Ett återkommande problem när jag diskuterar skapelsefrågorna är att det framförs argument som utgår från missförstånd eller lösa antaganden om vem jag är, hur jag förmodas ha kommit fram till mina slutsatser och vad som är innehållet i mina argument. Kort sagt, påhitt och gissningar ersätter att göra exeges (en metodisk och vederhäftig tolkning) av vad jag faktiskt säger. (Jag beskrev vikten av detta i mitt andra inlägg om Steelmanning.) Det är helt naturligt att jag ibland är oense med andra människor och det är självklart tillåtet att framföra sina avvikande åsikter och skarpa argument för dem. Problemet är inte att vi är oense. Problemet är när oförmåga eller ovilja gör att jag gång efter annan bemöts som om jag sagt något annat än det jag egentligen står för.
Jag har säkert gjort motsvarande fel i många diskussioner under årens lopp och det förekommer från alla parter i alla slags debatter. I diskussion med kreationister förekommer detta dock titt som tätt. Jag tänker därför lista några av de vanligaste felaktiga beskrivningarna som jag ser dem göra av mig och min position . Jag avslutar med en diskussion om varför jag tror det är så vanligt att just kreationister agerar på det här sättet. Jag är då bara ett exempel, ganska obetydligt i det stora hela, men ändå en del av en tendens.
Om du ser någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter så vet du att den personens motargument är dåliga.
Om du är någon som argumenterar utifrån dessa felaktigheter ber jag dig läsa vad jag skriver en gång till!
Om ditt teologiska system inte tillåter dig att göra någon annan tolkning av mig behöver du omvärdera det!
Det här är jag i mars 2020, med lite Photoshop för att kompensera för att mina glasögon är väldigt starka.Fortsätt läsa →
Jag driver tesen att god teologin stödjer normalvetenskapen, inte ID, när vi kommer till den kambriska explosionen. Jag känner ingen annan som utvecklat detta argument på det sätt som jag gör och tänker därför att jag behöver vara noggrann. Det blir därför en hel serie inlägg. Detta är det andra.
I detta inlägg kommer dessa båda punkter från min planering.
Sammanfatta vad som menas med den kambriska explosionen för den som är obekant med begreppet
Förklara varför detta antas vara ett argument mot evolutionen och vad som ger detta argument dess speciella plats i ID-arsenalen av argument. Så långt behöver jag göra argumentet största möjliga rättvisa.
Min argumentation börjar försiktigt först i nästa inlägg och tar sedan fart på allvar i inlägget därpå. Men även om du är bekant med det sätt på vilket ID-rörelsen och kreationister använder den kambriska explosionen tror jag att mitt sätt att återberätta deras argumentation kan vara läsvärd. Jag kommer att lyfta fram en aspekt som sällan är uttalad och som därför kan vara ganska förvirrande.
Hur man kan föreställa sig havet under den kambriska perioden.Fortsätt läsa →
Steelmanning handlar om att lyfta fram den motsatta sidans argument om möjligt bättre än vad de själva förmår göra, och först därefter föra fram sin egna motargument. Jag påbörjade en utläggning om ämnet i mitt förra inlägg. Här kommer fortsättningen.
I detta inlägg kommer jag ta upp följande aspekter:
Kompletterande förhållningssätt och begrepp.
Vikten av att göra exegetik (metodiskt medveten och noggrann tolkning) av meningsmotståndares ord.
Jag har för avsikt att göra en serie filmer där jag går igenom de påstådda profetiska budskap som uttalats om Donald Trump. Målsättningen är att på djupet förstå hur de kommit till och vad vi kan lära oss om profetians gåva, urskiljning, församlingens relation till politiken och en del annat. I denna film introducerar jag ämnet och beskriver mina målsättningar och grundteser.
Steelmanning handlar om att lyfta fram den motsatta sidans argument om möjligt bättre än vad de själva förmår göra, och först därefter föra fram sin egna motargument. I min serie om den kambriska explosionen tänker jag tillämpa detta extra tydligt, men principen bör gälla alla diskussioner.
Jag tänker att det är så viktigt att strukturera debatter att detta ämne förtjänar ett par inlägg. Detta kommer att innehålla:
Introduktion av begreppet. Namnet Steelmanning är nytt men konceptet har gamla anor.
Kopplingen till min aktuella diskussion om skapelse och evolution.
Rörelsekultur kontra enskilda övertramp. Kulturen som indikation på en rörelses grundläggande trovärdighet.
Skillnaden mellan en rörelses trovärdighet och den logiska giltigheten av ett enskilt argument. Varför detta inte är personangrepp (ad hominem) eller the fallacy fallacy (argumentum ad logicam).
I kommande inlägg kommer följande tillägg:
Kompletterande förhållningssätt och begrepp.
Vikten av att göra exegetik (metodiskt medveten och noggrann tolkning) av meningsmotståndares ord.
Missförstånd om steelmanning.
När steelmanning inte bör användas.
Mina inlägg om steelmanning har också betydelse för de artiklar jag skriver om boken Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution. I boken säger jag på ett par ställen att mina argument inte blivit bemötta, bland annat på sidan 219:
Jag hoppades att denna bok skulle bli annorlunda, att vi noggrant skulle läsa vad de andra skriver och ge saklig respons utifrån det. Jag vill fråga dig som läst svaren på mitt kapitel: Anser du att detta blev fallet? Jag gör tyvärr inte det fullt ut.
Trots att jag påpekade just detta har hittills all respons som jag sett på mina texter i boken från kreationistiskt håll fortsatt ignorera mina argument, och fortsatt bygga på halmgubbar och vantolkning av mina ord.
Den kambriska explosionen framhålls ofta som ett argument mot evolutionen, inte minst i material från de som hävdar Intelligent Design (ID). Jag menar att det är tvärtom. Den kambriska explosionen är ett argument mot ID, men inte främst på grund av det vetenskapliga läget, som är i princip omöjligt att bedöma, utan på grund av de teologiska konsekvenserna. Det är en aspekt av frågan jag inte sett någon annan ta upp och till skillnad från de vanliga diskussionerna mellan anhängare av ID och anhängare av normalvetenskapen är den inte lika teknisk. Just därför menar jag att för mig som kristen blir resultatet mer entydigt. God teologi stödjer normalvetenskapen, inte ID, när vi kommer till den kambriska explosionen.
Detta är min huvudtes: Den slags designer som ID-rörelsen de facto beskriver utifrån den kambriska explosionen, så som de tolkar den, kan inte rimligen vara den Gud som uppenbarat sig i Jesus Kristus och den bibliska uppenbarelsetraditionen.
Detta tänker jag argumentera för i en serie inlägg. I vanlig ordning påminner jag om att på min blogg diskuteras en sak i taget. Den som vill argumentera mot denna huvudtes får alltså ge sig till tåls, till dess jag lagt fram min sak i sin helhet.
Bland det märkligaste med motionen om att stärka treenighetens synlighet i Equmeniakyrkans vision, som jag började skriva om i mitt förra inlägg, är att det bygger på en svag trinitarisk teologi. Inte på en stark sådan. När sedan Betlehemskyrkan i Örebro ger motionärerna understöd blir det än värre. Det här är värt att uppmärksamma.
I detta inlägg tänker jag visa att motionärerna och deras understödjare varken gör Equmeniakyrkans teologiska grund rättvisa eller har en bibliskt informerad och klassiskt kristen syn på treenigheten.
För att förstå kontexten bör du följa endera länken ovan så att du vet vad denna diskussion handlar om i sin helhet.
Det är svårt att säga om motionärerna drar åt modalism (den ende Guden uppträder i tre skepnader, men i Gud själv finns det inte tre personer, tre olika medvetna jag), tripartism (att Gud består av tre delar) eller triteism (Gud är ett kollektiv av tre gudar). Inte för att resonemanget utgår från den klassiska teologins mellanposition (en Gud, tre personer i Gud), utan för att det är förvirrat. Eller rättare sagt, det uttrycker en teologi om treenigheten som tyvärr blivit alltmer utbredd, och den teologin är förvirrad.
Treenigheten kan inte fångas till fullo i ord eller bild, men något kan ändå sägas som är verkligheten närmare än annat.
Motionärerna tycks mena att Guds treeniga väsen främst är ett koncept, ett sätt att tänka, en tankefigur. Inte en god approximation av Guds egentliga väsen.
En kyrka för hela livet – där mötet med Gud; Fader, Son och Ande, förvandlar mig, dig och världen.
Motionärernas förslag, min betoning
Vid en första anblick kan det tyckas vara en diskussion om hårklyverier, vad som är explicit och vad som är implicit. Nuvarande skrivning har treenigheten implicit, vilket kyrkostyrelsen påpekar i sitt svar. Förslaget i motionen skulle kunna tolkas som att Jesus är implicit som vägen in i gemenskapen med treenig Gud. Så vad ska vi bråka om? Men nu visar det sig snabbt att motionärerna har ett annat syfte än att skriva fram treenigheten i största allmänhet
Hur formulerar vi oss bäst kring den gudsbild vi har i Equmeniakyrkan? Hur gör vi vägarna till tro och gemenskap mest tillgängliga? Gudsbilden i Equmeniakyrkan som den beskrivs i kyrkans vision: En kyrka för hela livet – där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen, är alldeles för snäv. Gud är större än så!
Diskussionen som uppstått runt motionen visar att det är
just detta som är den egentliga sakfrågan. Vi har fått vår egen strid
om diftongerna. En liten skillnad i skrivningen som öppnar för en större
skillnad i tolkningen av evangeliet. Jag ser förslaget som problematiskt och
det beror på kontexten, snarare än formuleringen.
Detta är min viktigaste fråga till mig själv om allt som hänt i Knutby Filadelfia från 90-talets början till idag: Vad har jag lärt mig av detta? Nu diskuteras Knutby på nytt, och jag konstaterar med bedrövelse att debatten till stor del tycks bestå av uppmaningar till andra att de ska lära sig av Knutby, och lärdomen ska möjligen också vara att de ska sluta vara som de är. De senaste veckorna exploderade inläggen i Dagen, Världen Idag, Sändaren och naturligtvis på sociala media, sedan Peter Halldorf oväntat och ensidigt pekat ut fundamentalismen som orsak till att det blev som det blev i Knutby. Jag menar att Peter Halldorfs artikel är dålig och ämnar kritisera den, men den explosion av debattinlägg som följt har gjort att det framför allt finns ett behov av att först reda ut vad det egentligen är som diskuteras. Och vad missar vi?
Jag lånar ord av David Nyström, som utgångspunkt:
Följer debatten runt Knutby som blossat upp i kristna läger, och kan inte låta bli att göra vissa generella observationer.
Vi tänker oss att A-D får stå för olika teologiska tendenser/inriktningar (karismatik, biblicism, sakramentalitet etc). Sifforna 1-4 representerar olika kristna sammanhang, som präglas av dessa teologiska tendenser i olika hög utsträckning.
Debatten ser då i grova drag ut så här:
Ledare/profil från 1 (som präglas av AB): ”Knutby hade för mycket av CD och för lite av AB.”
Ledare/profil från 2 (som präglas av C): ”ABD-församlingar som saknar C riskerar att koka över och bli precis som Knutby.”
Ledare/profil från 3 (som präglas av ACD): ”Åsa var ju helt B, vilket gjorde Knutby fullständigt obalanserat. Om de ändå fått in lite mer AC och framförallt D i sin undervisning…”
Ledare/profil från 4 (som präglas av DA): ”Det går inte att förstå Knutby utan att slås av hur mycket CB de är, utöver XYZ. DA är botemedlet mot all sekterism. Och förresten finns det lite päron i den här äppelkorgen som ingen har pratat om.”
Kort och gott: Det var någon annans fel och har inget med oss att göra. Moving on…
Jag var själv inne på liknande tankegångar och skrev detta:
En tillspetsad slutsats till så här långt: Knutby är ett perfekt Rorschachtest.
De problem man ser säger mer om vad man redan tror än vad som hände. Sedan anklagar man andra för att inte se samma problem som man själv ser. Så den ene som inte lärt sig ett skvatt anklagar den andre för att inte vilja lära sig något.
Jag var själv inne på den linjen med ett ”skyll inte på karismatiken”-inlägg. Det var på sätt och vis bra, men som debatten blivit är jag glad att det inte kom in i Dagen (till förmån för en annan artikel som blev mycket uppskattad).
Jag förstår att exempelvis Daniel Alm har ett behov av att försvara pingströrelsen från överdriven och osaklig kritik. Jag tycker han gjort det bra. Det är rent av en del av det uppdrag han har. Om Equmeniakyrkan utsatts för osaklig kritik skulle troligen Lasse Svensson betett sig likadant. Och Sune Fahlgren skulle nog inte invänt.
Men vi andra? Ska vi öka kvoten ”detta har jag lärt mig av Knutby” och minska kvoten ”det här borde du lära dig”? Det är detta som gör att jag tycker allt Joel Halldorf sagt och skrivit är läsvärt (Knutby är förvirrande, det finns inte en enskild faktor), medan hans pappa bara förvirrar frågorna (det finns en enskild faktor…).
Obs! Detta inlägg uppdateras efterhand, främst i listan på slutet.
Här kommer jag att samla inlägg relaterade till den bok som skapelse och evolution som publicerats av Apologia förlag i december 2020, där jag är en av författarna. I somras (2020) trodde jag att flera av dessa inlägg skulle produceras under hösten, men den blev oerhört intensiv. Jag ligger tyvärr efter med detta, men det kommer! Det finns dock en del skrivet i ämnet redan. även om det inte direkt anknyter till boken. Och hösten 2025 konstaterar jag att jag fortfarande ligger efter, men något mer finns i alla fall.
Det finns en scen i filmen The Last Jedi. Kylo Ren har precis uttalat sig om rebellernas och jedi-riddarnas undergång. Luke Skywalker svarar: ”Fantastiskt. Varje ord som du just sa var fel.”
En användbar meme!
Den kopplingen har jag gjort när jag läst ett kapitel till en kommande bok. Fyra medförfattare kommer att ge var sitt synsätt på skapelse och evolution. En ungjordskreationist, en gammaljordskreationist, en anhängare av (ytterst måttfull) intelligent design och så jag, som en kristen som accepterar normalvetenskapens etablerade teorier inom ämnen som astrofysik, kosmologi, geologi, stratigrafi, paleontologi och biologi. Det sistnämnda inkluderar också evolutionsteorin. Jag är en KAVE (Kristen som Accepterar den Vetenskapliga teorin om Evolution).
