Det vanligaste motargumentet mot teistisk evolution är ett självmål

Det vanligaste argument jag mött mot tanken på teistisk evolution är att Gud omöjligen kan ha skapat en värld där det finns lidande och död eller samspelat med evolutionära processer som inkluderar lidande och död. Noterbart är att det argumentet inte bara går emot teistisk evolution, utan också mot de flesta formerna av gammaljordskreationism. Även om många jag hör framföra argumentet inte uttryckligen tar ställning i frågan om jordens och universums ålder (jag kallar dem diffus-tids-kreationister), så kräver det till sin utformning att antingen blev djuren makalöst gamla före fallet (vilket jag inte hört någon hävda) eller så är jorden av relativt ungt datum.

Jag menar att detta argument inte bara är ohållbart. I själva verket talar djurens lidande och världen som en ond plats mot kreationismen, åtminstone i dess tydligaste former. Om rovdjursegenskaper inte kan utvecklas via evolutionen – vilket de inte kan om man förnekar makroevolution – så har de i stället skapats med direkt skapelse av Gud själv. Det framställer inte direkt Gud i bättre dager!

Lejon jagar buffel

Detta kan inte ha skett före syndafallet enligt kreationismen, men är i själva verket Gud i aktion enligt Job 39:1f

Det handlar ytterst alltid om Bibeln

Som före detta kreationist vet jag att det kan vara svårt att tänka om. Som jag skrev i ett tidigare inlägg kunde jag argumenten så bra att jag vanligtvis vann mina debatter. Men det som jag märkte hos mig själv och andra var att det avgörande för hur jag trodde var aldrig argument som utgick från geologi, paleontologi, biologi eller någon annan naturvetenskap. Till syvende och sist handlar det för kreationisten om bibeltolkning. Det har också märkts på reaktionerna jag fått efter mitt senaste inlägg. Det märks också när man studerar kreationismens historia.

I början av 1900-talet var den vanligaste hållningen bland väckelsekristna någon slags gammaljordskreationism eller teistisk evolution. En av författarna i skriftserien The Fundamentals, George Frederick Wright, var exempelvis teistisk evolutionist. Han räknades allmänt som den främste experten på relationen mellan Bibeln och vetenskap bland dåtidens fundamentalister. Ingen av de andra författarna i skriftserien var ungjordskreationister. De menade att jorden var gammal och syndafloden lokal.

Majoriteten av alla evangelikala vetenskapsmän sökte sig till ASA, The American Scientific Affiliation, där teistisk evolution blev det rådande synsättet. När företrädare för ASA kritiserade ungjordskreationisternas försök att låta syndafloden förklara geologin så svarade dessa nästan alltid med hänvisningar till Bibeln, inte till sina geologiska hypoteser. När tidningen Christianity Today – evangelikalismens främsta röst – publicerade sin recension av boken The Genesis Flood, boken som lanserade ungjordskreationismen som massrörelse, var det en negativ recension. Författarnas respons? ”Det är som om de inte ens hade läst Bibeln.”

Också i mina diskussioner märks detta. Det är alltid bibeltolkningen som det till sist hänger på. Aldrig argumenten kring fossil, DNA eller liknande. Sådana argument är sekundära.

Exempel på evolution förutsätter en ond Gud-argumentet

Argumentet att evolution är oförenligt med Guds natur är inte ett exegetiskt argument. Det utgår från att Guds skapelse förklaras god, men det är sedan till sin natur utformat som ett logiskt argument:

  1. Premiss: Gud skapar inte en ond värld. Gud skapar inte död.
  2. Premiss: Långa tidsåldrar i allmänhet och evolution i synnerhet före fallet kräver att djur dödas och lider.
  3. Konklusion: Döden i (nästan) alla dess former måste ha kommit in i världen efter syndafallet.
  4. Följd-konklusion: Gud kan inte använda evolutionen för att skapa.

Exempel när detta argument används:

  1. Tanken på djur som dör före fallet är ”gnostisk” enligt Erik S på Genesis blogg. (Med det för mig föga smickrande tillägget att ”den som förnekar Guds explicita skapargärning förnekar Kristus”.)
  2. Detta är det avgörande argumentet för Jonas Melin för att vara ungjordskreationist: ”det största problemet med teistisk evolution, nämligen att evolutionen som skapelsemetod inte stämmer med Guds karaktär”. (Däremot har Jonas en betydligt mer generös syn på min kristna tro!)

Vi kan gå till källan för dessa tankar. The Institute for Creation Research är troligen den mest inflytelserika ungjordskreationistiska organisationen. (Answers in Genesis är mer känd och drar mer folk till sin webbplats, men ICR gör själva grundarbetet.) Ledaren för ICR, Henry Morris, skriver:

Unbelievers seem to have a better understanding of this obvious truth than old-earth creationists do. By accepting the geological ages, such creationists are accepting billions of years of suffering and death in God’s creation even before sin entered the world–not only man’s sin, but even Satan’s sin. Thus God would be directly responsible for creating a world which is not good!

Thus the wonderful saving gospel of Christ is essentially subverted and destroyed if we must accept the vast ages of the evolutionary cosmologists and geologists, with their eons-long spectacle of suffering and death as recorded in the global fossil graveyard. Sound theology must say no to any such concession! Fossils speak of death, and death results only from sin and judgment. ”Sin…bringeth forth death” (James 1:15). Death is only a temporary intruder into God’s very good creation, of course, and in the new earth which is to come, ”there shall be no more death” (Revelation 21:4).

(ICR är alltså de något mer måttfulla – och därför inte lika flitigt citerade – ungjordskreationisterna. Ken Ham på den yvigare och ytligare organisationen Answers in Genesis har mycket att säga i frågan.)

Argumentet håller inte

Jag menar att detta är ett argument som inte löser upp några teologiska knutar, utan förvärrar dem, och som är internt självmotsägande. Dessutom leder det till en märklig ekologi.

Mina argument följer, men först behöver vi definiera orden.

Ordförklaringar

Några stipulativa definitioner:

  • Djur = som jag använder begreppet nedan så åsyftas flercelliga, eukaryota organismer
  • Rovdjur – som jag använder begreppet nedan syftar rovdjur alla slags djur som äter andra djur. Dvs. inte bara karnivorer (landlevande däggdjur som är rovdjur), utan också rovfiskar, valar, rovfåglar, ormar, köttätande ödlor, etc.
  • Ad novo – även kallat ”direkt skapelse” – innebär att Gud skapar utan att använda sig av en process. Det är en skapelse där något inte finns alls i ena ögonblicket, för att sedan finnas i helt färdig form i nästa.
  • Kreationism – tolkning av urhistorien i 1 Mos som att den beskriver ett naturvetenskapligt händelseförlopp vilket exkluderar tron på gemensamt biologiskt ursprung för dagens djur, evolutionära processer för att ta fram nya funktioner hos djur och växter och så som ordet används nedan om inget annat sägs, ett hastigt skapelseförlopp.

Det kan också vara värt att snabbt titta på biologins taxonomi: Art, släkte, familj, ordning, klass. Detta är ett exempel:

  • Tiger (Panthera Tigris) är en art, som har nio underarter.
  • Släktet är Panthera
  • Familjen är kattdjur (felidae)
  • Klassen är (däggdjurs-)rovdjur (carnivora)
Tiger som smyger i vatten

Tiger, möjligen släkt med din huskatt, men inte din labrador, enligt kreationismen.(Foto av Catlovers på Flickr. CC BY-SA 2.0.)

Kreationistisk tes: Gud skapade världen på sex dagar

  1. Dagarna kan ses som av obestämd längd för detta argument, men skapelsen gick relativt snabbt. Inga djur har dött före kapitel 3 i 1 Mos.
  2. Efter den sjätte dagen var Guds skapelse klar. Verket var fullbordat (1 Mos 2:1).
  3. På den femte dagen skapas ad novo alla djur i haven och alla slags fåglar. De stora djuren i haven nämns specifikt, dvs. de som omöjligen kan ha haft alger och plankton som föda.
  4. På den sjätte dagen skapas ad novo alla andra djur, inklusive de djur som redan på Kain och Abels tid har domesticerats. Boskapsdjuren nämns specifikt.
  5. På sjätte dagen skapas människan. Därefter har inga nya sorters djur skapats.

Kreationistisk tes: Endast ”mikroevolution” är möjlig

  1. Ordet ”sorter” (hebr: מִין, ”min”) i 1 Mos 1 motsvarar på ett ungefär släkten eller familjer enligt gängse biologisk taxonomi. Dessa sorter, ibland kallade ”baramins”, av hebreiskans בָּרָא (bara’) = skapa, ihop med ordet ”min”, är alla skapade ad novo.
  2. Ingen ”ny information” kan uppstå genom evolutionära processer och den enda slags artutveckling som är möjlig är diversifiering inom skapade sorter.
  3. Exempel 1: Kattdjur (felidae) kan ha diversifierats genom mikroevolution, men tigrar, hyenor och björnar kan omöjligen ha uppstått från gemensamma förfäder. Dvs. den biologiska klassen däggdjursrovdjur (carnivora) är för stor och bred för att kunna ha diversifierats genom mikroevolution.
  4. Exempel 2: Hökfåglar (accipitriformes, inklusive örnar) och falkfåglar (falconiformes), ugglor (strigidae) och andra rovfåglar har skapats på nivån ordning eller lägre. De har inte utvecklats från samma förfäder som storkfåglar (ciconiiformes), tättingar (passeriformes) eller flyghöns (pteroclidiformes).

Kreationistisk tes: Före fallet fanns ingen död bland djur med nervbanor och hjärna som kan registrera smärta

  1. Den enda slags död som fanns var växters död, insekters död, encelliga och enklare flercelliga djur.
  2. Arguendo tillåter jag alltså att insekter dödas eller dödar andra insekter. Att getingar har gadd, spindlar kan väva väv, etc. skulle då kunna vara en del av Guds goda skapelse, men jag noterar att många kreationister inte ens skulle godkänna sådan död. Jag har alltså tagit till en viss marginal i mitt argument.
  3. Landlevande djur och fåglar skulle äta växter (1 Mos 1:30).
  4. Eftersom principen är att inga smärtregistrerande djur får dö före fallet inkluderas även valar och fiskar bland djuren som inte dödar andra sådana djur, trots att det aldrig står vad de ska ha för föda i Bibeln. (Tar man bort denna punkt försvinner några av mina exempel, men inte min huvudsakliga invändning som kommer längre fram.)

Kreationistisk tes: Efter fallet finns det död bland den högre ordningens djur

  1. Rovdjur har börjat äta bytesdjur vilket utvecklas till de ekologiska näringskedjor vi observerar idag.

Biologiskt faktum: Djuren har anpassats biologiskt efter sin roll i näringskedjan

  1. Rovdjuren har fått komplexa förmågor så att de kan fånga byten och tillgodogöra sig näring från dem.
  2. Deras matsmältning är anpassad för att äta kött. De kan tugga eller svälja sina byten hela och har sedan en matsmältningsapparat och en komplex kemisk balans i den med bakterier, enzymer, etc. som gör att de kan tillgodogöra sig födan.
  3. Exempel: Stora ormar kan exempelvis svälja ett riktigt stort byta, genom att deras skelett i kinderna, deras gap och svalg och deras matsmältning kan hantera dessa stora byten. Sedan har de alla mikroorganismer och all kemi som krävs för att bryta ner skinn, ben, etc.
  4. Rovdjurens instinkter och beteende är anpassade för jakt.
  5. Rovdjuren har försetts med lämpliga förmågor och kroppsliga verktyg för jakt.
  6. Exempel: Kattdjurens kroppsbyggnad, deras morrhår, klor och huggtänder, rovfåglarnas näbbar och förmåga att dyka efter byten, giftormars gift, stora ormars förmåga att krama ihjäl sina byten, somliga ugglors asymmetriska öron som gör att de kan lokalisera byten i mörker eller under snötäcket, hajars förmåga att lokalisera byten som blöder.
  7. Bytesdjuren har också anpassats för sin roll; de har förmågor att detektera fara, förmedla varningar till andra i flocken, fly, stångas och sparkas, förgifta, kamouflera sig, etc.
  8. Mini-argument på plats: Bytesdjurens anpassning är mängder av saker som inte kan förklaras med mikroevolution! Om Gud ville, med skapelse ad novo, skapa ett system med rovdjur och bytesdjur som en konsekvens av fallet, varför inte bara nöja sig med att göra rovdjuren mindre skickliga? Här har kreationismen en mycket dålig förklaringskraft till de observationer vi gör i naturen. Av en användbar vetenskaplig teori krävs god förklaringskraft. På denna punkt har evolutionen just det.
Blå giftgroda på ett blad

Giftgrodor har dåligt kamouflage så att de inte blir uppätna av misstag.

Konsekvent tillämpning av kreationismens läror: Denna anpassning är inte mikro-evolution

  1. Därtill är förändringarna alltför stora och omfattande. Nya funktioner har utvecklats.
  2. Exempel: Förmågan att producera gift, till anfall eller försvar, är djupt komplex och omöjligen ett exempel på mikroevolution.
  3. Parentetiskt tillägg: Djurens anpassning till sin roll i näringskedjorna är exempel på höggradig komplexitet och den kan möjligen rymma exempel på icke-reducibel komplexitet.
  4. Denna anpassning är enligt föregående punkt intelligent design (ID) såsom både Dembski och Behe beskriver fenomenet. Om man menar att intelligent design är ett argument för skapelse ad novo (vilket ID inte är med nödvändighet), så har Gud skapat djuren anpassade för näringskedjor som bygger på biologisk död.

Konsekvens: Rovdjurens anpassning måste alltså antingen vara ett resultat av att Gud skapade dem sådana ad novo före fallet eller att Gud omskapade dem efter fallet

Första möjligheten:

  1. Gud skapade rovdjuren före fallet.
  2. Huvudargument (teologiskt): Om Gud gjorde det före fallet, så skapade Gud deras rovdjursegenskaper från början. Men det bryter mot den övergripande principen. Detta är alltså en teologisk kontradiktion.
  3. Biargument (biologiskt): Om rovdjuren skapades med sina rovdjursegenskaper före fallet, hur kunde de då leva på vegetabilisk föda fram till fallet? Jfr kons fyra magar som anpassning till att leva på gräs med den invecklade matsmältning en anakonda har för att leva på sina byten. Om Gud skapade rovdjuren före fallet är det alltså en biologisk omöjlighet att de kunde leva fram till fallet. (Att Adam namngav alla djuren borde åtminstone ha tagit honom några veckor. Sedan går det en ospecificerad tid fram till syndafallet.)

Andra möjligheten:

  1. Gud omskapade djuren efter fallet.
  2. Om Gud gjorde det efter fallet så har Gud fortfarande skapat det onda i världen. Gudsbildsfrågan är därför inte löst.
  3. Ingenstans i Bibeln talas det om en sådan omskapelse efter fallet. Den enda straffdom som utdelas till djuren är att ormar ska äta jord (inte bytesdjur, vilket de gör). Tanken saknar alltså exegetiskt stöd.
  4. En sådan omskapelse bryter mot principen att Guds skapelse var färdig i och med den sjätte dagen (punkt 2). Ormen, och bara ormen, förlorade förmågor, enligt Bibeln tolkad literalistiskt, men inga djur fick nya förmågor.

Slutsats – det går inte ihop!

  1. Gud skapade rovdjuren vilket innebär att Gud är upphovet till de näringskedjor där djur äter djur. Också med en ungjordskreationistisk tolkning har Gud alltså skapat detta påstått onda.
  2. En undanflykt är att kalla detta ett ”mysterium” som Gud på något vis ordnade upp, men då leder det över till att Bibelordet inte längre läses ”som det står”. Bildlig textutläggning är ju inte tillåten enligt denna tolkningsmodell!
  3. Denna undanflykt är också en kapitulation ifrån logiken. Men om logik inte kan anses råda faller per definition det kreationistiska argumentet också. Det byggde ju på logik!
  4. En andra undanflykt är att Gud skapade temporärt vegetarianska rovdjur före fallet, väl medveten om att fallet skulle komma att bli ett faktum. Dvs Gud tog ut fallet i förskott, men under en viss tid kunde rovdjuren märkligt nog äta vegetabilisk föda också, alternativt så hölls de vid liv mirakulöst av Gud.
  5. Mindre poäng: Att hänvisa till förmodade mirakel för att rädda sin texttolkning är lika vanskligt ur exegetisk synvinkel som att förneka de mirakel som faktiskt beskrivs. Att läsa in saker i texten som inte står där är inte bättre än att ta bort saker från texten som faktiskt står i den.
  6. Förklaringen med temporär vegetarianism är inte bara långsökt och spekulativ, utan den är också en dålig utväg. Gud har även med detta alternativ aktivt skapat lidande och död i djurvärlden, eftersom djurens förmågor kommit till i skapelseögonblicket. Potentialiteten skapades av Gud, även om aktualiteten kom med fallet. (Läs Aristoteles!) Utan denna potentialitet skulle aktualiteten aldrig kommit till stånd. Det är som om jag gör en bomb, ger den till terrorister men hävdar att jag var helt oskyldig när bomben sedan smäller av. Gud är inte ”off the hook”!
  7. Mindre poäng: Som anhängare av teistisk evolution menar jag att en möjlig delförklaring till lidandet i de evolutionära processerna är att syndafallet verkar logiskt också innan det inträffat kronologiskt. Den som hävdar att Gud tagit ut fallet i förskott och skapat potentialitet hos rovdjuren, men menar att detta omöjligen kan tillämpas på aktualitet, befinner sig i en logisk motsägelse. Det ena är inte mer logiskt eller teologiskt möjligt än det andra. Som kreationist får du inte tillåta dig själv en logik som du förvägrar andra att använda. (Om du däremot inte tror på ”temporär vegetarianism” kan du invända mot just den här förklaringen.)

Summa: Argumentet är en fördel för teistisk evolution

I själva verket har vi som tror på teistisk evolution ett mindre svårt teodicéproblem här. När vi säger att Gud verkar genom de evolutionära förloppen så befinner sig Gud i en inte lika direkt aktiv roll. Gud finns med i processerna, övervakar, utnyttjar och leder dem, men Gud skapar inte lidandet i kraft av upprepade ad novo skapelseakter.

Guds användning av ondska och lidande är förenlig med Guds godhet!

Gud använder enligt teistisk evolution processer som involverar lidande och död för djuren på ett motsvarande sätt som Gud använder onda människor och makter för att skapa ett gott slutresultat. Detta är helt enligt Bibelns beskrivning av Gud.

  1. Exempel: Josef såldes som slav av sina bröder, blev sviken flera gånger ytterligare och tillbringade flera år som slav och i fängelse. Han summerar detta så här: ” Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott.” (1 Mos 50:20)
  2. Exempel: Assyrien är en makt som används av Herren som en ”lejd kniv” (Jes 7:20) eller som ”käpp” och ”piska” (Jes 10:5). ”Men han förstår det inte så, hans tanke är en annan. Vad han vill är att förhärja och att utplåna folk efter folk.” (Jes 10:7). För sin mordlystnad och sitt övermod ställs därför Assyriens kung till svars (Jes 10:12ff).
  3. Exempel: Kyros används av Gud för dom över Babylon, som leder till Israels upprättelse, och kallas till och med ”smord” (Messias), ”fastän du inte känner mig” (Jes 45:1, 4). Det finns en bevarad inskription, Kyros cylinder, där han tackar sina egna gudar, Marduk och Nebu, för sin framgång. Det onda Kyros gjorde, inspirerad av sin avgudatro, användes alltså av Herren, enligt Jesaja, för att föra Guds goda plan med sitt folk framåt. (Exegeten Fredrik Lindström har i sin bok God and the Origin of Evil visat att Jes 45 inte bör tolkas som att Gud är orsak till den ondska som Kyros representerar. Se diskussion om detta i The God Who Risks: A Theology of Providence av John Sanders, sidan 82.)
  4. Princip: Romarbrevet 8 talar om att hela världen är lagd under ”tomhetens välde” och att ”skapelsen ropar” efter befrielse och att de kristna inte är tagna ur denna värld. Detta stämmer med Jesu ord i Joh 16:33: ”I världen får ni lida”. Varken i Romarbrevet eller Johannes är detta lidande bara en fråga om förföljelse, utan det är en del av tillvarons villkor. Detta lidande använder Gud för sina goda syften med oss (Rom 8:28). (Jag är inte kalvinist och jag tror inte att Gud låter specifikt designat lidande drabba oss, men argumentet fungerar oavsett om man tror detta eller inte.)
  5. Yttersta bevis: Jesu död på korset orsakades av att världsliga och religiösa makter dömde honom, inspirerade av den yttersta ondskan, men Guds vishet med korset ”kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre” (1 Kor 2:8). Det som till det yttre såg ut att vara ondskans triumf var i själva verket dagen då revolutionen mot ondskan började!

Det är inte Gud som utför det onda eller smider de vapen som de onda använder i dessa exempel, men Gud vänder det till något gott. Guds övergripande syften hindras inte. Denna beskrivning av Gud är helt konsekvent med att Gud använder också de evolutionära processer som inkluderar djurs lidande och död.

Lercylinder, lätt skadad, med inskriptioner

Kyros cylinder

Med en skapelse av rovdjur ad novo är Gud om möjligt mer aktiv i att skapa lidande än vad Gud är i den teistiska evolutionen. Detta kreationistiska argument är alltså inte bara ogiltigt, det är ett självmål! Gud är enligt detta argument i själva verket så angelägen om att skapa rovdjursbaserade näringskedjor att de tillkommit genom en otroligt stor mängd mirakulösa ingripanden. Samtidigt sägs Gud vara helt skild ifrån ondskans inträde i världen. Det går inte ihop!

Sammanfattning

Kreationismens lösning av djurens lidande som ett teologiskt problem är skenbar. I själva verket förvärras problemet. Teistisk evolution löser inte problemet, men det mildras. Allt måste ses i ljuset av korset. Där ser vi Guds godhet. Där ser vi att Gud vänder det onda till något gott.

Tänk igenom detta en gång till

Det kan kanske ta ett tag att ta till sig mitt resonemang. Argumentet jag vänder mig emot är så ofta upprepat att det kan kännas som en självklarhet. Just upplevda självklarheter är bland det svåraste att argumentera kring. Man bara ”vet” att det man själv tror är sant och man ser sällan på vilken saklig grund övertygelsen vilar. Försök ställa dig lite vid sidan av din egen övertygelse och fråga dig vilka sakskäl du har att tro som du gör. Att du alltid trott så och att du alltid hört detta sägas är inte sådana skäl, inte heller att du upplever det som instinktivt sant.

Det finns mycket mer att säga om hur djurs lidande och syndafallet förhåller sig till teistisk evolution. Jag har inte löst alla ännu, men de frågorna får vänta.

OBS! Vill du kommentera det här inlägget så kommentera dess specifika innehåll. Övriga argument för och emot evolutionslära, bibeltolkning, etc. tar jag successivt i andra inlägg. Jag vill också upprepa att jag tror på Bibeln. Det jag diskuterar är inte dess sanning, utan hur vi ska tolka texten. Kommentarer som bygger på att jag inte förmodas tro nog mycket eller som bara upprepar redan sagda ståndpunkter utan sakliga argument kommer att kastas i papperskorgen och inte heller att besvaras via mejl.

This entry was posted in apologetik, skapelsen and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Det vanligaste motargumentet mot teistisk evolution är ett självmål

  1. itpastorn says:

    Jag lägger till en länk som referens.

    På webbplatsen The Natural Historian ställs frågan om djuren var anpassade till sin värld före eller efter fallet. Orimligheten i den ungjordskreationistiska synen belyses i artikeln främst ur biologisk synvinkel. Was The Young-Earth Perfect Prelapsarian Paradise a Maladapted World?

  2. itpastorn says:

    Jag fortsätter att lägga in länkar som referenslista och fördjupning.

    Ted Davis skriver på BioLogos
    Does Death Before the Fall Make God a Liar?
    (2017-10-26).

    Vi läser båda såväl Psalm 104 och Jobs bok, till stöd för vårt synsätt. Luther och Kalvin håller inte med oss, men det gör Augustinus och Thomas av Aquino.

  3. Isac Kasiga says:

    Hej!
    Tack för dina tankar.
    Du var i min församling Vrigstad Missionskyrka nyligen men jag missade dig. Läste på denna hemsida istället.
    Efter att ha läst ditt inlägg tänker jag att 1 Mos 9:1-5 är ett ställe där rovdjursegneskaper eventuellt skulle kunnat bildats eller börjat utvecklas.
    Djuren hade nu en fiende i människan (djuren vill skydda sig från att dödas av människor) och behövde bli farliga.
    Troligtvis var de gröna örterna utan frön kraftigt decimerade (både i kvantitet, kvalitet och i artrikedom) vilket kan ha resulterat i att vissa djur blev tvungna att bli rovdjur för att få i sig rätt näring. Människans synd har lett till syndafloden som har lett till att vissa djur blev tvungna att bli rovdjur/kunna försvara sig.

    Om man tror på skapelse ad novo så är det inte ologiskt att djuren kan ha förändrats snabbt (kanske till och med ad novo) för att kunna överleva dessa nya förhållanden som blev efter syndafloden.

    Vad tänker du kring detta?

    Mvh Isac Kasiga

    • itpastorn says:

      Hej Isac

      Tråkigt att du missade mig i Vrigstad. Då hade jag kunnat svara dig mycket bättre än vad som låter sig göras online.

      Tyvärr måste jag dock säga att din spekulation varken håller biologiskt, bibliskt eller bemöter mitt argument.

      Bibliskt: Abel offrade djur från sin flock (1 Mos 4:4). Människan dödade alltså redan djur, med Guds godkännande, sett till den bibliska berättelsen.

      Biologiskt: Du skjuter upp utvecklingen av rovdjursegenskaper till en ännu senare tid än samtliga ledande ungjordskreationistiska organisationer och företrädare. Med tanke på hur komplexa organiska, biokemiska, neurologiska och anatomiska förändringar det är vi talar om så blir en redan helt omöjlig evolution in absurdum än omöjligare. Så stora förändringar kan inte ske inom loppet av ett par generationer.

      Din formulering om drivkraften, djuren vill skydda sig (min betoning), tyder på att du kanske inte riktigt förstått hur evolution fungerar. Nya förmågor utvecklas inte genom att organismer vill något. Därtill kommer att denna halva av din förklaring inte är logisk. De borde utveckla flykt-, försvars- och kamoflageförmågor.

      Du har en andra halva, att somliga djur behövde börja äta animalisk föda pga. brist på vegetation. Inte heller detta är rimligt. Djur utvecklar inte den slags matsmältning och de övriga egenskaper som krävs inom loppet av några år. Växtligheten skulle hinna bli mycket riklig långt innan detta skett, även med denna ungjordskreationistiska övetro på evolutionstempo. En fart som med tusenfalt överstiger vad gängse evolutionsbiologi räknar med.

      Därtill kommer att alla fossil, som enligt ungjordskreationismen är skapade under floden, visar att djur hade utvecklat rovdjursegenskaper före floden.

      Att tro på skapelse ad novo har inget som helst att göra med möjligheterna till snabb förändring i efterhand. Själva poängen i kreationismen är ju att drastiska förändringar inte alls är möjliga utan måste vara ett resultat av direkt skapelse (= ad novo). Din spekulation är därför inte konsekvent ens utifrån sin egen logik.

      Du kompletterar dock denna spekulation med att det skett en ad novo-skapelse efter floden. Detta är (1) en spekulation som strider mot vad alla kreationister säger i övrigt. (2) Inget som sägs i Bibeln och något som strider mot den bibliska berättelsen, vars poäng är att djuren bevarades i arken. Om Gud skapar nya djur efteråt, varför besvära Noa med att bygga en ark från början?

      Här gör du alltså stora tillägg till den bibliska berättelsen, vars någorlunda bokstavliga tolkning du har som syfte att dra en lans för? Nu är det en ganska vanlig utväg för kreationister. Jag har hört utsagor som ormar åt jord och kunde tala före floden, himlavalvet var en kupol av is som försvann i floden, och många fler. De är tillägg till berättelsen. De står inte i texten. Faktum är att den bibliska texten motsäger dessa tillägg, precis som den motsäger dina tillägg. Det är inte så klokt att försvara en bokstavstrogen tolkning av Bibeln genom att motsäga vad som bokstavligen står i den!

      Mitt övergripande argument i texten har du inte ens berört. Du beskriver en hypersnabb makroevolution, med direkta komplement av direkt skapelse, efter floden, samtidigt som du vill förneka (gissar jag) just makroevolution. (För att använda kreationsimens terminologi. Evolutionsbiologin gör inte denna distinktion.) Och när du tänker dig möjlig de novo skapelse efter floden så gör du Gud aktivt ansvarig för djurens lidande på just det sätt som kreationismen (utan att lyckas) försöker unddvika. Du skjuter mer på kreationsiternas argument än vad jag gör!

      Kort sagt, mina punkter 30 till 33, och framåt, förblir helt orubbade av din spekulation. Notera speciellt min punkt 38.

      Min uppmaning till dig är att låta den bibliska berättelsen om urhistorien förklara vår tillvaro, vägleda vår självbild, vår gudsbild och våra liv, utan att försöka pressa in den i specifika historiska förlopp som den ändå inte från början var avsedd att förklara. Läs den på dess egna villkor och inte som om den vore historieskrivning enligt de senaste 200 årens positivistiska kunskapssyn. Då slipper du göra tillägg, vidlyftiga spekulationer och konstiga tolkningar. Då kan du ta till dig textens budskap så att den påverkar ditt liv. Det, om något, är att vara bibeltrogen!

  4. Pingback: Bength Gustafsson dåliga kritik av teistisk evolution | itpastorn.nu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.