När två är osams och båda har fel, del två

Få strider om åsikter är så intensiva som kampen om utrymmet i samma dike. Kreationister, speciellt ungjordskreationister, och nyateister delar en mängd grundläggande antaganden som gör att jag kallar dem för varandras spegelbilder, snarare än motsatser. Det inkluderar följande hållningar:

  • Tron att evolutionen är Den Avgörande Frågan för gudstron. Den som tror att arter utvecklats genom evolution kan inte med intellektuell hederlighet också tro på Gud som skapare. Endera måste ge vika.
  • Tanken att evolutionsteorin som en biologisk förklaringsmodell formar också andra tankar, evolutionism. För nyateisterna är detta av godo, eller omedvetet, för kreationisterna av ondo. För båda blir biologisk evolution och evolutionism omöjliga att separera, bandet anses (eller är underförstått) som oupplösligt.
  • Det korrekta sättet att tolka Bibeln är strikt literalism. Kristna som inte följer denna hermeneutik är ”kompromissande”.
  • Avsteg från den egna ytterlighetsuppfattningen är ett farligt steg mot avfall, ett sluttande plan. Nyateisten ser oss som tror på teistisk evolution som farligt nära att bli kreationist. Kreationisten ser oss som farligt nära att förneka evangeliet och bli ateister.

Kreationisten säger om evolutionsläran till en kristen som på grund av den drabbas av tvivel, ”akta dig för den, läs på mer om våra argument mot den, din tro står på spel”. Det är detta sista påstående som gör att jag engagerar mig i diskussionen. Genom att säga att tron står på spel, och kombinera det med argument som vid en närmare granskning inte håller, berövas unga människor sin tro.

Det finns numera flera undersökningar som visar att denna syn på vetenskap är ett av de viktigaste skälen till att unga lämnar kyrkan och i värsta fall tron. Trots att kreationisterna i USA har otroligt mycket resurser, organiserar sig i åtskilliga organisationer, ger ut filmer, böcker, tidningar och får komma fram med sitt budskap i kyrkorna i mycket stor utsträckning, har de ett enda svar på det dilemmat, nämligen att de ska få uppta ännu större del av förkunnelsen och utbildningen. Strategin fungerar inte. Det är dags att byta ut den.

”Evolutionsteorin är vår tids största bluff” (eller inte)

I Dagen (218-01-10) skriver Ingvar Nilsson att han ”vill lyfta upp evolutionsteorins ödesdigra konsekvenser som en högprioriterad fråga på Sveriges böneagenda”. Artikeln publicerades ursprungligen på Nilssons blogg och den illustrerar i princip alla mina poänger. Här finns dåliga argument, som när Nilsson skriver ”evolutionsteorin är inte en bevisad vetenskap, som den framställs i dagens läroböcker, vilka påstår att alla vetenskapsmän är totalt eniga.” Och avslutar med orden ”det finns en stor mängd vetenskapsmän som anser att den vetenskapliga evidensen stöder en bokstavlig läsning av Bibelns första bok”.

Skärmklipp. Mest lästa. Evolutionsteorin är vår tids största bluff.
Nilssons artikel blev den mest lästa på tidningen Dagens webbplats. Knappt hälften av 1325 röstande (i skrivande stund) håller med Nilsson. Drygt hälften håller inte med.

Om evolutionsteorin råder det så nära konsensus som man kommer inom forskningsvärlden. 97-98 % av alla yrkesverksamma naturvetenskapliga forskare accepterar den och 99 % av alla biologer gör det. Det är i praktiken ”total enighet”. Dessa siffror inkluderar den övergripande majoriteten också av bibeltroende forskare.

Artikelns avslutande mening är i detta perspektiv märklig. Vad menas med ”stor mängd”? Det finns fler forskare som heter Steve (eller någon variation av namnet) och stödjer evolution än det finns namn på någon lista med namn på forskare som är evolutionskritiker. Kreationister listar ibland några hundra namn och säger sig vara många, eller ett växande antal, men det finns helt enkelt inte någon signifikant motrörelse mot evolutionsläran.

Evolutionen framställs ofta av kreationister som en teori i kris. Vilken sekund som helst kommer korthuset rasa samman, enligt deras beskrivningar. Men det är inte sant. Det är önsketänkande eller en illusion man kan vidmakthålla om man enbart hämtar sin information i den egna bubblan.

Däremot finns det bland evolutionsforskare diskussioner om vilka mekanismer som styr evolutionen. En grupp som dominerade under 60- och 70-talen blev mycket rigid och hävdade att mutationer och naturligt urval kunde förklara samtliga arters utveckling. Richard Dawkins hör vad jag förstått hemma i det lägret.

Det dyker med ganska hög frekvens upp kreationistiska inlägg, som vantolkar argument för ytterligare evolutionära mekanismer, som genetisk drift eller epigenetik, som att de skulle motbevisa evolutionsteorins grundläggande giltighet för frågor som gemensamt ursprung och framväxten av nya arter över tid. För den som tillbringar mycket tid med att läsa sådana inlägg kan tanken på att evolutionsteorin är en ”bluff”, som inte håller när någon synar korten, till sist verka självklar. Men vad händer med den som fått lära sig att det är en bluff och som helt plötsligt ser att så inte är fallet när korten visas? Som sagt, här har vi empiriskt underlag. Människor tappar sin tro. I onödan.

Nilsson skriver:

Det är väl dokumenterat att det finns ingenting mer som fått oss att tappa tron som evolutionsteorin.

Nilsson har inte rätt. Han har faktiskt dubbelt fel. De orsaker som dokumenterats när människor lämnat tron sätter vetenskapen på tredje till femte plats (beroende på vilken undersökning man läser). Det andra felet är att han inte rätt identifierar mekanismen. Om din tro vilar på kreationismens grund och den faller, då faller tron. I kreationistiska miljöer kommer därför påståendet vara sant, men bara för att förkunnarna i onödan gjort tron så sårbar.

”Läroböckerna slår fast”

Lär svensk skola ut i sin biologiundervisning att livet saknar mening och att det inte finns någon Gud? Svaret på den frågan är inte glasklart, såvida man inte utgår från följande premiss:

Evolutionsteorin är ett filosofiskt materialistiskt, ateistiskt ställningstagande av vetenskapsmän som förutsätter att Gud inte finns.

Ingvar Nilsson, i artikeln

Jag ska förklara varför detta ställningstagande är felaktigt längre fram. Tills vidare konstaterar jag att om denna beskrivning av evolutionsläran vore sann, så skulle all undervisning i den med automatik vara ett angrepp på gudstron och tron på en övergripande mening med livet, men Nilssons artikel har stora problem att leda tesen i bevis. Notera den bristande konsekvensen i uppräkningen i denna mening:

I skolan får elever, då de är som mest formbara, tidigt lära sig att vi människor har utvecklats från en slemliknande bakterie i urtidens hav. Formade genom naturlagar, slump, mutationer, miljoner år och tillfälligheter.

När den nutida vetenskapen formades av troende naturfilosofer under senmedeltiden och framåt, så ansågs den vara ett sätt att beskriva vad Gud gör. Att vi formats genom naturlagar evolutionärt utesluter inte Guds aktivitet mer än den utesluts genom att vi formats av naturlagar från befruktade embryon i våra mödrars liv. När psalmisten skriver följande ord avses inget övernaturligt, utan normala processer:

Dina händer har gjort mig och format mig,

ge mig förstånd att lära dina bud.

Psalm 119:73

Nilsson använder vidare orden ”slump” och ”tillfälligheter”. Här krävs ett längre svar, men i korthet kan sägas att matematisk slump är inte detsamma som metafysisk tillfällighet. Den som arrangerar ett lotteri kommer gå med vinst. Det är ingen tillfällighet. Vilken deltagare som blir vinnare är däremot en slump.

Som sagt, att klargöra hur Gud kan ses som målmedveten skapare som använder sig av slumpmässiga processer kräver en längre utredning, men det är ingen självklarhet att matematisk slump exkluderar högre syften.

Här delar på nytt kreationismen och nyateismen en utgångspunkt. Båda tolkar evolutionen (slumpen) som om den gav vägledning till metafysiska ställningstaganden (mål och mening). Men detta är scientism, inte vetenskap i sig.

Har sådan scientism någon gång letat sig in i läromedel? Troligen inte så ofta. Nilssons exempel tyder på motsatsen. Han skriver:

Läroböckerna slår fast att: ”Det enda ändamål som vetenskapen kan urskilja är att överleva för att fortplanta sig”. Att: ”Livet är, i detta perspektiv, bara en bråkig parentes mellan två intigheter (meningslösheter)”.

Citat ur artikeln

Jag har läst ett antal läroböcker i biologi och aldrig hittat något liknande påstående. Genom att söka på nätet hittade jag den troliga källan, en artikel av Olof Amkoff, i vilken han uppger att citaten finns på ett ljudband från Pogo Produktion från 1974. Vi som är fyllda 50 minns barndomens ljudband. Läraren matade diabilder när det sa pling från tandbergsspelaren. Exemplet känns inte direkt tungt, om man uttrycker det försiktigt.

Rullbandsspelare med två rullar ovanpå, med trälåda och texten Tandberg.
Tandberg serie 14. Det var kanske inte exakt den modellen mina lärare på låg- och mellanstadiet använde, men i vart fall något liknande.

Exemplet illustrerar ett annat problem inom kreationismen. Gamla exempel upprepas igen och igen. Piltdownmänniskan diskuteras som om den spelade roll för teoribildningen om människans evolution. Ett påstått (men troligen inte äkta) citat av Robert Etheridge (1819–1903) användes första gången 1885, upprepas på ett par ställen i bokserien the Fundamentals, men kan användas än idag, inte sällan som om författaren tror att Etheridge sagt detta nyligen.

När Nilsson hänvisar till vad som möjligen sades på ett ljudband från 70-talet som om det vore ett typexempel på vad som sägs i dagens läroböcker beter han sig på just detta sätt. Det är utbrett och det skapar ingen trovärdighet i argumentationen.

Ett troligare scenario

Nu är svensk skola inte utan problem när det gäller livsåskådning och religion. Troende beskrivs ofta som den andre, de konstiga, de aparta. Den förståelse av religion som ämne som ges är ofta förfärande ytlig, vilket inte minst visar sig i den totala kollaps av vetenskaplighet och rättssäkerhet som uppstått när konvertiters tro bedöms av Migrationsverkets handläggare och i migrationsdomstolar. Den svenska skola som inte förmått ge sina elever en något så när fungerande förståelse av vad religion är för något är en viktig delförklaring till denna ovärdiga behandling av människor.

Men här vågar jag påstå att kreationismen förvärrar problemet. Genom att uppvisa just en sådan antivetenskaplig hållning som ses som en definierande hållning av religiös tro i stort, så bekräftar kreationismen bilden av oss som den andre.

Jag har jobbat på svenska gymnasieskolor i 15 år. Jag har självklart inte mött tillräckligt många lärare i biologi och naturkunskap för att kunna säga att det inte finns några problem, men samtliga lärare i dessa ämnen som jag mött har bemött elever som är kreationister med respekt, tålamod och saklighet. Att, som Nilsson, beskriva deras arbete med ordet ”avprogrammering” är helt missvisande.

Kan lärare bli frustrerade på elever som med hänvisning till sin tolkning av Bibeln inte vill acceptera etablerade vetenskapliga teorier? Självklart! Kan det innebära att dessa lärare beskriver kristen tro som ett problem. Återigen självklart. Jag förväntar mig inte att alla lärare klarar av att göra en distinktion mellan onödig literalistisk bibeltolkning och kristen tro i stort, även om just de som jag mött verkar klara det.

Återigen, det här beror till största delen på hur bilden av den andre målas upp. Som jag skrev i mitt förra inlägg är ateisters kritik av religionen ofta besynnerligt antivetenskaplig. De ignorerar vad forskningen säger om religionen, oavsett om den studeras historiskt, psykologiskt, sociologiskt eller kulturellt. När jag jobbade med detta inlägg stötte jag på bloggen Evolutionsteori.se och där finns det ett inlägg med rubriken ”Varför hatar troende verkligheten?” I detta inlägg, ett klipp från YouTube, säger L. Aron Nelson att troende i själva verket vet att de har fel, och att de utifrån medvetna val ignorerar all evidens. Nelson är inte särskilt angelägen om att hålla någon tydlig rågång mellan troende i allmänhet och de kreationister som han främst pratar om. Vad de anses uppvisa är underförstått, som vanligt i dessa sammanhang, religionens sanna väsen.

Vad har Nelson som argument för sin uppfattning? Spridda kommentarer på Internet, enstaka anekdoter, lösryckta påståenden. Jag vet inte vem som postat föredraget med orden rekommenderas varmt, men en sak är säker, det är antireligiositet, inte kärlek till vetenskapen, som är den personens utgångspunkt.

Jag lever i kyrkans värld. Jag möter kreationister i alla former, jag läser undersökningar om dem, jag läser både deras egna verk och kritiken av dem och jag har studerat religionspsykologi. Nelsons beskrivning av kreationister såsom troende mot bättre vetande är helt enkelt inte sann. De anekdotiska exempel han bygger upp sin tes på, är inte ett vetenskapligt underlag. Jag är som synes inte själv kreationist, men detta sätt att beskriva dem är en systematiserad fördomsfullhet och, som sagt, ett exempel på samma antivetenskapliga hållning som kreationisterna beskylls för.

Det finns lärare av alla sorter. Också de som delar nyateismens syn på religion. Också de som fortfarande inbillar sig att Galileo torterades och hotades av döden, för att han som ”vetenskapsman” hamnade i konflikt med ”religion”. Om en elev som är kreationist möter en sådan lärare kommer de att bekräfta varandras fördomar.

Problemet med inlägg som Nilssons är att elever kan uppleva också lärare som inte har denna hållning som hotfulla. Den hemske läraren är ett återkommande motiv bland kreationister (och andra). Helst i formen av den tillplattade läraren, som inte kan besvara en fyndig elevs argument.

Filmaffisch med en människohand och en aphand som möts och texten en fråga om tro samt fyra ansikten på karaktärer i filmen.
I filmen En fråga om tro drabbas en ung kristen kvinna av en hemsk lärare i biologi, som drivs av en stark vilja att göra sina elever till ateister med evolutionsläran som verktyg. Den slutar med en debatt mellan elevens pappa och professorn där båda sidor lyckas med bedriften att framföra helt värdelösa argument. Men så kliver en gammal kollega till professorn in i debatten och vinner den, så som det framställs i filmen. Men hans argument är också dåliga!

Vad som skapas med denna upprepning är en onödig misstänksamhet mot lärare som bara gör sitt jobb. Om de i sin tur reagerar mänskligt och blir irriterade finns det en färdig mall att tolka deras beteende efter. De är ju fienden!

Lämna de falska dikotomierna

En dikotomi är när det finns två ömsesidigt uteslutande alternativ. En falsk dikotomi är när något beskrivs som om en dikotomi, utan att det faktiskt är fallet. Nilsson definierar evolutionsläran som ”ateistisk” och ett ”ställningstagande”. Detta är en sådan falsk dikotomi. Evolution utesluter inte Gud mer än gravitation. Båda är helt religiöst neutrala beskrivningar av världen. Här har såväl kreationisten som nyateisten fel. Båda drar metafysiska slutsatser utan grund.

Varför hamnar Nilsson där han gör? För honom handlar det om man ”tror att Bibeln är sann” eller inte. Den egna tolkningen tas som självklar. Nu är detta inlägg ifrån mig långt nog, så jag nöjer mig med att bara skicka med ännu en förhandstitt på sådant som kommer framöver på min blogg. För kreationister tycks allt handla om var man är utmed X-axeln på följande illustration:

Två axlar. X-axeln går från lågt förtroende till högt förtroende. Y-axeln från dålig tolkning till god tolkning. Kontextuell tolkning är placerad uppe till höger, som god tolkning. Nyateism nere till vänster, som lågt förtroende och dålig tolkning. Kreationism som dålig tolkning, fast högt förtroende.

Frågan om hur Bibeln ska tolkas är till stor del frikopplad från frågan om man har tilltro till dess sanning. Att enbart diskutera denna fråga, och andra, som om det handlar om Bibelns sanning är helt enkelt inte en god idé. Det går att tolka Bibeln skapelseberättelser (det finns många) enligt i enlighet med deras genre, utifrån deras historiska kontext, för att utvinna deras ursprungliga betydelser, och sedan kombinera dem med god hermeneutik för att hjälpa oss leva och tänka idag.

Den stora poängen är i detta att Bibeln inte lär att jorden skapats på sex 24-timmarsdygn eller att Gud inte använt naturliga processer. Det Bibeln säger utesluter inte sådana. Självklart lär inte Bibeln evolution, eller gravitation, eller kvantfysik eller att levande organismer består av celler som har metabolism och DNA/RNA-interaktion. Bibeln lär inte något sådant. Det är inte dess syfte.

Det innebär att jag inte är anhängare av teistisk evolution för att den går att utläsa ur Bibeln. Jag är anhängare av den för att det är den bästa syntesen av vad Bibeln lär och av vad vetenskapen lär. De är ju inte oförenliga med varandra.

Tack att du läser vad jag skriver här på itpastorn.nu. Välkommen att skriva en kommentar om det du läst. Jag publicerar dock inte alla kommentarer, utan bara de som jag bedömer ger mervärde till alla läsare i form av sakinnehåll och som håller sig till ämnet. Detta är inte tänkt att vara en allmänt diskussionsforum. Är du osäker, läs mina kommentarsregler.

12 svar på ”När två är osams och båda har fel, del två

  1. Tack för att du tar dig an frågan.
    Det är uppenbart att många unga människor som ofta varit hängivna i kyrkan hamnar i troskris när man t ex kommer till högskolan. Att den ovetenskapliga och oakademiska attityden I kyrkan medverkar till detta låter troligt. Finns det någon seriös undersökning om detta?

      • Jag svarar ytterligare som dokumentation för framtiden. I artikeln skrev jag att evolutionsläran i synnerhet och vetenskap i allmänhet inte var den viktigaste anledningen till att personer tappar sin tro. Frågan kommer längre ner i rangordning, men är inte oväsentlig.

        Nu har det kommit ännu en undersökning, den här gången från Lifeway research, som bekräftar detta. I det presenterade frågematerialet syns inte skapelse/evolution/vetenskap alls. Det verkar som att de inte ställt frågan, men den kan bakas in i kategorin ”övrigt”. Utförlig presentation som PDF.

        • Tack för undersökningarna. Det har nyligen varit nationella pastorssamlingar för Pingst respektive Equmeniakyrkan. Vet du hur mycket tid som anslogs för samtal om dessa eller liknande data? Uppfattar att 60-70% av tonåringar i kyrkan lämnar kring tjugoårsåldern i USA och misstänker att siffrorna inte är lägre i Sverige. I min enkla värld borde detta vara en helt central fråga inom kyrkorna. Nyplanteringar i all ära, men att ungdomar som redan finns i våra kyrkor inte får en undervisning och vägledning som bär in i vuxenlivet eller inte finner kyrkorna relevanta är ju en oerhört misslyckande.

          • Ingen tid alls för dessa frågor, den här gången. (Jag hade ett seminarium om en annan hjärtefråga.)
            Däremot kan jag säga att equmenia jobbar mycket med frågan om vad vi ska göra med våra 20-åringar.

  2. ”””
    Också de som fortfarande inbillar sig att Galileo torterades och hotades av döden, för att han som ”vetenskapsman” hamnade i konflikt med ”religion”.
    ”””

    Vad menar du egentligen här? Påståendet som du ser som “inbillning” är en förenkling och en överdrift av en långdragen konflikt, men det är inte helt fel. Nyateisterna kanske har rätt i att du är farligt nära att bli kreationist 😉

    • Ursäkta sent svar. Vad menar jag?

      1. Galileo hotades inte med dödsstraff. Han sattes i en tämligen bekväm husarrest där han fick vara verksam med att skriva och ta emot gäster. Han torterades aldrig. Till mytbildningen om honom hör att överdriva vad han utsattes för.

      2. Galileo var en inte en ”vetenskapsman”, som vi idag använder ordet. Han var en kristen naturfilosof, som verkade i en inomkristen kontext, där ena falangen av kyrkan var på hans sida och en annan falang var emot honom. Tungan på vågen var när han på ett personligt plan förolämpade påven, när denne inte genast lät sig övertygas av Galileos argument.

      3. Galileo bemöttes med såväl religiösa som protovetenskapliga argument. Det fanns hål och brister i hans argument. Den rådande modellen kunde exempelvis förklara tidvattnet bättre. Vi vet idag att det var en dålig förklaring, men i samtiden var den just på denna punkt att föredra. Att man inte kunde observera parallax-effekten var ett annat motargument.

      När förenklingar blir så överdrivna att de inte längre motsvarar på tt rimligt sätt vad som faktiskt hände och kläs i ord för att stödja ett narrativ (konflikttesen) som det inte utifrån historien i sig finns skäl att stödja, då är det en inbillning, en myt (berättelse som förklarar tillvaron) som inte är sann. Myter kan vara sanna. Denna är det inte.

      • Men överdriften blir så orimlig för att du konsekvent väljer att bortse från sådant som skulle tala till påståendets fördel. På så sätt kan du skapa din egen mytbildning om att förföljelsen av Galileo Galilei skulle vara i det närmaste harmlöst och det inte fanns aspekter i konflikten som handlade om religion och vetenskap.

        Det som egentligen diskuteras här är en längre konflikt som börjar 1610 när Galilei skapar ett välfungerande teleskop med vilket han gör flera observationer och formulerar egna teorier. Dessa visar sig bli problematisk för den rådande kyrkliga dogmerna och gör att han får både många vänner och många fiender. Detta kulminerar sedan i två händelser.

        Den första äger rum 1616 då Galilei ställdes inför inkvisitionen på grund av ett personligt brev han skrivit till Benedetto Castelli där han försvarat heliocentriska världsbild och föreslår på ungefär att bibel inte ska tolkas som grunden för teorier om den fysiska världen.

        Inkvisitionen tar i sin undersökning av detta till sig “vetenskapliga” argument från anhängare till Tycho Brahe, dessa argumentens kvalité varierar. Hur som helst är det i slutänden en teologisk dom och Galilei förbjuds att argumentera för Kopernikus teorier som sanna i fysisk bemärkelse. Kopernikus bok om den heliocentriska världsbilden förbjuds också då.

        Konflikten är sedan villand fram till 1632 då boken “Dialog om de två världssystemen” blir publicerat. Boken är efterfrågat av kyrkan och Urban VIII har bett att hans argument och andras argument mot en heliocentrisk världsbild ska presenteras. Det finns inga bevis för att Galilei skulle med avsikt försökt göra påven till åtlöje, det är en tolkning som andra gör baserat på hur argumenten framställs i boken.

        Resultatet blir åtminstone en andra rättegång för Galilei, där han utsatts för hårda förhör och tvingas till förödmjuka bekännelser. Under denna process blir Galilei hotat med tortyr. Och även om han inte blev hotat med dödstraff, så kan det inte ha varit okänd för honom vad som skulle hände om han inte i slutändan accepterade de bekännelser som inkvisitionen ville att han skulle ge. För bara 33 år innan hade Giordano Bruno vägrad och han hade blivit bränd på bål. Bruno blev förvisso antagligen inte avrättat för hans ställning för Kopernikus teorier, men det kan inte ha varit okänd för Kopernikus anhängare under denna tid vad som hände om du vägrade erkänna kyrkans dogmer.

        Domen mot Galilei var hårt, han var tvungen till förödmjukande bekännelser, alla hans böcker förbjöds och han var tvingad till husarrest utanför Rom. Senare omvandlades hans straff och han kunde flytta hem till Florens, men han var fortfarande under husarrest till sin död förutom när han behövde konsultera en läkare.

        Förföljesena av Galilei var därför inte ringa och efter hans död så fick han heller ingen direkt efterträdare. Istället kommer de stora vetenskapliga framsteg ske i England och Frankrike, samhällen som av olika orsaker hade mer splittrad religiös uppfattning.

        • Hej Magnus

          Självklart är jag ingen anhängare av inkvisitionen eller någon slags användning av världslig makt för att tysta kritiker av kristen tro eller avvikande teologiska uppfattningar. Jag menar ju att det konsonantiska skiftet är det sämsta som hänt den kristna kyrkan och har inga problem att uttrycka den åsikten. Något slags konsekvent undvikande av sådant som talar till påståendets fördel är alltså inte min metod. I en kort kommentar som berör en mening skrivit mest i förbifarten såg jag ingen anledning att gå på djupet frågan. Mitt inläggs centrala tes står inte och faller med vad som hände Galilei. Den övergripande frågan är om Galileo representerar vetenskap och om han blir bemött som han blev på grund av religion, dvs. om det som hände honom styrker konflikttesen som formulerades av Dickson White och Draper, och som nu går igen i allt som skrivs av Richard Dawkins, Jerry Coyne, m.fl.

          För detaljerna om processen hänvisar jag till Galilei Goes to Jail av Ronald Numbers, liksom frågorna som berör hot och straff. De är sekundära, så jag koncentrerar mig på det viktigaste. Att förmodat bibliska och teologiska argument fördes fram mot Galilei och spelade roll för domen är helt klart. (Ännu tydligare är det långt tidigare hos Öuther när han kritiserar Kopernikus eller hos den protestantiske apologeten John Edwards (1637–1716) som satte hela Bibelns trovärdighet på spel i frågan så sent som 1696 i boken A Demonstration of the Existence and Providence of God, from the Contemplation of the Visible Structure of the Greater and Lesser World.) Helt klart kan förmodat bibliska argument användas för att ifrågasätta vetenskap.

          Frågan är som sagt om det som hände Galilei ska förstås som att kyrkan å ena sida, främst driven av teologi och religiöst sentiment, stod emot en framväxande vetenskap, som till sin natur är teologi och tro främmande. För att driva den tesen undervärderade eller ignorerade White och Draper i princip allt vad kyrkan gjort i övrigt för att stödja och utveckla det som vi idag kallar vetenskap. Hos dem kan man verkligen tala om att konsekvent bortse från sådant som inte talade till den egna positionens fördel. Deras överdrifter och vantolkningar är att betrakta som en grundkurs i hur man inte ska skriva historia. Nu beskyller jag inte dig, Magnus, för att gå lika långt. Min kommentar i blogginlägget som sådant handlade dock om den kvardröjande acceptansen av konflikttesen, och hur några ikoniska händelser ständigt upprepas för att stödja den, varav Galileo-affären är den allra mest kända. Den utgör hörnstenen i en mytologi, dvs. en berättelse om världen avsedd att hjälpa oss förstå den och leva i den. I det här fallet en dålig mytologi, vars centrala poäng är att modernitetens meliorism hindras med nödvändighet av religiös tro.

          Galileo Galilei själv var en troende person. Han stöddes av en falang inom kyrkan. Han bemöttes med såväl teologiska som andra argument. Processen utspelades inom en socio-politisk kontext där betydligt fler saker spelade roll än att bara utreda en människas tro. Min poäng är just att detta var ett komplext skeende och att reducera affären till ett exempel på tro i konflikt med vetenskap gör den stor orättvisa.

          Bruno å sin sida (som aldrig borde ha dömts, jag är som sagt emot inkvisition i allra former) var allt annat än en vetenskapsman. Han formulerade ett komplett metafysiskt-religiöst system, där heliocentrismen råkade ingå. Han pläderade inte för sina idéer utifrån empiriska observationer, likt Galilei. Situationen dem emellan skiljde sig på avgörande punkter.

          Lästips, utöver Numbers bok:

          1. Debunking the Galileo Myth av Dinesh D’Souza. (Uppdatering: Opålitlig författare, se min kommentar nedan.)
          2. Galileo som förebild i vetenskap och religion-dialogen av Christoffer Skogholt
          3. Atheist Delusions: The Christian Revolution and Its Fashionable Enemies David Bentley Hart (sid. 62ff)
          4. The Perniciously Persistent Myths of Hypatia and the Great Library. Också en del av denna mytbildning)
          5. Jag har fler goda lästips i frågan, men hinner inte leta reda på länkarna nu.

          • Jag får tacka dig för att du har väckt mitt intresse för denna intressanta del av historien och idéhistoria i allmänhet igen, det var ett tag sedan jag tittade på dessa frågor. Min avsikt har här bara varit och diskutera de historiska händelserna utifrån din ursprungliga beskyllning av vissa lärare. Men vi verkar mest komma in på tolkningar om vad som har hänt och därför lämnar jag diskussionen nu. Du har också skrivit en annan intressant artikel som jag också vill kommentera och tror att en mer generell iakttagelse går lättare att göra utifrån den, men det får bli när terminen är klar.

            PS. Men varför i all sin dar rekommenderade en text av Dinesh D’Souza? En dömd fifflare och konspirationsteoretiker. Dessutom tillför texten inte något som är av intresse för diskussionen.

          • Tack för samtalet. Som har handlat om tolkningar. Min ursprungliga mening nämnde två felaktiga faktauppgifter (tortyr och dödshot) och den större tolkningsfrågan (”för att”). Nu är jag ju teolog och intresserad av filosofi, så för mig är det självklart att det inte finns ”rena fakta”. Allt är tolkat. Därmed inte sagt att alla tolkningar är lika goda. En del är helt fel.

            Tack också för påpekandet om D’Souza. Det var ett misstag. Jag vet ju att han är opålitlig. Det gick för snabbt. Den artikel jag skulle länkat till är denna: The Galileo Affair, en utförligare artikel av George Sim Johnston. Den finns på en konservativ katolsk sida, som självklart är partisk, men på den finns som regel en grundläggande noggrannhet med källorna. Några galna konspirationsteorierna har jag inte hittat på den.

            Att det finns utbredda fördomar om Galilei-affären är tydligt om man tittar på exempelvis Quoras frågesida om honom.(Många av dem har bra svar.)

            – Why did the Catholic church resent Galileo? (De hatade honom inte.)
            – Is it true that the only reason Galileo wasn’t lynched by the Catholic Church is because his mother was a friend of the pope? (Nej. Lynchning var inte något han hotades av.)
            – Why was Galileo killed? (Han dog en naturlig död.)
            – Why didn’t the Catholic Church execute Copernicus or Galileo? (Varför skulle de?)
            – How did Galileo prove that the Earth is spherical? (Missuppfattning som är off topic, men rolig. President Thomas Jefferson ligger bakom myten att man före Galilei skulle trott att jorden var platt.)

            Min ”beskyllning” av lärare bygger på lektionsunderlag från lektion.se, på samtal med elever från olika skolor, på samtal med kollegor på de skolor där jag jobbat, på läroböcker jag läst och på mängder av inlägg och kommentarer jag läst på nätet och artiklar av utbildade journalister (där skolan i vart fall inte tagit bort vanföreställningarna).

            Jag passar på att lägga till några länkar ytterligare, för min egen skull som framtida referensmaterial.

            22 små och stora myter om Galilei på Scientus.org. Okänd författare, gott om källhänvisningar. Flera kompletterande sidor.
            The true history of science and religion, part 1: Galileo av ateisten Shawn Dove.
            What does the decree on Copernicanism say? av Rafael A. Martinez. Den utförligaste genomgången av domen, där kyrkans handlande också kritiseras.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.