Pentekostal teologi – del 2: Innehåll

I detta inlägg så ska vi – äntligen – börja titta på den egentliga innebörden i begreppet pentekostal teologi.

Amos Yongs föredrag fokuserade på akademisk teologi, och det är dess utveckling vi ska följa. Men låt mig betona att det självklart funnits pentekostala teologer ända sedan 1900-talets början. Asuza Street väckelsen föddes ur teologiskt arbete, med frågan om vad som är andedopets tecken. Lärare som Donald Gee var just teologer och han gjorde förvånansvärt god exeges, med tanke på de mänskliga förutsättningarna, enligt Gordon Fee (God’s Empowering Presence, sid 164, i texten till fotnot 294).

Historisk teologi

Pentekostal teologi, som står på egna ben, har enligt Yong utvecklats i tre steg. Första steget är att man började göra historisk teologi.

Den tidiga pingströrelsen gick fram bland lågutbildade, men framåt 50-talet så hade det uppstått en social rörligheten uppåt (social lift). En sådan brukar följa i väckelsens fotspår. Första generationen började nu också försvinna och behov uppstod av att skriva den egna rörelsens historia. Latter Rain vågen som nu kom bidrog till det upplevda behovet, eftersom man på grund av den tvingades ställa frågan om detta var något som stod i kontinuitet med det tidigare, eller utgjorde något främmande nytt.

När man påbörjade denna historieskrivning, så märkte man snabbt att etablerad kyrkohistoria behandlat pingströrelsen med ett överhetsperspektiv, såväl som ett utifrånperspektiv. “Vi behöver faktiskt skriva vår egen historia och korrigera missförstånd och fördomar”, blev parollen. Eller med språkbruk från 50 år än senare: Man ville inte vara den andre. (Det sista är mitt ordval, inte Yongs.)

För att anknyta till postmoderna tankar kring historiska perspektiv än men, så anlade man i sin historieskrivning ett underifrånperspektiv, innan det kom på modet!

Bibelteologi

Det andra steget, enligt Yong, är att man började göra hermeneutik. Tolkningen av Bibeln inom evangelikalismen utgår från den historiskt-grammatiska metoden, vars fråga är vad som finns bakom texten. Grundfrågan är “vad är författarens intention?”

Jag vill tillägga att detta är en produkt av det moderna projektet, och även om man avvisar de historiskt kritiska metodernas långtgående ifrågasättande av Bibelns sanning, så är det samma slags tanke som driver tolkningen. Det är den hermeneutiska tradition som utgår ifrån Dilthey.

Pentekostal bibeltolkning, enligt Yong, handlar snarare om frågan vad som finns framför texten. Vad säger den till mig/oss idag? Jesus är densamme idag som igår! Det som kallas det hermeneutiska gapet, mellan en 2000 år gammal text och den som löser den idag finns inte bland pingstpionjärerna. Att se texten som något levande, något som talar i sig, det är en anmärkningsvärt postmodern hållning.

Utmaningen här ligger i att bevara denna närhet till bibelordet, utan att för den skull hamna i osunt naiva tolkningar, det är den fråga som pentekostal teologi behöver arbeta med. Likaså måste denna teologi jobba med frågan om vad det innebär att som individ “få ljus” över ett bibelsammanhang och att motivera allmängiltiga tolkningar. Och till skillnad från extrem postmodernitet, så vill pentekostaler sällan helt överge synen på sanning som korrespondens mellan saken i sig och det som sägs om saken.

Systematisk teologi

Tredje steget, enligt Yong, är att göra systematisk teologi, där man fokuserar alla områden genom den pentekostala erfarenhetens lins.

En första viktig teolog här är Donald Dayton som skrev boken Theological Roots of Pentecostalism (1980-talet). Dayton visade att det fanns ett sammanhang för pentekostal teologi, att det var mer än andedop. Innan hade man sagt “på Azusa Street hade något mirakulöst”, något som kom från ingenstans och bara damp ner. Dayton visade att det fanns ett historiskt sammanhang, såväl som gudomligt ingripande. Han gav pingstväckelsen ett eget teologiskt språk, och ett teologiskt sammanhang.

Nästa landmärke som Yon pekade ut var Steven J. Land’s Pentecostal Spirituality: A Passion for the Kingdom (1993). Detta var det första försöket att säga pingstteologi inte var ”evangelikal teologi med ett plus”. En annan pentekostal teolog, Frank Macchia, sammanfattar Land’s syn på kärnan i pentekostalismen som: The sanctification of the affections as part of an eschatological passion for the Kingdom of God yet to come. (I antologin The Work of The Spirit, red. Welker, sid 113).

Viktigast av alla är kanske Walter Hollenweger, som 1997 skrev boken Pentecostalism: Origins & Developments Worldwide. Det är den första boken som tar pingstväckelsens globalitet på allvar. Detta breddar diskussionen. Det finns 4 strömmar av pentekostalismen: Vem ska bestämma att bara en eller två av dem får kallas “pingst” (pentecostal på engelska). Här sker en uppgörelse med ett perspektivt dominerat ifrån Nordamerika och i viss mån Europa.

(Jag har tidigare nämnt Andersons bok som översatts till svenska, som också påvisar att pentekostalismen inte alls har spridits utifrån ett eller två ground zero-platser, utan alltid haft flera parallella utvecklingslinjer.)

Vad utmärker pentekostal teologi?

Nu lämnar jag Yongs föredrag lite, för en egen reflektion om teologisk inriktning.

En teologisk inriktning kan definieras utifrån att man har en specifik lära. Då skulle Asuza-street grenen av pentekostal teologi kunna definieras som att man lär tungotal som initial evidence för andedopet. Från det sena 1800-talets helandeväckelse ärvde delar av rörelsen också synen på att helande finns i försoningen (healing in the atonement), dock ännu utan synen på att detta helande skulle realiseras genom bekännelse och att be om helande var otro.

Detta sätt att definiera teologi uttrycks ofta genom bekännelseskrifter. Lausanne-deklaration kan användas som sådan för evangelikal teologi och diskussioner kan uppstå om någon är en äkta evangelikal om personen ifråga verkar säga något som avviker från det normerande dokumentet.

Problemet med att definiera pentekostal teologi på det här sättet är att någon normerande lära är omöjlig att ställa upp. Ett enskilt samfund, som Assemblies of God (AoG), kan ha ett statement of faith, men dess doktriner skulle inte funka som norm inom svensk pingströrelse. Min dialogpartner för dessa inlägg, Mikael Karlendal, har ju deklarerat att han inte tror på tungotalet som initial evidence. Strikt tolkat skulle han alltså inte kunna bli ordinerad pastor inom AoG!

Yong är verksam inom AoG, och skriver just nu på en dogmatik där deras Statement of Faith är utgångspunkten. Det ska bli mycket intressant att se vilka friheter han tar sig i uttolkningen av den!

Men en inriktning kan också definiera teologiska skolor som att de har vissa fokusfrågor. Den ovan nämnde Dayton identifierade fem sådana som utmärkte pentekostalismen:

  1. Jesus som frälsare
  2. Jesus som helgare
  3. Jesus som döper i helig Ande
  4. Jesus som helare
  5. Jesus som den kommande kungen

Punkt två blev snabbt den mest omdiskuterade, där större delen av rörelsen inte anammade metodismens syn på fullständig helgelse som en momentan händelse, men behöll de andra fyra.

Vad Yong representerar är ett tredje sätt att definiera en teologisk skola, där teologi görs utifrån ett specifikt perspektiv. Här blir den pentekostala erfarenheten utgångspunkt för teologiskt arbete kring i princip vilket ämne som helst. Ett exempel är frågan om skapelseansvar och miljömedvetenhet. Två underfrågor dyker då upp:

  1. Hur kan (eller bör) man som pentekostal tänka om naturen och miljön? Vad behöver man lära sig från övriga traditioner och hur kan det integreras med den egna befintliga teologiska förståelsen.
  2. Vad kan man som pentekostal bidra med till övriga traditioner? Finns det något pentekostaler i kraft av sin tradition förmår säga bättre eller behöver säga som en viktig korrigerande åsikt?

Perspektivteologi som möjlighet och problem

En följdfråga blir vart detta perspektiv leder. Och svaret är inte helt givet, men frågan är inte oväsentlig. Det görs just nu mängder av vad man skulle kunna kalla perspektiv-teologi:

  • Postmodern teologi
  • Postliberal teologi
  • Feministisk teologi
  • Befrielseteologi
  • Queer-teologi
  • “Svart” teologi
  • “Konstruktiv” teologi
  • Etc.

Perspektiv kan naturligtvis kombineras eller överlappa varandra. Som bibeltroende och pentekostal innebär den här situationen både möjligheter och problem. Möjligheterna ligger i att dessa perspektiv inte i förväg är uteslutna, såsom det var när akademin dominerades av en enda inriktning (den liberala).

Problemen ligger dels i kvardröjande misstänksamhet mot bibeltro, dels i att man som bibeltroende faktiskt vill kunna uttala sig på ett normativt sätt – att göra anspråk på universell sanning. Men framför allt så reagerar åtminstone jag på att perspektivet man väljer alltför ofta också styr utfallet. Det blir mer än en utgångspunkt, det blir också en angivelse av slutdestinationen. Kort sagt, det blir ett rättesnöre som ges auktoritet större än bibelns egna ord, bland vilka man gallrar eller gör konstiga tolkningar för att få dem att passa in i den egna normen.

Men vad nutidens filosofer ändå måste ha påvisat bortom varje invändning är att ingen går fri ifrån att ha ett perspektiv. Alla läser Bibeln och tolkar tradition och samtid genom glasögon. Den totalt absoluta objektiviteten, som var det moderna projektets vetenskapsideal är inte möjligt, inte ens inom den “renaste” vetenskapen, fysiken.

Pentekostal teologi idag

Åter till Yongs föreläsning. Han tog upp tre exempel på nutida pentekostal teologi:

  1. D. Lyle Dabney’s projekt på Marquette: ”Toward a theology of the Third Article”. Detta är ett försöka inte bara att tala om Anden, utan att göra en hel systematisk teologi som utgår från Anden. En tydlig signal om att han resonerar i dessa banor finns i den publicerade föreläsningsserien Starting with the Spirit: The Task of Theology Today II, (Adelaide, Australia: Australian Theological Forum Press, 2001). Betoningen av ordet starting är min.
  2. Veli-Matti Karkkainen: som Yong beskrev som “ekumenisk och pneumatologisk” teolog. Karkkainen jobbar med frågor som hur den pentekostala teologin bidrar till hela kyrkan och vad kan den lära av andra traditioner.
  3. Eermans Pentecostal Manifestos book series redigerade av J. K. A. Smith och Amos Yong själv. Här jobbar man tydligt utifrån tanken att pentekostal teologi är ett perspektiv och med frågan vad man kan säga till den bredare kristna gemenskapen. Ett exempel är boken Justified in the Spirit av Frank Macchia, som belyser rättfärdiggörelsen utifrån Andens perspektiv.

Här framgick också att det ännu inte finns några helt givna punkter om vad som exakt är pentekostal teologi. Om man jämför med Radical Orthodoxy, så har den rörelsen en tydlig metodologi och historiesyn, vilket inte är så konstigt om man betänker att den utgått från en programskrift och startats av en liten grupp teologer med en homogen syn på teologin.

Ett perspektiv som finns hos ovan nämnde Steven J. Land är att teologin ska komma från våra kristna liv och vår kristna erfarenhet/spiritualitet. Till detta replikerar Amos Yong att det väl borde gälla all teologi? Men menar sedan att det kan bli ett bidrag till all teologi, från den pentekostala traditionen.

Outforskade områden

Avslutningsvis talade Yong om frågor som pentekostal tradition tidigare lämnat obearbetade och därför också skapat olika slags problem, men som pentekostal teologi nu börjat fundera över. Han gav fyra exempel:

  1. “Interfaith encounter” (möten med annan tro). Pentekostaler har haft ett starkt fokus på omvändelsebudskapet och mission, vilket kan skapa en hårdförhet och konflikt om det inte också kombineras med respekt och ett bejakande av det goda hos den andre. (Yongs personliga försök att bearbeta frågan kommer jag diskutera i nästa inlägg.)
  2. Teologi kring funktionsnedsättningar/handikapp. Pentekostals tradition har så starkt betonat helandet, att den som har bestående funktionsnedsättning kan komma att bli placerad i ett andligt B-lag. Yong har försökt närma sig frågan bland annat utifrån de senare verserna i 1 Kor 12. Vers 1-11 står högt i kurs inom pentekostal tradion, men orden om att det finns svaga delar av kroppen har lämnats därhän. Hur kan vi ära de svagaste delarna av Kristi kropp, utan att för den skull låta några bära bördan av att vara utpekad som den svage, var en fråga Yong ställde.
  3. Pentekostal politisk teologi. Yong nämnde bokserien Pentecostals, Peacemaking and Social Justice (Red. Paul Alexander.) Själv vill jag lägga till påpekandet att den tidiga pingstväckelse som utgick från Asuza Street till stor del var pacifistisk. Donald Gee till exempel, vägrade tjänstgöring under första världskriget och registerade sig som “conscientous objector”. Att pingströrelsen i USA idag till stora delar verkar ha anammat idén om rättfärdigt krig och patriotism är ett exempel på påverkan från den evangelikala kristenheten och inte alls oproblematisk.
  4. Pentekostal teologisk dialog och reflektion kring vetenskap. Yong nämnde möjligheten att använda tungotalet allegoriskt, som att de olika disciplinerna representerar olika tungomål, men i slutändan ärar samme Gud. Själv vill jag tillägga att jag uppskattade hur John Wimber välkomnade vetenskaplig granskning av karismatiken, och i den andan kommer jag med stort intresse under våren läsa en bok Yong upprepade gånger rekommenderade, Main Street Mystics; The Toronto Blessing and Reviving Pentecostalism av sociologen Margaret Poloma och en bok jag sniffat upp på annat sätt, om väldokumenterad effekt av Prayer in Proximity, dvs pentekostal förbön för helande, Testing Prayer: Science and Healing av Candy Gunther Brown. (Med ett sådant namn måste ju boken vara bra! Och nej, vi är inte släkt.)

Avrundning

I detta långa inlägg har jag försökt sammanfatta och reflektera om pentekostal teologi. På grund av inläggets längd vill jag sammanfatta några huvudpunkter:

  • Pentekostal teologi är inte enbart för pingströrelsen som utgick från Asuza Street, utan berör den stora definitionen av pentekostalism, som inkluderar 3-500 miljoner människor världen över och har sin tyngdpunkt söder om ekvatorn.
  • Pentekostal teologi bör inte ses som en uppsättning doktriner, utan ett perspektiv. Man betraktar frågor genom den lins som pentekostal erfarenhet utgör.
  • Pentekostal teologi är både ett sätt att återvända till rötterna och studera vad pionjärerna inom rörelsen gjorde och predikade, innan man började låna evangelikalers teologi, och en orientering framåt, där man vill gå i dialog med alla traditioner och vetenskaplig discipliner.

Och delvis som en avvikelse från ämnet, så kan jag inte låta bli att skicka med ett föredrag av Candy Gunther Brown, där hon presenterar vetenskapliga resultat som är synnerligen trosstärkande för alla oss som vill leva och verka i Andens kraft.

This entry was posted in teologi and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Pentekostal teologi – del 2: Innehåll

  1. Pingback: En sakta susning « Gunnels plats i rymden

  2. itpastorn says:

    Kompletterar med ett par länkar.

    Från bloggen Renewal Dynamics. The Theology of Amos Yong and the New Face of Pentecostal Scholarship. En ganska krävande text, men den sammanfattar det mesta om Amos Yong.

    Vad är pentekostal hermenutik” av Stefan Green.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *