängder i Bethels cirkel.
  4. Enligt Torstens axiom ska alla fält i cirkeln för mirakler utom A och C vara tomma mängder och gråmarkeras därför.
  5. Kvar finns tre vita fält. Man kan vara bluffmakare utan att vara en sådan mirakelgörare. Man kan vara en sådan mirakelgörare, utan att vara med i Bethel (fält C). Men poängen här är fält A. Det är Bethels enda vita fält och Bethel är alltså bluffmakare.

Steg 4. Stödjande argument

Så här långt är argumentation helt och hållet deduktiv. Skulle premisserna vara sanna är konklusion oklanderlig och Torsten har i så fall rätt. Utan detta deduktiva resonemang håller inte hans logik, men för att styrka sin ståndpunkt för han dessutom fram några stödjande argument.

Torsten påstår att Bethels anspråk har granskats och befunnits vara bluff. Det är inte svårt att hitta sådan påstådd granskning. Det guldliknande stoffet påstås exempelvis vara inköpt i någon leksaks- eller hobbymaterialsbutik och apterat i ventilationssystemet. Denna granskning finner Torsten trovärdig.

Dessutom befinner sig den pingstkarismatiska väckelsen världen över, och i synnerhet i USA, i en rejäl kris enligt Torsten. Det finns en lång rad av predikanter som visat sig vara rena bluffmakare, som Peter Popoff eller Marjoe Goertner, hävdar han. Han hänvisar till J. Lee Grady, som menar att problemet är allvarligt, men hans lista är ganska kort.

Grady har skrivit en mycket läsvärd bok om de negativa sidorna inom den karismatiska sfären. Så långt är han och jag överens. Men Torsten menar dessutom att den kan tas som intäkt för att mycket stora delar av den karismatiska väckelsen är i gungning.

Dessutom hänvisar Torsten till Nya Testamentets varningar för falska profeter. Att bluffmakare kommer i mängd är därför troligt, säger han, utan att likt Bibeln skilja mellan det falska och det fejkade.

Noterbart är att dessa sista stödjande argument enbart fungerar (som bäst) för att påvisa sannolikhet, inte säkerhet.

Steg 5. Axiom: Den som samarbetar med bluffmakare har dåligt omdöme.

Efter att ha konstaterat att Bethel bara står för något dåligt kommer nästa logiska steg. Här är premissen att sunt andligt ledarskap och sunda andliga rörelser bör hålla sig borta från bluffmakeri och bluffmakare.

Steg 6. Slutsats: New Wine är inte bra och ska undvikas.

Jag skulle kunna rita lite mer venndiagram eller logiska uträkningar, men att det här är slutsatsen enligt Torstens resonemang är nog självklart för de flesta.

Mina motargument

I en offentlig diskussion är det meningslöst att enbart hänvisa till sin egen andliga urskiljning. Att jag varit deltagare på flera New Wine-konferenser och haft många kontakter med Vineyard och sett och hört vad som sker på plats borde räknas för något. Mig veterligen har Torsten inte deltagit ens i ett enda möte med John Wimber, på den tiden det begav sig. Min, och många andra trovärdiga andliga ledares kollektiva vishet och urskiljningsförmåga borde räknas, just eftersom vi är på plats, men nu är det ju just denna förmåga hos oss som är ifrågasatt.

Skulle någon händelsevis lita på omdömet hos oss som deltog, så hälsade Christy Wimber själv så här till sin församling:

Och så här skrev Anders Petter Sjödin:

Rejuvenated & Blessed by exuberant Worship and Challenged & Inspired by the teaching of Christy Wimber , Characterized by the same Humbleness, Vulnerability and Prophetic touch & Spiritual Power as I remember from her father-in-law, John Wimber. Sensing the Love & Presence of God & the Father's Heart, at New Wine, Vänersborg.
Jag kommer däremot bygga upp min argumentation med utgångspunkt i Bayes sats. Den utgår ifrån att två alternativ åtminstone kan vara möjliga. Det är möjligt i det aktuella fallet att Bethel är bluff och det är möjligt att de är ärliga, och att de fel som finns hos dem placerar dem i kategorin felande, snarare än fejkade eller falska. Det jag vill argumentera för är att det är troligare att de är tillräckligt sunda för att ett samarbete ska vara en god idé, än motsatsen.

Bayes sats, också kallad Bayes teorem, är en fullständigt lysande väg till att fatta viktiga beslut, om de ska grundas på rationella skäl. I korthet går satsen ut på att ständigt ompröva sin sannolikhetskalkyl ju mer relevant fakta som uppdagas. Tänk att du spelar fia med knuff med dina kompisar. En av dem får en sexa på första slaget, hur stor är chansen att han spelar ärligt och inte fuskar? Du känner dina kompisar och du har inte sett något när ni tog fram spelet som ger dig anledning att tro att det är något annat än vanlig tur med tärningen. Sedan får just han, men ingen annan en sexa på nästa slag, och nästa, och nästa, och nästa. Trots allt vad du vet om din vän som fått dig att lita på honom, och trots allt vad du sett när spelet togs fram, så ökar sannolikheten för att något lurt är på gång, för varje sexa han slår. Till slut är det mer sannolikt att det som sker är fusk och inte tur med tärning. Då kanske du ska inleda en noggrannare undersökning av vad som sker.

Det motsatta gäller också. Låt säga att du spelar med helt okända och har inte sett när tärningarna togs fram. Dessutom står det mycket pengar på spel. Nu bör du vara mycket snabbare att misstänka att det är fusk. Men antag att du efter fem raka sexor från din motspelare ber att få undersöka tärningarna. För varje enskild test av dem du gör, så finner du inget konstigt. Ju mer du testar med det resultatet, desto mer ökar sannolikheten att det som hänt faktiskt var slumpen, om än osannolik. Att det var 0,012860082304526747 procents chans för fem raka sexor från början talade för att det var fusk, men de fortsatta undersökningarna gör det rimligt att det trots allt ändå inte var det.

Detta är grundtänkandet i Bayes sats. Om de olika sannolikheterna skulle kunna kvantifieras, så kan den beskrivas matematiska formler, men det besparar jag er läsare för stunden.

Vill du veta mer om Bayes sats så rekommenderar jag följande två poddavsnitt:

  1. Episod 18 av Logical apologetics, Can Miracles happen. En kristen apologetisk podd, som använder Bayes sats för att visa att David Humes argumentation om mirakler inte håller.
  2. You Are Not So Smart 073 – How to get the most out of realizing you are wrong by using Bayes’ Theorem to update your beliefs. En skeptisk podd, men avsnittet är riktigt bra och handlar specifikt om Bayes sats.

De nämnda miraklerna har biblisk och historisk legitimitet

För att motbevisa Torstens resonemang behöver vi främst titta på hans grundläggande axiom. Om det står fast och har axiomatisk kraft så är hans resonemang till stor del giltigt.

Jag förutsätter för stunden att mina läsare delar min och Torstens tro att Gud verkar i världen både genom naturens regelbundna processer och genom mirakulösa ingripanden. Torsten och jag är oense om hur vanligt vi kan tänka oss att Gud vill gripa in på det mirakulösa sättet, men vi delar den grundläggande hållningen att världen inte är ett slutet system, som enbart styrs av naturens regelbundna processer. Vill du debattera den materialistiska världsbilden kontra en mer öppen, biblisk världsbild, så är det en annan diskussion. För den här artikeln tänker jag mig en läsekrets som delar en grundläggande kristen syn på världen.

Torstens kritik bygger alltså inte på filosofisk materialism, utan på tanken att Gud saknar intresse av att göra den sortens mirakler som vi nu diskuterar.

Mot hans axiom invänder jag att det finns bibliska exempel och trovärdiga kyrkohistoriska exempel på snarlika mirakler. Jag har inte tid och plats att gå igenom alla exemplen, och väljer därför att ge några exempel på hur Gud synligt visar sin härlighet.

I Bibeln har vi flera exempel på detta. De mest kända är nog dessa:

  • Moses på Sinai berg.
  • Eld- och molnstoden.
  • Guds härlighet fyller Salomos tempel.
  • Jesus på förklaringsberget.
  • Tungor av eld på pingstdagen.

Kyrkohistorien har flera andra exempel, även om det källkritiska läget ibland är svårt både vad gäller trovärdighet och tolkning av vad som faktiskt skedde. Dock bör vi vågar tro att det ligger något bakom den sammanlagda mängden av vittnesbörd. Också i den tidiga pingstväckelsen förekom den här sortens fenomen. Det finns exempel på hur de tidiga pentekostalerna verkade se Guds härlighet med sina vanliga ögon, och att flera personer då såg samma sak. Grant Wacker ger följande exempel i Heaven below: early Pentecostals and American culture. (2001) Cambridge, Mass: Harvard University Press.

  • “Thick haze resembling blue smoke”
  • “A kind of blue vapor”
  • “White mist filling the atmosphere”

När AF återberättade hur pingsten föll över Parhams bibelskola så beskrevs att “the whole room was filled with a white sheen of light”. (Apostolic Faith, nummer 2)

Min första kontrapunkt är alltså påståendet att Gud gör visst sådana mirakler!

Noterbart är också att med en kristen världsbild som utgångspunkt, så ligger det en bevisbörda på Torsten, inte på mig. Varför ska min förståelse av vad Gud borde göra ses som en intäkt för att Gud låter sig begränsas? Det är höga anspråk, som kräver starka skäl.

Alla som-logiken ska därför ersättas med somliga som-logik

Den som påstår sig ha varit med om ett mirakel av den här sorten kan alltså vara ärlig, såväl som en bluffmakare. Slutsatsen om vilket som är sant är inte inbyggd i anspråket.

∃p ➝ q = för några p gäller också q
∃p ➝ ¬ q = för några p gäller inte q

Om vi ritar upp det nya förhållandet som ett venndiagram ser det ut så här:

gunther-bethel-venn

Det är alltså inte längre så att området för dessa mirakler utanför cirkeln för bluff är en tom mängd. Bethel kan befinna sig i område A och Bethel kan befinna sig i område B. Något annat än deduktion måste avgöra.

Steg 3. Bethel är inte bluff

Så vad gäller för Bethel, äkta eller fejk? Jag säger äkta. Det finns gott om trovärdiga vittnesbörd om att så är fallet.

En pastorsvän till mig var för ett par år sedan över till Bethel. Jag frågade om hon sett ett glory cloud, mest på skämt, eftersom det var mycket tal om dem då. Inte där, sa hon, men när jag kom hem och skulle lägga min dotter, så sa hon helt plötsligt ”mamma, ser du?” och vi båda såg hur Guds härlighet hade kommit in i sovrummet som ett ljussken.

Tvärtemot vad Torsten påstår, så finns det också läkarverifierade helanden.

Torstens stödjande argument har dålig kvalitet

Torsten har hämtat sina stödjande invändningar från kritiska webbplatser som han hittat genom enkla sökningar på nätet. Det är inte svårt att hitta sådana, men det krävs också en systematisk och kritisk granskning av kritiken. Den har Torsten inte gjort. Ganska snabbt ser man att det finns två källor till kritiken.

  1. Ateistiska skeptiker, som a priori avfärdar alla anspråk på mirakler enligt David Humes motbevisade cirkelresonemang. Deras testmetodik fungerar enligt följande. (1) Om det kan påvisas att fejk är möjligt (2) så är det fejk. Gå till en affär, köp guldliknande stoff, aptera i ventilationssystem. Det kan göras, alltså har Bethel-folket gjort det. De ansvariga har lyckats göra detta utan att en enda av dem fått dåligt samvete och ångrat sig, utan att en enda vaktmästare som hjälper till fått dåligt samvete och skvallrat, utan att en enda person lyckats dokumentera någon anordning som krävs för att skapa utsprutet av stoffet. De har dessutom lyckats göra det i olika lokaler, också sådana de bara lånat för stunden, utan att någon på de andra platserna hittat några anordningar. Enligt bayes sats sjunker sannolikheten snabbt att det skulle vara fejk. Men skeptikerna använder inte Bayes sats, de utgår från att de har rätt.
  2. Cessationisters minst lika illa utförda granskning. Gärna i en ohelig allians mellan dem och ateisterna. Lösryckta citat, videos på YouTube klippta för att framställa det som visas i sämsta möjliga dager och framför allt, att dessa webbplatser använder varandra som källor i en evig kretsgång av dåligt underbyggda andrahandspåståenden.

Torsten är åtminstone skyldig oss att redovisa sina källor, när han menar att det påvisats att det är fusk, det som sker i Bethel. Den snabbhet med vilken han avfärdade dem efter att först ha hört talas om Bill Johnson, säger mig att han bara googlade lite och hittade det han ville, utan att pröva sina källor.

Den karismatiska väckelsen i sin helhet är inte i kris

Förekomsten av falska sedlar säger oss inte att alla sedlar är falska, eller ens att de flesta är det. Den pingst-karismatiska kristendomen har sina problem. Av en dryg halvmiljard anhängare så är 10-15 % på tok för starkt påverkade av framgångsteologi och trosförkunnelse. På sina håll är den uppslukad av osund patriotism. Det finns exempel på när israelkärlek får folk att tro på skräpteorier om blodmånar och annat krafs, både inom och utom karismatiska sammanhang.

Men som helhet mår rörelsen bra. Den ska inte främst ses i ljuset av plattformsevangelister, utan växer genom att under och tecken sker bland vanliga kristna. Detta bekräftas av forskningen. Ingen forskning bekräftar Torstens bild, bara lösryckta fragment, det vill säga anekdotisk evidens. Och det duger inte för att driva en tes.

Om detta gäller för pingst-karismatiken i allmänhet, så gäller den Bethel i synnerhet. Bethel står för en idé om ledarskapet som utrustande, inte på plattformen glänsande. Bill Johnson lär andra be för sjuka. Han är inte lik Benny Hinn som jag sett använda sina medarbetare ta god tid på sig för att ställa upp de sjuka på kö, så att han i rasande takt kunde be för alla själv, under en bråkdel av en sekund. Chris Valotton beskriver sin uppgift som profet som att det främst handlar om att lära andra profetera. You get do all the fun stuff.

Det är denna aspekt av Bethel, och deras förebild på området, Vineyard, som ständigt negligeras i kritiken från Torsten Åhman och liknande. Om de är bluffmakare, hur kan då vi andra lära oss göra samma saker som de, utan att vi fått lära oss blufftricken?

Så här ser det ut när förbönen sker under New Wine. Förbönssökande och de många förebedjarna är blandade. ingen står i kö för att få förbön av någon "megastjärna".

Så här ser det ut när förbönen sker under New Wine. Förbönssökande och de många förebedjarna är blandade. ingen står i kö för att få förbön av någon ”megastjärna”.

Torsten har i privat samtal med mig sagt att han litar på att jag inte är en charlatan, utan ärlig, men om mina framgångar med helande och andra Andens gåvor (mänskligt talat) beror på att jag följer den undervisning jag fått inom Vineyard och New Wine, varför skulle då inte dem jag lärt mig av också fungera i äkta andlig kraft?

Eskatologin säger inte att allt ska bli nattsvart för Jesu återkomst

Den här punkten hinner jag bara beröra i all hast. Dispensationalismen som uppstod på 1800-talet har fått två huvudfåror. Den fundamentalistiska lär att det ska bli avfall inom kyrkan och att bara en liten trogen rest av kristna ska finnas kvar när Jesus kommer på skyarna för att rädda dem undan vedermödan. Dispensationalismen var också dominerande i den tidiga pingstväckelsen och är än idag vad de flesta pingstvänner inom första vågens pingstväckelse tror. Men med ett viktigt undantag. De lärde också att den sista tiden ska kännetecknas av ett Andens andra regn, The Latter Rain. (Begreppet blev namn på en specifik rörelse inom pingst på 50-talet, men tankegången är vedertagen från Azusa Street och framåt.) Dispensationalism kan alltså lika gärna tolkas som att det i den allra sista tiden ska ske en samtidig äkta andeutgjutelse och en tillväxt av ondska, enligt principen i Jesaja 60:1-2.

Även hos den som inte anslutit sig till den fundamentalistiska dispensationalismen syns det ofta en indirekt påverkan. Jag menar att Torsten åtminstone hämtar många av sina argument ifrån miljöer där denna pessimistiska eskatologi påverkar den andliga urskiljningen med en stark negativ förväntan.

Själv är jag inte dispensationalist över huvud taget. Det verkar inte Torsten vara heller. Det han gjort är att han hämtat argument ur denna miljö.

En synnerligen optimistisk bild av vad som ska ske med församlingen i de sista dagarna (= all tid mellan Jesu uppståndelse och hans återkomst) finns i Efesierbrevet 4:11-16. Jag citerar exegeten Markus Barth, son till Karl Barth. The greek is very carefully worded as to leave no doubt in question. The goal will one day be reached.

Samarbeta med bluffmakare är dåligt omdöme

Detta förblir korrekt i Torstens resonameng. Vi är helt överens på den här punkten, men…

Men New Wine gör inte detta

Om vi nu följt Bayes sats och sett hur sannolikheten förändrats steg för steg genom mitt resonemang, så menar jag att det bara finns en rimlig slutsats att dra. Bethel är inte bluff och New Wine visar inte upp något dåligt omdöme genom att välkomna Bethels ledare som talare på sina konferenser.

Följdfrågor om dessa märkliga mirakel

Där kunde min artikel ha slutat, men jag misstänker att det finns ett antal följdfrågor. Jag hoppas kunna återkomma till dem mer i detalj. Jag har efterforskat på tok för mycket i Bibeln, kyrkohistorien och nutida sammanhang för att kunna redovisa det i ett enskilt blogginlägg. Men låt mig i varje fall ge två snabba reflektioner, även om de är off topic för min diskussion med Torsten. (Jag kommer vara mycket restriktiv med diskussioner om detta i kommntarsfältet, eftersom jag vill att det ska spegla artikelns huvudfråga.)

Vad är vitsen med den här sortens mirakel?

Ärligt talat vet jag inte. Inte heller Bethels ledare verkar ha fastnat i någon specifik förklaring, vilket de faktiskt borde ha gjort om det vore en förberedd bluff. Men jag tror på en Gud som kan göra mer än jag förstår.

Varför ser vi dem inte hos oss?

Varför förekommer dessa mirakel bara hos Bethel, har jag hört undras. Men vem säger att det bara sker där? Jag har gett exempel ur pingstväckelsens tidiga historia. Det finns fler trovärdiga exempel också i nutid. En förklaring till varför det förekommer i just Bethel tror jag annars kan vara bönen. Jakob 4:2b säger Ni har ingenting, därför att ni inte ber.

I Bethel finns det en kultur av att intensivt och uthålligt ropa till Gud i lovsången och bönen, om att få komma Gud nära och också bli visad Hans härlighet.

Hur ska dylika mirakler hanteras pastoralt?

Här kan vi lära av Bethels ledare. De använder aldrig dessa mirakler för att hävda sin egen överlägsenhet mot andra kristna. De uppmanar aldrig sina medlemmar att söka dem, men säger att när de ändå kommer, är de välkomna. Aldrig någonsin har de gjort dem till något centralt.

Jag har inte hört dem tala om fjädrarna som om de kom från änglar. (J. Lee Grady berättar om en predikant som har en fjäder i en burk som han visar upp på sina möten och hävdar att den kommer från en ängel. Det är osunt!)

Vad mer finns att säga om Bethel?

Som jag skrivit i andra sammanhang är jag inte helsåld på allt som sägs och görs av Bethels ledarskap och medlemmar. De behöver granskas, enligt principen om att pröva allt och behålla det goda. Jag planerar för en granskning med åtminstone följande punkter:

  1. Är den andliga kraften hos Bethel helt eller delvis själisk (psychic) eller demonisk? Det vill säga är detta en falsk andlighet. Jag svarar nej på den frågan, men det är en annan fråga än den som Torsten aktualiserat, och får därför ingen utredning här.
  2. Förkunnar de ett falskt evangelium? Jag kommer att svara nej på den frågan också. Därmed har de uppfyllt alla minimikrav på att vara tänkbara kandidater för ett samarbete. (Och deras förkunnelse är betydligt mindre problematisk än många andras.
  3. Är de goda bibellärare? På den frågan kommer jag att svara nja. Exegetiskt och systematiskt teologiskt så är Bethels förkunnelse ibland skakig.
  4. Är de framgångsteologer? Som en specifik tillämpning av ovanstående punkt. Mitt svar blir till stor del ja, men de står inte för en Haginsk trosförkunnelse. Jag reder ut begreppen i en tidigare artikel, för den som vill veta skillnaden.
  5. Finns det andra allvarsamma inslag i teologin och praxis ifrån Bethel? Svaret blir ja. En överbetoning av impartation och märkliga pseudovetenskapliga spekulationer om andlig kraft kontra kvantfysik är värda att notera. I periferin förekommer det som en konsekvens av detta vissa former av praxis som jag är tveksam till, som att be vid gravarna till tidigare troshjältar, i tron att det finns en smörjelse på platsen som man kan ta över.
  6. Är de kommersialiserade, ett varumärke, uppmuntrande till konsumtionskristendom? Mitt svar blir, tvärt emot vad Sune Fahlgren påstått, ett nej. De står för utrustning av de heliga till tjänst och lärjungaskap i Andens kraft. Men den här punkten kräver självklart utredning och förtydligande.

Poängen med att rada upp dessa punkter är att visa att jag inte är blåögd kring det som kommer ifrån Bethel. Det finns mellanlägen. De är bra nog, och har så mycket att komma med att ett samarbete är befogat och rimligt. New Wine gör inte fel. Men det innebär inte att allt är frid och fröjd och att varje sak de säger och varje praxis de har ska accepteras rakt av. Som oss andra är de felande. När jag läser mina egna predikningar och bibelstudier som jag skrev för 20 eller 30 år sedan, så är det knappast så att jag inte själv har gjort fel eller sagt dumma saker. Vi lär oss mer och mer. Bara en är felfri.

This entry was posted in karismatik and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Är New Wine en dödsdömd rörelse?

  1. Pingback: Hur jag slutade vara kreationist, del 1 | itpastorn.nu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *