Bokutdrag: Den profetiska gåvan

I väntan på att min bok ska bli klar kommer här ännu ett utdrag. Jag har redan i några inlägg här på webben beskrivit den profetiska gåvans natur, i debatt med Patrik Hagman. Grunderna finns där. I boken kommer de i en mer utvecklad version. Detta är hur kapitlet inleds. (Jag har redan postat detta kapitels inledning en gång, men sedan dess har jag omdisponerat och utökat innehållet.)

Bibelns viktigaste undervisning om profetia finna i Första Korinthierbrevet 14. Det är en god idé att läsa kapitlet i sin helhet, gärna ihop med kapitel 12 och 13, innan du fortsätter läsa denna bok.

Traditioner om det profetiska

För att förstå vad som menas med profetia räcker det inte med att slå upp orden i en ordbok, varken en svensk, engelsk eller grekisk. Det finns i Bibeln ett specifikt sätt att använda orden som inte alltid stämmer med hur de används i dagligt tal idag eller hur de användes i urkyrkans grekisk-romerska omvärld. Man kan jämföra med amerikansk fotboll. I dagligt tal i USA säger man bara ”fotboll”, men sporten handlar till 95 % om att några få i laget sträcker över, kastar och bär bollen med händerna, medan resten mest tacklar dessa och varandra. Vid några få tillfällen kommer en spelare in och sparkar bollen, en kicker eller en punter, men det är undantagen. Ett ords etymologi (språkliga ursprung) säger oss väldigt lite om dess faktiska betydelse och även de som skriver ordböcker är barn av sin tid.[1]

Det finns ett sätt att tala om det profetiska som jag menar bäst harmonierar med Bibelns undervisning. Jag kommer dock i denna bok ibland att nämna också andra tolkningstraditioner och i viss mån också hur vi kan tala om urskillning inom dem.

En skiss med människor som sitter i en ring i ett vardagsrum.
Hemgrupper är utmärkta plats för det profetiska. Estrader? Nja.

Om du idag skulle läsa adjektivet ”profetisk” i en text kan det ha olika betydelser. Här följer min indelning, som bygger på hur jag uppfattar att begreppet används.[2]

Fortsätt läsa

The abysmal failures of Chris Reed as a prophetic prognosticator

Once again, I will blog in English. The reason is twofold. 1. I will investigate so-called prophetic messages that were given in English, and it makes little sense to cite the original text in one language and then evaluate the word I Swedish. Translating the messages would take too much time to do justice to the nuances. 2. Maybe this will be of benefit to a wider audience.

This article has been updated with a reworked scoring system. (28 April 2025)

I will test “Forty Prophecies for 2023 and Beyond”, by Chris Reed, published on Morningstar Ministries web site December 29, 2022. One reason I chose this word is the fact that I do not need to do the compiling myself. Usually, specific predictions are spread out across several messages and intertwined with non-predictive utterances. Another reason is the clearly defined time-frame. Even though the heading says “2023 and beyond”, the contents for almost every prediction makes the 2024 election the upper boundary for them to apply.

Chris Reed talar. MorningStar logotyp i bakgrunden.

The so-called prophetic predictions were published on the Morningstar website December 28 2022.

The TL;DR version is simple. Reed failed spectacularly. These are clearly not words from the Lord but emanate from his fleshly wishes.

I know that Reed has been disgraced. He has been caught faking prophetic revelations, using social media and other investigative methods to emulate “words of knowledge”. He has also been caught using the prophetic to manipulate women to have sex with him. However, the predictions are still online at Morningstar Ministries, and they provide valuable insight into how the prophetic work in these circles – or rather what a mess it has become!

Fortsätt läsa

När man bör varna för dålig teologi

Jag har tre samtidiga övergripande debatter igång i mitt liv. Jag menar att det är mycket viktigt att föra dem alla tre. Sund förkunnelse behöver avgränsas mot:

  1. Liberalteologi.
  2. Fundamentalism.
  3. Hyperkarismatik.

Det är en intressant resa. Vissa som applåderar mina insatser kring en av punkterna kan vara knäpp tysta om det jag skriver om de andra. Det som förbryllar ännu mer tycks vara att jag också kritiserar andra som kritiserar samma saker som jag kritiserar! Är vi inte i samma lag, liksom?

Mitt svar är delvis, men jag strävar efter att vara mer nyanserad än så. Låt mig förtydliga i ett antal steg. Jag börjar med komplexet liberalteologi och progressiv kristendom.

  1. Allt fler blir besvikna på sina gamla sammanhang, som svepande kallas ”evangelikala”.
  2. De söker efter alternativ, dekonstruerar och börjar ofta kalla sig ”progressiva kristna”.
  3. De söker sig till andra som kallar sig samma sak.
  4. Det finns dock ingen enhetlig ”progressiv” kristendom. Bakom benämningen ryms en mångfald av uppfattningar som inte låter sig sammanfattas kring någon annan kärna än att den inte är till höger politiskt eller strikt literalistisk i sin bibeltolkning.
  5. Vissa kallar sig fortfarande evangelikaler, andra undviker ordet, men är det ändå.
  6. Åter andra har övergivit så centrala delar av den kristna tron att de inte längre i någon rimlig mening är kristna, även om de fortfarande använder det ordet om sig själva.
  7. Jag kritiserar gruppen under punkt 6 starkt, men också punkt 5-gruppen, vid behov.
  8. Andra ser inte skillnaden mellan de som finns i punkt 5 och de som finns i punkt 6. De kritiserar dem i klump. Överdrifterna hos vissa anses vara typiska för alla.
  9. Jag kritiserar de som beskrivs i punkt 8. Deras kritik är dåligt utformad. Den saknar steelmanning.
  10. Även de som är ute och cyklar kan säga saker man kan lära sig något av. Jag vill inte kritisera punkt 6-gruppen så svepande och onyanserat att jag missar det.
  11. Även dåligt utformad kritik kan innehålla viktiga poänger, så jag vill inte heller avfärda alla i punkt 8, enligt samma princip.

Nyanser och precision är inte detsamma som slätstrukenhet eller mesighet. Tvärtom är det den nyanserade kritiken som tar hårdast och är svårast att värja sig från!

Rachel Held Evans porträttbild
Rachel Held Evans (”RHE”, 1981 – 2019) kalla(de)s ofta ”progressiv”, men hon förnekade aldrig Jesu gudom, försonande död eller historiska uppståndelse. Vi kan inte veta vart hon hade hamnat i sin tro om hon fått fortsätta leva, men när hon drabbades av den sjukdom som till sist tog hennes liv utformades önskningarna om förbön på ett sätt som visade att hon inte hade lämnat en klassisk gudstro till förmån för en ”erfarenhet av det heliga och Enheten och allt livs Enhet” vilket är formuleringen i den första punkten av progressiv tro, enligt The Center for Progressive Christianity (CPC). RHE hör hemma under punkt 5, CPC under punkt 6.

I kommande inlägg ska jag jämföra en god kritik av de som gått så långt i sin dekonstruktionsprocess att de tappat sin kristna tro och blivit anhängare av ”ett annat evangelium” (begreppet hämtat från Galaterbrevet 1:6 och Andra Korinthierbrevet 11:4) med en sämre kritik av samma sak. Och jag har redan hunnit skriva en hel del om denna slags teologi på denna webbplats.

Fortsätt läsa

Lars Gunther synar Synen, del 3: Känslan kan leda fel

Så här långt har invändningarna mot min prövning av boken Synen inte överraskat mig på något sätt. Hade jag inte tagit del av liknande åsikter om boken förut så skulle jag inte ha skrivit om den. Det är just för att det finns de som tror på budskapet som jag skriver. Vid det här laget har jag nog hört det mesta som sägs till dess försvar. Vilka är då huvudinvändningarna mot min tes? De är tre, som återkommer, och det trots att jag redan bemött dem i de första inläggen.

  1. Det är för tidigt att säga att Synen inte uppfyllts. Den invändningen bemötte jag i del två.
  2. David Wilkerson är en sann gudsman och sa viktiga saker vid andra tillfällen. Det instämmer jag i, och skrev i det första inlägget och var noga med att det skulle komma med i intervjun i Sändaren också.
  3. Känsloargument/subjektiv bedömning: ”Jag tycker att det stämmer”, i kombination med ett par enstaka exempel.
En ung man i rock som håller upp en bibel utanför en rättssal.
David Wilkerson när han först kom till New York.

Dessa invändningar räddar dock inte Synens trovärdighet. Men de säger något väsentligt om en utbredd oförmåga att pröva profetiska budskap och de kan därför vara värda att gräva vidare kring.

Problemet är just utbrett. Jag läste en baksidestext till en av alla dessa böcker som påstods förutsäga världshändelserna. Den hänvisade till författarens förra bok. Jag minns inte vem det var, Amir Tsarfati, Jonathan Cahn, John Hagee eller någon annan i branschen. Författarens föregående bok beskrevs som en storsäljare och just därför borde man köpa också denna. Det som inte nämndes var att det gjordes konkreta förutsägelser i föregående bok. De slog inte in. Strunt samma. Kom ihåg känslan som du fick när du läste den. Nu kan du få samma känsla igen.

Fortsätt läsa

Roger E. Olsons bok om liberalteologi är de senaste årens viktigaste kristna bok

Om jag bara kunde få svensk kristenhet att läsa Olsons lysande bok Against Liberal Theology! Jag menar att denna bok har kommit så rätt i tiden att den förtjänar omdömet i rubriken. Jag har berättat om den förut. Och hänvisat till Olson flera gånger förut, men denna bok behöver ännu mer uppmärksamhet!

När detta skrivs har Olson inlett ett gemensamt samtal om sin bok på sin blogg. Han har använt upplägget några gånger nu. Varje vecka sammanfattar han ett avsnitt ur en bok, sedan diskuteras det i kommentarerna. Det är ett utmärkt tillfälle att börja läsa boken.

Boktiteln kanske avskräcker någon. Är inte detta ämne uttjatat? Har inte alla argument framförts många gånger om? Är det verkligen en sådan diskussion som behövs? Är den inte bara splittrande och polariserande? Till dig som har sådana farhågor vill jag rikta detta inlägg. Olsons bok är nämligen inte en trött upprepning eller en ytlig predikan för kören. Tvärtom, så här ska en slipsten dras! Så här ska kritik se ut. Olson tillför flera saker till diskussionen. Han lyfter den, där andra fördummar den.

Bokomslag: Against Liberal Theology

Nog med lovord. Låt mig förklara varför jag menar vad jag säger.

Fortsätt läsa

Kolumner i Tidningen Dagen om karismatik

När jag blev ombedd att skriva krönikor i Dagen trodde jag nog att de flesta skulle handla om karismatik. Lite förvånande blev det inte så, men de som jag faktiskt fick med i ämnet ser jag som de allra viktigaste av allt som jag skrev. Jag har ju studerat ämnet ingående och just i kraft av detta studium tror jag mig ha något att säga som inte bara upprepar det som sagts hundratals gånger förut.

Jag är en av dem som farit illa i kyrkan

Publicerad 2023-06-07.

I denna krönika delade jag för första gången offentligt den rent ut sagt usla och märkliga behandling som jag blev utsatt för under mitt sista år under utbildningen till pastor.

Det som gjorde mig illa var inte hyperkarismatiker som missbrukade Andens gåvor eller strikt bokstavstroende fundamentalister som kastade bibelord efter mig. Det var anonyma och ogrundade anklagelser från personer som ville mig illa.

Fortsätt läsa

Mina kolumner i tidningen Dagen om debatter

Jag fick det stora förtroendet att skriva gästkolumner på ledarsidan i tidningen Dagen. Till min förvåning förlängdes det efter första året och blev därför både 2023 och 2024. Jag tänkte att ett sätt att tacka för mig när detta uppdrag nu tagit slut är att presentera mina krönikor samlat och dessutom komplettera med en del länkar som är relevanta. Jag sorterar artiklarna ämnesvis, inte kronologiskt, även om det inte alltid är enkelt att hitta klara kategorier. (Dilemmat löses med card sorting inom informationsarkitekturen, säger jag för att göra skäl för smeknamnet itpastorn.)

Jag både började och slutade med inlägg om offentliga debatter inom kristenheten. Jag uppskattar skarpa diskussioner och vill ogärna släta över faktiska skillnader i synsätt, men hur kan vi föra den sortens samtal så att de över tid befrämjar vår andliga mognad?

Fortsätt läsa

Lars Gunther synar Synen – del 2

Tidningen Sändaren har uppmärksammat att jag jobbar med prövning av profetior i allmänhet och att jag som en del av detta prövar budskapet i Synen. De satte rubriken Lars Gunther synar Synen. Jag lånar den för resten av den här serien.

Jag citerar mig själv i artikeln i Sändaren:

Men hur kan vi då veta att David Wilkerson hade fel? Lars Gunther menar att många imponerats av att hans förutsägelser faktiskt har slagit in på några punkter. Men Lars Gunther har närläst boken och det som slagit honom är inte de profetior som stämt utan hur mycket som faktiskt blev helt fel.
– En profetia ska vara något mer än att bara kasta lera på en vägg och se vad som fastnar. Om du säger hundra saker och sju slå in så är det inte särskilt imponerande, säger han.

Förutom alla detaljer som är fel i Synen, så menar Lars Gunther att själva huvudlinjen är fel. David Wilkerson förutspådde på 1970-talet att det inom några år skulle komma en gigantisk lågkonjunktur, som inte liknande någon annan i världshistorien, och den skulle vara ända fram till Jesus återkomst. I stället blev 1980-talet ett decennium av stark ekonomisk tillväxt.
– Visst har vi haft kriser och börskrascher, men inget som liknar den depression som David Wilkerson talade om.

Jag har fått flera uppskattande kommentarer om artikeln och det som jag skrev i mitt förra inlägg. Detta gjorde mig allra gladast:

Gav Sändarens artikel till en mig närstående person som levt med Synen under nästan hela sitt kristna liv. Den gav grogrund till en osund rädsla i hennes andliga liv. När hon läste dina kloka kommentarer, upplevde hon att hon blev befriad. Jag tror inte hon är ensam.

Mejl från B. F. I Bromma

Självklart har jag fått frågor och en del mothugg. Jag ämnar besvara dem successivt, men först behöver jag klargöra på vilka grunder förutsägande budskap ska prövas.

Baksidestext till boken Synen. Med stor text ordet NU. Sedan en beskrivning av katastrofer och allt sägs sedan hålla på att uppfyllas.
Baksidestexten till en utgåva av Synen. Lägg märke till hur ordet NU är jättestort. Anspråken är inte att den ska uppfyllas i framtiden. Tvärtom står det att de kommer att låta mycket välbekanta. Vilken dag som helst i veckan lär man kunna läsa något som bekräftar denna syn.
Fortsätt läsa

The low credibility of the so-called prophets within the New Apostolic Reformation (NAR)

Around the 2024 election in the USA the British so-called prophet gave a supposed prophetic word about the impact of the renewed presidency of Donald Trump. She said that he was not a blessing, but an instrument of judgment. She also said that large parts of the Church had elevated him into a messianic figure and failed to be appropriately concerned about his many moral defects. This caused the Apostolic Council of Prophetic Elders (ACPE) to take the previously unheard-of step of publicly criticizing her prophecy. In the 25 years since ACPE was formed that has never happened before. They really thought that it was urgently needed!

Several members of ACPE followed this statement with video recordings, basically repeating what was written.

ACPE describes themselves as the primary group to provide oversight and promote soundness in the prophetic. I have read hundreds of so-called prophetic messages from within the NAR, where ACPE plays a key role. Most of them have been exceptionally bad and in need of correction, something that ACPE has failed to provide. Which is not surprising, since many of these words have come from its members.

Right now their reaction cannot possibly be explained as a concern for the health of the prophetic ministry, but as a way of asserting dominance and power over a dissenting voice. I will provide an evaluation of a so-called prophetic word that caught my eye a while ago, when I was doing research for a forthcoming book. It will show how bad a prophetic word can be, without any intervention by the ACPE.

Fortsätt läsa

God will judge the prophets who say Donald Trump is a kind of Messiah

I (Lars Gunther, a Swedish pastor) rarely write in English on this web site. However, I believe I have a message of prophetic value and need to have it recorded before the US presidential election this year (2024.

A quick background. I have researched the apostolic-prophetic movement for hundreds of hours. I am a Bible believing charismatic Christian myself, but it does not follow automatically that I should believe every word that is supposedly from God. In addition, I am writing columns for the main Christian Swedish newspaper, Dagen (The Day). And my last one was a word of hopefully sobering warning. The subject is these American so-called prophets. They have a following on our side of the Atlantic as well. Here is my column:

A warning has increasingly echoed within me this year: “You shall not take the name of the LORD your God in vain, for the LORD will not leave him unpunished who takes His name in vain.” (Exodus 20:7b, NASB2020). This warning has grown stronger over the past year, particularly after hearing those who prophesied in support of Donald Trump. In 2016, I read for the first time a supposed prophecy claimed that Trump’s victory would spark a major revival. It would be one thing to suggest a political improvement, but a revival! How did they come to that conclusion?

These so-called prophets declare it a Christian duty to stand behind the prophets as if they were right, despite being wrong. They predicted Trump would win the 2020 election, that Biden would never become president, and, later, that he would soon be removed. It was proclaimed with certainty as the truth. According to the prophets, Trump was “unstoppable,” and neither spiritual resistance nor voter fraud would prevent him. Many of these so-called prophets elevated their desires to the status of the Lord’s word.

Among these prophetic figures, it has become a dogma that God chose Trump as the vehicle for every conceivable blessing. Voting against Trump was said to be opposition to God. Johnny Enlow, a Pentecostal pastor in California, called the acknowledgment of Biden’s presidency a “serious transgression,” foretelling that Christian leaders would lose their spiritual authority, and their names would be erased—a disturbing form of spiritual abuse.

The problem isn’t that this comes from the right. A similar exaltation of political leaders from the left or center would be equally serious. The gravity lies in proclaiming that God’s kingdom stands or falls with a single person. Messages are being presented that everything is at stake in the election, and Trump is de facto elevated to a messianic figure.

I have previously written about how God allows false prophets to emerge, leading their followers astray to test us. But God does not let them remain unpunished forever.

“Behold, I am against those who have prophesied false dreams,” declares the LORD, “and reported them and led My people astray by their lies and reckless boasting; yet I did not send them nor command them, nor do they provide this people the slightest benefit,” declares the LORD.

Jeremiah 23:32), NASB2020

A loss for Trump in the election could be an eye-opener for some of them. However, if Trump wins, they will likely become even more entrenched in their delusion. The punishment may be delayed—but risks becoming more severe. And how will they be judged? By their own words (Matthew 12:37). And “in the way you judge, you will be judged; and by your standard of measure, it will be measured to you.” (Matthew 7:2).