Fundamentalism och liberalteologi och politiska ställningstaganden

Måste en teologiskt konservativ kristen också vara politiskt konservativ? Och måste teologisk liberalism gå hand i hand med politisk vänster och ”gröna/alternativa/libertarianska” värden (vara GAL, på GAL-TAN-skalan)? Numera kan man lätt förledas att tro att så är fallet, men bland det mest fascinerande jag upptäckt när jag studerar fundamentalism, evangelikalism och liberalteologi är att det inte är fallet. Backar vi 150 år är förhållandet snarare det motsatta. 1800-talets liberalteologi (den egentliga liberalteologin) var ”höger”. Den var socialt icke-progressiv. Den ville bevara ”samhällets ordning” och stödde exempelvis kejsarmakten i Tyskland. Förtryckande strukturer påtalades aldrig av den. Samhällsutveckling skulle ske genom att individer levde mer moraliskt. Den hade alltså ett renodlat fokus på individens ansvar för sina handlingar.

Män i uniform eller bonjour med hög hatt går på gata
Invigningen av Kaiser-Wilhelm-Institutet för experimentell terapi 1913. Adolf von Harnack, (i cylinderhatt till höger i bilden) med bland andra kaiser Wilhelm II (ljus uniform).

Liberalteologin tillkom bland de socialt välbeställda och den utformades för att inte stöta sig med deras sensibilitet, varken teologiskt eller politiskt. Fundamentalismen var från början åtminstone delvis företrädd av socialt progressiva ledare. Den väckelsekristna miljö i vilken den föddes hade ett stort socialt patos. I denna artikel tänker jag gå igenom något om hur dessa poler inom kristenheten sett ut historiskt och hur deras politiska orientering har omkastats.

Läs mer

Bibelns definition av profetiskt tal funkar också idag

Jag tar debatten med Patrik Hagman om den profetiska gåvan, för om vi accepterar hans sätt att tala om det profetiska så kommer vi inte få se den gåvan i funktion i våra kristna gemenskaper, så som Paulus och andra bibliska författare förstod den. Den profetiska gåva vi ivrigt ska söka lär oss Hagman snarare att förakta. Det utarmar församlingen.

Notera att det Hagman vill ha i stället vänder jag mig inte emot. Jag vill bara ge det dess rätta namn, så att det inte utmålas som ett alternativ till nytestamentlig profetia.

Debatter kan vara klargörande. Därför fortsätter jag debatten med Patrik Hagman även om den avslutades i tidningen Dagen för flera månader sedan. Tyvärr verkade han inte veta riktigt vem han i sin tur debatterade med. Nästan inget av det han säger som replik till mig torde han ha skrivit, om han tagit del av något av annat som jag sagt i ämnet.

I mitt förra inlägg återfanns första meningsutbytet oss emellan. Här kommer i modifierad form min av Dagen refuserade andra replik och en djupare analys av Hagmans inlägg som det bemöter. Det kommer bli en del upprepningar på grund av detta sätt att gå till väga. Jag hoppas att du som läsare står ut!

Det grekiska ordet profeteia. Profetia.
Läs mer

Profetia är tal ingivet av Guds Ande

I somras diskuterade jag profetians natur i tidningen Dagen i debatt med Patrik Hagman. Tyvärr talade Hagman helt förbi mig i den artikel som kom att bli debattens slutpunkt, och mitt tänkta svar till honom publicerades aldrig. Diskussionen kom därför att bli missvisande. Här kommer därför mitt första inlägg på nytt, med kommentarer av mig själv. Och på slutet en detaljerad analys av Hagmans första inlägg.

Ordet profetia på grekiska mot en blå horisont

Den som inte är bekant med vår dialog kan läsa följande artiklar i Dagen:

  1. Patrik Hagman: Profetian handlar om att tala sant om verkligheten. (Hela texten återges i min analys nedan.)
  2. Jag (mindre känd och därför presenterad som ”pastor”): Profetia är tal ingivet av Anden. (Hela texten återges nedan.)
  3. Hagmans slutreplik: Vi måste sluta att förandliga profetian.

Mitt första inlägg på Dagen, med kommentarer

”Vad är detta profetiska tal som Paulus uppfattar vara så viktigt?” frågar Patrik Hagman (Dagen 3 augusti). Tyvärr ger han ett dåligt svar. Definitionen av profetia är inte en klarsyn som ”blottlägger de lögner vår värld bygger på” utifrån förmågan att ”kunna förstå och analysera det samhälle och den kultur vi lever i”. Jag invänder inte att sådana analyser skulle vara onödiga. Tvärtom välkomnar jag dem och försöker själv bidra med dem ibland. Men detta är inte vad Paulus eller övriga nytestamentliga författare kallar profetia. Hagmans bibeltolkning är styrd av en snäv världsbild, den är anakronistisk och ofullständig (läs gärna 1 Kor 14).

Läs mer

Den profetiska gåvans natur färgar det profetiska betjänandet

I detta inlägg kommer jag gå mer på djupet om den profetiska gåvan och jag tror mig ha några perspektiv som få andra talar om, men som i längden hjälper oss förstå vad som händer när någon profeterar och varför det ibland blir så galet. Inlägget är från den artikel jag skrev för tidningen Teologi och ledarskap. Författarna i tidskriften har rätt att återanvända artiklarna och jag tänker här ge en något utökad version, som fördjupning. Här utgår jag också från min originalversion. Innehållet är i övrigt detsamma, men i tidningen stuvades en del av materialet om.

Köp gärna tidningen i sin helhet!

Profeteia, substantiv: profetia

Inledning: När det blir fel och rätt

Jag sitter på ett konferensmöte i västra Sverige, ett klassiskt sammanhang dit många missionsförbundare åkt i många år. Det är inbjudan till förbön för alla som upplever en kallelse till att bli evangelister. Jag sitter kvar. Jag är klar över mitt uppdrag i Guds församling. Jag är bibellärare och jag håller på att utbilda mig till pastor. Men snart ska jag få chansen att vara med som förebedjare – samma ordning som förra året. Bredvid mig sitter en kvinna som kanske ser att jag börjar göra mig beredd att gå fram. Hon säger till mig:

– Du borde också gå fram till förbön.

– Jag kommer snart att gå fram som förebedjare, svarar jag. Jag har redan bejakat min kallelse.

Hon är tyst någon sekund.

– Gå nu. Jag har profetisk gåva. Jag ser att du ska gå fram.

– Jag har en kallelse till bibellärare och håller redan på att utbilda mig till pastor, svarar jag. Inbjudan gäller inte mig.

Ytterligare tystnad från kvinnan. Inbjudan till förbön framifrån är nästan helt klar. Då hör jag henne säga:

– Om inte du går fram nu kommer djävulen att göra något hemskt i ditt liv!

För ett ögonblick blir jag så paff att jag kommer av mig,men sedan är det dags att gå fram och vara förebedjare. Jag hinner inte svara kvinnan något mer. Jag letar efter mötet efter henne, för att förmana henne. Hon missbrukade sin gåva och profeterade till sist ut sin egen frustration. Jag hittade henne tyvärr inte.

Läs mer

Jag är inte klar med profetians gåva

Jag drivs att skriva här på min blogg och på andra platser för att jag tror att mitt perspektiv gör skillnad. Det tyckte jag blev uppenbart när jag skrev om det profetiska på olika ställen, främst här på min blogg, men också i tidningen Dagen och i tidningen Journal för teologi och ledarskap. Jag tänker därför återvända till de texter jag publicerade i dessa tidningar och fördjupa mina resonemang.

I detta inlägg vill jag säga något om mina utgångspunkter och mina målsättningar.

Citat av Irenaios: Others have foreknowledge of things to come: they see visions, and utter prophetic expressions. Others still, heal the sick by laying their hands upon them, and they are made whole.
Läs mer

Gästfrihet, att bereda plats för den andre

Jag installerades officiellt som pastor och föreståndare i Hestra Missionsförsamling i söndags (2018-09-30). Jag predikade då över ämnet gästfrihet. Begreppet kan användas för att sammanfatta Bibelns hela budskap, berör en kärnfråga i nutida filosofi och är ytterst aktuellt sett ur samhällets synvinkel. Jag drar en lans för att vi ska bli fulla av xenofili, kärlek till den främmande.

Här kommer mina slides i Powerpoint, ljudfilen, ett tillhörande litet bibelstudium och några bilder.

Via Slideshare kan presentationen laddas ner så du kommer åt mitt talarmanus.

Ljudfilen kan man också komma åt på Söndag hela veckan.

Läs mer

Fakta och filosofi är faktiskt kul, jag lovar!

(Detta är en text som ursprungligen skrevs för Hestra Missionsförsamlings programblad, hösten 2018. Här kommer den i något längre version.)

Jag har en princip, lita aldrig lita på någon som aldrig byter åsikt. Den som inte ändrar sig någon gång har nämligen inte tänkt särskilt noga. Och det gäller såväl högutbildade som lågutbildade. Det finns undersökningar om hur människors åsikter påverkas av högre studier, vilka visar att den nya kunskapen i mycket liten utsträckning ändrar politiska övertygelser och andra saker vi tror. Är inte det lite konstigt? Borde inte ökade kunskaper ge nya perspektiv?

För mig har gudstron varit en källa till både nyfikenhet och trygghet. Om Gud finns på riktigt och håller mig i sin hand behöver jag inte vara rädd för att utforska allt jag möter och hör med största öppenhet. Jag har en lista över åsikter jag ändrat också i vuxen ålder.

Men det finns även åsikter vi byter utan att vi riktigt vet hur det går till. Som när droppar urholkar en sten. Enskilda berättelser läggs på rad och till slut har vi byggt en världsbild. De små berättelserna har bildat en övergripande berättelse, det som filosofer kallar ett meta-narrativ, en ramberättelse som förklarar vår tillvaro och som blir ett filter varigenom vi ser verkligheten.

Ingen sätter sig ner och tänker ”jag ska bli en galen konspirationsteoretiker”, ändå tror uppemot var femte person på någon konspirationsteori och när man väl är där biter inga argument. De är ju en del av konspirationen.

Alla diktatorer vi haft genom tiderna har varit höga frimurare, Hitler, Stalin, Lenin, Mao Zedong. Ja så det är illuminater och frimurare som kontrollerar våran falska verklighet och ni lever i en dröm. Agendan för planeten är satt för flera hundra år sen!
Denna kommentar skrevs av en AFS-anhämgare på Lars Enarssons Youtube-kanal. Han menade att Enarsson var för judevänlig. I denne Sven Bertilssons sinne (om det nu är hans riktiga namn) låter denna rappakalja rimlig, rent av självklar. Det är slutstationen när man bombarderat sig själv med felaktig fakta i mängd.

Jag tror att fyra tankeförmågor är helt avgörande i vår informationskultur. Källkritik, faktabasering, argumentsanalys och (svårt ord) diskursanalys.

Läs mer

Jag är bra på att tänka

Det är en kaxig rubrik. På vår tonårssamling i fredags pratade jag om hur vi kan vara bra på olika saker och att ingen behöver ha någon speciell förmåga för att få vara med. Inspirationen kom naturligtvis från 1 Kor 12. Jag berättade att jag inte var bra på sång och musik och inte den mest vältränade, men var lika välkommen i alla fall till ungdomsgruppen i kyrkan där jag växte upp. En av tonåringarna frågade vad jag är bra på, och då svarade jag att jag är bra på att tänka.

Texten var inte barn till förståndet, nej, var barn i fråga om allt ont och fullvuxna till förståndet. (1 Kor 14:20) framför bilden av en hjärna.
Bilden på hjärnan är CC BY-SA från användaren _DJ_ på Flickr.

Det händer nu och då att olika personer hör av sig till mig och frågar mig om råd. Det kan handla om att bedöma påstådda nyheter, kristna rörelser eller påstådda profetgestalter som verkar lite udda eller teologiska och apologetiska frågor. Hur svarar jag på… Så hur kaxigt det än låter, det är nog min uppgift att vara någon som tänker ett par varv extra, som har koll.

Låt mig vara tydlig innan jag fortsätter. Det finns många som är bra på att tänka, som imponerar på mig, och som jag har som förebilder. Jag har under årens lopp tänkt galet många gånger. Det gör jag nog fortfarande ibland. En av de saker jag föresatt mig är att känna igen goda argument och ta intryck av dem, även om jag måste backa från något jag påstått offentligt.

Jag tänker i några inlägg dela med mig något av det jag lärt mig om att tänka klart. Det kommer att bli en salig blandning av teologisk metod, vetenskapsfilosofi, källkritik, hermeneutik, argumentationsanalys, factfulness, logik och annat. Ett första tips är en intervju som tidningen Hemmets vän gjorde med mig om just den här sortens frågor.

Läs mer

Var inte rädd, Gud ger oss riket

Mitt predikoutkast för predikan på valdagen 2018, när många är rädda. Rädda för multikultur och massinvandring, rädda för tilltagande rasism, rädda för ett parlamentariskt läge som inte kan överblickas. Befogad eller obefogad, rädsla är en dålig guide för livet.

Detta är stolparna. Du kan också lyssna på ljudfilen. Tyvärr surrar ljudet en del den här gången, men det är värst i början och blir bättre.


Vägskylt, Hopp, nästa avfart
Läs mer

Bara Sverigedemokraterna har nazistiskt ursprung

Ja men du då? Det är tonårssvaret framför andra. Det finns i en annan version: Ska du säga? Det har funnits med i debatter sedan antiken och avfärdats som icke-giltig logik ända sedan dess. Formellt kallas det tu quoque, du också, på latin. Eftersom det är ett favoritargument för Sverigedemokrater är det värt att granska närmare. Inte minst används det när partiets ursprung dyker upp. Inget annat riksdagsparti har grundats av nazister i akt och mening att bedriva nazistisk politik, men på olika sätt försöker partiet självt och dess sympatisörer få det att verka som att andra partier är lika goda kålsupare.

Argumentet är inte nytt. I min ungdom diskuterade jag med SSU:are som försvarade Sovjetunionen genom att peka på något fel med USA, som om ofriheten där var lika stor. I Sovjetunionen som sådant användes argumentet flitigt. Numera används det oftast av Donald Trump och hans anhängare. Igen och igen. På engelska kallas beteendet whataboutism.

I detta inlägg tänker jag visa att resonemanget inte håller, samt att Sverigedemokraternas försök att använda det i själva verket är ytterligare ett argument för deras uselhet som parti.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har påstått att Kristdemokraterna delvis grundades av nazister och därför utgjorde ett exempel på ett parti med nazistiska rötter. Aktuellt, oktober 2017. Skärmdump från Expressen.
Läs mer