När två är osams och båda har fel, del två

Få strider om åsikter är så intensiva som kampen om utrymmet i samma dike. Kreationister, speciellt ungjordskreationister, och nyateister delar en mängd grundläggande antaganden som gör att jag kallar dem för varandras spegelbilder, snarare än motsatser. Det inkluderar följande hållningar:

  • Tron att evolutionen är Den Avgörande Frågan för gudstron. Den som tror att arter utvecklats genom evolution kan inte med intellektuell hederlighet också tro på Gud som skapare. Endera måste ge vika.
  • Tanken att evolutionsteorin som en biologisk förklaringsmodell formar också andra tankar, evolutionism. För nyateisterna är detta av godo, eller omedvetet, för kreationisterna av ondo. För båda blir biologisk evolution och evolutionism omöjliga att separera, bandet anses (eller är underförstått) som oupplösligt.
  • Det korrekta sättet att tolka Bibeln är strikt literalism. Kristna som inte följer denna hermeneutik är ”kompromissande”.
  • Avsteg från den egna ytterlighetsuppfattningen är ett farligt steg mot avfall, ett sluttande plan. Nyateisten ser oss som tror på teistisk evolution som farligt nära att bli kreationist. Kreationisten ser oss som farligt nära att förneka evangeliet och bli ateister.

Kreationisten säger om evolutionsläran till en kristen som på grund av den drabbas av tvivel, ”akta dig för den, läs på mer om våra argument mot den, din tro står på spel”. Det är detta sista påstående som gör att jag engagerar mig i diskussionen. Genom att säga att tron står på spel, och kombinera det med argument som vid en närmare granskning inte håller, berövas unga människor sin tro.

Det finns numera flera undersökningar som visar att denna syn på vetenskap är ett av de viktigaste skälen till att unga lämnar kyrkan och i värsta fall tron. Trots att kreationisterna i USA har otroligt mycket resurser, organiserar sig i åtskilliga organisationer, ger ut filmer, böcker, tidningar och får komma fram med sitt budskap i kyrkorna i mycket stor utsträckning, har de ett enda svar på det dilemmat, nämligen att de ska få uppta ännu större del av förkunnelsen och utbildningen. Strategin fungerar inte. Det är dags att byta ut den.

”Evolutionsteorin är vår tids största bluff” (eller inte)

I Dagen (218-01-10) skriver Ingvar Nilsson att han ”vill lyfta upp evolutionsteorins ödesdigra konsekvenser som en högprioriterad fråga på Sveriges böneagenda”. Artikeln publicerades ursprungligen på Nilssons blogg och den illustrerar i princip alla mina poänger. Här finns dåliga argument, som när Nilsson skriver ”evolutionsteorin är inte en bevisad vetenskap, som den framställs i dagens läroböcker, vilka påstår att alla vetenskapsmän är totalt eniga.” Och avslutar med orden ”det finns en stor mängd vetenskapsmän som anser att den vetenskapliga evidensen stöder en bokstavlig läsning av Bibelns första bok”.

Skärmklipp. Mest lästa. Evolutionsteorin är vår tids största bluff.
Nilssons artikel blev den mest lästa på tidningen Dagens webbplats. Knappt hälften av 1325 röstande (i skrivande stund) håller med Nilsson. Drygt hälften håller inte med.

Om evolutionsteorin råder det så nära konsensus som man kommer inom forskningsvärlden. 97-98 % av alla yrkesverksamma naturvetenskapliga forskare accepterar den och 99 % av alla biologer gör det. Det är i praktiken ”total enighet”. Dessa siffror inkluderar den övergripande majoriteten också av bibeltroende forskare.

Artikelns avslutande mening är i detta perspektiv märklig. Vad menas med ”stor mängd”? Det finns fler forskare som heter Steve (eller någon variation av namnet) och stödjer evolution än det finns namn på någon lista med namn på forskare som är evolutionskritiker. Kreationister listar ibland några hundra namn och säger sig vara många, eller ett växande antal, men det finns helt enkelt inte någon signifikant motrörelse mot evolutionsläran.

Evolutionen framställs ofta av kreationister som en teori i kris. Vilken sekund som helst kommer korthuset rasa samman, enligt deras beskrivningar. Men det är inte sant. Det är önsketänkande eller en illusion man kan vidmakthålla om man enbart hämtar sin information i den egna bubblan.

Däremot finns det bland evolutionsforskare diskussioner om vilka mekanismer som styr evolutionen. En grupp som dominerade under 60- och 70-talen blev mycket rigid och hävdade att mutationer och naturligt urval kunde förklara samtliga arters utveckling. Richard Dawkins hör vad jag förstått hemma i det lägret.

Det dyker med ganska hög frekvens upp kreationistiska inlägg, som vantolkar argument för ytterligare evolutionära mekanismer, som genetisk drift eller epigenetik, som att de skulle motbevisa evolutionsteorins grundläggande giltighet för frågor som gemensamt ursprung och framväxten av nya arter över tid. För den som tillbringar mycket tid med att läsa sådana inlägg kan tanken på att evolutionsteorin är en ”bluff”, som inte håller när någon synar korten, till sist verka självklar. Men vad händer med den som fått lära sig att det är en bluff och som helt plötsligt ser att så inte är fallet när korten visas? Som sagt, här har vi empiriskt underlag. Människor tappar sin tro. I onödan.

Nilsson skriver:

Det är väl dokumenterat att det finns ingenting mer som fått oss att tappa tron som evolutionsteorin.

Nilsson har inte rätt. Han har faktiskt dubbelt fel. De orsaker som dokumenterats när människor lämnat tron sätter vetenskapen på tredje till femte plats (beroende på vilken undersökning man läser). Det andra felet är att han inte rätt identifierar mekanismen. Om din tro vilar på kreationismens grund och den faller, då faller tron. I kreationistiska miljöer kommer därför påståendet vara sant, men bara för att förkunnarna i onödan gjort tron så sårbar.

”Läroböckerna slår fast”

Lär svensk skola ut i sin biologiundervisning att livet saknar mening och att det inte finns någon Gud? Svaret på den frågan är inte glasklart, såvida man inte utgår från följande premiss:

Evolutionsteorin är ett filosofiskt materialistiskt, ateistiskt ställningstagande av vetenskapsmän som förutsätter att Gud inte finns.

Ingvar Nilsson, i artikeln

Jag ska förklara varför detta ställningstagande är felaktigt längre fram. Tills vidare konstaterar jag att om denna beskrivning av evolutionsläran vore sann, så skulle all undervisning i den med automatik vara ett angrepp på gudstron och tron på en övergripande mening med livet, men Nilssons artikel har stora problem att leda tesen i bevis. Notera den bristande konsekvensen i uppräkningen i denna mening:

I skolan får elever, då de är som mest formbara, tidigt lära sig att vi människor har utvecklats från en slemliknande bakterie i urtidens hav. Formade genom naturlagar, slump, mutationer, miljoner år och tillfälligheter.

När den nutida vetenskapen formades av troende naturfilosofer under senmedeltiden och framåt, så ansågs den vara ett sätt att beskriva vad Gud gör. Att vi formats genom naturlagar evolutionärt utesluter inte Guds aktivitet mer än den utesluts genom att vi formats av naturlagar från befruktade embryon i våra mödrars liv. När psalmisten skriver följande ord avses inget övernaturligt, utan normala processer:

Dina händer har gjort mig och format mig,

ge mig förstånd att lära dina bud.

Psalm 119:73

Nilsson använder vidare orden ”slump” och ”tillfälligheter”. Här krävs ett längre svar, men i korthet kan sägas att matematisk slump är inte detsamma som metafysisk tillfällighet. Den som arrangerar ett lotteri kommer gå med vinst. Det är ingen tillfällighet. Vilken deltagare som blir vinnare är däremot en slump.

Som sagt, att klargöra hur Gud kan ses som målmedveten skapare som använder sig av slumpmässiga processer kräver en längre utredning, men det är ingen självklarhet att matematisk slump exkluderar högre syften.

Här delar på nytt kreationismen och nyateismen en utgångspunkt. Båda tolkar evolutionen (slumpen) som om den gav vägledning till metafysiska ställningstaganden (mål och mening). Men detta är scientism, inte vetenskap i sig.

Har sådan scientism någon gång letat sig in i läromedel? Troligen inte så ofta. Nilssons exempel tyder på motsatsen. Han skriver:

Läroböckerna slår fast att: ”Det enda ändamål som vetenskapen kan urskilja är att överleva för att fortplanta sig”. Att: ”Livet är, i detta perspektiv, bara en bråkig parentes mellan två intigheter (meningslösheter)”.

Citat ur artikeln

Jag har läst ett antal läroböcker i biologi och aldrig hittat något liknande påstående. Genom att söka på nätet hittade jag den troliga källan, en artikel av Olof Amkoff, i vilken han uppger att citaten finns på ett ljudband från Pogo Produktion från 1974. Vi som är fyllda 50 minns barndomens ljudband. Läraren matade diabilder när det sa pling från tandbergsspelaren. Exemplet känns inte direkt tungt, om man uttrycker det försiktigt.

Rullbandsspelare med två rullar ovanpå, med trälåda och texten Tandberg.
Tandberg serie 14. Det var kanske inte exakt den modellen mina lärare på låg- och mellanstadiet använde, men i vart fall något liknande.

Exemplet illustrerar ett annat problem inom kreationismen. Gamla exempel upprepas igen och igen. Piltdownmänniskan diskuteras som om den spelade roll för teoribildningen om människans evolution. Ett påstått (men troligen inte äkta) citat av Robert Etheridge (1819–1903) användes första gången 1885, upprepas på ett par ställen i bokserien the Fundamentals, men kan användas än idag, inte sällan som om författaren tror att Etheridge sagt detta nyligen.

När Nilsson hänvisar till vad som möjligen sades på ett ljudband från 70-talet som om det vore ett typexempel på vad som sägs i dagens läroböcker beter han sig på just detta sätt. Det är utbrett och det skapar ingen trovärdighet i argumentationen.

Ett troligare scenario

Nu är svensk skola inte utan problem när det gäller livsåskådning och religion. Troende beskrivs ofta som den andre, de konstiga, de aparta. Den förståelse av religion som ämne som ges är ofta förfärande ytlig, vilket inte minst visar sig i den totala kollaps av vetenskaplighet och rättssäkerhet som uppstått när konvertiters tro bedöms av Migrationsverkets handläggare och i migrationsdomstolar. Den svenska skola som inte förmått ge sina elever en något så när fungerande förståelse av vad religion är för något är en viktig delförklaring till denna ovärdiga behandling av människor.

Men här vågar jag påstå att kreationismen förvärrar problemet. Genom att uppvisa just en sådan antivetenskaplig hållning som ses som en definierande hållning av religiös tro i stort, så bekräftar kreationismen bilden av oss som den andre.

Jag har jobbat på svenska gymnasieskolor i 15 år. Jag har självklart inte mött tillräckligt många lärare i biologi och naturkunskap för att kunna säga att det inte finns några problem, men samtliga lärare i dessa ämnen som jag mött har bemött elever som är kreationister med respekt, tålamod och saklighet. Att, som Nilsson, beskriva deras arbete med ordet ”avprogrammering” är helt missvisande.

Kan lärare bli frustrerade på elever som med hänvisning till sin tolkning av Bibeln inte vill acceptera etablerade vetenskapliga teorier? Självklart! Kan det innebära att dessa lärare beskriver kristen tro som ett problem. Återigen självklart. Jag förväntar mig inte att alla lärare klarar av att göra en distinktion mellan onödig literalistisk bibeltolkning och kristen tro i stort, även om just de som jag mött verkar klara det.

Återigen, det här beror till största delen på hur bilden av den andre målas upp. Som jag skrev i mitt förra inlägg är ateisters kritik av religionen ofta besynnerligt antivetenskaplig. De ignorerar vad forskningen säger om religionen, oavsett om den studeras historiskt, psykologiskt, sociologiskt eller kulturellt. När jag jobbade med detta inlägg stötte jag på bloggen Evolutionsteori.se och där finns det ett inlägg med rubriken ”Varför hatar troende verkligheten?” I detta inlägg, ett klipp från YouTube, säger L. Aron Nelson att troende i själva verket vet att de har fel, och att de utifrån medvetna val ignorerar all evidens. Nelson är inte särskilt angelägen om att hålla någon tydlig rågång mellan troende i allmänhet och de kreationister som han främst pratar om. Vad de anses uppvisa är underförstått, som vanligt i dessa sammanhang, religionens sanna väsen.

Vad har Nelson som argument för sin uppfattning? Spridda kommentarer på Internet, enstaka anekdoter, lösryckta påståenden. Jag vet inte vem som postat föredraget med orden rekommenderas varmt, men en sak är säker, det är antireligiositet, inte kärlek till vetenskapen, som är den personens utgångspunkt.

Jag lever i kyrkans värld. Jag möter kreationister i alla former, jag läser undersökningar om dem, jag läser både deras egna verk och kritiken av dem och jag har studerat religionspsykologi. Nelsons beskrivning av kreationister såsom troende mot bättre vetande är helt enkelt inte sann. De anekdotiska exempel han bygger upp sin tes på, är inte ett vetenskapligt underlag. Jag är som synes inte själv kreationist, men detta sätt att beskriva dem är en systematiserad fördomsfullhet och, som sagt, ett exempel på samma antivetenskapliga hållning som kreationisterna beskylls för.

Det finns lärare av alla sorter. Också de som delar nyateismens syn på religion. Också de som fortfarande inbillar sig att Galileo torterades och hotades av döden, för att han som ”vetenskapsman” hamnade i konflikt med ”religion”. Om en elev som är kreationist möter en sådan lärare kommer de att bekräfta varandras fördomar.

Problemet med inlägg som Nilssons är att elever kan uppleva också lärare som inte har denna hållning som hotfulla. Den hemske läraren är ett återkommande motiv bland kreationister (och andra). Helst i formen av den tillplattade läraren, som inte kan besvara en fyndig elevs argument.

Filmaffisch med en människohand och en aphand som möts och texten en fråga om tro samt fyra ansikten på karaktärer i filmen.
I filmen En fråga om tro drabbas en ung kristen kvinna av en hemsk lärare i biologi, som drivs av en stark vilja att göra sina elever till ateister med evolutionsläran som verktyg. Den slutar med en debatt mellan elevens pappa och professorn där båda sidor lyckas med bedriften att framföra helt värdelösa argument. Men så kliver en gammal kollega till professorn in i debatten och vinner den, så som det framställs i filmen. Men hans argument är också dåliga!

Vad som skapas med denna upprepning är en onödig misstänksamhet mot lärare som bara gör sitt jobb. Om de i sin tur reagerar mänskligt och blir irriterade finns det en färdig mall att tolka deras beteende efter. De är ju fienden!

Lämna de falska dikotomierna

En dikotomi är när det finns två ömsesidigt uteslutande alternativ. En falsk dikotomi är när något beskrivs som om en dikotomi, utan att det faktiskt är fallet. Nilsson definierar evolutionsläran som ”ateistisk” och ett ”ställningstagande”. Detta är en sådan falsk dikotomi. Evolution utesluter inte Gud mer än gravitation. Båda är helt religiöst neutrala beskrivningar av världen. Här har såväl kreationisten som nyateisten fel. Båda drar metafysiska slutsatser utan grund.

Varför hamnar Nilsson där han gör? För honom handlar det om man ”tror att Bibeln är sann” eller inte. Den egna tolkningen tas som självklar. Nu är detta inlägg ifrån mig långt nog, så jag nöjer mig med att bara skicka med ännu en förhandstitt på sådant som kommer framöver på min blogg. För kreationister tycks allt handla om var man är utmed X-axeln på följande illustration:

Två axlar. X-axeln går från lågt förtroende till högt förtroende. Y-axeln från dålig tolkning till god tolkning. Kontextuell tolkning är placerad uppe till höger, som god tolkning. Nyateism nere till vänster, som lågt förtroende och dålig tolkning. Kreationism som dålig tolkning, fast högt förtroende.

Frågan om hur Bibeln ska tolkas är till stor del frikopplad från frågan om man har tilltro till dess sanning. Att enbart diskutera denna fråga, och andra, som om det handlar om Bibelns sanning är helt enkelt inte en god idé. Det går att tolka Bibeln skapelseberättelser (det finns många) enligt i enlighet med deras genre, utifrån deras historiska kontext, för att utvinna deras ursprungliga betydelser, och sedan kombinera dem med god hermeneutik för att hjälpa oss leva och tänka idag.

Den stora poängen är i detta att Bibeln inte lär att jorden skapats på sex 24-timmarsdygn eller att Gud inte använt naturliga processer. Det Bibeln säger utesluter inte sådana. Självklart lär inte Bibeln evolution, eller gravitation, eller kvantfysik eller att levande organismer består av celler som har metabolism och DNA/RNA-interaktion. Bibeln lär inte något sådant. Det är inte dess syfte.

Det innebär att jag inte är anhängare av teistisk evolution för att den går att utläsa ur Bibeln. Jag är anhängare av den för att det är den bästa syntesen av vad Bibeln lär och av vad vetenskapen lär. De är ju inte oförenliga med varandra.

This entry was posted in apologetik and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to När två är osams och båda har fel, del två

  1. Per Axéll says:

    Tack för att du tar dig an frågan.
    Det är uppenbart att många unga människor som ofta varit hängivna i kyrkan hamnar i troskris när man t ex kommer till högskolan. Att den ovetenskapliga och oakademiska attityden I kyrkan medverkar till detta låter troligt. Finns det någon seriös undersökning om detta?

    • itpastorn says:

      Seriösa undersökningar görs regelbundet av bl.a. Pew Research och Barna Group. Det är dem jag hänvisar till i inlägget. En sammanfattning av sex orsaker hos Barna.

      • itpastorn says:

        Jag svarar ytterligare som dokumentation för framtiden. I artikeln skrev jag att evolutionsläran i synnerhet och vetenskap i allmänhet inte var den viktigaste anledningen till att personer tappar sin tro. Frågan kommer längre ner i rangordning, men är inte oväsentlig.

        Nu har det kommit ännu en undersökning, den här gången från Lifeway research, som bekräftar detta. I det presenterade frågematerialet syns inte skapelse/evolution/vetenskap alls. Det verkar som att de inte ställt frågan, men den kan bakas in i kategorin ”övrigt”. Utförlig presentation som PDF.

  2. itpastorn says:

    Ett bra svar i Dagen skrivet av Sebastian Ibstedt, doktor i mikrobiologi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.