Om jag bara kunde få svensk kristenhet att läsa Olsons lysande bok Against Liberal Theology! Jag menar att denna bok har kommit så rätt i tiden att den förtjänar omdömet i rubriken. Jag har berättat om den förut. Och hänvisat till Olson flera gånger förut, men denna bok behöver ännu mer uppmärksamhet!

När detta skrivs har Olson inlett ett gemensamt samtal om sin bok på sin blogg. Han har använt upplägget några gånger nu. Varje vecka sammanfattar han ett avsnitt ur en bok, sedan diskuteras det i kommentarerna. Det är ett utmärkt tillfälle att börja läsa boken.

Boktiteln kanske avskräcker någon. Är inte detta ämne uttjatat? Har inte alla argument framförts många gånger om? Är det verkligen en sådan diskussion som behövs? Är den inte bara splittrande och polariserande? Till dig som har sådana farhågor vill jag rikta detta inlägg. Olsons bok är nämligen inte en trött upprepning eller en ytlig predikan för kören. Tvärtom, så här ska en slipsten dras! Så här ska kritik se ut. Olson tillför flera saker till diskussionen. Han lyfter den, där andra fördummar den.

Nog med lovord. Låt mig förklara varför jag menar vad jag säger.

Vem har nytta av boken?

Boken har åtskilliga presumtiva läsare. När jag läst böcker som varnar för liberalteologi eller uppmanar oss vara bibeltrogna lägger jag som regel ifrån mig dem med en känsla av att enbart den som redan sympatiserar med författaren kommer få ut något av det som blivit läst. Det inkluderar allt jag läst av Seth Erlandsson, Anders Gerdmar och Alisa Childers. (Jag tar hennes bok, Ett annat evangelium, som jämförelseobjekt, i del två av denna bokpresentation.)

En första grupp som har nytta av Olsons bok är konservativa kristna: evangelikaler, pingstkarismatiker, fundamentalister. Mina vänner! Inom våra kretsar finns det nämligen en bristande förståelse om vad liberalteologi egentligen är och att blanda samman frågan med kulturkrigets frågor. Vi ser liberalteologi där den inte finns och vi missar den där den faktiskt finns.

Poängen är inte att Olson är mindre skarp. Tvärtom är hans kritik så skarp att den tränger djupare och påvisar allvaret ännu tydligare!

Olson gör också den helt nödvändiga diskussionen mellan progressiv kristen tro och liberal kristen tro. Det förstnämnda är inte en väldefinierad kategori. Somliga som kallar sig progressiva är inte liberalteologer. Vissa liberalteologer, men inte alla, kallar sig hellre progressiva, som ett mindre belastat begrepp. Ungefär som vissa fundamentalister kallar sig evangelikala, trots att de är just fundamentalister.

En andra grupp som bör läsa boken är den som bara vill studera ämnet. Olson ger som jag sagt en god inblick om vilka de ledande liberalteologerna är i dåtid och nutid. Många namn som är betydelsefulla inom inriktningen är ganska okända. Det vi i stället möter är inte upphovspersonerna, de som ursprungligen formulerat tankarna, utan deras eftersägare, de som för budskapet vidare. Så här uttrycker Olson det själv:

One reason I wrote the book was to explain what liberal theology is and is not. A main point of the book is that liberal Protestant theology is a tradition, a tradition with a center if not a circumference. I explain the tradition using many example in the book and I quote from them to illustrate and demonstrate what liberal theology is and why they belong to that tradition.

Från Why I wrote Against Liberal Theology

I boken förklarar Olson detta ytterligare:

For the most part I will avoid relying on polemical works against liberal Christianity, especially ones that do not display objective knowledge of the subject.

Sidan. 4..Kindle Edition.

Olson är en levande uppslagsbok! Han kan sina ämnen extremt väl. Kolla bara hans böcker! Faktum är att han är ensam författare till en teologisk uppslagsbok, som kan läsas online.

Den tredje gruppen som jag rekommenderar läsa boken är den som själv är övertygade om att liberalteologi är av godo. För kanske första gången kommer du att möta en kritik av din teologi som tar den på allvar, som inte bygger på lösryckta citat, ryggmärgsreflexer eller halmgubbar. Att läsa sådan kritik är alltid nyttigt!

Ganska ofta när ämnet förs på tal säger nutida liberalteologer, som ogillar att kallas just det, att det inte längre finns någon sådan teologi. Den sägs ha dött för sisådär hundra år sedan. Olson visar att det inte stämmer. Han börjar med Schleiermacher, men fortsätter in i nutid. Traditionen har självklart förändrats, men den lever vidare. Ingen av dessa skulle använda samma argument om fundamentalismen, bara för att den också har förändrats under samma tid.

Den fjärde gruppen och den kanske viktigaste är de som berörs av bokens undertitel, Putting the Brakes on Progressive Christianity. Det finns en utbredd och fullt begriplig besvikelse som gäller den konservativa kristenhetens alltför många skandaler, alltför utbredda teologiska varianter som är ytliga och skadliga, alltför djupa allianser med politik och alltför uppenbara hyckleri när exempelvis Trump och Biden bedöms efter helt olika måttstockar.

Problemet som Olson belyser är att besvikelsen riskerar att göra oss naiva inför den fara som liberalteologi faktiskt är. Olson vill inte att någon ska stanna kvar i naiva och ohållbara hållningar. Han uppmuntrar definitivt till att tron blir genomtänkt och han varnar lika skarpt för fundamentalismen. Han har sagt sig överväga en ytterligare bok med titeln Against Fundamentalism, men ser att det blir ett svårgenomförbart projekt. Vad Olson gör i den här boken är att han säger till den som känner farorna på den konservativa sidan att det finns faror på den liberala också, som är mindre välkända.

De som nyligen har dekonstruerat har den nyomvändes iver och det personliga vittnesbördets kraft och de blir därför uppmärksammade, men de är inte särskilt goda representanter för en liberalteologi som de själva ännu inte har lärt känna på djupet. De dras till den för vad den inte är. Det sammanhang som de ofta med goda skäl lämnat!

Låt mig citera Olson själv igen, från hans blogg:

Another reason I wrote the book was to warn progressive Christians about the end point of the progressive trajectory in theology. I don’t think all progressive Christians are liberal in their theology, but progressive Christianity certainly leads in that direction.

Progressive Christianity is not a tradition. There is no tradition of progressive Christianity (as distinct from liberal theology). I would call progressive Christianity an ethos, a theological disposition, an inclination, and it inclines toward liberal theology.

Inte bara jag tycker om boken

Låt mig avsluta med ett par rekommendationer av Olsons bok. Lägg märke till att dessa inte är skrivna av några ”King James Only” fundamentalister, ungjordskreationister eller på något annat sätt överdrivet konservativa teologer. Nummer ett:

”A courageous and calm definition, examination, and evaluation of the collapse of authentic, orthodox Christian theology in the minds, hearts, and hands of one liberal (not progressive) theologian after another. In their own words, Olson often shines a bright piercing light on their own criticisms. This is a vintage example of Olson being Olson: he knows the literature, he is candid, he is fair, and he is unstinting in criticism of the pitfalls of liberal theologians. Those most attracted into progressivism and then into liberalism will benefit from a humble reading of this book.”

Scot McKnight

Nummer två:

”Roger Olson shows us the absolute theological vacuity of American liberal Christianity. Olson demonstrates that liberalism’s God is a mirror of themselves, their Jesus is not worthy of worship nor a savior of any sort, and the Holy Spirit is merely a symbol for their own musings. Olson’s verdict is damning but indubitable: liberal Christianity has little to do with classic or historical Christianity.”

Michael Bird