Jason Lisle’s ‘Instant Light’ Model Fails the Common Sense Test

Why Common Sense — and Mars Rovers — Prove Light Isn’t Instant

You don’t need to be an astrophysicist to see the flaw. Sometimes, all it takes is common sense.

Discussions about creationism often drown in technical jargon — relativity, cosmology, redshifts, synchrony conventions. Many readers assume they’re not qualified to follow along. Some simply do not wish to engage in highly detailed discussions and choose to trust someone, with whom they already agree.

But sometimes, what’s needed isn’t math. It’s common sense — grounded in what we already know about how light and communication work. That’s the approach I want to take in this post.

Author’s note: I usually write in Swedish, but this time I wanted to make an argument accessible to an international audience. Some of the phrasing below was produced or refined with the help of ChatGPT, but the idea and reasoning are my own.

It is also unusual since some parts of the text have been written by ChatGPT. But the argument is mine. The idea is mine. The instructions to ChatGPT are from me. And I edited the text afterwards. Before we got to an article there also was a lot of back and forth between me and the bot, where I gave it further instructions. There are many ways to use AI while writing. I am experimenting.

I will look into what is known as the Distant Starlight Problem. If the light and radio waves from stars and other objects in the universe have traveled millions and billions of years to reach us on earth, is that not an argument for an old universe? Today, I will refute one explanation from the Young Earth Creationist (YEC) crowd.

Fortsätt läsa

Hur jag slutade vara kreationist, del 3a, den avskräckte mig

För 4 och ett halvt år sedan skrev jag mitt första inlägg om skapelse och evolution. Det var inte tänkt att bli en massa inlägg, men det var som att öppna en dammlucka. Frågor, mothugg och andra reaktioner har kommit i mängd. Till slut blev jag utnämnd till Sveriges främste (sic!) förespråkare av teistisk evolution av en känd kristen ledare. Det får stå för honom, men helt klart har frågan blivit större för mig än vad jag planerat.

Det kan vara skäl nog att fortsätta min berättelse om hur jag själv slutade vara kreationist. Det var en process med flera olika aspekter. I dagarna har jag fått så många frågor om en av dessa att jag väljer att berätta just om den, även om kronologin blir fel. Det jag hoppar över är hur min exegetiska kompetens ökade så att jag insåg problemen med mina tidigare tolkningar av Bibelns skapelsetexter. I stället kommer här en redogörelse för hur jag insåg att de kreationistiska organisationerna och talesmännen inte är pålitliga.

Jag pausar min serie om den kambriska explosionen. Stephen Meyer har kommit ut med en ny bok, Return of the God Hypothesis, som är direkt relevant för det jag tänkt att skriva i nästa inlägg i den serien. Även om jag tror mig veta vad typ av resonemang som han för i boken är det inte mer än rätt att jag sätter mig in i den innan jag fortsätter.

Jag har flera gånger nu sagt att ingen enskild kan ha all den expertkunskap som krävs inom hebreiska, grekiska, exegetik, historiska skapelsetexter i andra kulturer, tolkningshistoria, metafysik, epistemologi, vetenskapsfilosofi, vetenskapliga metoder, mentalitetshistoria, systematisk teologisk metod, geologi, paleontologi, zoologi, evolutionslära, astrofysik, kosmologi, relativitetsteorin, sannolikhetslära, matematisk modellering, DNA, med mycket, mycket mera, som krävs för att kunna bedöma alla de argument som dyker upp i dessa debatter. Vi måste lita på andra. Frågan är på vem?

Guds finger och Adams finger möts, del av målning av Michelangelo, Sixtinska kapellet
Fortsätt läsa

Den kambriska explosionen 5, normalvetenskap kontra ID – c

Det finns goda skäl att ha en intakt tilltro till normalvetenskapens beskrivning av den kambriska explosionen som ett evolutionärt förlopp, utan några kompletterande inslag av mirakulös skapelse. Några sådana skäl presenterade jag i mitt förra inlägg. Här kommer en mer utförlig utvärdering av dessa skäl och en beskrivning av varför jag menar att ID-rörelsen (ID-r) tappar i trovärdighet både genom sina faktiska argument i deras bästa, steelmannade, version, och genom sin oärliga retorik när det gäller den kambriska explosionen.

Argumenten jag använde var dessa:

  1. Fossila fynd indikerar stegvis utveckling
  2. Den kambriska explosionen tog inte några få miljoner år
  3. De kambriska djuren var inte ”fullt utvecklade”
  4. Skillnaderna mellan olika fyla var mindre än skillnaderna mellan dessa första arter av djuren inom ett fylum och djurarter inom samma fylum idag
  5. Perioder av snabbare spurter och längre perioder av stasis är ett vanligt fenomen inom evolutionen
  6. Flera omständigheter gjorde ett evolutionärt språng möjligt och sannolikt

Jag avslutade förra inlägget med att säga att evolutionen under kambrium gick ungefär fem gånger snabbare än normalt. Denna hastighet inte ett oöverstigligt hinder för normala evolutionära mekanismer. Att använda den kambriska explosionen som ett murbräckeliknande argument är därför inte möjligt. Över till detaljerna.

Fortsätt läsa

Den kambriska explosionen 4, normalvetenskap kontra ID – b (med basketliknelser)

Jag avslutade första delen av denna artikel med två punkter. (1) Den som har en grundläggande tilltro till evolution som faktum (något som har skett) och evolutionens av Guds närvaro fyllda men icke-övernaturliga drivkrafter (något som kan ske) kan utan nämnvärda problem behålla sin uppfattning. ID behövs inte. (2) Stephen Meyer med flera från ID-rörelsen (ID-r) gör inte den motsatta sidans position någon rättvisa och det är en del av rörelsekulturen inom ID-r. Den saknar därför trovärdighet.

Det inlägget var främst en förberedelse för detta (och följande). Nu är det alltså dags att leda detta i bevis! Och jag har laddat upp med en massa NBA-basket som hjälpvetenskap (eller rättare sagt som illustrationer).

Detta inlägg står inte på egna ben. Om du inte läst första halvan kommer det att vara obegripligt.

En fråga vi ska ställa är hur många gånger snabbare än normalt behöver evolutionen ha gått under den kambriska perioden? Och är det möjligt inom evolutionens normala mekanismers ram? Du kan börja med att gissa en siffra för dig själv. talar vi om dubbla hastigheten (2x), femdubbla (5x), 20x, 100x eller mer?

Jag tar min första basketliknelse med en gång. 2 mars 1962 satte Wilt Chamberlain NBA:s poängrekord för en match. 100 poäng. Den säsongen snittade han över 50, så när han hade 41 i halvtid var det bra, men ändå inte helt oväntat. Wilt var ett monster. Det var en dag på jobbet. Men när han fortsatte ösa i poäng i tredje kvarten uppstod tanken att han kanske kunde göra 100. Wilt gjorde 28 poäng i tredje kvarten, nytt rekord för en kvart. Det gjorde att han hade 31 kvar till 100. Matchen var avgjord, nu handlade det bara om Wilt skulle lyckas eller inte. Han satte sina 31 poäng i sista kvarten. Inga kameror filmade honom när han gjord det. Vi har bara en enda bild från händelsen. När Wilt sitter i omklädningsrummet efteråt.

Wilt ler och håller upp ett papper där det står 100

Jag kommer tillbaka till den bilden senare.

Åter till sakfrågan. Vad finns det för skäl att tro på synsättet inom normalvetenskapen snarare än ID när det gäller den kambriska explosionen? Är den kambriska explosionen inte bara oförklarad, utan också oförklarlig, det vill säga omöjlig att förklara som ett resultat av naturens ordinära processer? Ska den jämföras med att göra 100 poäng i en basketmatch, vilket kanske aldrig kommer att hända igen, men ändå var (och är) inom det möjligas ram, eller med att göra 1000 poäng, vilket aldrig kommer att hända?

Vad som nu följer är en sammanfattning av några av skälen som talar för normalvetenskapen och mot D, med en eller ett par exempel för varje. Mer utförliga resonemang och fler exempel finns i de källor som jag radade upp i mitt förra inlägg.

Fortsätt läsa

Den kambriska explosionen 3, normalvetenskap kontra ID – a

Kan normalvetenskapen bemöta argumenten från Intelligent Designrörelsen (ID-r) om den kambriska explosionen? I detta, det tredje inlägget i denna serie, ska jag börja titta översiktligt på den frågan och varför jag anser att den diskussionen är en återvändsgränd, även om där finns några saker att lägga märke till om kultur och tillvägagångssätt inom ID-r och hur de påverkar rörelsens trovärdighet negativt.

Jag trodde det skulle fungera med ett enda inlägg på den här punkten, men den blir så lång att jag delar den i en a- och en b-del. Den som vill argumentera mot mig bör ge sig till tåls tills båda delarna har publicerats.

Inlägget blir som som sagt översiktligt, för det är inte på den här punkten jag anser att ID-r har sina största brister, utan jag accepterar att något avgörande svar inte kan ges i denna kraftmätning. Åtminstone inte så att någon i endera ringhörnan kommer att känna sig övertygad av vad den andre säger. ID-anhängare verkar dock inte alltid känna ens till att det finns några viktiga svar från normalvetenskapens sida och därför vill jag inte hoppa över den här punkten.

Ett exempel på detta är i Genesispodden, avsnitt 21 med rubriken Kambriska explosionen ett problem för evolutionen. I det avsnittet ger Göran Schmidt sin syn på frågan och när han lagt fram sina argument ställer programledaren, Josef Moensjö, frågan hur evolutionsförespråkare brukar svara. Görans svar blir svävande och huvudpoängen är att de (vi) inte har så mycket att komma med. Argumentet antas vara en promenadseger, att rulla in bollen i öppet mål, en breakaway dunk!

Den bäste returtagaren i modern tid (Rodman) ger den bäste spelaren genom alla tider fri väg till korgen och motståndarna kan bara titta på.

Den som mer än någon annan i nutida debatt gjort den kambriska explosionen till ett huvudargument är Stephen Meyer och Göran Schmidt hänvisar till dennes bok, Darwin’s Doubt. Den boken i sin tur handlar till största delen om DNA och information i cellerna. Här uppstår ett problem för mig, nämligen att Meyers argument är kumulativt. Först förklarar han varför vi bör misstro evolution utan en ingripande designers hand att över huvud taget kunna utveckla ny information av den art som driver utvecklingen i riktning mot mer komplexa organismer, sedan tillämpar han det på den kambriska explosionen. Vi bör enligt Meyer se med misstro mot evolutionens mekanismer i allmänhet och ha den tanken i bakhuvudet när vi sedan läser vad han skriver om den kambriska explosionen. Och det är ju också så det blir när argumentet når mottagare som är sympatiskt inställda till kreationismen, oavsett om de känner till Meyers utläggning om information eller inte.

Som jag skrev när jag inledde denna serie så menar jag att detta kumulativa tillvägagångssätt förtar effekten av kreationismens argument, när det riktas till någon som inte känner sig skeptisk till evolutionens mekanismer, och det är inte heller på detta sätt som argumentet används i diskussioner till vardags. Där är den underförstådda utgångspunkten att dess uppgift är att få in en fot i dörrspringan hos ”evolutionister”. Den som är bekant med Meyers bok och föredrag om den kambriska explosionen får därför ursäkta att jag koncentrerar mig på en fråga i taget och därför håller mig till frågan om kroppsplaner och hastigheten i utvecklingen.

Fortsätt läsa

Kreationisters vanligaste missförstånd om mig

Ett återkommande problem när jag diskuterar skapelsefrågorna är att det framförs argument som utgår från missförstånd eller lösa antaganden om vem jag är, hur jag förmodas ha kommit fram till mina slutsatser och vad som är innehållet i mina argument. Kort sagt, påhitt och gissningar ersätter att göra exeges (en metodisk och vederhäftig tolkning) av vad jag faktiskt säger. (Jag beskrev vikten av detta i mitt andra inlägg om Steelmanning.) Det är helt naturligt att jag ibland är oense med andra människor och det är självklart tillåtet att framföra sina avvikande åsikter och skarpa argument för dem. Problemet är inte att vi är oense. Problemet är när oförmåga eller ovilja gör att jag gång efter annan bemöts som om jag sagt något annat än det jag egentligen står för.

Jag har säkert gjort motsvarande fel i många diskussioner under årens lopp och det förekommer från alla parter i alla slags debatter. I diskussion med kreationister förekommer detta dock titt som tätt. Jag tänker därför lista några av de vanligaste felaktiga beskrivningarna som jag ser dem göra av mig och min position . Jag avslutar med en diskussion om varför jag tror det är så vanligt att just kreationister agerar på det här sättet. Jag är då bara ett exempel, ganska obetydligt i det stora hela, men ändå en del av en tendens.

  • Om du ser någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter så vet du att den personens motargument är dåliga.
  • Om du är någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter ber jag dig läsa vad jag skriver en gång till!
  • Om ditt teologiska system inte tillåter dig att göra någon annan tolkning av mig behöver du omvärdera det!
Det här är jag i mars 2020, med lite Photoshop för att kompensera för att mina glasögon är väldigt starka.
Fortsätt läsa

Den kambriska explosionen är ett teologiskt argument mot intelligent design

Den kambriska explosionen framhålls ofta som ett argument mot evolutionen, inte minst i material från de som hävdar Intelligent Design (ID). Jag menar att det är tvärtom. Den kambriska explosionen är ett argument mot ID, men inte främst på grund av det vetenskapliga läget, som är i princip omöjligt att bedöma, utan på grund av de teologiska konsekvenserna. Det är en aspekt av frågan jag inte sett någon annan ta upp och till skillnad från de vanliga diskussionerna mellan anhängare av ID och anhängare av normalvetenskapen är den inte lika teknisk. Just därför menar jag att för mig som kristen blir resultatet mer entydigt. God teologi stödjer normalvetenskapen, inte ID, när vi kommer till den kambriska explosionen.

Detta är min huvudtes: Den slags designer som ID-rörelsen de facto beskriver utifrån den kambriska explosionen, så som de tolkar den, kan inte rimligen vara den Gud som uppenbarat sig i Jesus Kristus och den bibliska uppenbarelsetraditionen.

Detta tänker jag argumentera för i en serie inlägg. I vanlig ordning påminner jag om att på min blogg diskuteras en sak i taget. Den som vill argumentera mot denna huvudtes får alltså ge sig till tåls, till dess jag lagt fram min sak i sin helhet.

Lustigt havsdjur med flera ögon och en märklig min.
Opabania är ett av de djur som fanns under den kambriska perioden.
Fortsätt läsa

Kreationisters extrema tilltro till evolution

Detta inlägg är en efterskrift till mitt förra inlägg om kreationisters godtyckliga bibeltolkning. Jag tror att ganska få personer är medvetna om vad de större kreationistiska instituten faktiskt säger, och det inkluderar många av deras anhängare. I förra inlägget granskade jag hur naturvetenskaplig evidens har tvingat fram en omtolkning av de skapade slagen av djur som Bibeln påstås tala om. Denna omtolkning inkluderar en extremt snabb evolution. På arken ska alltså Noa ha haft ett par av varje slag av djur, varifrån alla nu levande arter har utvecklats genom hypersnabb evolution. Jag tänker med ett exempel visa hur extrem denna tilltro till evolution är. Jag ska prata om mammutar.

Mammut med stora svängda betar och brun päls.
Mammut utställd på Royal BC Museum i Victoria (Canada). Pälsen är lånad från myskoxar.

Detta inlägg gäller ungjordskreationism, inte gammaljordskreationism, men för att det inte ska bli så långt att skriva säger jag kort och gott kreationism i resten av inlägget.

Fortsätt läsa

När kreationister tvingas omtolka gäller varken egna argument eller exeges

När den egna bibeltolkningen anses vara självklar och att ”människors förstånd” aldrig får styra tolkningen uppstår ibland stor humor. I detta inlägg ska jag gå igenom en omtolkning av Bibeln som enbart gjorts av ungjordskreationister, när vetenskapen utsatt dem för en press de inte kunnat ignorera. (I resten av inlägget skriver jag bara kreationister, men jag undantar alltså gammaljordskreationister som tror på en lokal flod.) Detta inlägg handlar om begreppet slag (kind på engelska), som förekommer bland annat i 1 Mos 1:24f:

Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så. Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.

1 Mos 1:24f, NuBibeln, min betoning

Teologihistoriskt har det tolkats som oföränderliga arter utifrån det sätt att tänka kyrkofäderna ärvde från grekisk filosofi. Deras tolkning har ingen kvar idag. Frågan är vad vi har i stället?

Min övergripande tes i denna serie artiklar är att kreationismens omtolkningar sker ad hoc, utan någon genomtänkt hermeneutik, och teologin som uppstår är därför dålig.

I mitt förra inlägg beskrev jag två omtolkningar som gjorts genom teologihistorien där Bibelns ”klara ord” i själva verket varit beroende av den samtida förståelse. Det ena exemplet var himlavalvet, en kupol som omger jorden enligt en enig tolkningstradition åtminstone fram till senmedeltiden, och det andra var den ptolemeiska världsbilden, som försvarades också med bibelord. Det var naturvetenskap och inte exeges som fick oss att överge dessa bibeltolkningar.

När det gäller slagen/arterna av växter av djur ska jag titta på dessa frågor:

  1. Vad säger bibeltexterna egentligen? Svar: Ordet min kan inte användas för regelrätt biologisk kategorisering av organismer, men om vi ändå skulle föröka göra det står det åtminstone för betydligt snävare indelning än hur nutida kreationister använder det.
  2. Hur uppstod den traditionella tolkningen? Genom påverkan från grekisk filosofi.
  3. Varför tvingades teologerna göra omtolkningar? När nya djurarter hittades på andra kontinenter och från äldre tider (paleontologin) blev arken för liten att rymma ett var av varje art.
  4. Hur ser den kreationistiska omtolkningen ut? Hypersnabb evolution på ett sätt som strider både mot vetenskapen och mot såväl exeges som tolkningstradition.

OBS! På förekommen anledning upprepar jag detta. Kommentarer och frågor från någon som inte gjort sig besväret att läsa hela inlägget kommer varken att publiceras eller besvaras.

Fortsätt läsa

När kreationism leder till dålig bibelteologi och exegetik

En av poängerna med kreationism sägs vara att den förhindrar att teologin blir dålig. Att acceptera biologisk evolution (motsägs av all kreationism) eller hög ålder för skapelsen (motsägs av ungjordskreationism, YEC) sägs införa ett ”sluttande plan” (”slippery slope”) som gör att snart är all bibeltolkning förstörd. Själv finner jag gång efter annan att kreationisters bibeltolkning och teologi är riktigt dålig. En mycket stor del av alla kreationister i världen är cessationister, dvs. de tror inte att Gud verkar genom andliga gåvor som helande, under och profetia idag. Den svenske kreationisten Anders Gärdeborn tror sig ha kunnat räkna ut vilket årtal Jesus ska komma tillbaka (2036). Ken Ham, ledaren för världens största kreationistiska organisation, Answers in Genesis (AiG), sammanfattar Bibelns budskap i sju punkter. Jag tar en titt på den bibelteologin och fortsätter sedan med att titta på en annan ledande kreationists exeges.

Här är Hams sju punkter:

  1. Creation – världens skapelse, 1 Mos 1 – 2.
  2. Corruption – fallet, 1 Mos 3.
  3. Catastrophe – floden, 1 Mos 6 – 9.
  4. Confusion – Babels torn, 1 Mos 11.
  5. Christ – beskriven med många ord om Adam, inte så mycket om hans undervisning och inget om Guds rike
  6. Cross – främst tolkat utifrån Paulus ord om första och sista Adam
  7. Consummation – fullkomningen av skapelsen, beskriven som kontrast till vad den blev på grund av Adams synd

Är det någon som ser problem med att summera Guds plan genom historien i dessa sju punkter?

En pil som rör sig i en båge genom de sju orden.

Vad hände med Abraham? Moses? Josua? Löfteslandet? Lagen? Sabbaten? Domarna? Kungarna? Davids ätt? Templet? Profeterna? Exilen? Hela gamla testamentet från 1 Mos kapitel 12 till och med Malaki är borta från denna summering.

Vändpunkten i illustrationen är inte ens korset, utan Babels torn!

I vilken värld är detta god teologi?

Ken Ham och de som han omger sig med är så enkelspårigt fixerade vid skapelsedebatten att den har blivit deras ingång till bibeltolkning och dogmatik, från början till slut.

Fortsätt läsa