Etikettarkiv: exegetik

När kreationister tvingas omtolka gäller varken egna argument eller exeges

Publicerat av
8

När den egna bibeltolkningen anses vara självklar och att ”människors förstånd” aldrig får styra tolkningen uppstår ibland stor humor. I detta inlägg ska jag gå igenom en omtolkning av Bibeln som enbart gjorts av ungjordskreationister, när vetenskapen utsatt dem för en press de inte kunnat ignorera. (I resten av inlägget skriver jag bara kreationister, men jag undantar alltså gammaljordskreationister som tror på en lokal flod.) Detta inlägg handlar om begreppet slag (kind på engelska), som förekommer bland annat i 1 Mos 1:24f:

Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så. Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.

1 Mos 1:24f, NuBibeln, min betoning

Teologihistoriskt har det tolkats som oföränderliga arter utifrån det sätt att tänka kyrkofäderna ärvde från grekisk filosofi. Deras tolkning har ingen kvar idag. Frågan är vad vi har i stället?

Min övergripande tes i denna serie artiklar är att kreationismens omtolkningar sker ad hoc, utan någon genomtänkt hermeneutik, och teologin som uppstår är därför dålig.

I mitt förra inlägg beskrev jag två omtolkningar som gjorts genom teologihistorien där Bibelns ”klara ord” i själva verket varit beroende av den samtida förståelse. Det ena exemplet var himlavalvet, en kupol som omger jorden enligt en enig tolkningstradition åtminstone fram till senmedeltiden, och det andra var den ptolemeiska världsbilden, som försvarades också med bibelord. Det var naturvetenskap och inte exeges som fick oss att överge dessa bibeltolkningar.

När det gäller slagen/arterna av växter av djur ska jag titta på dessa frågor:

  1. Vad säger bibeltexterna egentligen? Svar: Ordet min kan inte användas för regelrätt biologisk kategorisering av organismer, men om vi ändå skulle föröka göra det står det åtminstone för betydligt snävare indelning än hur nutida kreationister använder det.
  2. Hur uppstod den traditionella tolkningen? Genom påverkan från grekisk filosofi.
  3. Varför tvingades teologerna göra omtolkningar? När nya djurarter hittades på andra kontinenter och från äldre tider (paleontologin) blev arken för liten att rymma ett var av varje art.
  4. Hur ser den kreationistiska omtolkningen ut? Hypersnabb evolution på ett sätt som strider både mot vetenskapen och mot såväl exeges som tolkningstradition.

OBS! På förekommen anledning upprepar jag detta. Kommentarer och frågor från någon som inte gjort sig besväret att läsa hela inlägget kommer varken att publiceras eller besvaras.

Läs mer →

När naturvetenskapen ändrade kreationisters bibeltolkning

Publicerat av
2

Känner du igen detta resonemang? Guds ord står över alla mänskliga försök att tolka tillvaron. När forskningen drar en slutsats som strider mot vad som står i bibelordet, då har forskningen fel. Bibeln är felfri och ofelbar, i allt den lär och allt den säger (all that it teaches and all that it touches).

Vad säger då Bibeln, enligt dem som resonerar som ovan? Det Bibeln säger framgår av en enkel läsning. Bibeln är tydlig och begriplig i alla dess delar. Det är läran om dess perspikuitet från den protestantiska ortodoxins era som dyker upp i sin överdrivna fundamentalistiska tappning. Innebörden av en bibeltext anses vara uppenbar.

Detta är utgångsläget för kreationismen. Och det faller samman som ett korthus. Jag tänker gå igenom tre tillfällen i bibeltolkningens historia då dess förmodat uppenbara mening förändrats av naturvetenskapliga upptäckter. De två första omtolkningarna accepteras av ungjordskreationister utan omsvep, den tredje gäller bara dem. De är:

  1. Avskaffandet av himlavalvet som en kupol runt jorden.
  2. Heliocentrismen ersätter geocentrismen.
  3. Uppkomsten av skapade slag av djur i stället för att Gud skapat alla arter direkt.

Min poäng är denna. Alla dessa tre förändringar i bibeltolkningen har gjorts helt och hållet genom extern evidens. Det är inte nya upptäckter i bibeltexterna i sig själva som åstadkommit dessa omtolkningar.

Jag kommer att föreslå en annan väg framåt än att omtolka bibeltexten punkt för punkt allteftersom nya vetenskapliga rön görs. Jag tror att det är mer fruktbart att revidera vår bibeltolkning på ett övergripande plan. (Och för den som genast blir rädd. Jag förordar inte liberalteologi! Det finns fler möjligheter.)

Jag kommer att dela upp detta i tre inlägg. Här behandlar jag punkt 1 och 2. I nästa (i denna serie) punkt 3 och i det sista inlägget funderar jag över vilka slutsatser vi bör dra av det vi lärt oss.

Tecknad bild av Noas ark med giraffer, elefanter, lejon, pingviner, strutsar, apor, bävrar och andra djur
En klassisk barnboks av arken som inte alls stämmer med hur nutida kreationister uppfattar vad som hände.
Läs mer →

Gud har inget förbund med Sverige

Publicerat av
6

En prövning av Birger Skoglunds profetia del 3, och något om 7:14-rörelsen. Dessutom övergripande reflektioner kring vad det innebär att vara trogen bibelordet. Jag kommer att driva följande teser:

  1. Birger Skoglunds profetia utgår från att Sverige och vårt lands ledare har en förbundsliknande relation till Gud som gör oss som kollektiv straffbart när våra ledare som ytterst ansvariga inte följer Guds vilja på ett antal punkter. Det är fel. Någon sådan förbundsrelation till Sverige har inte Gud.
  2. Bibelord som syftar på det judiska folket inom det gamla förbundets ramverk tillämpas ofta utan någon rimlig tolkning (hermeneutik) på nutida länder eller församlingen. Att åberopa 1 Krön 7:14 rakt upp och ner för att be för vårt land är ett exempel på sådan dålig hermeneutik.
  3. Alla vi som vill vara trogna bibelordet och som bekänner oss till en hög bibelsyn måste följa upp denna bekännelse med noggrann exeges. Det innebär bland annat att våga ifrågasätta invanda tolkningar och gå på djupet med texternas historiska kontext, grammatik och tolkningshistoria.

När profeterna i Gamla Testamentet uttalade domar var det inte godtyckligt. Folket hade brutit förbundet och profeterna manade dem att att återvända till trohet mot det. När nutida förmodat profetiska ord uttalas med hot om dom eller löften om välsignelse över nationer tycks det mig som att profeten förutsätter att ett liknande förbund också gäller nationer idag. Det mest häpnadsväckande är hur de helt utan möda placerar den egna nationen på det judiska folkets plats, samtidigt som de i andra sammanhang är väldigt tydliga med att ta avstånd från ersättningsteologi. Jag får inte ihop det.

Medeltida man i kort skägg och turban, med en medaljliknande orden runt halsen.
Maimonides (1138—1204) är en av de främsta och mest betydelsefulla judiska rabbinerna. Hans tänkande inspirerade såväl muslimer som kristna teologer. Han föddes i vad som idag är Spanien, men flydde och blev personlig läkare till Saladin. Jag kommer nedan argumentera för att vi idag också bör lära av rabbinerna i vår syn på hur Gud förhåller sig till andra än det judiska folket.

Ett mycket ofta citerat bibelord för att mana till bön för en nation, inklusive USA och Sverige, är 2 Krön 7:14:

och om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land.

Det illustrerar problemet. Kan det sägas om Sverige eller USA, eller något annat land, att

  • Gud kallar folket sitt eget, ”mitt folk”?
  • Herrens namn är utropat över dess folk?

Trots att det är en uppenbar ersättningsteologi att tillämpa denna vers på någon annan nation än den judiska så görs det ofta. Lite spydigt kan jag konstatera att nästföljande verser inte brukar tas med:

Ja, jag skall öppna mina ögon och öron och höra de böner de ber på denna plats. Ja, jag har utvalt detta hus och gjort det till en helig plats, där mitt namn skall vara för evigt. Mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara vända dit. (2 krön 7:15f, min kursivering)

Sammanhanget är tempelinvigningen. Salomo har bett Gud speciellt uppmärksamma det som sker på just platsen för templet. Av alla löften som finns i Bibeln om bönesvar, är inte just detta ett av de mest svåranvända?

Nu kanske någon invänder att det inte handlar om att Sverige eller något annat land läses in i versen, utan att det är de kristna i Sverige som tilltalas. Och då svarar jag:

  1. På vad vis är inte det ersättningsteologi?
  2. Hur får ni ihop exegesen med allt som står runt omkring?

Svaret på den andra frågan är att det inte finns något exeges värd namnet. Det brukar bli att stapla några andra lika lösryckta bibelord i en hög och säga att ”skrift förklarar skrift”. Det är en god princip, men den måste genomföras på ett icke-godtyckligt sätt! De verser som väljs ut behöver också exeges och sedan behöver de tolkas inom ramen för den övergripande uppenbarelsen som möter oss i Bibeln.

Läs mer →

Nationalism finns fortfarande inte i Apg 17:26

Publicerat av
9

Mitt inlägg om Apg 17:26 fick som väntat nästan inga mothugg av någon som ville eller kunde diskutera textutläggning (exeges). Personangrepp och konstiga kommentarer var desto vanligare. Den ende som tagit en saklig diskussion är föga oväntat Pelle Poluha. Jag besvarar hans sista kommentar på bloggen med denna artikel, och passar samtidigt på att påpeka vad jag kan om andra reaktioner. Det är som sagt inte lätt, för någon direkt substans finns inte att utgå från, i deras fall.

Paulus predikar med upplyfta armar inför åhörare som sitter i en trappa nedanför

Renässanskonstnären Rafaels bild av Paulus predikan i Aten

En avgörande fråga är naturligtvis vad Apg 17:26 ska tänkas motivera. I den frågan har mina meningsmotståndare tre olika uppfattningar.

  1. Texten stödjer nationalstaten som idé och därför grundtanken i Sverigedemokraternas politik.
  2. Texten stödjer separation av folk. Folk bör inte blandas. Den är anti-”mångkultur”.
  3. Texten stödjer inte nationalstaten, men väl tanken om att folk inte bör förflyttas från sina av Gud givna territorier.

Mattias Karlsson, vars bibelutläggning Rickard Roitto passanda kallar för tomteverkstad, är naturligtvis den viktigaste personen i sammanhanget. Tydligen har några missat att han definitivt stödjer punkterna 1 och 2, även om Pelle Poluha bara verkar stödja den sista punkten. Så här skriver alltså gruppledaren för SD i riksdagen:

En bokstavlig tolkning skulle inte bara stå i strid med t ex vad Paulus säger i Apostlagärningarna 17:26 där det sägs att gud har skapat alla folk och givit dem olika länder.

Enligt Karlsson har Gud givit folken “olika länder”. Om inte detta är ett sätt att försöka läsa in nationalstaten i Apg 17:26, så vet jag inte vad som skulle kunna räknas. Detta är också Karlssons viktigaste vers att stödja sig på. Han återkommer till den tre gånger i sin artikel.

Karlssons artikel är i sin helhet ett paradexempel på att det krävs exeges för att debattera innebörden i bibeltexter. Hans sätt att läsa kallas konkordansmetoden och med den kan man bevisa i princip vad man vill.

Låt mig först repetera vad begreppet gräns betyder i sammanhanget och vad för slags idé Paulus beskriver. Ordet för gräns kan syfta på både officiella gränser, som exempelvis kungar kan komma överens om i ett avtal, stadsgränser (exempel 2), och flytande gränser mellan icke-administrativa områden, som när Bibeln säger “trakten kring Jordan”. Olika folk finns på olika platser, det är ett historiskt faktum, men utifrån vagheten i ordet för gränser vaghet är det inte rimligt att översätta detta till en politisk ordning eller ett moraliskt bud om att undvika förflyttningar “över gränser”.

Dessutom talas det också om tider (καιρός, chairós) som Gud givit folken. Ordet syftar på en kvalitet av tid, snarare än det kronologiskt mätbara (χρόνος, chrónos). Om det som beskrivs vore en ordning som vi bör förvandla till etik eller politik så undrar jag hur det ska göras med “tider”. Det svenska folket får inte lämna sin tid…?

Det enda syftet med “gränserna” och “tiderna” för folken är att vi ska söka Gud och något annat går inte att utläsa ur versen. På denna punkt anförde jag den teolog som skrivit den mest genomarbetade och väl efterforskade kommentar över Apostlagärningarna jag känner till, Craig S. Keener. Han skrev “far from being prescriptive, these boundaries merely depict the geographic separations established”.

Versen har därför inget att invända mot folkförflyttningar, som när stora grupper flyr undan krig och förföljelse. Den är varken ett stöd för nationalstat eller separation av människor baserat på deras etnicitet. Läs mer →